söndagsbilden.
Ibland hittar man saker till någon annan. Som känns helt rätt. Man kanske själv blir överförtjust men innerst inne vet man att det finns någon som kommer bli det ännu lite mer. Man är liksom bombsäker på att den personen kommer att bli väldigt, väldigt glad. Oftast händer det ju när man minst av allt är ute och letar presenter. För mig händer det nästan alltid på ställen med gamla saker. På loppis, antikaffärer och second hand. Det är där det oväntade dyker upp. När man minst av allt anar. Något som man aldrig sett förut.
Som i fredags. Jag och Liv var på stans allra finaste affär och letade efter gamla lampor. Det är så mysigt där att Liv frågade om butiken är ett hem, om ägarinnan bor där. I ett dunkelt hörn hängde en tavla. Med New York. Staden som jag många gånger önskar låg utanför våran ytterdörr. Någon mer som önskar det, nästan mer än jag, är min man. Och den där tavlan var som gjord för honom. Färgerna, formerna, hela känslan. Titta på husen, månen, kvinnan som hänger tvätt. Jag älskar den. Men jag vet någon som älskar den ännu lite mer.
Söndagsbilder finns på Fabriken idag.