wish us luck.
Imorse övade vi. Inför tisdagens start av vårterminen. K hade hjälp oss på traven och undrade om vi gick upp när klockan ringde. Vilken klocka undrade jag. 8:30 hade den tydligen skrällt. Men trots att vi måste befunnit oss i djupsömn vaknade vi så småningom, alldeles av oss själva. Och åt frukost, borstade tänderna, klädde på oss och så var de ute i kramsnön bland kompisarna. Alla fyra. Japp, tänkte jag. Kände liksom att nu var vi allt lite snabba. En skön feeling av att vara en strukturerad mamma med kontroll infann sig. Yes, imorgon kommer vi vara i tid. Det kommer att gå som en dans. Så kollade jag klockan. 11:30. Herregud. Så här ur rutinerna har vi aldrig varit. Det är kört. Imorgon bitti är det skarpt läge. Det finns inte en chans att vi fixar detta.