FREDAGEN DÅ NÅGOT LANDADE
När man frågar barnet i mörk januarimorgon ”ska du gå till skolan nu?” och får svaret ”nej, om 3 minuter” DÅ fattar man att man hinner testa en sak. Det är så många bilder på Nomi som kommit till på just det sättet. Inte i knappt ledljus dock, men så snabbt och av ren tillfällighet. Tror att det handlar om att hon alltid är med på noterna. Eller att det är hon själv som sätter agendan. Numera brukar hon säga till folk ”jag borde ha tjänat ihop till en häst om jag fått normalt betalt som modell”. Det är sant, för trots att barnen nästan alltid får belöningar när de hjälper till i jobbuppdrag så matchar de ju inte några fantasisummor. Minns när hon såg ett program om någon supermodell och plötsligt var det inte en häst utan ”jag borde ha tjänat ihop till flera hundra hästar och en egen hästgård”.
Det här är en av mina favoritbilder på Nomi. Det började med att hon sa: kan man liksom göra en krans eller kanske mer än hatt av den här krukan hortensia? Jag: såklart att man kan! Tio minuter senare var vi klara. I själva verket satt hon i vårt sovrum med rutiga pyamasbrallor. Runtomkring henne tornade de nytvättade klädhögarna som isberg och golvet var täckt av kvitton som skulle bokföras, men jaja DET var en världslig sak i allt det andra.
Det märkliga är att högdagrarna i bilden har något magiskt blänkt i sig. Jag tror det var regnigt ute. Hon var ju självklart inte ett dugg sminkad och ändå ser det ut så. Jag kan dessutom avslöja att hon hade de narigaste, supertorra vinterläpparna. Men det blev en speciell effekt på grund av det korta skärpedjupet och ljuset.
Hon fick i alla fall en krage på sig. Älskar förövrigt kläderna från Wolf and Rita fortfarande. Men jag har långt ifrån ensamt bestämmande i klädinköpen numera.
Tillbaka till i fredags. Jag hade fint besök av Elin aka @studioelwa. Jag älskar att alla som har vägarna förbi vår stad låter mig få veta det. Jag lägger gärna allt annat åt sidan för att ta en spontanfika eller lunch, och dela allt mellan himmel och jord.
Så himla många fina och megabra samtal, som gjorde att jag landade bra i flera tankar som snurrat under veckan. Så värdefullt. Elin skulle på yoga-retreat och jag blev så himla överraskad, att det hände här i krokarna och dessutom på platsen de skulle hålla till. En plats som jag i och för sig känner till väl sedan förut, men hade ingen aning om att ett av husen öppnade upp för helger som denna. Jag bjöd ju givetvis in mig själv i det magiska huset, och nästan också på själva retreaten, men var tvungen att dra mig till minnes att vi hade ytterligare fyra barn som sovgäster, plus en hund. Hade ju just varit smidigt om jag försvann spårlöst i en 44 h retreat. Men jag pratade med Magnus Fridh, ena delen av About Yoga, @sheilaarnell den andra, och blev så otroligt inspirerad. På max tio minuter. DET är en bedrift kan jag lova, jag kan nämligen vrida och vända på allt när det kommer till området inom meditation, yoga och mindfulness. Men det var något med hans sätt att prata om meditation och yoga som gjorde att jag fastnade direkt. Kändes mer självklart än vad det någonsin gjort tidigare. Så grundat, realistiskt och långt från hokus pokus. Det visade sig att Magnus nyligen kommit ut med boken Att vara stilla när allt annat skyndar och jag ser verkligen fram att läsa den. För ett par år sedan kom boken Viloläge ut och efter att ha läst den inledande texten så tänker jag igen hur viktigt och många gånger avgörande det måste vara med just dessa vilolägen, så central och självklar del detta borde ha i våra liv. Bör ha. Måste ha. Märkligt ändå, Elin kommer på oväntad besök, jag skjutsar henne till en 44 h retreat som jag har noll koll på, jag får några väl valda ord levererade och NU känner jag att det helt enkelt saknas något. Återkommer i frågan! Jag är väldigt sugen på denna 25 h – retreat…