äpplet faller inte jättelångt.
Vi har lovat Liv att hon ska få min gamla kamera. Jag måste bara hinna visa hur den fungerar först. Under tiden så har hon drabbats av stilleben-feber. Hela hennes rum är små arrangemang som snart ska hamna på bild. Och det är klart att hon får hållas med det. Ända tills igår. Jag stod och plockade med något vid hennes skrivbord och så … Har du limmat fast pärlorna direkt på skrivbordet och på den gamla porslinsasken? Nog för jag vet allt om genvägar och egentligen inte borde säga något med tanke på söndernålade väggar, söndertrasade tak och halvtapetserade vardagsrum. Men ändå.
Liv stirrade på mig. Är du typ galen mamma! Tror du jag skulle limma fast pärlorna på mitt fina skrivbord. Det är ju bara kludd.. Ni vet sån där häftmassa (jag säger alltid kitt), som man enkelt pillar bort. Såklart. Genvägar var det ju.
Förövrigt är hon mest nöjd med kattmasken, fastkluddad på plåtlocket, med en virkad blomma till öga.