• DAILY LIFE

    SMAK OCH LUKTBORTFALL

    Ni är många som hört av er om detta med att tappa smak och lukt vid covid-19. Det har kommit så många mail, dm och även kommentarer sedan jag skrev detta inlägg. Även tv hörde av sig och ville ha med oss i ett reportage om detta (vi tackade nej ska vi alltid förknippas som Corona-familjen!?? då ett inslag på Svt spridit sig över de lokala gränserna 🙈vilket några i familjen tyckte var sådär).

    Och här kommer ett svar till samtliga och ett unisont förlåt då jag inte har svarat på alla personligen. Men tack för ni delar med er om detta, era tankar om det och stort tack för omtanken om hur vi mår. Många intressanta reflektioner under detta inlägg och på flera andra inlägg under den sista månaden.

    En kort summering – Kristo blev alltså bekräftad Covid-19. Vi andra blev sjuka men med helt skiftande symtom som man kan läsa om här och det enda som var samma på samtliga i familjen var att vi alla tappade smak och lukt. Alla utom Charlie som egentligen inte uppvisade några symtom alls, än lite magont. Vid den tidpunkten var smak/lukt bortfall inte bekräftat som ett symtom av Folkhälsomyndigheten och inte heller svensk media hade inte tagit upp detta.

    Men jag var så himla konfunderad, för det var det enda som kändes annorlunda i min kropp. Och det kändes så väldigt annorlunda. För jag var varken snuvig eller hosta, bara pyttelite ont i halsen men smak och lukt var helt borta. Jag menar HELT DÖTT. Så pass märkligt att jag googlade på utländska sidor för att hitta någon information om det, i Sverige kunde jag bara hitta infon på en enda sida.

    I samma veva tog Emanuel Karlsten upp tråden på sin blogg och mailade även Folkhälsomyndigheten i frågan men de svarade att man inte ville gå ut med detta som ett officiellt symtom.

    Och ni undrar hur det gått för oss. Vi är friska, tack alla som frågat. Jag har dock inte tillbaka lukt/smak överhuvudtaget, det är nu över 50 dagar. De andra i familjen har fått tillbaka det men det försvinner då och då, jag vet inte hur många gånger jag hört vid middagsbordet nu är det borta igen. Vilket givetvis är märkligt.  Många som hört av sig har upplevt detta panikartat och jag förstår det. För mig har det inte känts så, jag har hela tiden tänkt att det kunde varit värre. Och är fast besluten om att det kommer tillbaka. Men med det inte sagt att jag inte förstår och på något sätt förminskar att man mår dåligt av det.  Och heller inte att det är extremt märkligt, att det försvinner såhär utan att ens varit förkyld. Knappt inte ens värt att kallas sjuk, med tanke på mina extremt lindriga symtom. Jag kan fullt förstå panikkänslan många känner, eftersom flera, som i mitt fall, tappar det totalt. Och under såhär extremt lång tid.

    Det är som om ens liv saknar ett väsentligt lager, en ytterligare dimension. Man inser att doftsinnet är något väldigt betydelsefullt i ens liv. Man tappar plötsligt en möjlighet att registrera saker, börjar man tänka på det är det lätt att drabbas av panikkänslor. Det handlar ju inte bara om det man äter utan också om hur man registrerar omvärlden. Efter så lång tid så inser man att det är mer än vad man tror som hänger ihop med alla dofter man känner. Hur det får hjärnan att registrera inom hela spektrat från fara och obehag till det motsatta. När allt är normalt känns det lite som ett dolt sinne, man tänker kanske inte på hur mycket det betyder, men när det plötsligt är borta så inser man vad världen blir platt. Det är liksom bara det man hör, ser och känner som hjärnan tar in.

    Förra veckan fick jag faktiskt under cirka 30 sekunder tillbaka lukten men det försvann tyvärr igen. Underbart var väldigt kort men jag ser det som en hint om att snart kommer det tillbaka. Vi satt och kollade på tv när jag plötsligt kände att det luktade bränt – jag bara skrek: det luktar bränt – det LUKTAR bränt!! Jag skakade om Kristo för den storartade känslan, inte för att det skulle lukta i egenskap av eldsvåda utan att jag faktiskt kände något. I samma sekund registrerade min hjärna – någon är i köket, någon poppar popcorn, någon bränner dem. Och nej, det låter inte som en stor grej att registrera att det händer något i ett annat rum men även sådant går man miste i en värld utan dofter. Världen är liksom bara det som är allra närmst förutom hörsel då som man ju kan höra på avstånd. Att smak och lukt saknas gör helt enkelt världen mycket plattare, som sagt, en dimension, saknas. Helt enkelt, lite trist, minst sagt.

    Jag har också fått tipset om att äta tillskott av Zink, vilket jag gör. Vem vet, kanske kan det påverka alltsammans i rätt riktning men inget resultat sedan en dryg vecka.

    Sedan mitt första inlägg skrevs så har Folkhälsomyndigheten uppdaterat symtomlistan med ”Det är ganska vanligt att man förlorar luktsinnet, och därmed smaksinnet, under en tid i samband med infektion i de övre luftvägarna.”

    Jag tänker att många ställt frågan om hur länge man ska vara hemma i samband med lukt/smak bortfall så jag klipper in allt detta från Folkhälsomyndigheten:

    Hur länge ska jag stanna hemma?
    Om jag har haft lukt- och smakbortfall?
    Studier har visat att lukt- och smakbortfall verkar vara ett ganska vanligt symtom i samband med covid-19. Hur vanligt det är att bara ha detta symtom eller när i förloppet det kommer är oklart.

    Om du har haft andra symtom initialt och ett lukt- och smakbortfall som hänger kvar gäller samma som för torrhosta. Det vill säga det ska ha gått minst sju dagar sedan du blev sjuk och minst 48 timmar sedan du hade några andra symtom.

    Om du däremot bara har haft symtomet lukt- och smakbortfall så rekommenderas du att stanna hemma tills det gått minst sju dagar efter att du fick det även om du känner dig helt frisk för övrigt.

  • DAILY LIFE

    NÄR MAN INTE ENS KAN KOMMA PÅ EN RUBRIK

    Hej på er. Det blev tyst här igen. Och jag tänker inte tråka ut er med hur läget är, jag tänker att det är fler än jag som gör sitt bästa för att hålla tankarna i schack. Hursomhelst är jag väldigt tacksam att ni är så många som ändå kikar in här varje dag trots att jag är riktigt risig på att uppdatera. Det känns tryggt. Och fint. Som en drös extravänner ❤️

    Jag har sådan tur att mitt jobb fortsätter som vanligt. Just nu är det full fokus på en fotografering som ni ska få veta mer om. Det är helt perfekt i dessa tider att vårt hus är min studio. Jag kostade på mig en alldeles för tidig trädgårdsbukett från Minlillavärldavblommor, kändes bra när jag lämnade den hos mamma efteråt. Note – måste plantera löjtnantshjärta i trädgården. Resten har jag. Förgätmigej, pioner,  rosa astilbe (hoppas den börjar växa på sig just i år, seg har den varit och man önskar ju det där molnet), riddarsporre och lejongap.

    Jobba hemifrån betyder att allt har ett andra liv såsom blombuketter som flyttar till mamma, eller barn som äter upp rekvisitan. Ni är många som hört av er om vår platsbyggda bänk. Det kommer en liten beskrivning på den!

    På förmiddagen hade jag bundit en krans, av sådant som jag hade hemma. Torkad hortensia blir så fin att dela upp såhär.

    Jag har speciella kransställen i form av krokar på några utvalda ställen i huset. Julekransen, påskkransen, höstkransen… och sådär håller jag på. Jag virar alltid en grund utav av textil på mina kransar, tycker nämligen inte alls om när stålringen lyser igenom. Här tog jag tyget jag färgat med avokado-skal och rev lite remsor. Syns ju inte så mycket framifrån men väl från sidan.

    Den verkliga sanningen när man jobbar hemifrån. Nu ska jag planera en barnhörna och ta tag i dagens plåtning.

    Men först ska jag gå raka vägen ut i trädgården och plantera en ros som jag köpt men inte kommit ner i jorden ännu. Den heter Constance Spry och planen är den här. Det kommer kanske slå in när jag är 97 men jisses vilken lyckost jag kommer vara den dagen.