Sicken härlig helg. Lite hysterisk mani men det var det värt. Är sjukt förvånad att detta inträffar redan för så länge jag minns har jag fått för mig att möblera om typ dagen innan julafton. Kanske blåst till loppis och köpt exakt den där fåtöljen vi alltid har saknat (egentligen inte alls sant) och bytt lampor hit och dit, flyttat soffor och hittat nya hörnor perfekta för ett soffhäng osv. Jag inser att detta är något barna kommer minnas från sin barndomsjular, hmmm. En mamma som istället för att koka knäck möblerar om, målar lite och syr sofföverdrag. Idag sov vi väldigt länge, tittade vi ikapp på julkalendern och sörplade choklad och vispgrädde. Sen tittade vi ut på regnet och fann ingen anledning till att inte julpynta. Vi orkade inte ens städa undan från middagen vi hade igår, för att göra minigranar eller för all del tallar. Observera att middagen intogs i ett annat rum än vanligtvis, ändå nice tyckte barna. Ommöblering ändå, förnöjer tillvaron liksom! Billigt är det också, kan ju inte bli billigare och så jäkla hållbart.

De har sina egna pynt. Liv körde på ytterst sparsmakat i år. Helst bara vitt. Vilken överraskning.

Jag skulle lyssna ikapp på BillgrenWood-podden häromdagen och började bakifrån med adventsavsnittet. Där sa Sofia att hon brukade knyta rosetter i granen och jag sa till barnen att det är ett tips. Alla tyckte det var superfint och knöt rosetter som aldrig förr.

Liv kostade ändå på sig några blekt rosa.

För ett par veckor sedan kom jag på att vi absolut bör ha en sittbänk i detta hörn och vi låtsades på riktigt och bytte bord för en dag, och öste på med skinn och kuddar och en passa pallar. Vi provsatt, provåt och liksom provhängde. Liv med sina kompisar, jag när Kristo lagade mat. Snacka om att vi gick till botten med det hela. Smart. Imorse var det dock inte särskilt planerat men då vi tagit bort sittbänken i glasverandan för jag tänkte att jag ville testa en annan möblering där så blev det ju liksom bara en materialflytt, säger hon som inte snickrat en enda spik. Men det blev så fint! Nu ska färgen torka och jag ska montera ihop en kaktuslampa!

Jag skrev ju i måndags om att Maria från Husligheter har anordnat  världshistoriens finaste julkalender!! En second hand kalender, den Hållbara kalendern, till förmån för välgörenhet! Sicken stjärna hon är va?? Vinsten går oavkortat till Naturskyddsföreningen och eftersom Tradera slopar auktionsavgifterna  till oss så är det verkligen allt du budar som går raka vägen till bra miljöarbete! Här kommer alltså 24 luckor öppnas och nu är det alltså dags för min lucka.

Man vill ju gärna att den här luckan ska vara något speciellt, lite extra flott liksom. Någon sa en gång att de bästa presenterna är de som man älskar mest, de som svider lite att ge bort. Nu är ju detta inte en present fast ändå lite, till Naturskyddsföreningen och på så vis till jorden. Och nu råkar det vara så att jag väldigt gärna sparar på rekvisita som jag gjort själv, mycket stories som gömmer sig i de där prylarna ändå och en hel del tid och slit. Jaja, lite kär blir jag nog allt. Men i alla fall.

I lucka nr 5 ryms sänghimlen med circusfeeling som vi gjorde till plåtningen av Mrs Mighetto´s kollektion Circus Mighetto, såhär såg den ut då. Och här kan man buda på den! Och på alla andra fantastiska prylar som redan öppnats i de första luckorna. Imorgon får vi se vad som ryms i Fair Living´s lucka.

Hållbara julkalendern 2018

1 dec Husligheter

2 dec Emma Sundh

3 dec Studioelwa

4 dec Malin Persson

5 dec Mokkasin

6 dec Fair living

7 dec Living by W

8 dec Volang

9 dec Helena Lyth

10 dec Dnilva

11 dec Whatdecoratesmyday

12 dec Hemmafixbloggen

13 dec  Studioelwa

14 dec Malin Persson

15 dec Emma Sundh

16 dec Living by W

17 dec Mokkasin

18 dec Whatdecoratesmyday

19 dec Volang

20 dec Dnilva

21 dec Fair living

22 dec Helena Lyth

23 dec Hemmafixbloggen

24 dec Husligheter

Om den här pop up shopen /galleri hade öppet i en evighet hade jag väntat tills imorgon med att blogga för jag ska upp så väldigt tidigt imorrn. MEN nu är det såhär. Mrs Mighetto har släppt en bok som är den finaste man kan tänka sig. Den var dock slutsåld innan solen gick upp i morse! Fattar ni succén! Men imorgon har deras popup shop på Heleneborgsgatan 14 öppet 12-16 och när jag lämnade shopen idag fanns faktiskt några ex kvar just här. Som det verkligen grädde på moset så har Anna & Malin skapat ännu en magisk kollektion utav prints relaterade till boken. Denna kollektion finns bara att köpa i deras pop up eller genom att maila dem. Kollektionen är väldigt begränsad så därför vill jag hojta till såhär på kvällskvisten, tips!! Och kolla mina storyss idag, jag har aldrig skickat upp så många storys någonsin. Var bodde vi i Stockholm, var skulle vi bli gamla och dricka konjak varje kväll och en massa fint från dagens bokrelease. Nu kommer ett bildsvep som får sammanfatta dagen med all lycka man känner för Malin och Anna, grymmare blir det inte!

Finingar de luxe. Så genomfina, rakt igenom. Och så sjukt begåvade. Viggo när jag sade att boken sålt slut på några timmar : Fattar man ju. Hon är så sjukt bra, alltså hon är grym Fattar inte att hon kan, ska vi fråga om hon kan måla av Chester? 

Påtal om Chester. Ditte har också en labradooodle! Gösta! Jag dog sötchocken, som sockervadd! Förresten kommer ni ihåg Miss Della. Anna och Malin berättade idag att Miss Della samlat in 50 000 kr till Hjärnfonden! Ryser vad fint!

Hur många bra människor på en och samma plats. Helena Lyth, Anna Malmberg och Elin Wallin.

Jasmina fingrar på boken ALLA vill ha!

Och bästa Emma som var på jobbsprång olyckligt nog, man vill liksom aldrig sluta hänga med henne.  Kolla in detta inlägg förresten.

Denna väldigt limiterade kollektion. Paris, New York och glittrande åkrar tillsammans med franska farmödrar och bästa vänner.


Fina Marlene / Fru vintage som bjussade på finkaffe där en stor del av vinsten går till Läkarmissionen. ALLT är så bra!



Älskar dessa etiketter, eller små tavlor! Får mig att tänka på Paris, glömda vindar och svepande klänningar. Köpte ett helt gäng och ska såklart ha dem till julklapparna. Nästan så det räcker med dem.

Snart på en vägg hos oss. En fågel viskade att om man inte bor nästgårds till Heleneborgsgatan så kan man maila direkt till Anna och Malin, de har liksom en pop up på mailen också. Dessa prints går alltså inte att köpa hos vanliga återförsäljare, så limiterade är de.

Oh no, ska ju upp snart! Dalarna imorrn. Sa ja Dalarna?! Sundborn?!
 

Är så otroligt glad över att har valt så himla rätt i år. När jag hade affären var den här tiden en mardröm, på riktigt. Jag sov inte, jag åt inte, jag tänkte inte jul överhuvudtaget och varje år var jag chockad över att december redan hade blivit dagen innan julafton. Någon frågade idag varför jag stängde affären (vilket såklart inte handlade om julen), jag hänvisade rakt av till det här inlägget och sa att jag aldrig ångrat mig. Det är helt sant. Inte en sekund. Förra året hade jag inte affären men ändå var planeringen kass från min sida sett. Men i år har jag varit klok, high-fivar mig själv och bestämmer ihop med kidsen att nu börjar vi julmyset. Viggo fyllde 14 i går och vår nya tradition är att i och med vi firat honom så startar vi. Därför satte jag granslingor idag på våra trappräck, exakt som på Ett hem. Först tänkte jag som på bilden ovan.

Men virade istället.

Jag var helt säker på att Babes in Boyland hade knåpat denna stjärna själv men inser att det är denna. Önskar lite men tror jag gör själv. Förövrigt är detta juliga inlägg bland de finaste någonsin. Och detta, en annan dag bara.

Önskar dock väldigt mycket är den här kalendern! Sandra hade jordens tipsigaste kalenderinlägg och där låg den här och bara skrek mitt namn. En novellkalender, JAA TACK! Påtal om fin julkalender men på ett helt annat sätt, kolla här!

Just den här tiden får jag många frågor om vart jag köpt mina ljuskronor. Den största är 15 år gammal men görs av Miljögården och finns fortfarande i produktion.

De mindre är från loppis men jag förstår att man inte alltid har turen att springa på dem. De är ju dessutom ofta täckta med en massa annat, det är ju stommen man vill åt, och därför kanske de går än förbi. I andra hand tipsar jag såklart om Tradera eller Blocket. Men om de trots det lyser med sin frånvaro såg jag att Rusta just nu säljer en enklare stomme av ljuskrona. Så mycket mer än såhär ser de ju inte ut, sedan är det bara att byta ut kedjorna mot band och klä som man vill. Här har jag bara virat garn om. Jag gillar att den från Rusta inte har så tätt mellan ljusen, man vill ju liksom inte att ljuskronan ska fungera som strålkastare.

Bilderna från Rowen & Wren är alltid fina. Tänker leta fram den här ljusstaken på vinden nu.

Slutligen, kika hos Mari som bloggat så fint om julen i all sin vackraste enkelhet.

Det är knappt att jag vågar säga detta, tänker att någon som vet allt om barns madrasser och sovvanor skulle säga att detta förmodligen är helt galet. Men Nomi sover numera här, exakt här under fönstret på tre tjocka bolster. Det har hon gjort i två månader nu trots att hon har världens finaste våningssäng och egentligen inte skulle vara tvungen. Men hon tvärvägrar något annat än denna hög. Och när hon är i skolan intar Chester platsen som sin.

Jag vet att det är exakt två månader, för jag vet när de där madrasserna kom in i vårt hem.

Jag gjorde ett jobb för Mrs Mighetto och då snodde hon dem i hemlighet och sedan dess så lämnar hon dem inte.

Påtal om helt andra saker var jag hos min vän Sarah häromdagen, i deras sommarhus. Älskar att se barn i pysseltrans. Lilly är 6 och hennes syster är 3 och de var djupt försjunkna i sitt papiermacheskapande. Lilly gjorde en delfin som var en enhörning och Evy ett flygplan. Bra pyssel. Hönsnät eller gamla mjölkkartonger som stomme sedan kan de klistra och klistra. Sarah gav mig receptet på ett perfekt lim för papiermache.
LIM

• 4 dl vatten
• 0,5 dl socker
• 1,5 msk potatismjöl

Häll 2 dl vatten och socker i en kastrull, värm tills sockret smält.
Ta en annan bunke, den fyller du med resten av vattnet plus potatismjölet. Häll sedan denna blandning i kastrullen. Värm tills första bubblan. Rör om under tiden.
Häll i en glasburk och sätt på locket direkt. Låt den svalna utomhus. Om den blir för tjock kan man späda med mer vatten.

Den här loppisfyndade lampan blev man ju inte avis på, får så mycket svensk tenn- vibbar.

Jag hade med mig en massa tapetprover. Detta hus skulle må så fint av att bli en tapetdröm. Tids nog kommer det bli så. Kommer ni ihåg när vi rev plastmattor istället för att äta middag?!

Jag var så förberedd för detta, långklänning och alltid redo.

Den här gången var det lite mer soft, fäste tapetbitar här och där. Tycker att den översta från kollektionen Apelviken skulle vara ljuvlig.

Fast kanske mer i den här färgställningen som hos Anna Cate.  Såg förresten på hennes blogg att just nu fotograferas Hanna Wendelbo´s fjärde kollektion med namnet Lyckebo.

Hos Sarah växer allt. Hon säger jämt att hon bara planterade ett litet frö sedan växer det som det inte fanns någon morgondag eller ända till frosten. Och brysselkålen tål frosten och även snö! Det är galet gott, smällde just i mig ett halvt kilo, bara som de är.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så himla fint också. Sedan var det även något som var himla bra med kål i rabatten, fast det har jag glömt.

Och i leran växte mangold.

Chester alltså. Lika förvånad varje dag att det var såhär att ha hund. Han liksom bara kom in i vår familj som det aldrig funnits något annat.

Mycket kan en skylla på. Höstlov, idétorka, tidsbrist, tekniskt strul (för visst räknas att man inte ens ids sätta igång sin dator…?) och faktiskt sjuk med. Mörket kanske. Vintertid. Någon sade att det var värst vad du ser trött ut. Någon annan tyckte att det faktiskt varit så mycket värre. Så lite svänger det allt. Som dagen då jag tyckte att jag och löpbandet var de mest kompatibla någonsin. För att inte kunna sträcka ut högra stortån dagen efter, för det är sådant jag gör. Vad är det med löpband, visst får den en att känna att man aldrig varit mer vältränad. Fast man med största sannolikhet INTE kan vara det ? Så jag passade på att boka ett årskort med autogiro. När jag ändå var i farten. Grattis Friskis, medlemmar som jag måste vara de bästa. Inga krav, aldrig där men betalar i det stilla sinnet. Väldigt stilla i sinnet.
Och nu har vi har nu lagt oss till med rutinen att inte snooza så att vi hinner tända ljus, äta frukost, fläta hår och inte bara springa runt som yra hönor och leta grejor. Vi började idag och det gick väldigt bra. Som om att det skulle ändra mina bloggvanor? Inte helt klar tanke där men sämre kan det inte bli. Vi hoppas så. På höstlovet gick Nomi upp tidigt nästan varje morgon. Och blåste på den varma chokladen.

Åt kärleksmums till frukost och lekte att hon hade en egen häst.

Nu varade det bara i en vecka. Hon undrade också varför hon inte ens kunde få ett av Mia Linnman´s hästportätt till julklapp. Jag sa att hon kunde måla ett själv.

Eller sy vidare på sin käpphäst.

Fast jag fattar ju att det inte är samma sak.

Låt oss tänka såhär – att en egen häst inte innefattade själva hästen. Eller att själva hästen var ungefär en knähöjd hög och jättemycket svagare varelse än mig. Den fick gärna prata också, så att man förstod den. I så fall skulle jag inte ha något emot det. För hur perfekt är då inte ett höloft? Jag har inget emot det alls, höhämtadet. Kan till och med tycka att mocka är okej. Och sno med mig lite hästgödsel hem i bilen.

Det är bara när vi kommer till resten som jag inte längre är med på noterna. Min 150 cm höga dotter hämtar, donar och ryktar och säger till på skarpen när han busar. Jag står typ tre meter längre bort, storögd kollar jag in när han skrapar med hovarna i marken och puttar på henne. Det är lekfullt bara, säger Nomi. Själva hovskrapandet alltså, ”han är lekfull”. Jag tänker hela tiden att hon vet exakt vad hon gör fast visst är det en märklig känsla att min 11-åriga unge kan något så galant och fenomenalt allt medans mammans ben är som kokt spagetti. När tränset ska på och ”den lilla gullungen” trixar som alla dar går mamman dock fram. Gör en manöver och trycker in bettet i det stora gapet. Som hon aldrig gjort något annat. Dottern blir mäkta imponerad och ger mig en high five. Utan att jag egentligen fattade vad som hände.

Fast här tänker jag att jag förstår alltihopa. Skogen, hästryggen och myset ändå, tänker att alla som sitter där har fattat grejen. I den sekunden kunde jag ha köpt henne en häst.

Hela det där stället är ju för övrigt hela anledningen till att man flyttar till landet. Ser ni huset där bakom? Borde vi inte ha köpt något åt det hållet? Det var till och med till salu EFTER vi flyttat från stan.

Broar och forsar.

Och 1-metershopp. Med mig tillbaka i verkligheten. Jättejobbigt, jättestora och inte alls bara till knäet. Gnäggar gör de också.

Sedan hotade hon med att om hon inte får en egen häst ska hon ha en nätstrumpa över huvudet resten av livet.

Jag trodde såklart lika lite på det som att hon har brutit näsan. Sedan löste jag ett par korsord i tidningen Vi. Alltså shit, jag vet, det känns inte som jag. Och ÄR inte som jag, för jag är kass. Men jag tänker att man bli klok utav det. I längden. Trots att jag måste googla var tredje ord. Kanske ska ha en korsordslexikon? Visst känns det mer riktigt än goooglandet?
För övrigt. Två bra böcker. Mycket bra böcker. Pappaklausulen och Arv & Miljö. Synd att de är slut. Boktips någon?

Äntligen har vi flyttat ut Viggo från hallen tillbaka till sitt eget rum. Det tog exakt två månader.

Han passade på att rensa bland pinalerna och har bara det viktigaste kvar. Då har ni inte sett den andra hyllan. Det som fick äran att förflyttas till vinden rymdes i en skokartong.

En helt annan dag mötte jag Nathalie för ett spännande möte. Kolla här då, en hel hög med bloggar har flyttat till Lantliv. Babes in Boyland, Lina (som har bloggat från workshopen!) och Anna Cate! Grattis Lantliv säger jag, snygg rekrytering och superlyft!

Mötet var på Centralbadet. Glömmer ofta att det är fint där, blir avundsjuk på Monstrean och tycker min är sorglig.

Av någon märklig anledning kom jag plötsligt att tänka på Ett hem ?! I alla fall satte jag mig själv i lite julstämning med att kolla in när vi var där en decemberdag. 

Nordiska Museets lekstuga är drömmig och världens bästa lekplats, allra särskilt under vinterhalvåret. Så mycket som vi hängde här när barnen var små och vi fortfarande bodde i stan. Kvistade dit samma dag för ytterligare ett möte.

Emma visade mig mina drömmars fönster.

Och den alldeles nya museibutiken. Eftersom jag väldigt sällan ”går på stan” blev jag lite som med reklam på tv, eftersom jag väldigt sällan (nästan aldrig) kollar på tv. Wow liksom! Ica-reklamen blir som bio. Fast på riktigt, det var inte bara min utsvultenhet som fick mig på fall. Sortimentet och urvalet i den här shopen måste bara det bästa i Stockholm.

Jag fingrade på allt eller blåste på mobiler utav näver.

Vill ha i storformat.

Och allt med mönster ur den Berchska samlingen.

Har kommit på att jag hädan efter ska önska mig fina handgjorda, krukor. Så när jag blir gammal har alla mina pelargoner och sånt i de vackraste krukorna.

Tycker inredningen på museishopen är så fin. Tre Sekel har snickrat.
 

En kåsa till fars dag är bra present. Älskade muggarna också. Ännu en gång grattade jag på fars dag och bjussade in till fika redan i söndags. Fattar inte varför jag alltid gör det en vecka i förväg? DET är jättekonstigt eftersom jag alltid gör allting annat för sent. Det är bara fars dag som jag tvärtom med.

Åh näbbskor ändå! Jag har ett par näbbstövlar som var min mammas från 70-talet. 2018 ska bli året då jag fixar dem med ny sula för de är så nedslitna i sulan att man halkar genom vintern med dem. Och det är så himla bra att man kan uppdatera dem med nya tofsar och så, fast jag tror mina är härifrån. Håller med om att de är sorgligt slitna ut. Fodret alldeles ofluffigt! Näbbarna liksom skeva?!  Fast ändå med 50 år på nacken… Kanske får uppdatera mig med ett par från Tradera? Fast mammas vill man ju ha, bara för att.