tänk att det oglimriga liksom glänser ändå.
Jag virkar ju inte. Men ibland hjälper jag Liv. Eller snarare låstsats som om jag gör. Då kan jag inte sluta. Jag virkar och virkar som om det inte fanns någon morgondag. Tills det blir det något jättestort och alldeles utan form. Men det är i de lägena vi kommer på det bästa. Att det kanske blev en jätteblomma som man kan sätta runt en hårknut. Eller ett tusenvarvsskärp. Lite som det passar.
Varken mer eller mindre.
No Comments
Fiffiga Systrar
förstår känslan precis! En virkad ring kan glimma mer än den dyraste diamant bara den hamnar på rätt finger..
Fantastiska bilder som vanligt!
Anonym
Åh, dina underbara inlägg! Känns som jag hittat en skattkista full av inspiration och glädje när jag hittade din blogg och butik❤️Omtanken om allt! Att göra vardagen glammig och festlig. Dina underbara historier! Tusen tack! Kram från Eva Salomonsson