om att inte riktigt få ihop det.

Puh, jag försöker andas och tänka att timmarna går långsamt. Men det gör de inte alls. Och högarna av saker att göra blir större och listorna längre. Så det här får bli ett lite ursäkta mig inlägg.

Ursäkta mig och förlåt men jag hinner inte riktigt med just nu. Jag lovar att svara på alla mail. Jag lovar att svara på frågorna från frågestunden och jag vet att det inte är klokt att jag inte gjort det ännu. Och allt som snart är klart i affären får nog lov att vara snart klart en stund till. För att inte tala om alla nya saker som ligger och väntar i alla kartonger, också snart klart men ändå inte riktigt nu.

Och blogglove+tack-grejen den får komma lite när den kommer. För när allt kom omkring så fick jag världens överraskning när jag började förstå hur många som hade skrivit om att affären hade öppnat, sådär nyp-mig-i-armen-många. Tusen miljoner tack. Jag kan knappt inte ta in att det finns så många fantastiska människor därute. Så otroligt snällt. Nästan lite overkligt snällt.

Men snabbt insåg jag att tidsplanen av en blogglove-vecka var fånigt kort. Men jag har inte glömt eller oförskämt struntat i det hela. Struntar i något gör jag aldrig, glömmer gör jag ganska ofta men inte med vilja. Däremot kan jag inte göra något åt att dagar och kvällar och nätter går alldeles för fort. Hur svårt jag än har att inse det.

Viggo tecknar alltid serievärldar med mikroskopiska byggen och finurliga figurer. I svartvitt. Förmodligen var denna lilla växt ett måste från skolfröken. Men jag gillar den ändå.

Leave a Reply Avbryt svar