Det var ingen som sade att luktärtorna börjar blomma som attan vid frostmornar.

Så löjligt glad igen och åter igen att jag lyckades få vår trädgård att blomma. Jag måste ändå poängtera att ingen tror på det eller åtminstone höjer ögonbryna – jag är inte född med gröna fingrar. Eller annars är det bara det där högst väsentliga som vattnandet. Jag är en sådan som drar en lättnads suck när vi ska vara borta några veckor och någon annan sköter krukväxterna. Och som fasas när någon ber om en liknande gentjänst. Å andra sidan händer det inte. Inte längre.

Luktärtorna kom igång såhär bland frostmornar. De har verkligen inte blommat under sommaren men nu kan jag plocka nya hela tiden.

Jag fattar ju att ingen svimmar av utav 2018 års bragd. Utom jag då. Kanske är min mamma lite stolt i smyg när jag säger – men plocka du, plocka så mycket du vill! Omvänd ordning. Nu tänker jag säga glad fredag och fortsätta pyssla om mina pelargoner över ett glas vin.