-
ge mig vår nu. eller åtminstone några plusgrader.
Ha en fin vecka! -
fabriken och glas i inredningen.
Som alltid är jag ute i sista minuten med Fabrikens tema. Denna gång kändes det lite typiskt då temat är lite av favorit, Glas i inredningen. Men det får bli en snabb variant med tusen länkar. För jag hann verkligen bara plåta på platsen där det sista ljuset hängde kvar innan det försvann alldeles.Jag är förälskad i glas som material. Det är det vackraste. Som att dricka ur, som att hänga, som väggar fast ändå inte, som lampor, som tjusigheter och som ännu mer tjusigheter…Och som skåp. Våra kära skåp med glasdörrar – ni gör mitt liv lite vackrare. Hur fullproppade de än må vara så blir det mesta vackert där bakom glasdörrarna.
Vi har lyckats samla på hos några stycken. Alla lite olika beroende på var de har hamnat. Ett hemmabyggt, Snö i vardagsrummet, Ikea i matrummet som blev arbetsrum, Liv har ett eget som bara skymtar här och ett till och ett i sovrummet.Och så det här då, som hamnade i gästrummet. Just nu har det ingen funktion mer än att stå där och se lite snyggt ut. Fast det är inte så svårt. Allt blir vackert genom glas. Lite magiskt skimmer över det hela. Lite blänk som gör att den dammigaste tråkigaste fulpryl återfår sin svunna glans.
Och så var det ju det där med allt som speglas åter i de där glasdörrarna. Stiligt.Susa nu in till Fabriken och spana glas.________________________________________________________________________________This week’s theme in Fabriken is Glass in the interior. I’m in love with glass. Most of the glass things, is so beautiful.
We have some glass cabinets at home. I love them for almost everything looks so beautiful behind doors of glass. A little boring, dusty thing looks so fine there behind the glass doors. A small flare makes things regain its bygone beauty. And all that is reflected back into the glass, it´s a little bit of a magic sight. -
perfect match.
Tänk att man kan hitta en alldeles perfekt bakgrund där man minst anar. Luckan till vår vind känns helt rätt i tiden inför nyhetsplåtning. Färgen och prickarna är precis vad jag behövde.________________________________________________________________________________
Imagine being able to find an absolutely perfect view where you least expect. The hatch to our attic feels just right in time before the novelty shoot. The color and the dots were just what I needed. -
show time.
Det finns något i staden vi bor i som imponerar mig så till den milda grad. Det finns en Kulturskola och ett DUD. Och där en hel bunt begåvade och engagerade människor som inte räds något. Inte för sätta storslagna planer i verket. Inte för att det kan bli lite mycket att stå i och dagar av förberedelser för att få det hela att klaffa. Och framför allt räds de inte för att lära och peppa kidsen i den här stan. Att göra dem modiga med en stor dos självkänsla. Så de vågar att gå upp där på scenen inför en publik på 600 personer. Och bara tänka att – det här blir grymt kul.Nu susar vi iväg och kollar premiären av föreställningen Gast. En två timmar lång föreställning med 350 barn och ungdomar och Katrineholms symfoniorkester. Och det var en peppad Liv som drog iväg till genrepet imorse. För hennes del väntar sång i dagarna tre.
In our little town we have Kulturskolan and DUD. That are places there the kids could learn music, singing, dancing and theater. And all the people who work there are such amazing enthusiasts with no fear for hard work and challenges. And above all they give all the kids in this town a opportunity to learn all this things and feel full of self esteem. Today it´s premier of the show Gast. A performance with 350 kids and teenagers and Katrineholms Symphony Orchestra. It was a really enthusiastic Liv which went to the rehearsal this morning. Three days of singing awaits her now. -
chokladkräm.
Lördagen till ära ska jag nu receptblogga. Fast det är bara för att små kaffekoppar och polkagrisar är lite fina. Men ändå. En superenkel efterrätt som man egentligen ska ha bär till. Istället för polkagrisar. Men så var det ju det där med att polka är fint. Och ungarna har snöat in på det. Och vad gör man inte.
150 g vit choklad1 ägg1 äggula1/2 dl florsocker3 dl creme fraiche, naturell eller lättbär och florsockereller polkagris dåSmält chokladen i micro eller vattenbad. Ägget och äggulan vispas ihop med chokladen. I med florsocker och creme fraiche och rör till en slät kräm.Häll upp i små glas eller vad man nu har. Det är receptet är egentligen 4 portioner men jag brukar alltid använda små moccakoppar och då räcker det exakt till sju stycken. Och faktiskt är den mängden alldeles lagom. Sen ställer man det hela i kylskåpet i minst en timme. Och precis innan det ska ätas upp proppar man översidan med hallon och sånt. Och strör över lite florsocker. Eller krossad polka, kort och gott.
Och så var det ju det här med små moccakoppar. Jag har mängder. Mormors gamla(= mina absoluta favoriter)och loppis. Och oh så bra de är till efterrätter. Finns faktiskt inget bättre. Lagom stora och vackrast i världen. Supertjusiga faktiskt.
This saturdays post is just because a love of small vintage cups. And the colour of a swedish candy called polkagris. So here is a receipt about white chocolate cream with raspberry or polkagris. Depends what you like. The small cups are the perfect thing to put dessert in. They are just right in the size. And a true beauty.If you follow the link you could see my favorite cups. All the time. They have belonged to my grandmother. -
high heels.
Jag skulle egentligen plåta nyheter. Men en Nomi kom i vägen.Så fin fredag. Och klackarna i taket!With start today I will try to write a little summary in english after each blog post. Because I believe it´s anyway better than the translation thing. But I´m not really good at it so please have patience with me.So… I meant to shoot some news. But a little Nomi came in the way.
I wish you a so happy friday. Or as we say in Sweden ”Heels in the roof”. That´s something like ”a very happy friday”! -
å lisa, å!
Picture and lithograph: Lisa RinnevuoSom sagt, bästa Lisa Rinnevuo. Nu har hon gjort nya bedårande verk och jag faller pladask. Som alltid. Den ovan vill jag ge till Liv så hon kan sätta den bredvid sin egen Lisa (finns här)som hon valde själv för fem år sedan. Eller annars önskar jag en violin-donna.Lisas finheter finns på Konst och Folk. Som även skickar mot postförskott. Ni måste följa Lisas fina blogg. Super-kreativt.Och en helt annan grej. Fast pyttelite samma. Mina äldsta barns nya tidsfördriv är att teckna manga-figurer. Viggo fick den här boken i julklapp. Och nu har de drabbats av någon slags mani. De tecknar det första de gör efter att ha slagit upp ögonen på morgonen, de tecknar vid frukost och de tecknar i sängen innan de ska somna. Och det råder långa diskussioner om ansiktsuttryck, rörelselinjer, kläder och spetsiga hår. Och hur stora ögon kan de egentligen ha.Sådana här böcker kan ju lätt bli krångliga och allmänt förvirrande. Men den här är bra. Enkla steg-för-steg bilder och intressant text. Tips!
-
disträ.
Alltså. Lika fokuserad som jag är när det gäller (joo, men jag är det faktiskt). Lika disträ är jag när det inte gäller.Som klockan tre denna torsdageftermiddag när jag skulle göra slag i kaffebryggning. En typisk sak som inte gäller. Bara en sak som inte blivit av på hela långa dagen.Så klockan tre. Och där står jag med ryggen mot vårt skafferi där kaffebryggaren håller på som bäst. Jag brer en macka. Och lyssnar på hur det skvalar och droppar och låter synnerligen märkligt där bortifrån kaffebryggaren. Men jag brer min macka och äter min macka och tänker att det var då synnerligen märkligt vad det skvalar därinne i skafferiet. Men jag brer en macka till.Och sen när de där ljuden tystnar tar jag en kopp och tänker att nuså, sådär nio timmar försent.Det var bara en sak. Självaste kaffekannan. Saknad, borta, alldeles putsväck. Eller inte helt försvunnen, bara kvar på diskbänken. Bistert. Och ett satans blött skafferi.
-
för ett år sedan.
Hittade några gamla bilder på Viggos rum. Och eftersom han också har ”bytt sida” som Liv så är det hög tid att visa dem innan ni får se hur det ser ut nuförtiden… -
behind the scenes.
Minns ni de fluffiga pomsen för ett tag sedan? Som liksom var tvungna att hamna på högre höjd inför bild nummer två. Och som ramlade ner gång på gång. Då är det allt tur att man har två tvillingar som hjälp.
