-
dc.
Typiskt nog kommer inte det här supersöta porslinet förren tills augusti. Men väl värt att vänta på. Fast såklart att finaste Darling Clementine ändå har en självklar plats Little Cute Mokkasin. Snart har jag sagt i ett halvår nu (jag fattar inte var tiden tar vägen) men nu tror jag att den där lilla ordern är redo att susa iväg över landsgränsen.
Servetter.
Underlägg och samma fast i bricka.
Och prints. Såklart. -
smart.
Kan hända att det här är min favorithylla. Och ju mer jag tänker på det så är det nog faktiskt så.
För var skulle annars de små sakerna stå?
De pyttesmå. -
tavelramar.
Jag får ofta frågan om var man hittar bra ramar. Och då är det ju lätt att dra till med Ikea, Granit och Åhlens. Säkra kort tänker man. Fast minst lika säkert är loppis. Och för min del bra mycket enklare också då det är fasligt lång väg till de flesta ställen med bra ramsortiment.
Det gäller ju förstås att inte nosa upp äkta konst för då blir det ju ett väldigt dyrt alternativ. Men Hötorgskonst med stora maffiga ramar kastar de ju nästan efter en. Och jag kan hålla med om att det ser ganska fult ut till en början, fast ganska fint blir det sen.
Problemet kan ju vara måttet, förr i tiden var ju inte allt 50×70. Men är det inte något superexklusivt funkar det absolut att justera måttet lite grann. Våga klipp. Eller, som här, använd den gamla bilden eller baksidan som en låtsatspasspartou. Det mesta blir faktiskt rätt okej. Det beror ju liksom på. Självklart travar jag också iväg till ramverkstaden och gör någon dyr raminvestering. Men ganska sällan.
-
the best of hilda´s.
Det finns ju de som gör det som andra bara drömmer om. Och som dessutom gör det för andra gången och planerar för den tredje. Och gör det lika tjusigt som när det började. Nättidningen Hilda´s Inspiration nummer 2 är ute och fullproppad med finheter. Allt från DIY-tips till recept och annat härligt.Det är Sofia som driver bloggen Hilda´s hem som är donnan bakom allt. Och jag är så imponerad och glad för alla dessa fina nättidningar som kommer i min väg. De är som lyxiga och fina utgåvor av en samlad blogg. The best of season liksom, fast lite mer och lite extra. En annan vinkel fast samma känsla. Det är såklart att det blir grymt.
-
trädgårdsplan.
Jag och trädgård är ett hopplöst kapitel. Jag litar blint på att den ska sköta sig själv och på vad trädgårdmästaren säger. Och vår plan är som alltid att bädda in huset och trädgården med vildvuxen grön fluff. Det spelar egentligen mindre roll vad det är. Så man kan väl säga såhär, vi har flyttat allt som går till tomtgränsen. För att göra en mindre skog, en i löv. Men så finns det då luckor i den där skogen och framförallt på planken och där ska de helst klängas växter. Och i vanlig ordning har jag tjatat runt på handelsträdgårdarna i trakten. Och som vanligt har jag bara ett krav, snabbväxande. Och så tjatar jag på om centimeter hit och dit, helst jättemånga på en säsong. Och om de säger men du bör nog akta dig för den sprider sig snabbt. Då tänker jag bara jatack och hoppas att det också betyder att den också rotar sig lätt, vattnar sig av sig själv och växer som sjutton trots att jag är är den som planterar.Så årets tips, som jag nu hyser stora nästintill övermäktiga förväntningar på. Bokharabinda. Arkitektens tröst, sa de på handelsträdgården. Och jag sökte efter bilder och hittade det fluffigaste jag någonsin sett, med vita små blommor. Så därborta vid boden står de stackars små plantorna och väntar på att komma i jorden. Och hoppas att trädgårdsmästaren hade lite fel när han sa att på en säsong kanske du inte kan förvänta dig allt för mycket. Jag har nämligen stirrat mig blind på växtens infolapp. 5-10 meter står det. Tänk er det i klängväg. Wow säger jag. Och ett försiktigt heja.Och en fråga – de här rosa blommorna vad heter de? Jag minns bara, de sprider sig över hela trädgården…Och om ni tycker att gräset ser lite torrt ut. Förra sommaren var en äng (läs högt gräs, för vi inte orkade klippa) där och nu är den slagen. Men den tar sig säkert. -
möhippa del 1.
Förra helgen var det ju möhippa för min lillasyster Sarah. Och jag skulle ju visa lite bilder. Och snick snack kan man ju kalla det för inga bilder har ju visats. Och inte ens nu hinns det med men ni får se lite nu och lite en annan dag.
Lite hemliga saker var det i görningen. Fast bara snälla saker. Det knäppaste var nog att hennes gympalärare från 9:an kom och ringde på klockan 8 på lördagsmorgonen. Hejhej liksom…helgalet skulle jag ha tyckt. Fast det har förstås ingenting med bilderna ovan att göra. Nix, det var helt andra hemligheter. Dansanta sådana.
På förmiddagen hängde vi i ett väldigt vackert hem. Och jag fick mest hejda mig för att inte plåta utsökta detaljer istället för själva möhippan. Fast annars har de inte pappersmuggar med bubbel i fönstret.
Hon fick göra massor av cupcakes. De skulle symbolisera alla oss som var med. Min är den till höger. Associationerna var kaos, röra och därmed allt på. Helt klart godast blev den i alla fall.
I den blå asken fanns sådant som skulle bli ett pärldiadem till henne. Sådär så att det skulle synas litegrann att hon var själva blivande bruden i sällskapet. Fast på ett snällt sätt. Alla trädde pärlor i någon centimeter på diademet och tillsist fick hon avsluta det själv.
Sa jag inte att det var vackert?
Alla hade väldigt personliga presenter med sig som var hemligt inslagna, allt för att hon skulle få klura ut vem presenten var ifrån. Alla utom jag då. Som hade missat själva poängen med gissningsgrejen. Jag hade massor av presenter men inte ett dugg hemliga. Typ affären-paket som hon har sett tusen gånger innan.
Fortsättning följer. -
min typ av bag.
Bara-bra-saker-väska. Som fairtrade och handgjord och rättvisemärkt och snygg och slitstark. Vad mer kan man begära? Nyhetspris kanske. Okejrå. På alla städer.
-
de där planerna…
Vi har numera ett bauta-däck. Exakt ett sådant som vi inte skulle ha. Det lilla pluttdäcket, som var som en smal brygga var byggd och färdig, har nu blivit 100 kvm större. Den där låtsatsbryggan som jag förra sommaren först tyckte blev för stor och som i hast och under förståeliga sura miner fick minskas rejält. Men som sagt, bauta-däck. Och nu sitter det där det sitter. För det kommer inte bli en endaste mer ändring på den saken så länge jag lever. För däck spikas inte av sig själva. Och jag är inte den som spikar. Punkt.
Men nu återstår det som inte handlar om spik och plankor. Nu ska det här stora däcket inte se ut som en hotellpool á la spanska solkusten. Utan passa ihop med knotiga äppelträd och den vildvuxna trädgården alldeles bredvid. Så i sista sekunden styrde jag av mitt Ikea-besök igår för inköp av Roxö-möbler. Jag har en plan och man får se om den håller.Och de är gamla bambu-möblerna från mitt barndoms 70-talshem är att dö för. De är skraltiga,trasiga och vindpinade, men skam den som ger sig. De ska absolut blåsas liv i. -
mini micro.
Förr i tiden var jag lite mer petnoga med det här med barnens klädsel. Kalas var lika med flotta stassen. Inte lackskor och struken skjorta men ändå var det jag som styrde upp det. Hängde fram och domderade på. Numera med fyra barn och en ständig tidsoptimism som aldrig håller har jag lagt ner det hela. Och ibland går det käpprätt åt skogen eller kanske inte samma som om jag hade bestämt. Som häromdagen när vi hade kalas. Nomi goes prima ballerina plus korvtights. Men å andra sidan hann jag duscha innan gästerna anlände.
Och jätterosetten åker alltid på.
Och nu ska jag tipsa. Om något annat än stil. Våra absoluta favoritsparkcyklar. Ever. Det finns inga bättre. Jag har skrivit om dem förut, bland annat i lite NY-spaning. De är i superkvalité, jätteroliga och trixiga att åka på eftersom hjulen är ledade och därmed supersnabba. Att de två hjulen sitter fram är det som är det fina i kråksången. Många andra sparkcyklar har ju ett fram och två bak och man kan ju lätt inbilla sig att det är grejen. Men det är precis tvärtom. Vi lånade en sådan en gång och den känns ju alldeles felkonstruerad. Ostadig, osnabb, går inte att trixa med och så fastnar ju det stackars barnet i bakhjulen med fötterna om de inte ska sparka med myrsteg eller benen rätt ut liksom. Värdelös. Och till skillnad mot en tvåhjuling så är denna variant sju resor roligare.Nomi och Charlie tog över Liv o Viggos jättegamla och det var högst förståeligt att de sju år gamla sparkisarna hade börjat falla sönder lite (fast de finns reservdelar, vi har lagat bromsen någon gång) och det var dags för nya. Och nu till tipset. Jag fann dem här. Superbilligt mot vad vi har köpt dem tidigare för, 399 mot 695. Värsta skillnaden. Och snabbaste nätbutiken. De meddelade mig att de hade lite mycket att göra och inte kunde lova att de kom fram i tid. Men två dagar… det är i snabbaste laget.
Och ni ser ju själva. Svansjön nästa. -
kalasfeeling på noll sekunder.
Igår hade vi lite familjekalas för Nomi och Charlie. Snabbaste kalasfixet är alltid att tömma skåpen på loppisporslinet. Det blir liksom sådär i tjusigaste laget på noll sekunder. Och det är bra det, när tiden för fix är just minimal.
Och äppelkvistar i kaffekannor och vad man nu kan hitta i vasväg.
Och snabba tejpflaggor.
Maxat är bäst när tiden tryter. Är kär i mina Rosenthal-koppar från en bakluckeloppis i Skåne. Kostade nästan inga pengar alls.
Och snacka om kär. De här måste vara finaste tekopparna i världen.
Och Minipavlova om kidsen får välja. Glass, grädde och polkagrisar. Och bästa receptet kommer här (från denna bok), blir aldrig någonsin fel.MINIPAVLOVA.Detta receptet är för 6 st minipavlovor. Igår gjorde jag 9 st av samma mängd, det funkade absolut.4 ÄGGVITOR1 KRYDDMÅTT ÄTTIKSSPRIT2 DL STRÖSOCKERPLUS VAD MAN NU VILL FYLLA DEM MEDSätt ugnen på 175 grader. Vispa äggvitorna plus ättiksspriten, i en ren och torr bunke, till hårt skum. Tillsätt sockret, lite i taget. Vispa tills marängen är glansig och fast. Klicka ut marängerna på bakplåtspapper, forma som små korgar. Sätt in marängerna i ugnen och sänk värmen direkt till 125 grader. Grädda i 45 minuter. Stäng av ugnen och låt dem svalna i ugnen med luckan på glänt.Sen är det bara att fylla på. Grädde och passionsfrukt och mandelsplitter är min favorit.
Och glöm inte dockservisen. Bästa lilla vasen.
Och gamla hederliga vimplar. Lätt att glömma i pompomshysterin. men absolut snabbare. Dessa är mina darlingar.Och duken glömde jag ju. Väldigt kär i den med. En fin present inhandlad på Zara Home fast för ganska länge sedan direkt på plats i Spanien.
