TRÄDKOJA
”I ett undanskymt hörn av trädgården lever en och annan fe. De bor bland trädkronorna för de vill vara lite närmare himlen än vanligt folk. De äter sand och blommor men lämnar alltid de rosa kvar. Då och då mixar de regndroppar med solsken till en lemonad. Fast då är det en extra festlig dag. De äger de starkaste av superkrafter. Jag hoppades att det skulle vara snällhet men det är is och eld. Jag har försökt att komma på vad de ska användas till men jag lyckas inte. Och feerna tittar fram mellan grenarna och viskar : En dag kommer du att veta….”
Igår visade @barnensboktips att de byggt en sådan himla fin trädkoja! Johanna berättade att hon sparat vår trädkoja i minnet i flera år, fint ju. Tänker att ett sådant bygge är extra smart i dessa tider.
Hos oss var det ju så att trädkojan blev till av ett sorgligt trädgårdsminne i form av världens vackraste bigarråträd och dess öde. Trädet var ihåligt, ni vet ett sådant man kunde krypa in i eller hitta skatter i botten på. Med blommor som var som i vårt eget sovrum om våren. Men så fort det stormade, om än bara som en vindpust, så vajade det som besatt. Till sist, med mängder av uppfinningar som skulle hålla det på plats, fick det ändå sågas ner. Sorgligt.
Vi byggde en säker konstruktion av reglar till golv och stomme. Sedan klädde vi in den med grenverket från älsklingsträdet. Givetvis kan man använda grenarna från ett beskuret äppelträd eller vilka grenar som helst. Det fina är ju att det smälter in så väldigt bra i resten av trädgården på detta sätt!
Kojan med det egna livet.
Säg den lek som inte lekts där.
Först i början var den utan väggar.
Men även då funkar den fint med det viktigaste. Saft, bullar och Fantomen. Det är ju något väldigt speciellt med att sitta mitt i ett träd. När man kikar upp bland grenarna och himlens ljus sipprar in mellan bladverket. Har du aldrig gjort det, gör det bara. Klättra upp, nu genast.
När vi besökte familjen Jansch för några somrar sedan fick trädkojor en annan dimension – kolla in deras ljuvliga torp också. Trädkojan finns också med i boken, med lite tipsigt för ett trädhus.
Som hissar för hemliga meddelanden.
Trappsteg som är som trolleritrick. Nästan som trädet själv skapat dem.
Istället för stege…
Psst! Men hur var det då med trädet. Det knotiga och superhöga. Nästan lika högt som vårt hus. Med en magisk trädkrona, med blomknoppar stora som äpplen. Som om våren gav känslan att titta direkt in i ett moln av vita blomster. Det sagolika trädet.. Jag fick senare, när sorgen över ett träd stillats, veta en sannerligen överraskande sak. En dag, några år innan huset blev vårt, hade de förra ägarna fått en väldigt annorlunda leverans. Ett träd, ett enormt, med rötter och hela konkarongen. Ett helt träd liksom, ett säkert hundra år gammalt. Och vips ner i jorden med det! Tänka sig va?!