Minnen i midsommartid.

Det är så länge sedan jag bloggade så det kändes alldeles bakvänt att logga in. Jag hade väl inte tänkt att sluta direkt men det är lätt att tro det.  Jag har så lätt att stänga av vissa delar. Nästan för lätt, som om det inte existerar ens. märkligt det där. Semestern från instagram blev en månad och den här blev visst sedan början av maj. Jisses. Men utan svepskäl, jag tror jag börjar om. Hoppas ni mår bra ändå. Och är friska. Och så hoppas vi på den mjukaste sommaren som nånsin sett dagens ljus. Börjar om med midsommarminnen. Det gäller att göra det enkelt för sig.

Midsommar ändå. Den där dagen som alltid regnar bort eller är det en total osanning? Kanske blir man bara så besviken när det väl händer att det är det enda man minns. Fast säg den dag som gått förlorad på grund av ett par gummistövlar?

Så mycket bättre att samla på det vackra och fånga historierna om att midsommarnatten är magisk även om regnet står som spön i backen.

Fast imorgon ska det ju vara sol så långt ögat når och överallt.

Kanske lyssnar vi på midsommarsagorna som fullkomligt kryllar av övernaturliga väsen, särskilt pigga under just denna sommarnatt.

Att spå in i framtiden genom sju sorters blommor under huvudkudden har väl inte undgått så många? Men att rulla sig naken i midsommardaggen känns kanske lite mer avlägset. Stärkande för hälsan minsann. Detsamma med blomsterkransen, hälsan själv ska den vara. Det anses också finemang att spara kransen till julbadet, årets enda bad, för att försäkra sig om en frisk vinter. Plus lite extra lycka på så vis.  

Världens minsta midsommarfirare. Tänk nu är de tonåringar hela bunten!

Gullisar! Smälter här.

Tänka sig att ett satans virus skulle ställa in hela alltet. Det kanske var det allra sista man hade räknat med.

Violiner i vänlig grönskas rika dräkt.

Och allt det som jag lärt mig se som vackert under åren.

Fiskdammen får vila till nästa år.

Och här en simpel kransguide . Med det smarta knytet.

Jag och min pappa.

Jag och min mamma. Jag saknar så otroligt mycket att allt inte bara är som vanligt. Att liksom bara stå såhär. Ge en kram. Ett samtal över köksbordet.

<3

Stången, såklart för att skydda grödan från otur och missväxt. Hur ska det gå nu kan man tänka. Säkert bra.

I år får de vila om de inte gör sina egna vill säga.

Åren går, kransarna består. Men i år sa de att vi skippar kransarna, vi ska ju ändå inte gå genom skogen. Tror att alla tänker att det är lite annorlunda. Men bra ändå.

Kanske handlar midsommar om sandlek, säckhoppning och klädstafett.

Han fyller 21 i augusti.

Och ett modig trotsande mot Näcken själv när vi metar från bryggan eller glider runt på en luftmadrass på mörkt vatten. Eventuellt i sällskap av ett regn eller två tusen. Inte en endaste fiolmelodi har vi hört under åren, tänka sig ändå. Jag minns däremot midsommarmorgonen när någon spelade ”Den blomstertid nu kommer” på ett piano. Om och om igen. Från ingenstans. Kanske hade Näcken ändrat fokus just det året? 

Knytet.

Och den inte så sparsmakade.

Eller handlar midsommar om grusväg och skogarna? Magin på replängds avstånd, i skydd av ljuset.

Annat blir det när kvällen smyger på.

Bästa tricket är att fortsätta leka även när älvorna smyger in över sjön, och låtsas som om man inte ser dem. Trots att det är nästintill en omöjlighet att undgå, för det är svårt att missa magin så här års.

Världen blir trolsk utav sig själv. Kan det ändå vara då som trolldom är som vackrast, och sommar-ro som mest märkbar. Trots allt som smyger i kulisserna. 

Modigt att tälta ändå. Så nära sjön och allt.

Fast NU snackar vi modigt. Näcken, vet ni!??

Vi plockar blommor och någon säger att man får välja. Tre, sju, åtta eller nio sorters blommor. Alla de talen är magiska. När jag var liten sade någon att man skulle vara tyst under själva plockandet och tills man somnade. Inte konstigt att det hela aldrig funkade.

Sent om natten läser vi att gränsen mellan människans värld och det övernaturliga är tunnare denna natt. Det är därför alltsammans sker just nu. Och att ängen bär på något alldeles extra viktigt precis då. Kanske har det något att göra med natten som aldrig mörknar.

Hittade en sådan rolig kommentar till den här bilden när jag letade i gamla inlägg. ”Sista bilden är för härlig. Simma bort i solnedgången iklädd hatt. Det har jag aldrig provat.” Det är en radiostyrd båt men gullig tanke tycker jag.

Glad midsommar till er. Var rädda om er.