AT WORK

mors dag

MX8A72401200På fredagen kom Linn med en bukett liljekonvaljer. Finaste fredagspeppen.

De handplockade buketterna. De små med de vackrast utvalda. När någon har stått med näsan nära jorden för att leta fram de allra finaste. Tagit sin tid för någon annan. Min mamma är så bra på det där.  Att leta de få som just slagit ut eller de allra sista blommande innan frosten.  Jag minns hur hon fick mig och mina systrar att plocka blommor till våra fröknar, ibland var det mamma själv som plockade, och bära med till skolan. Med våta servetter  virade runt stjälkarna. På skolavslutningen var de extra fina.

MX8A72451200Vad hände med de små handplockade buketterna? De känns som de försvunnit bland storslagna presenter och huvudbry om hur vi ska visa uppskattning och tacksamhet.

MX8A72661200Och påtal om lite sällsynta saker.  Nomi fick min mammas gamla handsydda dockkläder häromdagen. Lite lagade i sömmarna som det ju kan bli med små plagg slitna sedan 50-talet. Precis så som hon lagar mina barns kläder ibland. De säger att hon är bäst. Även på söndagsmiddagar och pannbiff.  Dockkläderna var precis lagom många för att rymmas i en liten ask. Precis tillräckligt för att man ska se alla fina små detaljer och då ingenting göms i mängden. Ni ska se de små tryckknapparna. Och nu vet jag ju att man inte ska sno till sig från sina barn. Men titta! Hur vacker? Som Linn sade, den här hade jag kunnat ta på mig precis som den är. Fast annan storlek då.

MX8A73071200Min egen mamma och pappa. De gifte sig en dag i början av maj, 1967. Mamma hade liljekonvaljer i sin brudbukett. Och anemoner. Varje vår letar min pappa efter de allra första liljekonvaljerna i skogen. Ibland är de bara pyttesmå ljusgröna knoppar när våren kommit sent. Men ändå. Finast så.

Jag bar min mammas brudklänning en annan majdag. Trettiotvå år senare, på mitt eget bröllop. Helt enkelt för jag tycker att den är en av de vackraste och då tänkte jag inte längre än så. Men idag kan jag känna att det vackraste av allt var ju att den var just min mammas. Och inte vilken klänning som helst. Att liksom bära ett minne i sin egen historia. I själva verket inte något storslaget och mest betydelsefullt för dem som minnena berör. Men jag tror att det är just det som är det fina. Det lilla i den väldigt stora världen. Min mamma är bra på det där lilla. Förmodligen förstod  jag inte det förren jag själv blev vuxen. Eller annars tog jag det bara för givet när jag var yngre, då man tänkte att tiden varade i evighet och fortfarande kunde förlora sig själv i allt från små nyckelpigor till hur det kändes när snön träffade tungspetsen om vintern. Men värdefulla saker i sin litenhet det är det jag uppskattar allra mest idag. Som när min mamma spelar brädspel med barnbarnen i evigheters evighet, eller lagar någons favorittoffla som gått sönder, när hon kvistar över med en nybakad limpa eller helt enkelt bara är. Och plockar de där endaste två dahliorna som överlevde en köldfrusen natt och ger dem till mig.

8 Comments

  • Emma

    Åh, hos oss lever de handplockade buketterna i allra högsta grad! De flesta vi känner har redan allt dom behöver (vilket nog passar in på en stor del av Sveriges befolkning…) så varför spä på med ännu en pryl (särskilt en dom inte valt själva och kanske inte känner för till 100%)? Pappas största glädje är när han får just liljekonvalj, luktärt eller lejongap. Hans favoritdofter. Lägg på engagemanget att lägga sin tid, som kanske är det mest värdefulla vi har, på att ordna detta till någon annan – så måste det väl vara en fulländad gåva?

  • enannanhelena

    Här går det ju inte bara att smyga ut igen, utan att säga något, menar jag. Inte när du skriver så kärleksfullt om din mamma så att det känns ända in i hjärteroten.

    ”Kvistar över”; ett uttryck som verkligen borde användas mer, tycker jag. Både rent fysiskt och i skrift.

    /helena

  • Jenny

    Så starkt! Riktig kärlek!
    Är också så tacksam & glad för min fina mamma din text fick mig att tänka ett varv extra på tacksam jag är som har henne i mitt liv. Trevlig helg 🙂

  • Linnea

    Så vackert och fint, som en liten essä om de små tingen i livet. (Och liljekonvaljer är också en favorit hos mig)

  • Linnéa

    så otroligt vackert skrivit. Sitter med lätt tårfyllda ögon och ett leende på läpparna, tack för kärleken du sprider <3

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *