att vakna med bästa känslan i magen.
Ibland när jag jobbar som mest glömmer jag lätt hur viktiga de där stunderna är. Fast alla säger och påminner så glömmer jag. Men en dag med en dotter i släptåg på möten med människor jag tycker om är svårslaget. Svårslagen lisa för själen.
Alla som läser min blogg vet ju vid det är laget att jag saknar min förra hemstad. Därför gör en dag i stan mer för mig än man kanske anar. Finfika på en vacker innergård i Gamla stan, lunch vid Mariatorget med de som vi förut träffade nästan alla dagar, korta möten med nya snälla bekantskaper. Och bara de där promenaderna genom stan med Liv. Bland massor av människor. Lyx för den där själen. Och för att kraft att ta tag i de sista dagarna innan semester. Och jag har räknat ut att om jag jobbar som en galning nu så borde det bli på onsdag. Fast jag kommer att semesterblogga. Man kan ju inte göra annat om man nu ändå ska befinna sig i Paris. Och kanske instagramma lite också. Det var ju en ganska så kul sak det där, när allt kommer omkring. Jag har väl inte riktigt kommmit underfund med vad jag ska ha det till, men tids nog så gör jag nog det. Det brukar man ju.
Och påtal om fina fredagen så fick vi en vän med oss på tåget hem. Hon och Nomi gillar samma. Märkte de under filtarna i sommarkvällen.
No Comments
Lina
Visst är det så Sofia. Att ha sin dotter i släptåg är det bästa. Kanske inte när hon är tre och gallskriker under hela middagshandlingen på Konsum att hon vill ha en lillvagn att köra själv men annars är det det bästa. I världen. Så härligt att ni besökte förra staden och andades in minnen. Det är fina grejer det.
Stor kram till dig du Pariskvinna. Vad bra att du ska fortsätta att blogga. Mycket fina nyheter.
peppen-maria
Ooh, vilket är ditt nick på Instagram? Om du vill sprida det alltså 🙂
Peppen-Maria
Hittade just i ditt förra inlägg 😉
Bara Sara
Håller med dig, det är mysigt när barnen blir så stora att de är mer sällskap än såna som ska passas upp på och has koll på!