Vår typ av semester. Åtminstone såhär långt.

Om än den här veckan på landet var högst planerad så kan jag inte skryta med det i fortsättningen. Den här veckan var bestämd sedan förra sommaren. DET är första gången i världshistorien det har hänt och måste nog credda min syster för den framförhållningen. Men om än det var spikat så är resten av vår semester så pass oplanerad att det ska verkligen bli ett supercheck på att bila med fyra barn och hund utan att ens kollat datumen då vi har lägenheten i Paris. Det blev en skön överraskning att glappet mellan Österlen och Paris var fler nätter än jag trodde. Jag håller er uppdaterad hoppas jag. Om hur det går. Den här veckan har varit lugnet själv bland äppelodlingarna och mitt i myllan på Österlen. Och precis som förra året har det inte blivit många turer från huset. Helt perfekt ändå. Jag har fått en massa frågor om var vi befinner oss. Vi är alltså på Pomonadalen  en ekologiskt lantbruk, ett stenkast från Mandelmanns. Kika gärna under min kategori Österlen så hittar du en massa från förra sommaren. Det är faktiskt rätt mycket som är sig likt.

Att hänga runt bland hästar, katter, höns och hundar är kanske allt man kan behöva.

Och som extra fin bonus en nyfunnen vän. Eller inte direkt ny, de träffades ju förra sommaren då Rita var modigaste flickan i världen och hon och hästen Liv tog våra ungar med storm. Men den här veckan hängde de oavbrutet ända tills hon for till Göteborg.

Chester är tillbaka till stället där han föddes och trivs som bara den. Strövar runt och är lite utav kungen på stället ser det ut som. Ända tills han får en elkyss av staketet eller blir jagad av en katt. Då är han inte så tuff som han kanske önskar. Inte alls faktiskt. Vår hundutmaning denna vecka har varit att syrrans hund Iris löper och Chester är okastrerad, så vi har varit tvungna att skilja dem åt. Än så länge har det gått hur bra som helst och inget ylande nattetid trots att de bott i samma lilla hus.

Fälten, himlarna och backarna är magiska.

Hade vi inte sagt nej hade de sovit i hästtransporten.

En av kvällarna åt vi middag på Talldungen. Finaste. Jag skrev om stället här och jag rekommenderar det allra varmast. Det var ju också där vi landade den där natten påväg mot strandjobb. Och dagen innan världens största hemlighet avslöjades.

Älskar Talldungen. Det inspirerar mig på samma sätt som Sundborn fast 2018.

Jodå, de kunde slappa under mattan bägge två.

Vongole.

Liv i spenaten.

Tycker så mycket om hur man inrett här. Alla vackra små sommarbuketter gör ju sitt till. Och överallt är där växter och små sticklingar.

Vi fem hade tagit en spisameny, de andra förrätt och varmrätt för att hinna så fort som möjligt till Rita som bor uppe i backen.

När mörket lade sig över Brösarps backar tog vi efterrätten på gården. Kristo sa att han ska göra exakt såhär med ljusslingor hemma till hösten.

Klängerväxter. Undrar just hur det går för kaprifolen där hemma.

Minuterna innan det tårdrypande farvälet. Nomi grät hela vägen från Brösarp ” åhhhh när man ÄNTLIGEN träffar någon som är exakt som en själv…”

Vi har ätit frukost på Byvägen 35.
De här möblerna var så fina. Nu ser ni och för sig mest min man men jag måste luska ut varifrån de kommer.

Wi-fi.

När jag insåg att vi skulle vara hemifrån i 3 veckor tänkte jag att blommorna kommer jag sakna. Jag har sagt till mamma att plocka allt hon kan.


Notera att Byvägen har öppet torsdag – söndag, så man lyckas pricka in. Pizzorna om söndagar ska vara magiska.

Hemmafika inhandlat.

Ett stopp vid Salto Mortale är ett Österlen-måste.

Och grönsaker vid Orelund.

Jag har jobbat lite också. Men när det är sådana här jobb står man liksom ut trots semestern. Vi skulle fota mode för Numero 74 och Svea assade.

Hon var en grym assistent och höll koll på allt från chips till pepsi med lime.

Vi behövde stubbåker och runt Vitaby fast det gott om dem.

Sun flower dress behövde ett par vägkantssolrosor.

Plåtningar av det här slaget är magiskt. Tiden står still men solen förändrar ljuset mest hela tiden.

Alla fick feeling.

Chilla i solnedgången, sämre kan man ha det.

Har du någon gång dansat på stubbåker? Det ska kännas lite som spik sägs det.

Tur att Svea kom till undsättning.

Den här sommaren. Har man någonsin varit med om liknande?

Klara och så nöjda.

Barfota alla dar.

Hemma reds det när solen nästan försvunnit. Det fick bli en lugn vecka för hästarna i värmen.

Det där med naturen och gulliga katten som leker med en halvdöd, pipnande mus kan bli i mastigaste laget även för en 15-åring.

Bästa vänner sida vid sida. För att sekunden efter jaga järnet med en segrande katt. Chester lommade iväg med svansen mellan bena.

Vi fotograferade ett kommande samarbete.

Det här barnet alltså, lär mig allt om att hästar inte är farliga. Minns ni förra sommaren, när jag hade undanflykter för att rida precis hela tiden. Men så visade det sig att Thilde är en sådan stjärna även för oss hästrädda.

Inget konstigt alls. Och jaaa, SÅKLART har hon hjälm i alla andra lägen.

Barfota i hästhagen, det är sådant man är.


Här letas det egna hästar. Hon är fast besluten att spara själv nu. Inte en enda hästönskning har ju slagit in, så nu är det dags att ta saken i egna händer.

Det finns glass och så finns det glass.

Vi konstaterade att det här var den godaste glassen vi ätit. Frusen glädje i Örum.

Eftersom vi bara hamnat här hade jag noll koll var vi var någonstans. Men jag var ju såklart tvungen att kika runt.

Miljöerna var så otroligt fina. Här var restaurangen med vedugnsbakade pizzor.

Nästan sakralt.

Det är alltid härligt att bli överraskad. Nu för tiden känns det som man vet det mesta innan.

Men det visade sig att detta är Örum 119, en litet gårdshotell på slätten. Som sagt, en magisk liten pärla. Vi åt ju bara varsin glass men jag skulle inte ha något alls emot att hänga här ett par nätter. Kolla in deras hemsida.

Växthusinspon är alltid närvarande. Gillade säckväven som draperades under taket och flisorna som golv. Och jisses krukorna, så fantastiska!

Alla växthus borde kanske sluta såhär. I en öppning mot evigheten liksom.

En jättefin trädgårdsbutik fanns där med. Önskade allt och därmed också en ny stil när jag påtar i trädgården men well ett annat år.

Plåtningskväll igen.

Ända till solen försvann.

En natt kvar på landet. Åtminstone den svenska landsbygden. Imorgon landar vi på ett ställe där vi lyckligtvis prickade in en högst otrolig avbokning! Ses imorgon så får ni se var!