• RENOVERING

    En dröm som snart går i uppfyllelse!

    För er som inte vet så hittade vi ju en hel glasveranda under två fasader. En kall, frostig vinternatt. Sicket fynd väl?! Lite såhär var historien om den. Jag älskar fönster skulle lätt kunna bo i totalt glasat hus. No probs, har aldrig tyckt att insyn är jobbigt och hatar mörkläggningsgardiner. Sedan älskar jag att göra hål i fasader. ”Skulle det inte vara fint med en dörr här eller ett fönster där?!” Och sedan gör vi det bara, hur svårt kan det vara, säger vi alltid. Hursomhelst så har vi drömt om att byta ut våra fönster som man satte dit på 70-talet till gamla fönster. Sådana med innerfönster som måste dit om vintern och tvärtom till våren. Huset är ju ändå byggt 1913. Folk tycker vi är galna, man ska ju byta till hundraglasfönster, täta och nästan oöppningsbara. det ligger i tiden har jag förstått. Och jag kan knappt andas av blotta tanken. Älskar draget i vårt gamla hus. Älskar att det andas. Sedan att vintern hör raggsockor och dubbla uppsättningar av kläder till, är smällar man gärna tar. I alla fall, sista dagen på vår semester vaknade vi i Köpenhamn. Alla var taggade på sträckkörning ända hem. Men så slog det mig att jag så gärna skulle vilja besöka den där byggnadsvårdsbutiken som jag drömt mig bort i så många gånger. Hittade en gång ett orangerie i mitt flöde på instagram, med fönster som var köpta därifrån. Sedan dess har jag förlorat mig i filmer då de räddar fönster från danska drömhus. Jag vet också att Malin varit där då och då. I alla fall, sagt och gjort. Vi styrde mot Genbyg.  Ojojoj!

    Barn och hund satt kvar i bilen och var inte ett dugg roade medan jag och Kristo nästan började böla av allt det fantastiska.

    Alltså det var ju inte ETT fönster av samma slag. Det var massor. Alla räddade från hus som skulle göra just det där, byta hela rasket. Jag visste nog inte riktigt om det var på riktigt. Vi sprang runt som yra och kikade till höger och vänster och lyfte på allt. Ahh, skiffer!

    Här var det någon som bröt ihop av lycka. Bara att någon liksom tar reda på det, är värt allt. Så här genomtänkt har jag aldrig sett en byggnadsvårdshandel.

    Där fanns allt man drömmer om. Och så inspirerad den här sommaren, ända från Dalarna, genom Danmark, via Amsterdam och till Paris. Hela resan präglades av en fantastisk inställning till återbruk så var det kanske inte så konstigt att allt plötsligt kändes möjligt.

    Jag hade där och då kunnat slagit till på en trapp. Bara för att. Det gjorde vi inte.

    Däremot kunde jag inte låta bli en och annan krok.

    Väldigt inspirerande alltsammans, på gränsen till dröm. Och så hjälpsamma, urtrevliga som höll i stället.

    Är ni lite nyfikna nu då? Vad var det för dröm? Vi var bara tvungna att köra hem och mäta lite först.

    Taa-daaa!! För där stod de ju! Våra drömmars fönster! Jag blir alldeles matt bara av tanken, att de faktiskt levereras från Danmark i detta nu. Och detta är inget vi tänker göra i en handvändning och jobba ihjäl oss på utan tanken är ett fönster då och då. Det är de trippla fönsterna och de i ”vanligt” format som står längst till vänster i bild. Nästintill exakt samma mått på spröjsen som vår glasveranda. Alltså. Jag kommer aldrig kunna flytta. Aldrig någonsin. Inte nog med det.På vägen hem så kläckte min man en lysande fönsteridé. Så självklar när den väl var sagd. Längtar lite nu…

  • INSPIRATION - INTERIOR,  RENOVERING

    Före och efter bilder – vår veranda.

    När vi letade hus i Stockholm för en evighet sedan eller 11 år sedan var min största dröm en glasveranda. Även fast vi letade lägenhet, som om jag inbillade mig att de även satt på lägenheter. Jag minns att jag såg det fina i alla verandor, oavsett om de var ett mishmash av hemmabygge. Såklart såg jag mig blind på skyhöga bostadspriser, men?! Huset hade ju en veranda i alla fall?! Resten är ju historia för er som följer mig. Och för er som inte har gjort så hittade vi alltså nästan helt intakt glasveranda på vårt hus! Det är faktiskt helt sant. Under lager av masonit, tapeter och isolering satt den. Och två fasader på det, en vit och en faluröd. Men längst därunder, exakt så som den byggdes 1913. Med glas och allt. Sånär på en annan sprucken ruta då.

    Renoverad och klar och typiskt älskvärd. Ni fattar när regnet smattrar här väl? Och åskmuller. Och ihopkurande långa nätter med stearinljus. Den är inte stor men alla får plats. Chester älskar den med.

    Jag har varit dålig och visa för och efterbilder på bloggen. Kanske var den mesta renoveringen skedde innan jag hade en blogg. Men såhär såg det ut när vi köpte huset. Överspikat från alla håll. Och tre originalfönster hade ersatts av ett stort. Men faktiskt, de små ovanför var även de sparade. Kunde man ju inte våga drömma om.

    När vårt hus var till salu fick inte jag lämna Stockholm. Jag var så väldigt jättegravid då med Nomi & Charlie. Så med andra ord, jag köpte huset helt osett. Det enda jag såg var bilderna som Kristo tagit. Bland annat denna då, haha! Ärligt talat, jag undrade länge vad jag egentligen föll för?! Detta är alltså, verandan sedd från insidan, då även ena ingången till detta tvåfamiljshus. Det fanns ingenting som kunde tyda på att där var en glasveranda. Verkligen ingenting.

    Om man backade in i den långa korridoren, som fanns där när vi köpte huset, så hamnade man ungefär här. Där balken i taket sitter var en vägg.

    Det var verkligen en lång korridor från ena kortsidan av huset, till den andra. Där människan i västen står är alltså …

     
    ..detta idag. Och där dörrhålet var är vårt skafferi. Det har jag faktiskt visat lite före och efter, här på bloggen.

    Men verandan då.

    Kände faktiskt en svag tveksamhet här. När det stora fönstret var väck och Kristo varsamt plockade bort ett efter ett. Som om alltsammans skulle rasa vilken sekund som helst. Men min man är alltid tvärsäker vid sådana här situationer. Finns liksom inget tveksamt eller nervöst över honom. Fast han aldrig tidigare gjort något liknande. Ingen misströstan liksom. Bara pepp. Inte ens när det visade sig att måtten på sidfönstrena, som vi använt som mall till snickeriet skilde sig på en centimeter från de främre fönstren.

    Fast då fick vi  en anledning till att göra hål i väggen vid ett senare tillfälle.

    Ni förstår väl att detta är ett drömfynd? Undrar ni något så tveka inte att ställ frågor i kommentarsfältet.

    Detta är supermyset för mig. Alla dar. I sommar ska vi också fixa klart dubbeldörren till vänster, Kristo lärde ju sig spröjs förra sommaren.

    När kvällsolen slår tillbaka från grannhuset är ljuset vårt mjukaste.

    Känns väldigt överexponerat här men en solig vårdag är det minst sagt bländande. Och snart är utsikten rosa.

     Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM