Första maj. Jag vill uppmärksamma er om att förvalta ett stycke sann kvinnohistoria. Minns ni huset jag skrev om, Lilla Ulfåsa på Fogelstad. Huset där den Kvinnliga medborgarskolan huserade under trettio år och utbildade kvinnor från alla samhällsklasser, i demokrati och rättsfrågor. Det är till salu och en hel hög med bra kvinnor vill nu driva det vidare i sann Fogelstadanda. Här hittar man all information. Detta är helt enkelt fantastiskt, spännande och viktigt! Framtidsviktigt tänker jag.

En stiftelse vill ta över huset, driva det vidare i sann inkluderande Fogelstadanda. Jag har under de senaste dagarna fått mig berättat om projektet, historien och kvinnorna. Jag känner, om du är kvinna, dela detta vidare. Utan digitala medier kunde Elin Wägner och hennes team samla 350 000 namnunderskrifter för kvinnlig rösträtt. 1913 lämnades underskrifterna till Sveriges riksdag. Idag med all hjälp av den digitala spridningen borde detta vara en easy peasy uppgift.

Man önskar alltså en plats som kan samla alla kvinnliga författare, dramatiker, journalister på ett och samma ställe. En plats där vi kan driva kampen vidare.  Som ett kulturcentrum för folkbildning , demokrati och  för möten mellan människor. Där människor från olika platser i samhället och världen har möjlighet att sammanstråla. I frågor som rör kvinnor, politik och världen.

Ett hus kanske en tänker. Hus som hus. Men här är ett hus där Sveriges kvinnohistoria sitter i väggarna. Vårt demokratiska kulturarv. Och här finns ett djupt engagemang att förvalta och fortsätta. För trots att det har hänt en del sedan 1921 så är vi långt ifrån framme.

Har du någon gång undrat vilka kvinnor som är inristade i väggarna vid Östermalms torgs t-banestation. Jag har sett de inristade porträtten, jag har läst namnen. Men inte haft en aning. Inte alls faktiskt. Förrän förra sommaren, då jag läste Ett jävla solsken. Där figurerade Elin Wägner och alla kände ju alla, genom den då mycket aktuella rösrättskampen.  Det ena gav det andra. Namnen som är inristade är Elisabeth Tamm, Kerstin Hesselgren Elin Wägner, Ada Nilsson och Honorine Hermelin. Tillsammans bildar de Fogelstadgruppen. Det var dessa kvinnor som 1925 startade Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad. Ett sant stycke kulturhistoria. Kvinnohistoria och faktiskt världshistoria. Den första i Sverige, den första i världen, den helt unika. En kvinnlig medborgareskola, sprungen ur rösträttskampen, en plats för att vi kvinnor skulle fostras till medborgare.

Den här dokumentären har jag sett flera gånger och skickat till höger och vänster. Ljudet är tyvärr lite risigt i början men se! Från början till slut, DÅ om inte förr kommer du fatta storheten.

1921, sist i norden , vi hade äntligen vår rösträtt och Sverige hade därmed blivit en demokrati. Att kalla landet demokrati innan är ett absolut hån mot hälften av befolkningen. Kvinnliga medborgarskolan skapades 1925 för att få kvinnor att förvalta sina nyvunna rättigheter på ett briljant sätt, att lära dem och visa dem rätt på snåriga patriarkala stigar och framförallt ge dem mod, kunskap och verktyg  att  uttrycka sig i denna nu tillgängliga värld. En skola där man fick kunskap i att argumentera, debattera och helt enkel ta sin plats. Kvinnorna skulle skolas i medborgarskap så kvinnornas erfarenheter skulle färga politiken, som de sade. Flera tusen kvinnor fick under åren utbildning i demokrati och rättigheter av den tidens mest kända kvinnorättkämpar. Kvinnorna kom från alla olika samhällsklasser. De fattiga fick stipendium för att kunna medverka. Man ville väcka politiskt intresse hos kvinnorna och självständigt tänkande och ge dem mod att den egna tanken skulle också vara just den självständiga. Kvinnorna utbildades även i historia, samhällskunskap, livsåskådning, filosofi, kommunalpolitik och i konsten att tala offentligt – talekonst. Man ville få kvinnorna att lita på sin egen röst.

Samtalet , det var det allra viktigaste. Alla skulle få möjlighet att höras, man skulle ha möjlighet att dela sina erfarenheter , med varandra. På skolan fanns en stol där varje kursdeltagare fick möjlighet att tala fritt och ostört. Inför alla. Det var oerhört viktigt att ta del av varandras liv och historier och det som rörde sig i tankarna. I Grupp 8 sade man på 70-talet att det personliga samtalet är politiskt. På Fogelstad sade man Vi ska berätta våra sannsagor för varandra så våra hjärtan vidgas.

Fogelstadgruppen drev också tidskiften  Tidevarvet, Där saknades mode, skönhet och sådant som annars fanns i den tidens veckotidningar.  Man skrev alltid ur kvinnoperspektiv och vågade ta ställning. Där var livets viktigaste frågor och ingeting annat. Det märkliga är  det som skrevs och debatterades i Tidevarvet känns högst aktuellt idag. Bristande mödravård, förlossningsvårdens kaos, avsaknaden av miljöengagemang och exakt sådant som idag känns högaktuellt i och med metoo. Kan någon berätta för mig varför det ska hundra år??

Kvinnorna som startade Kvinnliga medborgarskolan  var Elisabeth Tamm – en av de första fem kvinnorna i riksdagen. Kerstin Hesselgren – den andra av de första fem kvinnorna i riskdagen. Ada Nilsson, läkare, gynekolog, sexualupplysare som reste land det runt och informerade om preventivmedel. Hon tog sig an alla samhällsskikt, från kulturelit till de prostituerade. Hermelin, lärare skoldebattör. Elin Wägner – journalist, författare – hamnade i svenska akademin som andra kvinna efter Selma Lagerlöf.

Alla rösträttskämpar, fredsaktivister, samhällskritiker och miljöaktivister. En kamp mot patriarkala strukturer. Hundra år gott folk, och ändå känns allt lika aktuellt idag.

I mitt förra inlägg om huset bad jag den som skulle köpa det att förvalta det väl. Nu vill jag vara med och förvalta. Många bäckar små tänker jag. Man kan göra på två sätt, antingen köper man en byggsten här. Men det enklaste måste ändå vara att Swischa valfritt belopp till 123 20 47 231 (Vänföreningen Fogelstad) , märk med HUS.