Från stöket till julklappskaos och julefriden däremellan.

Hej och hoppas ni har haft en riktigt fin jul! Sådär mjuk och full utav kärlek bara. I mitt fall älskar jag mest när den är lite som vanligt, det känns tacksamt i magen. Vi firade julafton hos oss och såklart stökade vi lite dagarna innan.

Liv stod för servettvikningen.

Mina barn vill helst bara synas i periferin för tillfället men såklart kollar man serier under tiden. Weronica tipsade om En väldigt engelsk skandal, en miniserie. Den såg inte Liv men jag och Kristo, så bra. Weronica är briljant när det kommer till titta-tips (ja andra tips med för den delen) alltid så spot on, och för en sådan icke-titta-på-tv-människa tar jag tacksamt emot.

Julklappar inslagna i tapetrester. Och sedan kom etiketterna på, om jag än virrat in mig själv i märkningen av paketen. Vilket märktes på julaftons morgon…

För första gången på miljarder dar fick vår gran lite nytt pynt. Snowflakes från Afroart. Och rosetter då.

Det är smart att slå in i förväg, allra särskilt när man har fyra barn. Man kommer liksom fort upp i mängd. Note – rationalisera inte bort etiketterna för senare tillfälle.

Skåpet har bytt plats.

Har snöat in på ljuslyktorna från Skruf. En tia på loppis. Så värt. Även att de röda pelargonerna blommar i källaren.

I år höll jag nere extremt på snittblommorna. Har faktiskt gjort ända sedan min sista Dahlia blommade ut. Därför fick en Begonia agera snittblomma till juldukningen och lingonris och kottar från skogen. Plus en julstjärna. Uhhh, vet ni vad jag mindes nu.Jag har glömt mina dahliaknölar ute!!! Upplockade från jorden, i en låda men UTE!! Vilken miss!

Linneduken är sedan gammalt metervaran Aina från Ikea som jag snabbtråcklat ihop på mitten. Jag döljde sömmen med en massa smådukar. På vissa strategiska ställen knöt jag ihop dem synligt.


Chester blev julfin.

Den här hunden alltså. Han somnade under klippningen.

Kolla njutet!

Ljuskronan fick också lingonris.

Den fick bli enkelt i år. Tröttnade plötsligt på det väldigt ostyriga.

Julaftonens tidiga frukost. Pannbröd, julgröt och en febrig Nomi. Själv tyckte hon det kändes som 45 men det var bara 40,5… Och det är väl först idag hon är på benen igen, influensa tänker jag. Annars är det Viggo som brukar bli julaftonssjuk. Det är liksom inte bara en gång vi vaknat på julaftonens morgon av en nedkräkt säng.


Nomi hade fixat en sådan fin julklapp. Bilder med livsviktiga citat på baksidan.

Sedan kom familjen! Min mamma och pappa. Och systrar med barn och män.

Bordet var dukat och de där julgransljusen i vänstra ljusstaken brann i en rasande fart.

Men solen sken och julafton var vacker!

Vi dukade julmaten i köket. Tycker så mycket om att placera Liljeholmens kyrkljus i grupp såhär. Jag ställer dem direkt på stenskivan och de brinner i evigheter.

Såklart rymdes inte allt på ett ställe.

Någon undrade om vi möblerat om igen. Såklart. Det skulle bli ramaskri och tandagnisslan om vi inte hade julmiddag exakt just här.

Julgransljusen byttes ut till Birgitta-ljus, mycket lugnare så.

Knepigt med alltför nära ljus.

<3

När andra tittade på Kalle Anka så snajdade far min om till tomte. Hans gamla förflutna som tomte både under unga 60-talet och när vi var små går inte av för hackor. Nu for han iväg till mina kusiners små barn.

Så sedan passade vi på att ha dubbeltomte!

Klapp-kaos de luxe! Det var den julaftonen. Tack, du var fin.