• DIY

    DIY – stjärna.

    Vad passar väl bättre än att pytsa in ett litet DIY-förtydligande på årets näst sista dag. Det här året som jag inte gillat något särskilt alls och gladeligen säger hejdå till. Men avslutet har varit skoj med två tv-inslag på fyra dagar. ATT jag gillade det, Nomi också. Förmodligen föddes vi inte med genen att bli nervösa över sådant utan tyckte bara det var så himla skoj. Och TUSEN TACK alla underbara människor som hejat på och hört av sig med fantastisk pepp, ni anar inte vad det betyder för mig! Mer om det och allt, i nästa år. Men ni var så många som undrade över en stjärnmall efter pysslet som Nomi och jag höll i på Nyhetsmorgon. Och den kommer här.

     

     

     

    Denna kan ni bara ladda ner, skriva ut och använda som mall. Förminska/förstora i procent. Stjärnorna vi gjort är 4, 9 och 18 cm i plant läge. De streckade linjerna är alltså där man viker. Du tänker att samtliga linjer går från spets till öppning, hela varvet runt. Om du har ett kraftigare papper, biga först med falsben (eller den minst vassa sidan av en matkniv) och linjal. På så vis kan du vika kraftigare kartong utan problem.

    Här är stjärnan bigad och förvikt.

    Sedan viker du ”skarpt”. Hela vägen runt.

    Använd stickor som pinnar och gör en stjärnbukett. Snyggare än grillpinnar och finns ofta högar av dem på loppis. Väldigt bra att trolla med också. Häng stjärnorna i tråd. Lägg dem på bordet. Gör en girlang!

    Som Nomi sa, ös bara på med glitter! Använd limstift. Här målade vi dem innan och kunde därför hälla glittret direkt på dem när färgen fortfarande var våt.

    Och med det. Önskar er ett gott slut. Och framförallt ett fantastiskt nytt år in i framtiden och 20-talet. Varm kram från mig!

  • DIY

    DIY – stjärna

    Jag får så ofta frågor om de här stjärnorna. Och jag har verkligen försökt räkna ut själv hur man skulle kunna vika en själv men det krävs ju liksom lite mer matematisk färdighet för en sådan sak. Häromkvällen ramlade jag som en händelse förbi en mall och var givetvis tvungen att testa nästa dag.

    Och efter utvärdering så kan jag säga att det är en briljant mall, och istället för att göra efter eget huvud och lite sådär som jag tror, bestämde jag mig för att följa mallen till punkt och pricka. Här finns mallen. Däremot finns det säkert även superbra knep för själva monteringen men de har jag inte kollat på, men det funkar att göra på känn. Några knep kommer nedan.

    Steg 1 – Jag hade givetvis inga A4-papper hemma, av värde till en stjärna, så jag klippte helt enkelt A4-format av stora ark på 100 gram (Djura bok har ett sortiment av Carta Varese) och av en tapetrest till stjärna nummer två. Sen skrev jag ut mallen på baksidan av mina 10 ark. Om du använder tapet eller annat papper som varit rullat innan, se till att rulla din bunt med papper i motsatt riktning några gånger, både på längd och bredd, så att du tar bort så mycket som möjligt av det böjda.

    Steg 2  –  Klipp ut alla dina stjärnspetsar efter mallarna.

    Steg 3 – Jag rekommenderar att biga ditt papper, för att enklare kunna vika. Biga alla linjer. Du behöver en linjal och falsben, men det funkar också med en brevsprätt eller baksidan av en matkniv, det viktiga är att föremålet inte är för spetsigt. Då skadas pappersytan.

    Det rätta när man bigar är att man gör det på rätsidan av pappret. Det är ju svårt om man ska göra efter en mall på ett papper som inte är transparent nog såsom tapet. Då fuskar jag och bigar på avigsidan av pappret, jag tycker ändå det underlättar i vikningen. Detta göra förmodligen att vissa papperspartiklar krackelerar men jag ser över det.

    Steg 4 – Fäst ihop de enskilda delarna till stjärnans uddar. Det gäller att vara exakt här om du i slutändan ska ha en stjärna som är enkel att montera. En millimeter här och där gör att det i slutändan blir snett och då är det omöjligt att få ihop stjärnan. Vid ett tunt papper föredrar jag att använda dubbelhäftande tejp, helt enkelt för att det är flyttbart och inte fäster på en sekund. Jag tejpar hela linjen som ska fästas ihop. Det finns på rulle och olika bredd, som här hos Panduro. Att jag inte använder lim beror på att det blir för vått och gör att skarvarna böjer sig. Smältlim blir för kraftigt vid ett tunnare papper och fäster för snabbt, och eftersom pappret är tunt är det nästan omöjligt att ta isär det efteråt.

    Vid tapet-stjärnan använde jag däremot limpistolen. Det kräver dock att man är noga. Det går lite väl snabbt och finns i stort sett ingen tid för justering, men det funkar absolut på tapet och papper med glatt yta.

    Steg 5 – Montera stjärnan. Du matchar nummer med nummer och det hela är enkelt. Använder du limpistol se till att ha koll innan hur du ska matcha, det finns som sagt inget utrymme för justering när limmet är torrt. Jag har inte gått efter något system men se till att bygg upp stjärnan underifrån, det är då mycket lättare när du kommer till de två sista spetsarna, det är de två som bara består av en spets vardera.

    Självklart kan du göra håligheter i din stjärna, sätta i ljusslingor och hänga som vilken annan stjärna som helst. Det var lite annorlunda att göra något under så här kontrollerade former, men kul, som att bygga lego!

    Willam Morris Leicester.

    Carta Varese Ritas ornament.

    Bildbevis från tidig morgontimma. Här är samtliga delar bigade och förvikta.

    Här är steg 4, fäst ihop de enskilda delarna en efter en.

    Steg 5 – Här är nästan hela stjärnan färdigmonterad. Och jag har fått sällis av Nomi som ska vidare till stallet och Chester som somnat om bredvid mig.

    Sedan kom ljuset! Vi fick snö igår, så fint. Nu klä in ask med tyg. Ser fram emot att se era stjärnor, lycka till!

     

  • DIY,  INSPIRATION - CHRISTMAS

    DIY – änglar

    Hela landet drabbades av stjärnhysteri förra veckan. Det var så himla roligt att se alla som gjorde stjärnor.  Ni anar inte vad det betyder, att se att ni blir inspirerade och sedan gör er grej utav det. Som jag skrev tidigare, detta är långt ifrån nytt under solen men det bevisar att det är enkelheten vi vill åt. Resten kommer automatiskt. Och igen, i boken finns inga kluriga beskrivningar, för det är inte i dem kreativitet börjar. Tvärtom. De är enklaste recepten som fungerar som kick-starter.  Stjärn-beskrivningen finns inte i boken men det hittar du här. Men av samma princip att vika en solfjäder, bygger både fåglarna på sid. 22 och änglarna på sid. 204. Men här kommer en beskrivningen på änglar – i en mindre variant än i boken.

    Om man vill göra små änglar och med med lite böj på vingarna så är det lämpligt med ett mjukt, tunnare papper. Gärna origami-papper. Funkar även med gamla boksidor och presentpapper. Gör du större funkar det fint med tapeter, notpapper och i princip samma papper som du viker stjärnor av.

    Du behöver två olika storlekar på papper. Det är egentligen det enda viktiga, måtten är sekundärt. När man viker stjärnor är det viktigt att hålla samma proportion i förhållandet längd/bredd, för annars räcker inte pappret hela vägen runt.

    Men här är det nästan bara att köra, det viktiga är att de är olika storlekar. Men om ni vill ha något mått att börja med så: Ett ark som är 20×12 cm plus ett som är 8×7 cm

    I det här fallet hade jag något tjockare papper (dock fortfarande tunt) och valde då att halvera det större pappret, så det blev 10 cm långt, jag ville inte ha en lika ”fyllig” kjol. Om du har ett längre papper till ”kroppen/kjolen” blir det en tätare och en större kjol.  När det gäller vingarna storlek så brukar jag tänka ” inte mindre pappersstorlek än att det ryms 7 vik”. Detta är för att det ska bli lite vinge att tala om.

    Sen är det bara att vika solfjädrar av bägge dina papper. Jag rekommenderar att inte ha bredare/djupare vik än max 1 cm när man viker små änglar. Det är också viktigt att kropp/kjol har samma bredd/djup på viken som vingarna.

    Sedan viker du dina solfjädrar på mitten. I små änglar skippar man att vika över en penna.

    Placera den lilla solfjädern på den stora och vira en sytråd hårt och knyt.  Jag köper alltid starkare lintråd på loppis, provdrar alltid styrkan på plats. Dessutom har jag alltid Gütermanns extra stark sytråd hemma. Det är så irriterande med tunna sytrådar som går av  så jag använder alltid den, om jag syr för hand eller som här. Brukar ha en svart, vit samt en med färgkoden 887, som är åt det guldiga hållet.

    Sen kommer tricket för en levande ängel – forma vingar och kjol. De allra flesta papper är lätta att forma och man kan faktiskt ta i ganska rejält.

    Här hemma ska några änglar bli en girlang till första advent. Resten ska strössla julklapparna.

    Det gick trögt för Chester att vika.

    Nu kom min äldsta dotter hem från Stockholm. Hennes kompisar hade inte hunnit ut från huset innan hon satte sig för att vika fler änglar.

  • DIY,  INSPIRATION - CHRISTMAS

    DIY – stjärnor.

    Häromdagen slängde jag ihop några stjärnor till en söndagsgrej. Så många frågade om hur man gör den, efter bilden jag lade ut på instagram i lördags. De är långt ifrån något nytt under solen och slänga ihop är verkligen rätta ordet. Du viker helt enkelt en solfjäder, extremt enkelt!  Jag delar beskrivningen i sin simplaste form. Du gör en stjärna på mindre än tio minuter, kanske till och med fem. Vilket skulle innebära att du kan göra hur många som helst. Pappret du väljer sätter stilen och hur du klipper ändarna. Och storleken såklart. Egentligen kan du använda samma bas och göra all världens varianter. Om du klipper hål i dem blir de perforerade. Om du limmar ihop två likadana, har du en dubbelsidig. Om du sätter ihop flera solfjädrar kan du göra en väldigt stor. Och viker du smala vik får du en stil och vice versa.

    Du behöver ett pappersark som är ungefär dubbelt så långt som brett. Jag mäter aldrig och river istället för att klipper. Använd tapetrester, notpapper, gamla boksidor.

    Vik upp och ner som en solfjäder. En noga person skulle säkert låta viken vara exakt lika. Jag är motsatsen när det kommer till den här typen av projekt, och viker bara på. En millimeter hit eller dit spelar ingen roll i slutändan.

    Ser jämt ut eller hur? Är inte på millimetern kan jag lova.

    Vik din solfjäder på mitten. Knyt några varv. Här kan man också göra hål med en syl och liksom dra ihop alltsammans, funkar fint men detta är enklare.

    Samla ihop solfjädern. Klipp spetsarna. Rundade, tvära, superspetsiga, långt ner eller bara på toppen. Gör olika och testa vad du gillar. Om du vill att stjärnan ska vara perforerad så klipper du lite jack och snitt i det här läget. Tänk samma princip som när du viker snöstjärnor i papper.

    Limma ihop ena sidan. Ta ett snabbtorkande lim. Limpistol för all del. Egentligen, om man har brådis, kan man ju till och med häfta.

    Och sedan den andra.

    Klart!

  • DAILY LIFE,  DIY

    Bollhavet.

    Mani. Min största tillgång. Jag kan inte se den på något annat sätt. Åtminstone just där och då och så länge det håller i sig. Ganska många hade lagt ner vid den tionde garnbollen. Vi är ju så olika.

    Fast finns det en plan så är jag svår att rubba.

    Vid en fotografering på Stora Djulö hade vi garnbollstema till boken. Och drack 7up i antika soffor. Och upptäckte spöken när solen gått ner, men det tar vi en annan gång. Att nästan alla de garnbollarna försvann var ju en typisk historia som jag inte räknat med, annars hade jag haft en bra början.

    Oftast köper jag garnet på loppis. Fast om jag ska erkänna, det har hänt att jag köpt exklusivt ullgarn, bara för färgernas skull.

    Det kan vara så värt det om man vill göra en present till någon. Som den lilla dock-kragen jag gjorde till boken. Urgammal spets i tre lager och lite tråcklad garnbollslina. Alltid lätt som en plätt.

    Det finns något högst tillfredsställande med mani åtminstone när det handlar om bollhav.

  • ÅTERBLICKAR,  DIY,  INSPIRATION - KIDSROOM

    Sittlåda att göra själv. Inklusive förvaring. Som kan bli en bänk.


    En repris i DIY eftersom jag just nu håller det mesta i den genren lite hemlig. Fast den här tiden är loppissmart! Det är inte lika många ute och sonderar terrängen så att säga. Sylådor med ben hittas ofta.  Och då kan man göra en låda. Som också är en pall. Och kanske en av de bättre lekstugemöblerna någonsin. Tricket med lekstuga är ju liksom att allt måste vara minimalt. Det är ju lätt att tycka att en liten sypall fast med ben är just sådär minimal men ställer du den i en lekstuga (åtminstone en sådan där vanligt stor eller liten) känns den snarare som en jättemöbel. Vanliga barnmöbler size 2017 är också lite för stort. Däremot var barnmöbler mycket mindre förr, möjligen var barnen mindre överlag. Kanske var det inte samma panik att möblera stort för man hade liksom inte plats. Säger hon som lät sina tvillingar sova i utdragssängar från 40-talet tills benen hängde utanför.

     
    Det är alltså en sådan där sypall med visserligen vackra ben från början. Fast när vi sågade av dem så fick vi istället exakt den höjden vi önskade. Den stadiga och mycket gedigna trälådan (som ni ser orkar inte ens Nomi hålla den) som är så sjukt bra att förvara saker i…

     
    …blev alltså den perfekta pallen! Det fina är också att sådana här gamla sylådor nästan alltid är vadderade. Behåll det gamla tyget som täcker vadderingen även om det sjunger på sista versen och sedan häftar man bara rakt på, exakt efter tidigare mått.

     

    Gångjärnen får du såklart skruva bort när du fäster det nya tyget. Men sätt absolut dit dem igen. Gångjärn i locket är absolut smartast. Och för kurragömma helt perfekt. Och enligt Nomi exakt en sådan låda man viker ner sig i om man tävlar i Talang…

     

     Som tur var kom hon ut igen, som gumman i lådan.

     
    Kanske lite mer modernistisk form av sylådan. Fast å andra sidan med vintagetyg så blir det fint. Tänkte just på om man springer på flera sylådor. Kan man ju göra en liten sittbänk med förvaring! Så bra för en minivärld. Eller kanske världens flottaste presentlåda, wow ändå.
     

  • AT WORK,  DIY

    Inte världens klaraste beskrivning men ett skepp ändå.


    Mina barn, åtminstone den äldsta, hatar att vi lämnade Stockholm. Och jag sticker inte under stol med att det var en jäkla plåga. Här kan du läsa om att den höll i sig minst sagt. Å andra sidan om man vänder lite snabbt på steken så var det ett smart drag för kreativiteten. Det är jag helt säker på. Om man liksom inte har saker runt husknuten måste man ju liksom se andra vägar. Bra ändå.

    Som såhär. Jag ska göra ett jobb. Då man inte är född med framförhållning så kommer de bästa idéerna som en blixt. Och eftersom de alltid känns som de bästa måste de genomföras oavsett om tiden är typ obefintlig. Tänk kvällen före jobb eller samma morgon. Och då kan man inte kvista iväg och köpa ett sådant här skepp . Vilket ju hade varit den smidigaste lösningen.

    Men då får man helt enkelt inspireras av en Ann Wood och tänka att man kanske hinner med något liknande.

    Ha Chester med på jobb är alltid lite extra. Speciellt här i den ödsliga inspektorbostaden där han sprang runt som en yr höna.

    Här skulle skeppet hänga. Tillsammans med Jimmy Cricket´s nya tapetkollektion.

    Jag skulle inte hinna göra i papier mache utan tog baksidan av en gammal tavla. Ni vet den gulnade kartongen, som ofta är så porös och tjock att du kan dela den i flera lager genom att riva. Jag rev små bitar men behöll kartongen hel ändå. Klippte till formen av ett skepp, vek den dubbelt och limmade. Sedan limmade jag de rivna bitarna på alltsammans. Jag måste slå ett slag för den här typen av gammalt papper som oftast hittas i ramarna. Spara.

    Tog en blompinne från trädgården och surrade ihop en mast. Rev lite segel och sydde med gammal lintråd där jag tyckte det kunde passa.

    Inte alls särskilt skepp-tekniskt rätt. Men med lite fantasi så. I brist på blåst som fångas av segel så tog jag ståltråd och böjde ut för lite buktning.

    Limma fast ett par knappar för själva fastsurrandet. Och liten vimpel.

    Handen ska synas, sade Karin Larsson om allt hon hantverkade. Så jag lever efter samma devis.

    I alla fall bra mycket roligare och liksom sockervadd för hjärnan, än att klicka hem något några veckor före.

  • DIY,  EKO MILJÖ HÅLLBARHET,  SUSTAINABILITY

    Grodda ekollon och driv upp mini-ek.

    Idag kör jag en repris rakt av. Därför att det är hög tid nu! Ut och fixa din egen lilla miniekskog! Våra småekar tog oss nästan alla och det är först nu de flesta börjat dala av de jag har kvar, kan bero på att vattningen varit sisådär. Vi gav bort jättemånga och en kompis till barnen trodde vi odlade medicinväxter på verandan.

    Att driva upp små ekar är ju sedan gammalt. Det må vara osagt om det var Estrid Ericson som knäckte idén allra först på 30-talet. Men hursomhelst är det vackert, spännande och fascinerande. Och ett helt ojobbigt projekt att sätta igång där hemma. Det största problemet brukar vara att man missar den bästa tiden att göra det (typ, åhh jag skulle ju… och nu är det januari), så därför kan du se detta inlägg som en påminnelse, för den tiden är exakt nu! Så, ut i skogen med er och leta ekollon!

    När du kommer hem lägger du ekollonen i en skål med vatten över natten. Det gör du för vätskan skull men vi roade oss också med att hitta en och annan simmande larv på morgonen. De räddades ut i naturen igen.


    Leta helst efter de med svans. Då är liksom halva jobbet redan gjort. De har åtminstone fått en rejäl skjuts till vägen mot miniek.

    Du tar sedan fram en hel massa småglas och burkar. Och nålar. Precis där hatten suttit sticker du in nålarna. Meningen är att ekollonen ska vila på nålarna för att inte dränkas i ett vattenbad. Vissa hävdar att ekollon ska ligga täckta i vatten, jag har hört att de lätt ruttnar då. Nu har vi en liten sjö med de som saknade svans så får jag återkomma i frågan. Och även några stycken på fuktigt hushållspapper på fönsterbrädan över det varmaste elementet. Som sagt, vi får se vad som har bästa gro-effekten.

    Men resten fick alltså nålar.


    Charlie hjälpte till men nu har vi ju en hel liten miniek-grupp sedan i söndags. Vår plan är att ha en massa fina småekar att ge bort när julen kommer. Bästa fröken-presenten! Bästa gå-bort-presenten! Samma stil som en stickling i present.

    Ni ser ju, det här är jättelarvigt. Visa upp en gammal miniek såhär. Men denna är ett år gammal och fortfarande så himla fin ju.

    Det är smart att ha många. Man vet ju inte säkert hur många som tar sig.

    Dags att fylla på med vatten.


    Men bara några millimeter så det täcker svansen och lite till. Ungefär halva ekollonet. Det är superviktigt att de inte torkar ut så håll koll. Bra plats att placera dem är i ljuset och gärna vid ett fönster med element under för att få extra varmt.

    Sedan är det dags att vänta 2-6 veckor. Därefter bör deras små groddar ha växt till sig till små minirötter. Då har vi samlat på oss små loppisflaskor och placerar ekollonet på en liten ljusmanschett i mässing, som kostar högst 1 krona på loppis. På så vis kommer ekollonet kunna balansera extra tjusigt på flaskans övre kant. Såklart kan vi lyxa till det men en och annan Svensk Tenn vas också. Fast jag tycker att mässingsdetaljen är fin. Sedan dröjer det ytterligare 3-6 veckor innan den lilla eken börjar växa. Tålamod är en dygd. Och fortsättning följer med våra små ekbebisar!

  • DIY,  WORKSHOP - HIDDEN PLACES

    Hidden Places 1.


    Jag har ju hållt workshop med de här sköna bönorna Matilda & Nathalie. Vi höll till På Julita Gård i samarbete med Nordiska Museet. Och bara att hänga i omgivningarna är ju magiskt i sig. Kanske det mest perfekta Hidden placet! Kvällen innan kunde Julita-borna spana in oss vid dikeskanten.

    Egentligen startade vi ju upp dagen innan med middag i stallet. Men vi kikar på vad vi gjorde dagen efter. Jag hade nämligen tagit på mig uppdraget att lära ut lite blomster-hantverk. Vill verkligen tillägga att detta inte är inom min mest bekväma zon. Joo, att tillverka blommor men att vara pedagogisk är inte min starka sida. Bägge mina systrar är lärare och jag tror att inget blev kvar till mig där. Milda öde.

    Däremot är jag rätt bra på att göra om ett ganska vanligt växthus till en ateljé. Säckväv är grejen! Och allra helst den jag hittade på Julita, den gamla, slitna och glesa.

    Det var så jäkla fint att fixa där samtidigt som solen gick upp. Egentligen vill jag ha det exakt så jämt. Men vem vill inte det?

    Efter frukost vid värdshuset samlade jag min grupp. Det var Helena Lyth, Annica Clarmell, Lina Östling, Sandra Willund, Lena Ahlgren, Paula Lundberg och Tarja Savela. Tur för mig att de var snälla och hade full koll på hela alltet.

    Panduro stod som sponsor och det var väldigt fint att prova igenom ett del av deras sortiment. Jag ska lista allt vi använde och dess olika egenskaper. I allt från verktyg, tejp, olika ståltråd och lim. Inlägg utlovas snart! Bra grejor verkligen. I en sådan här typ av workshop funkar det bara med det bästa. Slöa saxar och lim som aldrig torkar är lönlöst. Så verkligen ett stort tack till Panduro för ni gjorde detta möjligt! DET fick mig att andas ut en smula.

    Blev så inspirerade av Paulas tatuering. Och sedan köpte jag upp all hennes keramik men det är en annan historia. Fast spana här.

    Det var ingen slump att vi fyllt taket med paraplyn. Det är faktiskt en av mina bättre återbruksstommar. Minns ni den här till exempel? Fast nu råkade jag ju få låna de som fanns i gömmorna här ute. Önskade mig samtliga.

    Jag har provat en hel del limpistoler men denna är super, just sayin.

    Lena gör så fina sandaler, kolla! Snart ska hon hålla workshop i att göra sina egna sandaler, DET vill man ju!

    Annica gjorde en dahlia och Helena en orange vallmo.

    Som jag sagt förut är just det här pappret sagolikt.

    Och bara av skräpet kan man göra det finaste. Viktigt att spara!

    Med facit i hand och fjärilarna i magen någon annanstans kan jag absolut tänka mig att göra detta igen. Och att göra blommor, kanske skulle jag bara roa mig med det hädanefter…

    De vackraste tapetveporna hängde längst bak i växthuset.
     
    Vi hade helt enkelt frågat Photowall om vi fick visa upp tapeten Flora Hysterica i samband med workshopen. Jag råkar nämligen ha kärat ner mig i den. Martin Bergström har designat den utifrån sin egen samling av torkade blommor. Tanken har varit att ge liv åt blommor som är flera hundra år gamla och på så vis återuppta naturens avbrutna kretslopp. Fint beskrivet tycker jag.

    Såhär sa han om kollektionen: – En blomma som plockades för ungefär tvåhundra år sedan finns kvar som en tidskapsel bland pappersarken. Den här tapetkollektionen ger den lilla blomman möjlighet att blomma igen, att tidslinjen som påbörjades fortsätter. 

    Detta är bara ett litet utsnitt av hela tapeten. Vi var många som föll för den vill jag lova. Färgerna är helt perfekta.

    Påtal om andra perfekta färger och avdammade pompoms. Pompoms må vara det mest uttjatade diy:et men fasen det är bra fint. Extra tjusigt att fylla loppisparaplyer med. Och eftersom jag nu inte längre har en egen butik så släpper jag svaret på frågan jag fått mest under åren. Var köper ni ert silkespapper. Svaret är Embacollage. Grymma produkter, alltid träffsäkra nyanser och fin kvalitet. Och utarbetat hållbarhetstänk.

    Mitt eget herbarium har ju nästan hundra år på nacken. Eller mitt eget är det ju egentligen inte, det är ju Märta Björkmans.  Till låns på obestämd tid tänker jag.

    Men vet ni, numera har jag min egen växtpress! Och ett tomt herbarium. Som någon kommer hitta på loppis 2118 eller nåt kan vi hoppas.

    Jag ska också pränta om dikeskanter och skog. Med tjusig skrivstil.

    Efter lunch var det dags att göra växthus igen.

    Så himla fint att Sarah hjälpte mig. Hon är en av mina äldsta vänner och den mest kreativa jag känner. Så fantastiskt att ha henne med. Här håller om i de prints som trycks upp i och med Nordiska Museets nya webbutik. Tyvärr har de ännu inte fått sin plats men jag lovar att hojta till när de finns där. Helt underbara och jag vill ha som tapet, helst den färgglada.

    Ni är så många som frågat om denna workshop kommer igen. Till våren tänker vi.

    I ösregnet så hämtade jag blommorna och tog dem till mejeriet. Så nu vet jag att crepepapper håller för vatten.

    Alltid extra fint att ge dem en plats.