PARIS

le comptoir général.

9 augusti, 2012 / No Comments
Ni som följer mig på Instagram (@sofiaatmokkasin) minns kanske att jag skrev att det finns ett skönt ställe. Ett sådant där som måste bege sig till om man nu har vägarna förbi. Alldeles vid kanalen. I Paris. Så här kommer bilder och de är väldigt många men stället är absolut värt det.

För det första är hela området perfekt. Kvarteret i 11:e kring Canal St Martin.  Kanalen och alla broarna och slussarna och inte en endaste bil om söndagarna.  Skönaste stråket med restauranger och butiker. En glad överraskning var att Liv´s favoritbutik Antoine et Lili (mest för färgernas skull) sedan sist vi var i Paris hade både barnbutik och en tredje affär med inredning.

Eftersom jag visste att både Anna Malmberg och Ida Magntorn gillar Le Comptoir Général så begav vi  oss dit för lite söndagshäng. Lite hemlig som sig bör är själva ingången. Men ni märker direkt när ni är på rätt spår. På västra sidan av kanalen och bakom graffitin.

Det första som slog mig var att här vill jag hänga i evigheter. Det andra som slog mig var att det finns verkligen inte sådana här ställen härhemma. Fast man kanske försöker ibland så blir det alltid lite mer tillrättalagt, lite mer perfekt liksom. Och det är just det operfekta som gör det så väldigt schysst.
Vi åt brunch.

Och hungriga barn avskyr alltid att ha en fotograferande mamma. Men sen så, vi åt och åt tills vi var mättast i världen. Crepes och granola och frukt. Quinoasallad och mangoblandning. Kyckling och äggröra med rökt lax. Och fisk med stekta bananer. Och efterrätter och ananasjuicer och jag minns inte allt, bara att det var gott. Fast barnen vänjer sig aldrig vid koriander.

 
Det var blommor och växter högt och lågt. Och mellan plankorna på golvet. Inget konstigt alls, bara fint.

 

Det gjorde inte jättemycket om man klättrade med skorna uppe på stolarna ibland.

Överallt små detaljer. Små fina.
Ganska ofta ville man sno med sig en sak eller två. Som den här jättebyrån men hundratals lådor.
Eller den här griffeltavlan.
Det allra bästa var att stället var som gjort för spännande upptäcktsfärder. Och leka tigerjakt och sånt. Det tog aldrig någonsin slut av saker att titta på. Hela stället var som världens största och bästa skattkista. Och sådana ställen säger man tacktack till som förälder.

Det hände lite sorgliga saker. Som en Bambiring som gick i kras.

Och att en fransman inte förstod när Charlie skulle fråga efter vägen till övervåningen. På engelska.
Skattkista var det.

Och härligt.

 
Hemskt mycket härligt till och med.
På övervåningen kunde man bläddra i böcker.

Bok som bok liksom. Språket gör detsamma i många lägen.

Och medans det regnade och regnade utanför så fastnade vi i bok efter bok och satte in alla fåtöljer som fanns.

Brevid alla böcker fanns hundratals kläder och en väldigt ovanlig ångmaskin. Alltså en sådan man slätar ut kläder med.

Det är väl klart att en bokaffär ska se ut precis såhär. Med lastpallar som hyllor och man tager vad man haver-inredning.
Med sådana här skyltar.

Ni ser ju själva. Absolut skönaste söndagshänget i Paris.

No Comments

Leave a Reply