kan det bli för billigt?
Idag på loppis. En farbror före mig i kön skulle köpa två kaffekoppar med fat.
– Det blir två kronor, sa kassörskan.
– Två kronor!??! utbrast farbrorn. Uj, uj så billigt, skrockade han. Nästan lite förläget. Uj, uj två kronor bara…
– Jaa, sa kassörskan och synade undersidan på kopparna. Ja, det står ju en krona på faten och inget här. Så ja, två kronor blir det. Så vände hon och vred på dem några varv till. Men det är klart man kanske skulle ta…
– Ta fyra kronor, lade jag mig i. Farbron sken upp och tog fram ytterligare två enkronor och lade på disken.
– Fyra kronor säger vi! Det känns bättre så.
Bilderna har inget med vare sig loppis eller billigheter att göra. Det är pappersark som damp ner på Mokkasin häromdagen. Stora (50×70) och därför perfekta som tavlor. Eller att klä in en ask eller två med.
Ett litet tillägg. Arken är i och för sig en billighet. Inte i enkronasklassen men ändå.