• KIDS

    att göra sin grej.

    Viggo har gått på teater hela hösten. Och idag var det dags. Äventyr i Vilda Västern. Premiären liksom. Fast bara en endaste föreställning. Men det var nog så gott. Pirrigt innan men lycka efteråt. Och undertiden. Och det coola är att ungen har travat iväg till teaterskolan varje tisdag. Minst två  år yngre än alla andra och resten av gruppen är bara tjejer. Och vem bryr sig? Inte Viggo i alla fall. Och det tycker jag är coolt. Så in i vassen. Heja dig min lille son! För att du gör det du gillar.
  • DAILY LIFE

    stjärnor.

    Och så var vi och tände ljusen hos barnens farmor och farfar. Det var kväll och alldeles mörkt. Det enda som syntes var alla tusentals ljus. Viggo sa ”Det är som om hela marken är full av stjärnor. Som stjärnhimmelen fast tvärtom.” Just så var det.

    Lampskärmen som vi hängde upp en dag i somras när  ungarna lekte restaurang under äppelträdet dinglar där rätt ensam nu. Den lär förmodligen hänga kvar fast snön kommer. Och tills det blir vår igen.
  • KIDS

    tintin.

    För ett tag sedan fick Viggo en ny serie-crush. Tintin. Och snacka om att äpplet inte faller långt. K fullkomligt älskade Tintin som barn och diskussionerna om alla dessa äventyr har varit många och långa på sista tiden. Och jag hänger inte med övertaget, men Tintin har aldrig varit min grej. Det är knappt man vågar knysta det härhemma, vilken planet är du ifrån liksom.

      

    Så snacka om att filmen kom som grädde på moset. Lycka. Och för att komma i riktig stämning har Liv och Viggo plöjt igenom Enhörningens hemlighet och Rackham den rödes skatt ett otal gånger. Nu är de i alla fall på plats och jag ser fram emot recensionerna.

    Psst! Viggo har äntligen fått en vilding-tröja. Lycka igen.

  • DAILY LIFE

    fina fina milk.

    Alltså. Hur lovely kan ett omslag bli?!

    Nog för jag alltid fullkomligt älskar Milks lilla inredningsbok med en massa hemma hos från världens alla hörn. New York, Paris , Tokyo och Sverige minsann. I senaste numret var ju Jenny Brandts (sammy rose och dos family) urfina hem med.  


    Förra numret kom för tid och evigheter sedan, så länge sedan att man trodde att det var kört för alltid. Som jag har tjatat och frågat på alla ställen. Till och med i Paris för jag hade läst någonstans att tidningens utgivingsdag var fem dagar efter det att vi åkt hem. Och då kunde det ju blivit fel någonstans. Troligt.

     

    Då återstår bara att se när den kommer till Sverige. Jag som hade för mig att den var bokad här för hundra år sedan. Men det ser ju inte så ljust ut. Går tydligen att köpa som nättiding också men jag känner väldigt mycket att jag borde ha den på riktigt. Och i och med detta slutar jag blogga om tidingar och böcker. För en stund. Det är visst det enda jag har gjort senaste veckan insåg jag precis.
  • KIDS

    kids stuff.

    Vikta tranor hängades i långa trådar från taket är fint. Fast de kommer inte dit av sig själv märkligt nog. Dörren till Livs rum är för tillfället en trevlig dörr. Det kan vara värre. Skyltar med förbjudet tillträde, småglin undanbedes och regler krävs. Lilly är hennes smeknamn och Sofia andranamnet.
    Studio Violets lilla fina vykort som inte finns längre. Sorgligt nog. Tur att postern finns. Love it. Och de vikta pappersdjuren byter rum vareviga dag.
    Barnens anslagstavlor är de vackraste. Och så Viggos favoritvykort inköpta i Paris. Inte så värst vackra men han är så imponerad över att både frihetsgudinnan och Eiffeltornet är på samma bild. ”Det är ju heeelt otroligt, visst??!”
  • KIDS

    det kan aldrig bli för många.

    Liv kan lätt snöa in på saker. Det har hon efter mig. Och ja, det kan bli lite mycket av viss typ av sak. Fast det gör inget. Ingenting alls.

    Som det här med att rita kläder och mössor och halsband och skor och allt det där andra.

    Och eftersom jag vet hur det är med det där att snöa in så hejdar jag inte det hela i första taget. Så i helgen hittade jag en finfin present. På Papercut. Och så fick hon en massa frimärken.

    För det är ett litet problem hennes mamma har. Hon postar aldrig (eller åtminstone aldrig i tid) alla brev och vykort som hennes dotter skriver. För hon glömmer dem alltid under någon hög någonstans. Hemskt dåligt, jag vet. Men nuså, aldrig mer får vi skicka brev tre månader i efterskott.

    Presenten var i alla fall en bok full med vykort att göra klart själv. Och i samma serie finns inspirationsböcker. Så två julklappar till är fixade. Den här och den här. Så himla fina.
    Så var det ju det här med att snöa in. Den här är ingen lek. Real stuff liksom.

    Den här är precis tvärtom men himla söt. Klistermärken i mängder.
    Och den här har jag ju haft i affären slog det mig precis. Fast inte nu men kanske snart.

    Det finns helt klart en värld bortom Top model. Same, same but different. Väldigt mycket different.

  • BOOKS & MAGAZINE,  INSPIRATION - DAILY LIFE

    249+125+199+135+ … och sen fortsatte det bara.

    En skön timme på Papercut kan bli en dyr timme. Speciellt när man lider av lite inspirationstorka. Det kanske är det som är terapishopping på hög nivå. Väldigt hög. Och snygghintarna till K haglade tätt.

    Du behöver aldrig köpa mig blommor, det räcker med en sådan här. Barnen kan ge mig en sådan här i julklapp. Och du den här. Och på bröllopsdagen blir det bra med den här… Och kolla här! Jag plåtar lite med mobilen så man inte glömmer. Det är ju bara att du frågar utifall. Utifall du glömmer alltså..

    Du behöver aldrig köpa mig diamanter och ädelstenar, det blir fint med en sådan här.

    Det blir perfekt faktiskt.

    Det handlar om böcker och tidningar. Jag blir alltid lite väl förälskad. Ni skulle ha hört mitt försvarstal efter den shoppingen (inte för att det var någon som frågade efter något, det fann sig där alldeles av sig självt). Det var bra i alla fall, riktigt bra till och med.
    Tips.


    Samtliga finns på Papercut (jag kan bara inte förstå hur man direktlänkar…)