-
young and free in alaska
Klicka på Alaska ovan så hamnar du direkt på Mini Rodinis nya kollektion som lanserades igår. Kollektionen ”Young and free in Alaska” är såklart inspirerad av naturen och allt som är just Alaska. Redan vid målningen ovan känner man ju hur det suger till lite i hjärtat. Färgerna i kollektionen är jordnära och printen är fulla av djur. Djuren i Alaskas skogar som grävling, kanin, rådjur, varg och björn, sådana man ju gärna vill bära med sig. Eller på sig. Kollektion är gjord av 96 % hållbara material och det tycker jag är så beundransvärt att Mini rodini lyckas med! Deras CSR-sida är ALLTID en fröjd att ta del av.
Roe Deer Klänning finns i två färgställningar.
Rabbit Sweatshirt finns i ljus och mörk blå.
Hur fin tröja?
Och Nomi hängde över axeln och fick göra sina val inför hösten. Och det extra fina och väldigt bra är att Viggo är så grym när det kommer till Photoshop och sådant tekniskt som jag inte har orkat lära mig. Som texter i bilder och typsnitt som jag inte laddat ner eller tappat bort och dessutom engelska jag inte kan, och allt annat tekniskt som jag verkligen har noll koll på. Men då fixar Viggo. Som om jag behöver en ny startsida här. Och ”Nomi väljer Mini Rodini” är helt fixat av mina kids, coolt va? Nomi valde och Viggo maskade av och satte ihop det snyggt, tack!
- Spot Sneakers – som godis
- Baseballjacka – det här måste vara den mysigaste jacka någonsin, finns i brunt också
- Panda Ryggsäck – jag hade valt den gula men det är inte mina val vi snackar om
- Rabbit kofta – det var något om kaninerna i Underlandet
- Space Baddräkt – men hon tänker ha den som dansdräkt
- Pile-Balaklava – ser verkligen fram emot att se henne i den här
-
ett helt äventyr innanför fyra väggar
En av julidagarna följde Nomi med mig till det insomnade huset. Det härliga började redan när vi mötte hunden Britta på stora vägen. Och när hon dessutom fick lov att sitta i Nomi´s knä och slå följe med oss till huset var det hela var så drömmigt att min dotter nästan trodde att hon såg i syne. En hund i sitt eget knä, sådär plötsligt liksom. Och sedan bor det vita kor här också.
Nomi var lite smått orolig att Britta skulle vara i underläge mot kossorna så hon tyckte det var läge att hålla henne lite på avstånd. Mest eftersom Britta själv tyckte raka motsatsen och körde den urkaxiga stilen.
Okej då, tyckte Britta när man blir kliad på magen istället.
Nomi och Britta, önskedrömmen en sommar.
Jag hade funderat lite på hur Nomi skulle tänka om det insomnade huset… Nog för att vi har sopat i ett par rum.
Men annars är det ju mest såhär. Men som jag trodde så existerade inte en endaste liten tanke om att det skulle vara skruttigt eller hemskt stökigt eller fantasier om råttor i halmen eller ens lite spöklikt. Hon sprang runt som om det vore hennes andra hem. Upp och ner och in och ut. Inte ens när vi fick berättat för oss att det varit någon där alldeles nyligen med sikt på både det ena och andra från svunnen tid tyckte hon att det var något konstigt alls. Hon höjde inte ens på ögonbrynen.
Barfota bland glassplitter är ju kanske inte det bästa så jag fick härja lite om skor på fötterna, då satte hon näsan i vädret och sade att hon minsann visste var hon satte tårna.
– Åh mamma, har du lagt rosorna här?
Det hade jag såklart inte och då blev det ännu mer fantastiskt. Så pass fantastiskt att hon dessutom lyckades leta fram en handskriven lapp längst in i kakelugnen. Vi hade lite svårt att se exakt vad det stod och förresten var det allra viktigast att den fick ligga kvar precis där hon hittat den.
Plötsligt svävade en Påfågelöga runt i rummet vi befann oss i. Och landade exakt på Nomi´s finger.
Och där satt den kvar som om den inte hade gjort annat i livet. Det är något med fjärilarna denna sommar.
Egentligen skulle vi plåta lite vinter DIY. Jag längtar tills ni får se.
Kristo kom och hälsade på. Och nej, han kör inte utan hjälm förutom när han tog en liten sväng över åkern.
Vi tog paus och Nomi bytte om till sin favoritbadrock. Inte för att hon skulle bada eller något åt det hållet utan för den funkar precis lika bra som en lång kofta i sommarblåst.
Sedan försvann hon igen för att leta meddelanden från en annan tid. Det gick sådär bakom ugnsluckan men man vet ju aldrig.
Varenda gång jag är här dröjer jag mig kvar som om det inte fanns någon morgondag. Ljuset ändras alltefter hur världen ter sig utanför. En värld som egentligen handlar mest om hur vinden tar tag i trädkronorna, hur molnen hopar sig för att sekunden efter ha blåst mot en annan äng och hur solen vandrar just den här dagen. Fast det är nog mest min värld.
I Nomi´s bytte kossorna ställe alltefter som i hagen som saknade slut och gräshopporna seglade mellan stråna som om de hade cirkus. Hon fick lära sig hur man ska bära en Britta när man gör exakt rätt och tydligen fick hon koll på hundars språk också, dagen till ära.. Och alltmedan hon åt choklad som belöning hann hon med det ena efter det andra enmansäventyret.
Och som på beställning kom det ett regn även denna dag. Mitt i solen liksom. Fast regnbågen var någon annanstans.
Mina barn älskar Mini Rodinis badrockar som är nya för sommaren. Alla deras kompisar älskar dem också och de vandrar runt bland de som behöver för stunden. Nomi blev överlycklig när hon hittade badrocken i bilen eftersom hon kände sig lite frusen.
I ärlighetens namn har jag letat badrockar som en galning de senaste åren, jag har aldrig hittat vare sig fina eller sköna. Och då har jag verkligen letat, tänkt att det kan vara den perfekta presenten eller julklappen. Mina kids älskar att dra på sig badrockar efter badet och året om faktiskt, både på morgon och kväll. Och även när det är långt ifrån ett bad eller strand som sagt… Men oftast har jag bara hittat fleecehistorier med jättetryck eller gulliga öron. Men dessa är helt fantastiska! Modellen är helt perfekt. Och det fina är att då så många barn har lånat dessa i sommar så kan jag gå i god för att de sitter perfekt oavsett om de är ”för stora”, lagom eller kanske till och med ”för små”. Badrocken är gjord i tjock och så himla mjuk ekologisk bomullsfrotté. Älskar färgerna och kan inte bestämma vilken färg vi gillar mest.
Sedan är den ju så himla fina på insidan också.
En mörk vind var det ju också att utforska.
Där tyckte hon dock att det var en aning stökigt… – kolla liksom, det ligger en ölburk där! Inget om att taket hade fallit ned till hälften och golven var täckta med allt annat än just ölburkar. Förutom en då.
Kanske världens bästa äventyr.
Kristo gav oss fönster då vi var i behov av vindstilla en stund.
Lite damm har ingen dött av.
Tänk en dörr till. På baksidan! – Nu förstår jag ingenting, jag har gått runt och runt hela dagen. Och känt på alla dörrar. Och tittat ut i alla fönster jag kunde hitta. Och här kommer det en dörr till, på utsidan. Det här huset saknar slut. Hjälp mig med haspen, mamma!
-
newbie
Nomi önskar sig ett livstycke, blev jag varse häromdagen när vi var på loppis. Och en bahytt berättade min mamma. En bahytt liksom, oallmänbildad som jag tycks vara hade jag inte den blekaste aning om vad just en bahytt var. Men nu vet jag. Och nu säger jag ju inte att detta är anledningen till att vi fastnade vid bebiskläderna idag och funderade som tusan vem vi kunde köpa en liten body till. Snarare att det är hemskt kul med hennes klädintresse. Folkdräkt , traditionella Thailandsdräkter, kostym och portfölj. Och nu bahytt och livstycke inför skolstart tredje klass, ser fram emot detta. Och från att ha kollat in en skrikgalen Star Wars tröja på HM stirrade hon förtjust (och jag med) på bebiskläderna i KappAhlsfönstret, så pass att vi var alldeles tvungna att gå in i butiken.
Tillverkad av 100 % organisk bomull är kollektionen Newbie och det vi tyckte var så fint var den lilla bodyn med virkad krage, söta brallor med hängslen, lite Libertyfeeling över många av plaggen.
Men efter ett torrt konstaterande att vi inte hade någon bebis insåg vi att kollektionen som började vid 86 slutade vid 128. Och Nomi är ju en ganska så liten 9-åring. Så vi slog till på en byxdress på rea.
Och shorts, och ett par byxor . Som pyjamasbrallor fast på ett tjusigt sätt, tyckte Nomi. Tipsigt på rean var även denna blus. Och ett par supermjuka puffiga brallor som inte var på rea. Dessa fanns ju också i den minsta storleken och söta med bodyn till.
Nu är ju inte kollektionen alldeles ny under solen men det var faktiskt första gången jag sprang på den. Och av en slump dessutom. Men jag tycker att KappAhl har lyckats riktigt fint här. Modellerna har en skön känsla över sig, detaljerna är väl utvalda, många av plaggen går inte överstyr i gullighet, såsom det ofta kan bli när det ska vara lite lantligt fransk inspirerad. Och inte minst då för hållbarhetstänket. Trots att jag drömmer om så mycket mera så har KappAhl 38 % av sina plagg hållbarhetsmärkta. Dessutom uppnår samtliga plagg kemikaliekrav enligt RSL. Man samarbetar nära med leverantörer för att sprida kunskap och att använda mindre vatten, kemikalier och energi i sin produktion. Kollektioner skeppas till 96,4 procent med båt. Som sagt, allt är bättre än ingenting. Så heja säger jag.
-
på spaning efter sjöjungfrur
Egentligen var inte planerna för kvällen särskilt storslagna. Men det ena gav det andra. Det var som om hon visste inombords att vi skulle närma oss vatten. För det hela var ju plötsligt alldeles självklart. Vi var på spaning efter sjöjungfrur.
Och kikaren åkte upp hur ryggfisken som om det legat där på vänt och bästa tillfälle. Jag sade något om att jag trodde det behövdes hav för sjöjungfrur men då trodde hon på riktigt att jag sagt fel. – Sjö plus jungfru, vad blir det?
Meningen med hela strapatsen var ju att jag skulle ha en och annan bild på hennes kläder från Bobo Choses så jag kunde tala om att vi har rea på alltsammans. Inklusive melaminet från dem. Jättemycket rea faktiskt, som hittas här.
Men med Nomi blir allt så mycket mer. Eller åtminstone annorlunda. Som när det helt plötsligt kom två änglar farande över molnen. – Inget konstigt alls, sade hon, för jag har sett massor av flygande änglar på Youtube. Jaha, sade jag och spanade för allt vad jag var värd.
Sedan koncentrerade vi oss på vattnet igen. Det var ganska så spegelblankt men ni vet när det går som en bris över vattenytan, när det liksom krusar sig, då är det inte alls vinden som orsaker det hela. Det är nämligen mermaid-glans, en blandning av svenska och engelska för dem som trodde att vi snackade svengelska här. Det uppkommer när de finns närmast under vattenytan. Sjöjungfrur alltså.
Det gick inte många minuter innan hon hade fått span på minst ett tiotal. Men varje gång vi kom närmare så utbrast hon – Oj, nu var det min överdrivna fantasi igen! Så typiskt.
Fast så är det när man hoppas riktigt mycket. Och med det inte sagt att sjöjungfrur skulle ha något med fantasi i allmänhet att göra. Åh nej, lika verkligt som abborrarna som simmade förbi i de största stim hon någonsin hade sett. För att jag skulle fatta lite mer om vilka rörelser vi spanade efter fick jag en liten uppvisning.
Det var knepigt att visa på land fast jag tyckte det var lugnast så.
Det första man spanar efter är en våg av glitter. Jag tyckte jag såg något åt det guldiga våghållet men det var tydligen fel. Glittrigt ska det vara och mer som ett sus av det hela. Och så var det där med mermaid-glansen då, eller för vanligt folk, kruset på vattenytan. Får man dessutom syn på en fena, då är man ju nästan där.
-Fast egentligen vill jag inte se någon…, sade hon plötsligt och vände sig emot mig med uppspärrade ögon.
-För en gång hörde jag att de är alldeles svarta runt ögonen och har bara hår på bakhuvudet. Liksom inget alls här framtill.Och simhud mellan alla fingrar. Det är alldeles sant. Det var ett par sjömän som satt i en ubåt, det har jag sett på youtube, och de filmade när en sjöjungfru knackade på deras fönster. Hon såg ut som en häxa…! Och man hörde ju att det var på riktigt, de filmade ju alltsammans…
– Såg du glittret? Där, där det susar!! Vid stranden nästan på andra sidan. Kan vi inte gå dit? !!
Men du var ju rädd för dem?
Rädd?!! Hur menar du då?? Kom så går vi.
Men jag sade att det var hemskt långt till andra stranden så vi får ta det imorgon.
Sedan slog det henne att sjöjungfrur trots allt verkar finnas i länder där man inte talar svenska. För i alla sjöjungfrufilmer på youtube pratar man bara engelska. Eller något annat språk, men aldrig svenska.
Sedan var vi alldeles oense om vägen hem. Och om det nu skulle vara så illa att vi gick åt fel håll så skulle vi kanske inte komma hem till natten. Frågan är om vi skulle komma hem över huvudtaget… Och det slog mig igen vad världen är stor när man är liten. Jag minns att dessa gångar och broar var som världens ände på sjuttiotalet också, trots att de bara låg bakom huset där jag växte upp. Om man dessutom lägger till lite youtube på det, så är oändligheten bra nära.
-
så nära prärien man kan komma
Jag trodde nästan att de här bilderna hade hamnat på bloggen men insåg att de nog inte alls gjort det. Det var den där söndagen då Kristo assade mig, från morgon till det att solen gick ner. Då vi höll till på de alldeles beiga fälten, och gjorde låtstatsträd där de passade som bäst och byggde tältläger så att grannskapet undrade vad som stod på. Samma grannskap tog en sväng till markägarna för att påpeka det hela. Turligt nog så är de hemsk snälla. Och ännu mer turligt nog så var fälten slagna för gott år 2015.
Bilderna som vi tog för Numero 74 under 2015 var ju plåtade ute i naturen, vilket jag förklarade vidden av här. Men trots allt trixande så slår det alla studios i världen. Som himlen. Det går ju inte att låtsats den hur gärna man än skulle vilja.
Gardinerna fick lov att bli en hängmatta.
Och såklart att en utesäng ska ha gavlar av grenar…
Och en tipi ska ha en lite spång, utfall det blir sankmark alldeles plötsligt. Och eldstaden sparade vi otänd tills det mörknade.
Vi hade lite präriekänsla. Nästan så att det rasslade för fullt av skallerormar. Fast bara nästan.
Regnmolnen blåste åt norr och solen kom tillbaka när vi plockat ner hälften. Så vimplarna fick en bra plats i sista sekunden.
Det var faktiskt lite svårt att slita sig från det hela. Kvällssol och sensommar och en hög med madrasser. Och så lite milsvid utsikt över åkrarna…
-
the adventure is out there
Det sägs att Don Fisher älskar segling på alla de sju haven. Och så lite skattjakt på det. Och det hela känns liksom i alla de olika fiskarna som kom levererade häromdagen. Finurliga för att rymma alla dina skatter, små som stora.
Så himla fina. Handknåpade i Spanien. Från minsta lilla skiss till sista stycket. Därför helt unika, var och en. Inspirationen kommer från de alldeles på riktiga fiskarna och de sju världshaven. De rymmer nästan allt du önskar. Pennor, smink, smycken, pengar… Inte alls små utan rymliga och hemskt skön stil.
Husnyckeln i magen på en rosa Brax, det känns tryggt. Ursprungshav är Atlanten och de portugisiska kustrean. Och vilken bebis har inte alltid önskat sig en fiskskallra?
För att inte tala om en 75 cm lång valväska! Släpps på Mokkasin inom de närmaste dagarna.
-
bobo choses ss16
Vi älskar Bobo Choses senaste kollektion. Nomi tycker den är som underlandet och jag är benägen att hålla med. Vi har ju alltid ett litet urval på Mokkasin av kläder vi tycker om extra mycket om. Vi kommer aldrig ha hela kollektioner utan plocka de plagg vi verkligen gillar. Det är så vi själva tycker om att handla, att urvalet redan är gjort och sedan kombinera som vi känner för. Nomi och Svea är världsbäst på att själv kombinera, välja oväntade detaljer. Som att en baddräkt är en topp. Hatt, fluga och pärlor från loppis. Vackert roshalsband från For Good Luck. Och paljettjacka från HM. För glittret skull.
-
nour
Photography: Linda Alfvegren Styling: Louise Rizell Hår & Make up: Petra Stenhammar – for the magazine Kupé
I söndags, på tåget, fastnade jag i magiska bilder på Nour El Refai. Plåtad av grymma Linda Alfvengren som inspirerar mig till tusen. Linda bloggar på The Way We Play, och finns även på instagram som @lindaaphotography.
Bilderna är publicerade i senaste numret av Kupé. Nu är ju själva Nour en av de snyggaste som gått i ett par skor och kläderna sen då. Snacka om en önskegarderob. Blusen från Rodebjer är ju helt ljuvlig. Förresten är hela nya kollektionen från Rodebjer helt galet fin. Linn visade mig sitt senaste köp, hur vacker som helst. Och ur samma kollektion där både Johanna och Malin har den tjusiga kaftanen.
Jag försöker försvara detta kjolköp men har inte kommit på något supersmart ännu, mer än att den är som ett konstverk. Från Valerie. Och t-shirt från Zadig & Voltaire.
Varje dag hjärtan från Stine Goya.
Fler bilder i Kupé som också går att läsa på nätet för dig som inte åker tåg för tillfället.
-
kärlek till kavat
När man bloggar får man väldigt ofta förslag på samarbeten. I ärlighetens namn så säger jag nästan alltid nejtack. Nu är inte alla skamliga förslag men kan jag inte stå för dem till hundra procent är de inte värda några pengar i världen. Det jag ska skriva om här på bloggen eller instagram måste vara helt ärligt och utan omsvep. Sanningen självt så att säga. Annars får det liksom vara.
Men nu råkar det vara så att vissa samarbeten är så fina så man nästan spricker lite. Eller sjunger lite allsång på det hela, vid frostiga världar och bland strån som förvandlas till istappar.
Ett sådant samarbete var när vi i höstas fick möjligheten att prova vinterskor från Kavat. Hela familjen!
Jag har länge haft ett öga på Skofabriken Kavat. Skor som är fria från PVC, teflon, PTFE och andra fluorerande kolväten. Skor som är tillverkade i ekologiskt och kromfritt läder. I egen fabrik utan mellanhänder vilket bidrar till total insikt i produktionen och samtliga delar i produktionsledet. Alla skor är dessutom märkta med EcoLabel som är EU´s officiella miljömärkning. Produkter som märks med denna märkning är strängt kontrollerade av oberoende organ som ser till att varumärket uppfyller alla miljökrav. Detta gäller hela långa produktionskedjan, även när produkten används och när den blir till avfall. Vattentätt med andra ord.
Precis sådana skor har legat på min önskelista så länge. Vad önskedrömde jag mer om då än en ekologisk vintersko tillverkad enligt alla bästa regler? Och såhär i mitten av februari kan jag verkligen gå i god för alla egenskaper dessa skor har. Använda vareviga dag av oss sex, allt sedan frosten kom.
Höll de värmen i iskall kyla och nu snackar vi 25 minusgrader? Ja, de gjorde det. Helt perfekt faktiskt. De varmfodrade skorna som vi provat är alla ullfodrade. De mest iskalla dagarna kompletterade vi med ullstrumpor. Men vid tio grader räckte det många gånger med bara skon. Plus den urtagbara och vändbar innersulan såklart som är tillverkad i kombinerat skinn/ull.
Hur funkade de i slask och väta? Även här perfekt. Ingen märkte av något läckage, inte ens vid vattenpölshoppande. Vi impregnerade och vårdade skorna med Kavat´s eco wax. Vaxet är helt naturligt. Vad tyckte vår familj om designen på skorna? Högst betyg av alla. Även av vår snart 13-åriga och mycket kräsna Liv.
Hemligheten tror jag är att stilen på skorna är klassisk och ren. Jag och Liv har använt samma modell fast olika färger. Stöveln heter Lugnvik och jag tänker att den påminner mycket om hur stövlar såg ut förr. Utan en massa fancy detaljer och märkliga sömmar. I och med den rena designen så passar de utmärkt till både brallor och kjol, i urskogen och på kalas. Charlie har trivts utomordentligt i sina Sibbhult. Då han har ganska breda fötter fick vi gå upp någon storlek men efter några dagars användning satt de som en smäck. Som om de formade sig efter foten. Jag var lite tveksam till snörningen samt den stickade detaljen bak på skon. Jättesnyggt men trodde att det kanske skulle tappa stilen under slaskvinter och blötsnö. Men skorna är fortfarande lika fina. Detta är ganska så förvånansvärt då Charlie sparkar fotboll i ur och skur och varje rast. Alla hans skor slits snabbare än blixten men jag har synat dessa noga nu, osannolikt fina som sagt.
Viggos kängor heter Oden. Jag tror han föll lite för latmaskfasoner och kardborreband. Men Viggo är också hemskt kritisk men dessa föll honom i smaken helt klart.
Nomi´s skor är en variant av de Liv och jag har. Skillnaden är att dessa är anpassade för små fötter med ett blixtlås på insidan. För att underlätta av och påtagning. Dessa heter Skoghall och helt underbara i både mina och hennes ögon. De påminner mig om hederliga sjuttisstövlar som jag själv spatserade runt med. Men de är vackrare så här.
Frost å denna underbara frost.
De högra skorna har levt ett vilt liv sedan de hamnade hos Nomi. De passerar inte en vattenpöl utan att hoppas i, de undviker inte regn, de klättras med och blir låtstatsskridskor. Dag ut och dag in. Och visst ser de inte ut som när de kom men jag tycker de är ännu snyggare nu, snacka om att åldras med total värdighet.
Och så dessa. Så vrålsnygga!
Kristo kommer alltid att äga ett par Töre det är något som är säkert. Det fina med Kavat´s skor är att flera modeller sträcker sig över många storlekar, unisex och tillgängligt för alla. Som Töre, finns i stl 36 upp till 46. Så skönt klassiska men utan att vara trista någonstans. Känns som ett par dojor som Viggo kommer leta fram på vinden om trettio, fyrtio år sådär.Älskar den här bilden. Det var då de fann minigranen. Och jag insåg nu att detta skulle bloggats om senare i veckan just den där söndagen den 13:e december. Men desto säkrare och trovärdig rapport, som sagt.
Vi och våra skor har några månader på nacken och vi är galet tacksamma att vi möjligheten att prova Kavat´s skor. Det har helt klart varit en mycket stiligare vinter och en bra mycket varmare. Och jag är nästan förvånad att det faktiskt går att kombinera allt detta som man önskar i ett par vinterskor. Att de dessutom är ett hållbart val på alla sätt och vis gör ju skorna näst intill magiska. Kavat har börjat fylla på med nyheter och hela affären är som en godisaffär, hur gulliga!? Alltså Edsbro, borde sitta på var miniunge. Kolla rosa eller blommigt skinn!
-
mini rodini ss16
Från den 4 februari finns Mini Rodini´s SS16 kollektion i butikerna. Jag är helt klart superimponerad över att hela 99% av denna kollektion är gjorda av hållbara material, vilket innebär att de är ekologiska eller återvunna material. Jag är på riktigt tacksam att man jobbar så starkt för detta och kan inte nog länka tillbaka till deras ”Corporate Social Responsibility” – sida.
Nya kollektionen är härlig! Printsen är både grafiskt enkla och precis tvärtom. Fast när det kommer till enkelhet a´la Mini Rodini så blir det aldrig någonsin trist. Detaljer och finurliga illustrationer är ju deras grej. Vem vill inte stoppa sin bebis i en sådan här till exempel.
Själv funderar jag på om jag kan komma i brallorna på bilden ovan, så fint print. Får mig att tänka på våra eviga diskussioner om himlen. Helt klart en underlandshimmel, enligt Nomi.