Jag bara älskar hemma hos reportaget som Ida Magntorn gjort för senaste Femina. Brooklynhemmet som tillhör Jessica Barensfeld och Simon Howell är alla kategoriers önskehem ju. Vissa vinklar visas även på Milk Decoration även där plåtade av Ida.
Ida har för övrigt kommit ut med en ny bok, Ett hem med omtanke,  i dagarna. Ida´s tidigare böcker är fullproppade med personlighet, goda tankar om hållbarhet och inspirerande idéer och jag är helt säker på att den nya boken är exakt lika fin som de tidigare.

Jag bara älskar hemma hos reportaget som Ida Magntorn gjort för senaste Femina. Brooklynhemmet som tillhör Jessica Barensfeld och Simon Howell är alla kategoriers önskehem ju. Vissa vinklar visas även på Milk Decoration även där plåtade av Ida.

Ida har för övrigt kommit ut med en ny bok, Ett hem med omtanke,  i dagarna. Ida´s tidigare böcker är fullproppade med personlighet, goda tankar om hållbarhet och inspirerande idéer och jag är helt säker på att den nya boken är exakt lika fin som de tidigare.

Från att inte tidigare ha bloggat hem till salu så gör jag det två dagar i rad. Men vad gör man inte om man vet att det finns två så fina lägenheter till salu. Och igen, så smart och genomtänkt och vackert. Med innerfönster som ser ut som de alltid har suttit där, fast de är faktiskt platsbyggda av en snickare. Mer huskänsla än såhär blir det inte på 36 kvadratmeter.

Fönstrena passar otroligt fint med panelen som löper utmed väggarna och elementskyddet. Blir så sugen på ännu fler innerfönster i vårt hus och lite panel med stora speglar skulle sitt fint.

Hej hösten och du kära lilla kakelugn.

Som en glasveranda mitt i lägenheten.

( Nu kom Liv förbi när jag sitter här och bloggar: Oh waow! Vilken fin lägenhet! GOALS! )

Supervackra golv och så genomtänkta detaljer överallt. I mässing. Kolla bara på skjutdörren.

– Jag älskar mitt kök, sade nuvarande ägarinnan. Det känns som ett dockskåp! Jag håller med, så himla mjukt och finstämt.

Snyggaste kranen ever.

Och titta, Nomi´s tapet i hallen.

Sådana här småhus ger ju sådan fantastisk huskänsla. Med gräsmatta och egen lummig trädgård till huset. Hör liksom härifrån hur trapporna knarrar lite lätt.

Som ett litet hus i England.

Fler bilder hittas här under annonsen hos Nooks. Jag vet med absolut säkerhet att detta är ett väldigt fint litet hus, exakt såsom man vill bo, för det är en av mina bästa vänner som bor här just nu. Bara en sådan sak.

Det händer inte ofta alls att jag bloggar hem till salu. Men när jag såg att denna lägenhet kände jag att jag var tvungen. Louise som driver det  väldigt vackra instagramkontot @louiselj hem är bara så himla fint. Förutom att lägenheten är så fint renoverad med vackra och lugna detaljer så är den dessutom smart. Låt oss spana på vad jag gillar mest.

Innerfönster får mig alltid att tänka på Paris. Och så himla smart med hyllor såhär. Köksbänken som fiskbensparkett är ju helt oemotståndlig.

 Bistrofeeling men så mjukt med välvda fönster under taket och alla växter. Och dörren är superfin där.

.

Den platsbyggda bokhyllan precis vid fönsterkarmen. Med extra djup vid fönstret. Där vill man sitta.

Innerfönster är ju världens enklaste lösning att skapa spännande vyer och rymd. Att ha dem öppningsbara är ju dessutom fiffigt om man vill ställa på glänt vid en sovande bebis till exempel.

Varenda liten snusning hörs. Och åt andra hållet också. Tryggt med sorl och mysigt när det lyser från det andra rummet.

Det fina med innerfönster är ju att utsidan är lika åtkomlig så att säga.

Fler fina bilder hittas här under annonsen på Historiska Hem. Gillar för övrigt denna mäklarbyrå för deras bilder och utvalda objekt. Men har valt att nischa sig på bostäder i fastigheter uppförda innan 1965. Såhär skriver de själva: ”Med arkitektur vi älskar och behärskar. Bostäder som inspirerar oss och som vi gärna inspirerar andra med. Det betyder inte att de måste vara de lyxigaste våningarna på de ”bästa” adresserna. Men det innebär ofta att bostäderna är charmiga, mysiga och ibland pampiga. Hem med själ och känsla.”

Fick jag välja en plats som gav mig all världens inspiration så skulle det helt klart vara hemma hos Poupy. Ägarinnan av hela Numero 74. Jag får ofta en massa frågor och senast igår om jag säljer Numero 74. Det gör jag ju inte för jag har ingen sådan affär längre. Bara en sådan här affär som fylls på med fotoprints alldeles strax. Här kan man läsa om varför jag valde att stänga och mina tankar om detta. Också om vilken bild som gjorde att jag idag jobbar som Numero 74´s fotograf. Och hur var det nu det började: ”Mokkasin tog Numero 74 till Sverige och jag vill nog påstå att där och då ändrades vår allmänna syn på barnrumsinredning. Färger som inte synts så mycket härhemma blev superpoppis, och var helt klart här för att stanna. Ibland undrar jag hur många sänghimlar i dammiga färger som hänger i bara de svenska hemmen.” 

Men det här huset. Ett ombyggt hus, från de äldre husen i Chiang Mai. Allt trä i dörrar, inredning och möbler är återanvänt gammalt trä. Ett lågt bord som är två grova plankor med hjul. Dynor och en massa kuddar som sittplatser.

Så nära ute  att man kan liksom välja själv om man tar tuppluren inne eller ute. Eller både och. För en tupplur absolut efter middagen.

Emaljtallrikar med blommor hade ju varit tjusigt att äga själv.

Om inte för att göra en tallriksvägg av. Från golv till taknock.

 

Borde inte alltid trappor vara såhär. Rummet därunder får man ju ändå. Men med tak mot resten av världen.

Små låga bord här och var. Tar inget av luften i huset men nästan som svävande brickor. Insåg precis att min man och Poupy har samma typ av hårsvall, haha!

Knappt de märks eller hur? Borden alltså.

 

De lagom låga skåpen med skjutdörrar älskar jag.

Att djupet inte är mer än vad som behövs för ett handduksvik. Eller en minivespa för all del.

Och dagbäddar. Som alltid blir degbäddar i autokorrekt. Men exakt så ju. Mer bäddar att dega i. Det är vad folket behöver om du frågar mig.

Ett skåp kan vara en ram av fyra gamla drivvedsplankor. Inte en millimeter djupare, det är det som är det fina. Och en dörr, gärna spegel!

Innerfönster. Ni som läser här vet att vi har petat in just innefönster där man minst anar härhemma. Det är ju väggar men känslan blir den motsatta. Skrev om det där någongång.

Själva reflektionen är ju också något man välkomnar. Om man kikar noga så ser man att det är ett kök på andra sidan och öppet mot trädgården bakom ryggen.

Köket med ho av betong och vred som något från en verkstad. Spegel ovanför diskhon provade vi för en massa år sedan, snacka om inte samma känsla men det var så jäkla fint och härligt. Kul att jag skrev om önskan om spegelvägg ala 80-tal. Vi letade ju fram just en sådan någon månad senare och Nomi saknar den fortfarande.

Också smart och tjusigt. Att bygga in på detta sätt.

Guldlocksburkar är alltid fint. Återbruka alltid när du kommer åt.

Smart diskställ när luften är varm.

Golven och väggarna är råa och ger nog det lugnaste av lugn. För att inte tala om den svävande dagbädden.

Den här vyn är så galet perfekt tycker jag. Dagbädd att gunga i, en meter till utomhus och ytterligare en till poolen. Och så en bastmatta som binder ihop allt.

Ni är ju dessutom många som frågar om Numero 74´s kläder. Jag tror inte de finns i Sverige tyvärr. Smallable har en hel del. Annars leta på store locator.

Jag tror Poupy sade att hela livet ryms i hennes handväska. Mycket för hon far mellan företagets olika platser. Därför är det extra fint att det här huset känns så himla mycket hemma. Långt ifrån ”bara ett hus”.

Jag sade ju att det var tallrikar ända upp i nock.

Jag hittade huset vid Ping river igår. Det hade jag minsann bloggat om men glömt att lägga i Chiang Mai-kategorin.  Men kika, bildsvepet från när jag gick upp i gryningen.

Och påtal om ett annat bildsvep. Kolla Krickelin´s bilder från när hon var hemma hos oss. Det är något speciellt med att se sitt eget hem från någon annans vinklar och tänk.

Av någon anledning börjar handmålat porslin smyga sig in i vårt hem. Som tallrikar och den där somriga lampan. När jag och Kristin for till Helena så fanns två identiska vaser. Kristin kände att man inte kunde dela dem åt, fast bestämde att en fick stanna hos mig och den andra hos henne i Varberg. Som ett kompishalsband kan man kanske säga. 

Så många som frågar om vår blå soffa. Den heter Blanca och kommer från Melimeli . Och vi älskar den. Soffor är kanske vår värsta möbel, min och Kristos alltså. Vi har aldrig tidigare hittat soffan med stort S. Vi har felköpt, gett bort, skattat oss lyckliga åt fabrikationsfel (då var ju tillverkaren tvungen att ta tillbaka den, yes vilken tur nu när den ändå inte passade ) . Och så vidare. Man kan ju liksom älska vissa möbelsorter. Som skåp exempelvis, hur många vackra kan man hitta? Men soffor har då varit raka motsatsen. Tills denna då. Älskar allt med den. Den stora dynan i rygg och sits, färgen, tyget, formen, storleken, höjden, hur bekväm den är… Jag kan villig erkänna att jag var lite skeptisk mot mörk sammet, tänkte kanske att den liksom skulle dra åt sig damm och smuts. Men alltså, tyget! Hur bra kan det vara?! Ser fortfarande ut som ny och det är fasen en ren bedrift i vårt kaoshem och alla som kraschar i den här soffan. Ungar och hundar och allt däremellan. 

Och lampan. Igen. Härifrån.

Oj, jag glömde visst putsa glasbordet insåg jag nu. Fast det är liksom inget man gör dagligen, visst gör man inte?

Känns fint med kompisvaser på något sätt…