OUR WEEKEND DIARY

2020 blev sommaren utan tusen bilder.

Sommaren  var rasande vacker och mjuk. Uppenbarligen exakt som vi ville ha den, det konstaterade vi på lovets sista dag. Vi kunde ha vunnit pris i att inte göra något särskilt alls. Och ändå var den precis som vi önskade. Förutom vetskapen om en pandemi. Fast det känns som den inte inkluderar svaret på frågan hur är det? Längre. Alla vet att den känns. På olika sätt, olika dagar och stunder.

När man inte kommer längre än bredvid köket. I regn allra särskilt.

Jag har fyra tonåringar nu, 13,13, snart 16 och 17. På sistone har jag funderat mycket på om det var enklare att blogga när de var små. Har dock insett att förutom att de kanske säger nej oftare än ja nuförtiden, så är det i själva verket tvärtom. Vi är ett team de lux att ösa ur. Diskussionerna haglar tätt, de är smartare än jag och har kollen långt innan jag har en aning. Jag har en idé. Deras värld är vidare än min och deras tankar större.  Och det handlar inte bara om att måla över blommiga väggar i ja… grå.

Syjuntan som aldrig slutar. Liv och hennes kompisar har sytt väldigt mycket den här sommaren. Sytt nytt och framförallt sytt om. I Dalarna hittar jag en helt perfekt mönsterkonstruktionsbok på loppis. Isabelle sa att hon köpt en likadan, fast ny, till Della i födelsedagspresent. Slump ändå. Den är inte vacker, som den jag har från 50-talet men konkret. Och eftersom halva Sverige syr i en pandemi så tänker jag att den är guld värd. Bloggar den imorrn! Puffärmar och hela stassen finns beskrivet!

Vi hänger på Löfstad slott och tänker igen att jag borde ägt ett eget. Kan inte se mig mätt där varje hörn har fångats i tiden. Allra särskilt sant då tiden stannade den dag då slottets ägarinna Emelie Piper gick ur tiden. 1926 närmare bestämt. Hon hade en alldeles utsökt smak för tapeter. De har fångats av Sandberg och jag har jobbat med dem hela våren.

Och här har jag också jobbat. Jag måste pallra mig dit och fotografera för det är så mysigt.

Numera är det inbott sedan tre månader. Jag har fått höra saker – åh övervåningen, där brukar jag och mina kompisar sitta och spela chicago och dricka vin!  Det var exakt så jag önskade. Och som paret som drack bubbel över ett parti schack med utsikt över innergården. Jag visste att det skulle bli som ett litet Paris. Med känslan i magen.

Nordiska museet barnsatsar i Tidsvalvet. Jag och mitt lilla team av barn är där och fotograferar pressbilder. Alla blir knäsvaga av spänning och sålda på hela idén.

Hej rummet som snart öppnar upp som ateljé ❤️

Jag vet att en veranda utan sittbänkar ser härligt Madicken-likt ut men att klämma in sig 15 personer här är bland det finaste jag vet.

Viggo går ut nian och har min farmor Sveas ring på fingret. Liv och han slåss om den.

Numera pallrar han sig upp i ottan och försöker vända på dygnet. Ungen som alltid hävdat att det är på natten det händer, det är då kreativiteten når alla höjder. Liv i 2:an och han i 1:an på De Geer i Norrköping.

Vi firar så många saker sommaren 2020. Min mamma och pappa har eget bord och egna skålar. Och vi sätter dem med blick över oss andra. De tycker det känns knasigt men de är med. Viktigast hur man än vrider och vänder på det.

Vår trädgård sköter sig själv. Liljor, akleja, hallon, vinbär och en hel massa rosor ploppar upp här och var. Varje gång blir jag överraskad och tänker att det var inte min förtjänst.

Två hela fläderträd uppenbarar sig också som ungefär att de växt över en natt. Tänka sig, 13 år tog det och en granne som frågade om hon fick ta lite fläderblommor.

Tänker tack till grannen och härmar. Min mamma gör flädersaft.

Men vår väldigt stora alm dör. Herregud så sorgligt. Nu har alla blad ramlat av. En månad tog det. Almar dör i Sverige sedan 50-talet. Jag lär mig vad en arborist är och han säger att kanske kommer almar inte växa så mycket i vårt land. En ek är bra att plantera istället. De står pall för angrepp, borrar och mystiska sjukdomar.

Jag slängde mig med husets största rum som sovrum. Det var ändå härligt och jag tyckte att jag var värd det. Med dubbeldörrar till väster och söder plus sex fönster. Jag sa att jag sover så bra där men det var fem mot en. Säkert var även Chester på deras sida. Men de hade rätt, det är sannerligen bra såhär.

Jag låtsats pensionat för tapeten kräver det. Har nog aldrig tidigare haft ett ordnat sovrum. Jo på Erstagatan innan två bebisar flyttade in. Och i första lägenheten jag flyttade till när jag var 17. På Gärdet var utsikten så nära magi man kan komma. Mot hela Lidingö och inloppet men då pluggade Kristo och allt var inklusive dator a 90-tal. Såhär i efterhand tänker jag att den var stor och klumpig. Då tyckte man kanske fortfarande att dator var modernt, på ett nytt sätt.  På Heleneborgsgatan hade vi så väldigt mysigt sovrum men också / barnrum då Liv kom till världen.

De syr. De syr på kvällen.

På morgonen.

Och utomhus.

Och i par. Men då blir de osams om maskinerna.

Klänningen från loppis passar ändå perfekt om midsommar. I en sekund tänker jag att den är för sockersöt och att jag snart är femtio.

På morgonen samma dag åker jag till mamma med just den här buketten.

Om nu någon tror att verkligheten är såhär. Det är den inte. Lova mig att ni aldrig tror det. Kanske cirka en timme på morgonen. Och blommor kan faktiskt falla sådär lagom under natten.

Det är mer så här vi lever. Jag vet inte om det är pågrund av corona. Eller just för att vi varit hemma så mycket mer. Men det görs så många saker just nu. De gör smycken, de gör väggkonst, de målar och tecknar, de re:makar gamla skor och kläder, de bakar, gör lampor, gör musik …

Jag planterar ett helt blomsterland och trettio meter luktärt. Fast när jag ska lägga en stengång har jag ingen lust med mer. Jordens kortaste stengång.

Men resten sköter sig själv.

Vad är det med Tiktok? Det som inte händer på TikTok är inte värt att nämnas. DIY´s guldgruva i alla former. Allt jag undrar var det kommer ifrån är svaret TikTok. Senast var det att klippa hår, vilket en gammal frisör (jag) kan ha något att tillägga om. Tiden då det endast var en dansvideo är sedan länge förbi och fråga inte mig när det hände. Jätteintressant att höra barnens kommentarer om Instagram´s nysläppta reels och hur mycket sämre det är och varför. Vi kan ta det en dag.

Sådd var däremot inte den här. En dag i juli så tycker jag den är barock. Lite Shop-of-Horror-planta.

Vi hängde en del med familjen Jansch. Tycker att den här bilden på något vis är definitionen av det enda jag behöver just nu. Familj, vänner, ett bord på gräsmattan, mat. Dagen som övergår mot natt och de långa samtalen.

Tycker om bilderna Jennifer tagit för sitt bag-all.

Knäppingsborg i Norrköping är alltid eget och fint.

Innan jag tog semester.

Semestern infinner sig några dagar senare än planerat och jag rensar bort mitt liv.

I Dalarna och familjen McAllister kan jag knappt ta in att Isabelle målat detta golv för hand?!! Helt plötsligt fick tålamod en annan innebörd.

Så många himlar i brand denna sommar.

Och så många krasse.

Så många luktärtor.

Därför roar vi oss med sådant här när vi kan.

 

 

8 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *