vinden is the new black.
Hur fint är det inte när ett gäng övernattande vänner plötsligt bestämmer sig för att stanna länge en alldeles solig ledig söndag. Bara för att tömma halva vår källare på saker. En hel massa saker. Och kånka dem tre långa trappor upp till vinden. Det är banne mig jättefint. Och källaren är sånär på tom och mitt röriga sinne är lugnt. Åtminstone när det gäller källaren.
Och vinden. Den börjar likna en drömvind. Sådär som vindar ska vara. Då alla vrår fylls med gamla saker. Barndomsminnen, mormors prylar, barnens urväxta leksaker… Och för all del ett och annat loppisfynd. Host, host. Det blir nästan lite magiskt när man inte riktigt vet vad som göms bakom nästa hörn. Och på ett märkligt vis känns det som om det här är precis vad alla vindar i världen behöver. För att känna sig som alldels riktiga vindar. Och plötsligt så tror jag nästan att jag måste släpa hem sådana där tjusiga loppisfynd igen. Sådana där jättebilliga. Bara för vindens skull.
No Comments
Tidy To Be
Åh, vilken skattkammare till vind! 🙂