Igår lade jag ut en bild med min dotter Liv på en äng. Tillsammans med insikten över  manin över fröbeställningar. Hursomhelst ramlade frågorna in – om hur fick jag till den där ängen? Svaret var – jag lade Liv på någon annans äng, i ett inlägg som hette ”som ogräs krossar asfalt växer hon upp”. Med andra ord en äng här i Katrineholm, kommunens egen äng. Över frukosten så tänkte jag, lite förhastat, jag kan ju alltid ringa och fråga hur de gjorde. Nu vill jag poängtera att detta var ingen journalistisk undersökning, men väl ett mycket fint samtal.

Jag slog en signal till kommunens växel – Hej, för några år sedan, fanns det en äng här i stan. Jag skulle vilja fråga den som anlade den några saker. Alltså det är bara snälla frågor. Jaha, sade hon i växeln och skrattade till. Jag tänkte att hon kanske inte så ofta får den typen av frågor. Men, en sekund senare var jag kopplad till själva upphovsmannen av ängen, parkintendenten i Katrineholm. Kanske fick ha ett av sina gladaste och lite överraskande samtal en fredagsmorgon.

Han berättade att ängen varit en plan under en längre tid. Att skapa en långsiktig äng tar tid. Man förberedde alltså marken under flera år innan själva ängen väl stod där. Man tog bort gräset och annat som växte där. Man gav ingen tillförsel på näring, utan utarmade helt enkelt marken. Planen med ängarna (för de fanns faktiskt på fler ställen) var att stärka den biologiska mångfalden genom att locka till sig många pollinerande insekter såsom humlor och bin. Kort och gott, för att skapa stabila och fungerande ekosystem. Han berättade också att plöjning och sådd skedde med häst, det fann två ardennerhästar som jobbade med detta. Detta är något som jag fastande i under ett annat samtal. Påväg till en av Charlie´s fotbollsmatcher skjutsade jag nämligen en pappa som arbetade just med hästar i skogen, på en bilfärd på tjugo minuter hade jag frågat allt om avverkning i skogar med häst.  Så väldigt intressant.

Men nu var det ängarna. Han berättade att förr så kom ängarna till per automatik genom den tidens jordbruksmetoder, ängarna gav betesmark och vinterfoder till djuren. Genom att skörda gräset till djuren, skapades speciella och näringsfattiga ängsmarker. Men idag fungerar det inte på det viset, industrialiseringen inom jordbruket har gjort att de gamla betesängarna försvunnit. Jag läste på Naturskyddsföreningen att en tusendel av den ängsmark som fanns för hundra år sedan finns kvar idag. Följden blir de kraschade eko-systemen.

Önskar man att en äng ska blomma igen och igen, ligger hårt och digert arbete bakom. År av förberedelser och skötsel efter konstens alla regler. Enligt de botaniska proffsen så kanske man inte heller får kalla en tillfällig sommaräng just en äng. Det handlar om arter och en hel massa andra kriterier, som jag inte minns. Men en sk poppis-äng räcker gott för mig.

Vi kunde slå fast att få ängen att blomma under en sommar, kan de allra lyckas med. Kort och gott – så mager jord man kan uppbringa. Näringsfattigt ska det vara, låga kvävenivåer. Gräsklipp är med andra ord förödande. Sand i jorden, gärna en grusplan. All gödsling ska ses som förbjuden, då gödningen gör att gräset/ogräs då växer till sig och tar över.

Såhär gör man för att skapa en äng för en sommar:

1. Välj en solig plats, gärna väldränerad.
2. Gräv bort den del av gräsmattan där du ska skapa din äng. Hela grässvålen. Gräs samt ogräs ska vara borta. Blanda sedan upp jorden med grus eller sand för att få den riktigt mager. Detta är alltså a och o. Ingen gödsel ska tillföras.
3. Sedan är det dags att att göra din fröblandning. Katrineholms äng skapades av ettåriga samt fleråriga  blommor och örter. Kratta ner fröna.

Ett trick är att så innan en period med lite regn. Många frön av de här arterna behöver minst 3 veckor av kontinuerlig fukt för gro. Om du inte har tur med regn, vattna med 2-3 dagars mellanrum.

Bästa tiden för sådd är egentligen på hösten, men det går även att så tidigt på våren april-maj.

Nedan är en lista på sådant som kan fungera. Man kan även kika efter fröer som passar vårt klimat, som här. Sedan finns det ju en massa färdiga ängsfröblandningar av olika slag.

• blåklocka
• rosenskära
• blåklint
• prästkrage
• vallmo
• fältvädd
• backnejlika
• käringtand
• åkervädd
• gullris
• gökblomster
• rölleka
• styvmorsviol
• väddklint
• tjärblomster
• åkerklätt
• förgätmigej
• klöver
• smörblommor
• krasse av olika slag, tänk krassegången
• Gräsparasiter tex ängsskallra det hjälper tydligen ängsblommorna att konkurrera ut gräset.

 

 

 

Allt som har med vår trädgård att göra är lite av skryt faktiskt. Men jag var den som aldrig fick något att överleva. Alla år vi bodde i lägenhet hade vi noll växter. Enbart pelargoner på sommaren, sen dog de knall och fall. Jag minns även en och annan orkidé, som höll ända tills de hade övervattnats.  Även när vi flyttade till huset höll det ogröna i sig. Men så en vacker dag så var det min gamla mormor som upptäckte förändringen – oj! sofia har du fått gröna fingrar?!! Jag minns att jag sög i mig den komplimangen som jag blivit vuxen. Jag hade fött fyra barn men att äntligen kunna hålla växter vid liv, var det inte något storartat?!

 

 

Sen var steget till trädgården långt. Vår trädgård är magi om våren bland alla fruktträd, den är hur vacker som helst när rosorna nära äppelträden slingrar sig in i dess grenar och förlänger blomningen. Och pionerna är ljuvliga. Sedan är det klart, färdigblommat. Gräs typ och äppelmos. Så det blev mitt projekt att låta våra trädgård blomma så länge som möjligt. Jag ville också rädda blommor från frosten. För två år sedan fick jag till det och jag kände att bedriften var så storartat som den bara kunde bli, vill här och nu understryka att framgången satt inte i så mycket mer än att ett krassefrö blev en blomma.

 

 

Jag kan nästan tacka all min trädgårdinspiration den här boken (och min mamma). Jag har läst den flera gånger och gett bort den till höger och vänster. För mig är det exakt det jag behöver. Det är inte svårt, det är bara vackert och man gräver där man står. Bokstavligen. Givetvis har vi byggt odlingslådor, nästan exakt som Karins.  Och ja det gick överstyr. Och ja bygginstruktioner finns i boken.

 

 

Originallådorna på Sundborn.

 

 

Vart har du tagit den där bilden, sade min man. På grusplanen i vår trädgård. Så kan det gå när ogräset får härja fritt.

 

 

Så läskigt med ett ogräshav.

 

 

Även på baksidan, vid sidan av vår pool och för att rama in taket så har vi också odlingslådor. Det perfekta är att de är väldigt djupa och de torkar inte ur som lägre krukor.

 

 

Meningen är att kaprifolen ska växa och klättra på armeringsjärnet och solskydda oss vid sommarmiddagar. Plus lite Rosenböna och Fjärilskrasse. Av förklarliga skäl av förra årets sommar, så blev det ingen ordning med det. Men fröna som jag planterat men glömt vad det var, växte till malva.

 

 

Astrarna kom också som en överraskning.

 

 

Första året jag tog hand om vår trädgård gick allt fullkomligt utom all sans och vett. Färgmatcha lade jag på hyllan och kanske ratade jag vitt om jag tänker efter.

 

 

Jag har odlat dahlior i de här lådorna, tryckt ner krasse i kanterna och lavendel i små krukor. Gullskära, rosensköna och grekisk vädd. Tagetes och en malva som kommer år efter år. Och höstanemoner.

 

 

I sann Karin-anda spikade jag upp en hylla på fasaden.

 

 

Blomsterbönan klättrade in i Viggos rum på övervåningen, fascinerande ändå.

 

 

Det är så himla fint när allt bara fortsätter, från verandan, till hylla, till odlingslåda som blir trädgård.

 

 

Om ni inte fokuserar på någon påbörjad sleep-over och grus som läggs, så kan ni kolla in tunnan med krasse. Monsterkrasse.

 

 

Sommarkvällar ändå! Men nu sitter jag på tåget hem från Borås och en jobb-dag som landat så fint. Enda skuggan var att jag bokade en buss hem, hur är det ens möjligt via SJ-appen? Nåväl, bokade nytt och snart hemma.

Man kanske inte tror det, men det här är andra delen i min trädgårdsstruktur. Det blir ett litet sidospår också. Hursomhelst, det finns nog ingen krukväxt som jag älskar mer än Klockmalva! Blomsterlönn kan det också heta. Den slår till och med pelargonen. Man kan ju få dem att bli värsta träden, det har jag inte lyckats med, tvärtom måste jag nog säga. Men det räcker faktiskt att fokusera på blommorna, de är helt makalöst vackra.

 

 

Flera gånger om året blommar den, tusen mer än det här. Ibland tappar de bladen men de tar sig alltid. Just den här har jag fått som stickling av en vän, den är urvacker i färgen, laxrosa.

 

 

Enligt reportaget i Elle är det just blomsterlönnar i Gunnel Sahlin´s skolsal. Beviset på att rangligt är lika vackert som träd.

 

 

Jag petade i små fröer förra sommaren, det roliga var att de blommade som galna trots att de bara var skott, sen fortsatte de. Så min plan är nu att peta ner en hel massa frön, för de här kommer helt klart rädda mig under vinterhalvåret. Oftast ligger fröna i färgmixade påsar och det är just det som är det fina. Rött, rosa, gult…  Just nu vill ni dock inte se dem, för de tappade alla bladen. Glömde helt enkelt att vattna dem, det gillar de inte. Men sakta men säkert fylls grenarna som är spröda som stjälkar med blad igen, så snart så. Klockmalvan måste vattnas regelbundet, jag brukar alltid ta vattnet som blir över vid middagen och slå över dem så de aldrig torkar ut. Bra regel.

 

 

Och bara för det ligger ett paket från Astier de Villette på första bilden så kan vi raskt hoppa till en av dagarna i Paris då vi givetvis var på butiken på Rue Saint-Honoré. Ett besök där, är faktiskt det enda jag önskar i shoppingväg. Förra året jag var där såg det ut såhär och jag inser nu, ni fick aldrig se vad jag valde?! Jag har ju min egen regel när det kommer till nytt porslin (loppis går inte under samma). Jag har en ”servis” med keramik som är nyköpt under många år och inte från loppis. För att inte falla dit i allt vackert som ändå finns och ändå hålla fast vid ett hållbart tänk så köper jag uteslutande vit keramik. Men gärna från olika keramiker, i olika uttryck och former. Förr försökte jag hitta samma glasyr som är en blank och ganska så kritvit sådan. Nu har jag skippat det, bara det är åt vitt så får det vara med. På så vis kan jag lätt blanda med allt udda och jag har en bas som jag aldrig tröttnar på. Den här servisen växer långsamt, men det är det som är grejen med den. Jag älskar varenda liten bit av den. Psst! På elfte bilden i det förra inlägget ser man faktiskt vad jag valde!

 

 

Jag såg att podden Billgren & Wood pratade om Astier de Villatte för några veckor sedan. Jag har själv inte lyssnat på det men jag tänker att det är intressant, lite historia bakom varumärket kanske?

 

 

För mig är detta väldigt typiskt Frankrike. Eller Paris.

 

 

Det är skevheten jag går igång på. Det är konstverken. Och det jag skrev senast – Det är ett hantverk och det får också synas att det är det. Ungefär som Karin Larsson tänkte när hon vävde, låt en tråd hänga som en påminnelse om att händer har skapat.

 

 

Det är ju lätt att önska sig ALLT. Men eftersom jag absolut inte har råd med det så väljer jag omsorgsfullt och länge och tycker de jag valt är det absolut finaste i min porslinssamling.

 

 

Jag vet att jag önskade mig skiljeväggen förra året och så även nu.

 

 

Och så tillbaka till paketet. Åt mig själv. Liv och Viggo var som vanligt mycket bra smakråd.

 

 

Taa-daa. Ett vackert fat. Så älskvärt.

Och trädgårdsstruktur 2020, del 2.

• Jättemånga Klockmalva

Första delen av hur jag planerar trädgården hittas här. Och jag vet, det är mer höga tankar och inte så särskilt strukturerat alls. Utåt sett.