skeletten tog aldrig slut och inte det tjusiga heller.
Jag önskar nog lite i hemlighet att det var jag som kommit på den. Dörren alltså. Här har ni er dörr, jag hade extra flow när jag designade den.
Men hur mycket jag än önskar så sitter den i ett museum från 1800-talet. I Paris dessutom. Så var det men den saken.
Museumet heter Galeri de Paléontologie et dÁnatomie Comparée och tillhör Naturhistoriska Museumet. Det ligger i parken Jardin des Plantes och motsatt sida av själva huvudmuseet. Galleriet invigdes 1898 och hade skapats av ett par proffesorer i paleontologi och anatomi som ville bevara och presentera de offentliga samlingar för allmänheten. Samlingarna kommer från expeditionerna under 1800-talet.
Tydligen blev jag så matt av alla ben och själva ingångsvyn att jag glömde att få med det på bild, men titta här så förstår ni vad jag menar. Jag är inte typen som har vare sig djurhorn eller något skelettaktigt på väggen, jag har aldrig fascinerats av det hela så vis. Och i ärlighetens namn så var jag mer intresserad av själva byggnaden, all Art Nouveau kunde ju få en önskedrömma om tider för hundra år sedan.
Men fascinationen för de tusentaliga skeletten
fanns det andra i familjen som hade…
Vissa lärde sig allt som fanns om evolution, paleontologi och anatomi.
På franska.
Ser ni tvillingarna bland alla ben?
Men som sagt. För vissa var det här drömmen. Viggo kunde inte sluta fotografera. Han hamnade i mani. Jag tror att han var rädd för att missa något viktigt. De var ju så många.
Och äpplet faller inte långt. Samma skrot och korn. Vad kan man säga om skelett gäller inte. Det handlar om, vad kan man inte säga.
Nomi fick också fotomani, fast tvärtom. Hon ville vara med på bild. Det hela var nog något om att hon var så liten och att urtidsdjuren var så stora. Det blev modigt på något vis.
Det var lite som på film.
Allt var liksom sådär jugendtjusigt.
Ser ni tryck och lära mackapären till vänster?
Hela trappräcket hade fått nät. Jag förstod aldrig riktigt varför. Önskade mest att det aldrig hade suttit där.
Jag blir salig av sådant där under.
Knäsvag och lycklig och tänker att jag borde levt då. Egentligen.
Om man tittade åt ena hållet såg det ut såhär.
Och andra hållet såhär. Kolla bokskåpen.
Utmed väggarna var samlingar av snäckor och smått.
Och snacka om skolplanscher.
Jag hade kunnat sno med mig allt från lådor till papperskyltar.
Det fanns liksom ingen hejd på det hela.
Och vissa ville aldrig gå hem.
No Comments
C
Men så fint!
Älskar den typen av museum, som liksom också är ett museum över sig självt.
Tack för tips!
Fröken Fräken
Jag tror att det museet är med i filmen Adele and the secret mummy, det ser iaf väldigt bekant ut den där fantastiska miljön!
Nilla Tankebubblor
Dina inlägg är så otroligt vackra och inspirerande!
Anna/Rackarungar
Det är som ett skämt, Sofia. Ett vackert ett. Dina bilder bara fortsätter och fortsätter. Galen hur fina saker du får till genom linsen. Galet! Helt plötsligt vill jag besöka varendaste museum i min närhetsradie, och jag är inte en museum-typ alls, verkligen inte. Jag läste inte ens bildtexten (så egentligen vet jag inte ens om det var ett museum) jag var trollbunden av bilderna. Får köra en repris nu, med text den här gången. Ciao!
Anna/Rackarungar
Phu! .. vilken tur. Det var ett museum!
Zielony Myszak
Beautiful Photos 🙂
Cirkus i skogen
….det där museet står på min önskelista. Jag älskar skelett och gamla pampiga byggnader så kombon blir perfekt…
Riikka - Hunajaista
Oooooh! These photos are so beautiful!!! <3
Anonym
Vackrare än vackrast!! Tack för att du delar med dig av din värld! <3 Linda
Fröken Blund
vilket fantastiskt inlägg. du är så himla himla begåvad så jag vet varken ut eller in.
Anonym
Men åh vilka fina foton! Jag forskar in paleontologi och arbetar på MNHN med jämna mellanrum 🙂 Dina bilder får mig att vilja åka dit snart igen.
/Linda