Ettagluttare och suraste lillebrorsan
Med risk för att låta mossig, VAAART tog åren vägen?! Jag kan inte fatta att vår lilla Livis har gått och börjat ettan. Idag var första dagen. Man minns ju själv hur det var. Till och med det där nya suddet och pennan var speciellt, fast man ägt massor innan det. Liv var på ett strålande humör när vi gick hemifrån sen slog stora pirret till…
Viggo däremot var inte på något som helst strålande humör. Egentligen tyckte han att det skulle bli ganska så perfekt att börja 6-års. Men när galna 6-årstrotset slår till är inte ens det kul. Allt var fel. Yougurten, flingorna, smörgåsen, resåren i byxorna, skorna, håret… och allt annat med för den delen.