Jag brukar aldrig ha koll på den där topp nio på mest gillade instabilder men igår så. Och det gjorde mig ändå glad att den här bilden hamnade på listan. Med bestämd blick och knytblus. Valdagen 2018. Och känslan om att vägra ge upp. Att världen måste få kännas hoppfull framför all jävelskap. Tänker att så går vi in i 2019. Nu får vi ordning på det hela eller hur? Jorden snurrar fortfarande och i alla fall jag vill high-fiva mig själv invid tidens ände.

Minns allt med sådana här frukostar. Hur solen värmde och fåglarna kvittrade och hur taket var av äppelblom. Ren och skär tacksamhet att sitta sådär med min familj. Charlie och Nomi fyllde 11 år och på samma dag för 19 år sedan gifte jag mig med Kristo. Vilken märklig slump ändå. Det kunde man ju inte tro där 1999 – att vi några år senare skulle bli både tre och fyrabarns föräldrar just den dagen. Idag firar Liv sitt nyår med kompisar och vi tar tre barn och åker iväg. DET är så märkligt. Så van att vi är så många. Ni vet väl hur allt började, att vår historia ser helt annorlunda ut än vår stora familj. Att vi inte hade en aning under sex år om det ens skulle bli ett barn.

Och ja det har väl varit året av polerad vackerhet och sanningsögonblick. Det är bra med blandningen tänker jag. En våningssäng?! Vilket ståhej ändå!

Jaaa, jag vet att han är söt. Och neeej något My name is Chester – konto blir det inte. Men sicken fin hund han är. Tänker alltid tillbaka på vår roadtrip till Paris och hur självklar han är.

Blommor och åter blommor. Älskar det här och är glad att närmaste tiden innehåller åtminstone ett par skarpa uppdrag med blomstergöra.

Ett år med många ärofyllda uppdrag. Det för ett Örebro konserthus var ett av dem. Det ni inte fått veta var att alla svackor under detta år. Tids nog förklarar jag kanske saken men nu är det bara anledningen till att den här bloggen inte haft sitt mest intensiva år.

Mycket hundar var det. Hunddagis kommer aldrig mer igen tänker jag. Kära hjärtanes.

Vinterstjärnor.

Ja det är väl såhär det kan se ut. Därbortom vardagskaos och diskberg. Och framför allt, livet pågår även där utanför bilderna.  Allt ryms och det är exakt så det ska få vara.

Nu har väl ingen missat att jag glömt mina Dahliaknölar, upplockade men ute i en låda i en frusen trädgård. Fasen vad klantigt. Men alltså, det här var ytterst härligt med 2018. Stolt som attan ju. Och om allt var på låtsats hade jag skjutsat iväg den här buketten till var och en av er som läser. TACK, ni är ytterst fina! Trots att det skevar med blogg och instgram och hela alltet och jag funderar ihjäl mig på hur jag ska fortsätta så är ni helt enkelt fantastiska. Så snälla ❤️ ❤️ ❤️  Tack och ett Gott Nytt År till er alla! Puss och kram, Sofia.

Jag älskar Lush sedan länge och när jag besökte dem i London och fick svart på vitt om deras sätt att arbeta, och hur allt är genomtänkt i absolut detaljnivå så beundrar jag detta företag djupt. Min barn tycker Lush är drömmenoch därför blir hela familjen stormförtjust när det kommer ett paket från dem. Den här gången får de dock vara hemliga ända fram till julaftons morgon.

Låt oss titta vad kartongen innehöll:

• Shoot for the stars – vegansk badbomb. Brusande honungsdoftande stjärnstoft.
• Golden wonder – vegansk badbomb. En färgsprakande överraskning.
• Ro´s argan sparkly – vegansk och förpackningsfri kroppsbalsam. Ros absolut, geranium och citronolja. 
• Sugar plum fairy – vegansk kroppsskrubb. Fint havssalt exfolierar och polerar. 
• Cinders – förpackningsfri vegansk duschgele. Förpackningar är skräp, men det visste vi ju redan. Så skönt att slippa dem. På Lush´s hemsida finns videos hur man använder produkterna om man nu skulle vara så himla van med att hälla duschgele ur en flaska så man har glömt det enda vettiga.
• Snow fairy – vegansk jellybomb. Segla på ett bubbelgumshav i en båt gjord av sockervadd och älvstoft. 

När vi hade affären gjorde vi alltid så fina tackkort! Alla var de som små tavlor och detta kom att bli min favorit. Så pass att jag håller hårt i det endaste enda jag har kvar. De tog så himla slut. Jag får fortfarande mail från folk som tappat sitt kort och undrar om de kan få ett nytt. Lite fint ändå, sådan uppståndelse för ett litet kort. Fast det var också den uppståndelsen och alla önskningar som gjorde att vi bestämde oss att göra det väldigt gamla notbladet – anno 1917 – som ett print. Där vår enda tanke var att så mycket som möjligt (och lite till) skulle gå till något bra.  Linn fixade och trixade och så en dag !

Vi ville förvalta orden lite extra och detta blev alltså vårt välgörenhetsprint, att liksom ta vara på den hundraåriga gamla bilden och bidra till något bra. Och vi växlade organisationer, först ut var SOS barnbyar och till dem samlade vi in 26 000 kronor! Så stort! Och det blev så mycket mera, helt otroligt faktiskt när jag kikar tillbaka i en vilande webshop hur många vi sålde.

För några dagar sedan instagrammade Nanna månen och jag mindes den. Jag började leta, för jag tyckte verkligen den skulle platsa i Den Hållbara Kalandern. Ni vet den vi kör just nu på Tradera, där varenda litet öre går direkt till Naturskyddsföreningen.

LA MEME LUNE NOUS VOIT ~ DENSAMMA MÅNE SER OSS

 ” Så liten och självklar i orden men ändå stor i tanken och nära hjärtat. Att där, under den vida himlen, är vi alla lika. När våra liv korsas av snåriga vägar, när dagar ter sig sannerligen annorlunda, när platsen där du är född ska bestämma om du har lyckan i din hand. Då och där och varje dag slår mig tanken att vi bara hade en evinnerlig tur. Det kunde lika gärna varit du eller jag. ”

Här kan man buda på printet. Imorgon är det dags för en ny lucka i kalendern och hurra det är Emma från Whats decorate my day. Hennes första lucka hänger kvar i budgivning ännu ett dygn och den är minst sagt ljuvlig, kolla bara! En antik järnsäng som tagen från Paris.

Sicken härlig helg. Lite hysterisk mani men det var det värt. Är sjukt förvånad att detta inträffar redan för så länge jag minns har jag fått för mig att möblera om typ dagen innan julafton. Kanske blåst till loppis och köpt exakt den där fåtöljen vi alltid har saknat (egentligen inte alls sant) och bytt lampor hit och dit, flyttat soffor och hittat nya hörnor perfekta för ett soffhäng osv. Jag inser att detta är något barna kommer minnas från sin barndomsjular, hmmm. En mamma som istället för att koka knäck möblerar om, målar lite och syr sofföverdrag. Idag sov vi väldigt länge, tittade vi ikapp på julkalendern och sörplade choklad och vispgrädde. Sen tittade vi ut på regnet och fann ingen anledning till att inte julpynta. Vi orkade inte ens städa undan från middagen vi hade igår, för att göra minigranar eller för all del tallar. Observera att middagen intogs i ett annat rum än vanligtvis, ändå nice tyckte barna. Ommöblering ändå, förnöjer tillvaron liksom! Billigt är det också, kan ju inte bli billigare och så jäkla hållbart.

De har sina egna pynt. Liv körde på ytterst sparsmakat i år. Helst bara vitt. Vilken överraskning.

Jag skulle lyssna ikapp på BillgrenWood-podden häromdagen och började bakifrån med adventsavsnittet. Där sa Sofia att hon brukade knyta rosetter i granen och jag sa till barnen att det är ett tips. Alla tyckte det var superfint och knöt rosetter som aldrig förr.

Liv kostade ändå på sig några blekt rosa.

För ett par veckor sedan kom jag på att vi absolut bör ha en sittbänk i detta hörn och vi låtsades på riktigt och bytte bord för en dag, och öste på med skinn och kuddar och en passa pallar. Vi provsatt, provåt och liksom provhängde. Liv med sina kompisar, jag när Kristo lagade mat. Snacka om att vi gick till botten med det hela. Smart. Imorse var det dock inte särskilt planerat men då vi tagit bort sittbänken i glasverandan för jag tänkte att jag ville testa en annan möblering där så blev det ju liksom bara en materialflytt, säger hon som inte snickrat en enda spik. Men det blev så fint! Nu ska färgen torka och jag ska montera ihop en kaktuslampa!