-
i mitt kök just nu.
Oj, så mycket att fixa. Så jag hinner inte skriva något alls. Mer än lyllo mig. För att jag har kanske världens roligaste dagar just nu. Och ni som bor alldeles nära Katrineholm, glöm inte att hälsa på ikväll.
-
niamaj.
Det vackraste är ofta det enklaste. Så skriver Niamaj på sin hemsida och det stämmer så väl in med de finaste leksaker jag någonsin sett. Vackert in i minsta detalj. Som små konstverk att spara för alltid. Leksakerna lanseras idag och jag har fått den stora äran att visa leksakerna under morgondagen. Det känns som om jag har en skatt till låns.
”Med serien Lugn vill Niamaj skapa en skön känsla i kroppen för barn – både när de tittar på, känner på och leker med sakerna. Den vita färgen öppnar upp fantasin och kreativiteten i leken. Varje träleksak är unik eftersom de är gjorda för hand. Den skurna ytan och de mjuka formerna ger känslan av en ädelsten. Serien Lugn tillverkas med hänsyn till miljön. Drömmen om naturen är härlig. Att sitta på bordet i sitt rum, hemma i storstan eller på landet, och fiska.”Det är precis lika fint som det låter.Fotografi: Niamaj
-
söndagsbild eller snart måndagsbild.
Det var väl mest bara det. Som orden på sidenbandet. Och att snart är det måndag. Ha en fin vecka! -
onsdagen den sjätte april klockan nitton.
Sy vimplar och äta chokladpraliner. Värre kan man ha det på jobbet en lördag. Häromdagen damp det ner världens skatt i brevlådan. En massa fina tygprover från Sandberg. Såklart att det skulle bli minivimplar.
På onsdag händer en riktigt grym grej i Katrineholm. Sandberg + Färgbutiken Elerts + Mokkasin fixar inspirationskväll. Tapeter, tyger och hantverkshistoria. Och det kanske allra coolaste. I sommar lanseras Sandbergs nya barnkollektion. Och gissa var man kan få en exklusiv liten sneakpeak? Och gissa vem som i denna stund sitter med världens finaste, allra färskaste tapetprover och tygbitar? Och ni kan ju bara tänka er vad man kan hitta på med sådana finheter. Fast vimplarna på bilden är från kollektionen Kaspar och Saga. Ibland får man lov att vara lite hemlig minsann. Men vill någon komma på onsdag? Skicka mig ett mail! -
jag fann ett litet slott.
Jag måste ha jordens snällaste bloggläsare. Här visar jag värsta kaosröran och så rasar det in fyrtio fina hälsningar. Tack, ni är allt bra rara människor. Ni gör helt enkelt mina dagar mycket roligare, lite extra fina sådär. Och jag borde ta de där hälsningarna och tejpa upp dem på väggen. Så när någon säger hrmmpff, vad du har rört till det…nu igen.. visar jag bara upp beviset på att mitt eviga kaos minsann är en snyggröra. Så det så!
Och som om det inte räcker med att jag inte är så ordningssam. Jag är glömsk också. Så det är aldrig ett dåligt tillfälle att påminna mig om saker och ting. Jag är enbart tacksam. Så tack för jag blev påmind om det vackra lilla pappersslottet som jag såg för första gången på Formex. Och som jag vek och plåtade och glömde bort. Men här är det.Ett gäng studerande från Slöjd, hantverk och formgivning på Linköpings Universitet ställde ut på Formex. Eftersom jag aldrig får nog av saker i papper och fortfarande tycker det är lika magiskt med konsten att vika papper så fastnade jag direkt för Maria Brobergs små hus. I finaste mönsterna. Jag vill ha en hel liten stad på fönsterbrädet. Vore allt bra fint. -
tisdagstema om blogghörnan.
Först tänkte jag smita undan dagens tema på Fabriken. Sen tänkte jag låtsats. Sätta datorn i husets vackraste vrå, slänga en tjusig pläd över en stol, köpa lite blommor, kuddar, ljuv musik… Men vad fasen, det är lika bra att erkänna. Sanningen om min blogghörna är totalt oglamorös. Totalt ostylad. Och totalt ostädad.Vi har ett helt orenoverat rum. Det sista man kommer till i vårat hus. En gammalt kök där allt finns kvar. Spis och ljusblå tapeter med björnbärsbårder. Här bloggar jag och här blir det lite som jag uppenbarligen är. Rörigt. Såklart att jag också kan städa men det är en ren bedrift av mig. Om jag bestämmer att nu städar jag, då gör jag det såklart och snyggt blir det. Om jag inte bestämmer det så är det värre. Det går liksom inte automatiskt. Ordningen sitter inte i ryggmärgen skulle man kunna säga. Det gör den verkligen inte.
Liv har ärvt sin mammas ordningssinne som icke är. Häromdagen satt hon bredvid mig och ritade. ”Jag tycker du har rätt så fint här… Det är så… färgglatt… liksom.” Just nu är högarna rätt snygga faktiskt, om jag får säga det själv. Men det kan se värre ut. Tänk er nio svarta bokföringspärmar och fakturahögar. Då är jag glad att jag åtminstone ser himlen där bakom fulhögarna. -
tänkte bara säga hej…
Fotografi: Aela Labbe..och ha en bra dag.. -
söndagsbild och efterlysning.
Nu är det så att jag håller på och pysslar med ungefär en miljon grejor. Därför hinner jag inte blogga så mycket. Och det grämer mig. Men roliga saker är på gång och då kan jag inte säga nej. Nope, det går inte alls för sig. Och tids nog kommer det roliga även hit.Min söndagsbild för Fabriken får vara förra söndagens höjdpunkt. Morfar tapetserade Livs rum. Och sen dess har vi mönstermaxat som galningar. Tyger, madrasser, kuddar, askar och annat i total motsats till minimalism. Helskönt rum. Ni ska få se. En annan dag.Efterlysning! Jag behöver en vägglampa. Åt industrihållet. Ni vet en sådan med längre arm. Helst svart eller grå fast det funkar med annan färg också. Fast mer åt naturfärger inte så grälligt och färgstarkt. Och så får den gärna vara billig också. I alla fall inte megadyr. Så om någon vet, hojta till. -
titta, kom och titta…
-
till er som undrade.
Lite kalasiga tips såhär på lördagseftermiddagen. Några undrade om kalasstrutarna. En väldigt lätt variant som gick på nolltid att göra. Papper från snyggpysslet där varje ark är 20×20 cm. Alldeles perfekt storlek. Lägg två hörn mot varann utan att vika pappret. Och fram med en alldeles vanlig häftapparat. Visst kan man limma men tusan det ska ju hålla också. Och snabbt går det. Så häfta ihop ena sidan. I med godiset och stäng med ett klistermärke. Plus namnet med en dymoremsa om man har turen att äga en. Tadaa, klart.Och så ett bra tips på skattjakt. Vi har kört avancerade skattjakter under åren. Där vi funderat ut världbästa, urspännande ledtrådar. Där både mystiska telefonsamtal och allehanda experiment har ingått. I år hann vi inte det. Men vi hann en supersnabb som var minst lika uppskattad. En individuell variant. Varje barn fick varsin egen ”karta” med namn, en endaste klurig ledtråd till rummet där man skulle leta (tex i rummet med röd lampa i taket, med gula blommor på väggen…)plus det gamla hederliga fågel, fisk eller mittemellan. Gillades skarpt.
Och så var det ju fiskbensflätan. Liv har tjatat om en sådan ända sedan hon såg den i HM´s vårkatalog. Och ett antal gånger har vi varit på gång med den där flätan. Alltid på morgonen, alltid när fyra ungar och en mamma försöker komma i tid till skola och dagis. Det har aldrig blivit någon fläta. Jag har liksom inte orkat minnas hur man gör. Och som gammal frisör känns det onekligen som ett nederlag.Så blev jag påmind om den där flätan igen när jag läste nya och så otroligt fina bloggen Kviddekvitt. Och självklart mindes jag när klockan inte var sju på morgonen. Men hur förklarar man frisyrer utan bilder… Dela håret i två delar (istället för tre som vanlig fläta) Plocka hela tiden tunna slingor från varannan del och lägg över till motsatta sidan. Ju tunnare hårslingor desto finare fläta. Jag känner själv att detta inte var världens bästa beskrivning. Det kanske går att googla på det?Här gör vårsolen sitt bästa för att smälta bort all snö som har kommit. Det första Charlie sa när han vaknade i torsdags var ”Är det julafton idag?”. Men en kund i affären sa att i veckan blir femton plusgrader. Det är ju inte klokt så skönt. Ha en fortsätt skön helg!
