Måndag.

Jag började med det här blogginlägget 13:36.  Snacka om att tappa fokus. Fastnade i det tekniska på Crimson när jag skulle beställa monterade fotografier. Och en rejäl redigeringssvacka. Jag jobbar med ett stort jobb den här veckan där varje bild, i stort sett, är ett porträtt. Höll på med en bild i tre timmar. Och sorteringen är inte att leka med. Sen bestämde jag att allt känns bättre imorrn. Räddade dessutom mina pelargoner från kylan därute. Inte en dag för tidigt.

Min käraste blomma är novemberkaktusen jag fått av min mamma. Jag fick den som en slags blomsteradoption. Tänker att det är samma som växte hemma på 70-talet. Då tyckte jag den var ful. Undrar just om jag en såg att den blommade? Förstod jag ens innebörden av en kaktus som storblommar i mörkaste november. Sagolik bör man nog ändå kalla den.

En annan växt som är så himla fin är denna. Jag har haft den i flera år men förra året dog den. Nästan i alla fall, sånär som på ett blad. Men så plötsligt började den växa igen och nu blommar den. Jag har aldrig vetat namnet på den så blev tacksam när min kära läsare Eva upplyste mig och Fia om att det var en Nodding Violet.

Läser så många böcker just nu. Samtidigt. Fattar inte riktigt varför jag alltid ska hålla på med fyra på samma gång, samt en och annan ljudbok plus några faktabaserade som jag tycker det vore smart att läsa från pärm till pärm. Den senaste jag började på var Normala människor. Älskade Samtal med vänner av samma författare men vet ännu inte om jag tycker lika bra om denna. Som mästerverket Jag for ner till bror … så otroligt bra. Men uppföljaren är inte alls lika fängslande. Jag irriterar mig till och med på det speciella språkbruket som jag tyckte så mycket om i den första. Lyssande dessutom på Resten av allt är vårt när jag städade källaren för några veckor sedan. Nio timmar med Emma i öronen var en ynnest. Så mycket feel-good att jag nästan blev kär.