Tankar och vad som hände i Paris.
Vi är tillbaka hemma sedan igår, lite tidigare än det var tänkt. Vi sträckkörde hela vägen och genom natten för att slippa köer och komma hem så fort som möjligt. Jag kan inte påstå att vi hade vant oss vid Viggos nackkrage och vetskapen om skallskadan men allt funkade fint, han var glad och positiv. Allt var mest som vanligt ändå. Själva svimningen som orsakade olyckan har vi hela tiden avfärdat som just en svimning. En gång är trots allt ingen gång. Och trots att Nomi, som var den enda som såg vad som hände första gången, förklarade det som att han krampade, visade inte EEG-proverna någon form av epilepsi. Så, jag var inte ens i närheten av att det skulle hända igen. Men det gjorde det, för några dagar sedan, i Paris.
Det kom från ingenstans, han var precis som vanligt innan allt hände. Det var mitt i Paris i röran på Rue de Rosiers, mitt bland alla människor som köper falafel där vid lunchtid. Jag, Liv och Viggo stod i kö när han sa ”jag har så ont i nacken, mamma” Jag trodde det var värmen (trots att det var ganska sval sensommarvärme) och att han behövde dricka så jag satte honom på en stol, han tog en klunk, för att i nästa sekund säga ”nu kommer det igen”. Sedan förlorade han medvetandet och fick ett kraftigt krampanfall. Jag hann fånga honom så han inte föll illa som sist, tackar en stjärna för det. Efteråt berättade han att han blev varm i hela kroppen och att synen blev som ett slags tunnelseende från yttre synfältet, som till sist blev helt svart, sedan minns han ingenting. Han kan nu säga att det var exakt på samma vis förra gången, när det hände i vårt kök. Anfallet var så kraftigt att jag knappt kunde hålla honom och han sparkade ner ett cafébord med glas och flaskor. Jag har svårt att säga exakt hur länge det pågick, allt känns som en evighet just då, men efter en stund avtog kramperna och han fick tillbaka medvetandet trots att han var otäckt blek och blå om läpparna. Jag lyckades få kontakt med honom och snabbt började han rätta min usla engelska. Vad svimma heter och att det heter ”fracture in my head”. Inte ”he swam and crashed his head”. Herregud, efteråt skrattade vi åt min superkassa engelska men just då var det som min hjärna lagt av helt. Jag sänder ännu en gång en tanke av tacksamhet till kvinnan i röd klänning som tolkade engelska-franska till ambulanspersonalen som inte kunde ett ord engelska. Kristo åkte med Viggo till sjukhuset men efteråt mådde han bra förutom att kroppen var som avdomnad, ungefär som när en arm eller ett ben ”somnar”och väldigt trött.
Efter att ha sett exakt vad som hände den här gången så inser vi ju att det inte är en ”vanligt” svimning utan att det antagligen rör sig om epileptiska anfall. Enligt läkarna kan det vara svårt att upptäcka epilepsi trots att man gjorde EEG har vi fått veta nu. Vi är tyvärr redan bekanta med epilepsi då min systerdotter har en svår variant av den sjukdomen, som hon har levt med sedan hon var liten och bara några år gammal. Hon är arton idag. Även min pappa fick diagnosen för några år sedan. Jag har flera gånger tänkt att skriva mer om epilepsi här på bloggen, Jag vet ju hur mycket det har påverkat Ellen och alla runt omkring henne. Det är fortfarande en ganska ”tyst” sjukdom som behöver uppmärksammas och öka kunskapen kring, att det är viktigt att bryta fördomar kring sjukdomen. Omvärlden förväxlar många gånger epilepsianfall med att människan är påverkad av tex alkohol eller droger, vilket kan ge förödande konsekvenser. Det lömska med epilepsi är också att anfallen kan vara så olika, det kan vara allt från stora krampanfall till korta frånvaroattacker som återkommer gång på gång, flera timmar i sträck. Anfallen är ofta är svåra att förutse och kommer plötsligt, därför kan konsekvensen av anfallet bli så illa, att fallet i sig kan skapa en allvarlig olycka. Vilket det ju blev när det hände för Viggo första gången. Och vilken ju är den stora oron nu, att han inte får falla på ett redan skadad huvud och nacke.
Från att trots allt landat mjukt i Paris så snurrar mina tankar mycket nu. Att oro, ovisshet och saker man inte kan veta exakt, genast blir stora och skenar iväg. Trots att livet exakt i denna stund är precis som vanligt. Det är så märkligt. Man käkar bullar på verandan och regnet öser ner i sensommaren och allt är bara vanligt. Och mjukt. Sedan kommer känslan igen, den är inte ens krypande. Utan där på noll och en sekund och eskalerar snabbt. Det är så onödigt, att ens försöka förstå innan man vet.
46 Comments
Lina S A
Vad tufft för er. Stor kram från mig till er. /lina
Mokkasin
Tack för omtanken Lina
Och du, jag har fått ett fint paket. Stor kram, Sofia
Josefine
Tänker på er. Stor kram även från mig
Mokkasin
Tack Josefine för omtanken. Kram!
Sia
♥️♥️♥️
Mokkasin
Kram!
Clara
Åh hjälp vad läskigt! Stor kram till familjen ❤️
Mokkasin
Tack för omtanken, Clara! Kramar!
Anna
Omöjligt att greppa. Det enda som finns att säga är; hang in there. Och när nu läget är som det är så kanske det trots allt är positivt om ni kan få en diagnos och därmed förhoppningvis behandling. Men jag förstår att det är tungt, så tungt. Kram kram kram och ta hand om er.
Mokkasin
Tack Anna för omtanken. Ja vi hoppas att det hjälper med medicin och att det är en sådan variant som försvinner lika plötsligt som den kom. Stor kram
Maria
Så väldigt otäckt. Tänker på er, Maria.
Mokkasin
Tack för omtanken, kram!
Carina Moqvist
Stor kram till er alla, tänker på er och hoppas allt löser sig för Viggo❤️❤️
Mokkasin
Tack snälla Carina för omtanken, kramar!
Johanna
Fint att du delar med till oss. Läst din blogg länge och uppskattar den något oerhört.
Mokkasin
Tack snälla Johanna för omtanken och ord, kram!
Petra Jansson
Känns så overkligt att detta händer. Fortfarande finns hoppet hos mig att det inte är epilepsi utan något som olyckligt hänt två ggr av någon oförklarlig anledning, Jag önskar så att ni ska slippa gå igenom det som vi levt med i så många år. Vi finns här alltid när ni behöver prata och hjälp! Kram kram
Mokkasin
Det går inte en dag utan att jag önskar att Ellen fick vara frisk.
Love you !
Sarah Harrsjö
Älskade syster! Kunde jag ta över din oro skulle jag göra det när som helst. Finns här alltid!!❤️❤️❤️
Marie Sandberg
Min man fick helt utan förvarning kramper för ett par år sedan, han fick diagnosen epilepsi utan att de såg något alls på EEG. Han har dock varit besvärsfri efter det, medicinerar dock. Håller tummarna för att ni får ordning på det för Viggo.
Mokkasin
Tack för omtanken Marie och för att du delar er berättelse. Vad skönt att höra att din man mått bra efter medicinering, verkar svårt att ibland hitta orsaken. Kram till er.
Mokkasin
Åh det vet vi. Love you !
Linda Bentholm
Nejmen va läskigt! Den oron. ?Skönt att ni är hemma igen. Vilken tur också att du var så med på noterna och att han inte föll igen. Hoppas Viggo kan få rätt hjälp nu! Tänker o håller tummarna för er. Kramar
Mokkasin
Tack för omtanken, Linda. Stor kram!
Anna Emanuelsson
Kramar till hela familjen❤️
Mokkasin
Tack för omtanken Anna. Ja ni vet ju. Kramar!
Åsa Egertz
❤️❤️❤️
Mokkasin
Kramar till dig, Åsa.
Ulrika
Ryser i hela kroppen när jag läser om vad ni precis varit med om. Tänker på er! Varm kram
Mokkasin
Tack för omtanken Ulrika. Stor kram till dig!
Eva Salomonsson
❤
Mokkasin
Stor kram till dig, Eva!
Agneta Sparr Kjellqvist
Vilken tur att du fanns i närheten den här gången, nu har ni en teori och Viggo kan få hjälp efter de förutsättningarna. Tänker på er❤️Hur känner Viggo själv?kramar i mängd
Mokkasin
Tack för omtanken Agneta. Viggo mår ändå bra, det är såklart många tankar som snurrar nu. Stor kram till dig!
vita_margarita
Vår son fick epilepsi när han var 6 år. Eftersom min bror hade sammaledes som barn kände jag genst igen det. Vår son medicinerades och friskförklarades när han gick in i puberteten. Det var, vad som kallades, barn-epilepsi och växte bort. Jag hoppas att det är så för ert barn.
När det hände så följde jag med vår son till skolan, där jag informerade skolpersonalen och pratade i vår sons klass. Alla lyssnade och sedan började vardagen. Ja, det är ett mer inrutat liv med koll, men det är viktigt att barnet får leva ett så normalt ”barnliv som möjligt. Det gäller bara att övervaka, trots medicinen.
Mokkasin
Tack för omtanken och att du delar din berättelse. Vi hoppas att det är en variant där medicin hjälper. Stor kram!
Elin
Ville bara kika in för att säga: men åh, ingen skriver om livet som du. (Krya!)
Mokkasin
Tack Elin, kramar!
Karin
Men herregud. Stackars Viggo, och hela familjen såklart. Hjärtat bara värker i mig för er skull.
Varmaste kramar och jag tänker på er ❤️
Mokkasin
Tack kära Karin för omtanken! Stor kram!
Bi
Stor kram. Hoppas att ni får bra hjälp och att Viggo inte får allt för svåra problem. Livet det leker lekar med oss – ibland är allt roligt och man skrattar men ibland sitter man där ensam bakom gardinen och undrar om ingen ska hitta en någon gång.
Mokkasin
Tack för omtanken. Ja vi hoppas verkligen att medicin kan hjälpa honom.
Ja livet ändå… Stor kram!
A
Åh, så ledsen jag blir. Vi lever med svår epilepsi i familjen och jag ber o hoppas att Viggos variant är en sån som medicin biter på, för då blir det bra trots allt!
Mokkasin
Tack för omtanken. Jag förstår vad ni lever med, min systerdotter har också en mycket svårmedicinerad variant och jag vet vad det innebär, tänker på er. Vi hoppas verkligen och tänker att Viggos är just en sådan som medicin biter på. Stor kram!
Ann Charlotte Ridderstolpe
Å så jobbigt. Vår äldste son fick epilepsi out of nowhere när han var 14 år, föll också illa en gång med ett hack i huvudet som följd. Men sedan han fick medicin har han inte fått något mer anfall, han fyller nu 18 år. Men det är ändå en ständig oro och stress och en känsla av att man måste ha koll, trots att de är så stora att de måste få klara sig själva emellanåt. Lycka till med allt!
Wilma
Gud så otäckt för er alla. Det måste ha varit fruktansvärt.