Hej hösten 2018, jag börjar om nu.
Vet ni vad. Insåg precis att jag har bilder från Dalarna, Dalarö, Sundborn, Yasuragi, The Norrmans, Amsterdam, Paris och jaa så mycket Paris. Workshop. Pappersblommor. Kalkputsade rum. Jag skulle kunna fylla den här bloggen ända till jul, då är det kanske ändå synd att lägga av?!
Tänk er känslan klockan sex en regnmörk morgon. När Öljaren brusar lite havslikt sådär. Då du travar genom det mörka Julita Gård och går in bakvägen genom växthuset. Då huset är kolmörkt och du trevar fram ända tills du ser glasdörren till orangeriet. För en sekund tänkte jag på tiden som ändå till viss del står still. Att jag inte är den första som öppnat den där dörren om morgonen. Långt ifrån. Kanske lite otippad syn dock med gigantiska pappersblommor. De fann sig fint där bland pelergonsamlingen. För några år sedan så övertog Nordiska museet den samling som funnits på Uppsala Botaniska trädgård, där man under 90-talet efterlyst gamla sorter pelargoner. Så nu står dem just här med berättelserna på pränt. Hundra år på nacken och bara lever och lever.
Japp känslan satt helt klart i väggarn när jag, Matilda och Nathalie höll Hidden Places på Julita Gård. Så länge, när jag går igenom alla bilder kan vi väl kika runt.
Vi skulle ha suttit exakt här vid middagen. För exakt där brukade Arthur Bäckström kalasa när det begav sig. Kika in hos Helena Lyth och gå flott husesyn med henne och de andra i Stora huset. Det var lite så det hela började efter fikat.
Lånar en bild till av Helena. För innan rundvandring hade vi blivit serverade en sådan otroligt god kaka. Plommon och fikonkaka hade jag liksom inte gått igång på innan men gudars skymning! Så jäkla god! Det var Julita Wärdshus och Tommy Myllemäki som stod för maten och jag det var första gången jag under ett dygn åt en sådan komplett vegetarisk och fantastisk god meny, återkommer till den. Såg att de öppnat för julbord nu. Jag har besökt detta julbord en gång och det var magiskt.
Vi dukade ju upp i stallet som de första i världshistorien som någonsin ätit middag här. Om man bortser från hästarna själva. Älskar den här bilden som Lina Östling tog innan middagen startat. Extra nöjd är jag med fulrampen som jag täckte med halm från stallboxarna!
Mari Strenhielm har också bloggat så fint. Hon var med och hjälpte oss tillsammans med min vän Sarah. Att kalla sådana stjärnor assistenter är väl lite skevt. Men OM jag skulle kalla dem det må de vara de bästa i mannaminne.
Och här var jag från instagram. Så jäkla rufsig av regnet, har det någonsin regnat och stormat likt detta på Julita? Ganska så sliten i ärlighetens namn men ändå så fasligt varm i hjärtat. Så sjukt fint att göra detta tillsammans med Matilda och Nathalie. Det är alltid en resa för sig, att hålla till på platser som kanske inte har vanan inne för just workshops av sådant här slag. Det kan helt enkelt bli en hel massa som man inte räknat med från början, lite krokig väg sådär. Men det absolut viktigaste blir alltid, hur man än vrider på det, alla samtal och möten som korsar ens väg. ÄLSKAR det.