-
Hjälp mig välja cykel!
Onsdagens absolut viktigaste fråga är enligt mig – vilken cykel ska jag köpa? Jag är så fasligt sugen på en ny cykel, med andra ord inte en från 1930 som är vacker som en dag men får mig att svära inombords (eller ashögt med) varenda gång jag hoppar upp på den. Nix, jag önskar mig lättrampade cykelturer. Sådant där svischande i sommaren, bland fågelkvittrande och med håret i vinden. Jag önskar det så in i vassen mycket just nu så det dyker upp i mitt huvud var och varannan minut. Och fast jag inte alls borde hittar jag mig själv surfande på cykelsajter. Jag vill cykla hit och dit och allt mittemellan. Och då är just frågan, ska jag välja en från Stålhästen? Såklart man vill vara lite som Emma.
Eller som Hanna . Som trampar Köpenhamn runt på sin.
Eller som Elsa som provkör en Pelago. Alltså jag kan också provköra, faktiskt kan jag det. Inte alls avis.
Nog för jag äger två vackra cykelkorgar men jag gillar även Lekker Bikes.
Nathalie tipsade om Veloretti. Som godis ju! Hon och Matilda upplyste mig också om bidraget för elcykel.
Johanna slog till på en Christiania Bike. På el minsann. Jag har önskar mig en sådan i dar men nu jag vet inte riktigt hur jag ska försvara köpet. Först var det att skjutsa runt ett par tvillingar i den. Jag tänkte ibland att jag skulle stoppat ner alla fyra men hjälp vad jobbigt, för jag hade ju inte tänkt med elen. Sedan, när de kunde cykla själva, tänkte jag ha den till att skjutsa paket över halva stan till Posten istället för att ta bilen. Men nu har jag ingen affär. Det skulle vara att skjutsa Chester möjligen?!
Självklart spanar jag in Skeppshult´s återbrukssida, som Blocket fast Skeppshult limiterad. Nu tycker säkert någon att det är mycket väsen för något så självklart som en hoj. Ja men lite. Vilken röstar du på?
-
48 timmar till sommarlov.
Det jag gillar bäst just nu är att plocka in blombuketter här och var, knipsa av torra rosor för jag har lärt att man ska det och tjyva tomaterna. Och läsa. Så rolig är jag.
Ute är inne och tvärtom. Vet knappt var huset börjar längre. Ungarna leker på vinden och vi glömmer alla takfönster öppna samma natt som det regnar, första gången på månader. Exakt några timmar efter jag slitit bort de sista plastmattorna däruppe, som ju såklart hade skyddat mot regnet men det är bland det härligaste. Att riva bort plastmattor alltså. Minns ni detta? Jag vet att de har några mattgolv till övers.
Jag läser jättemånga böcker för tillfället och läser om den ovan. Jag har ju sagt förut att jag avgudar Elin Unnes sätt att skriva och den där boken ändå. Får mig till så många sidospår. Jag lyssnar på Stil i P1 om Vita Sackville West. Bildgoogglar hennes vita trädgård och tänker att jag ska se om Orlando.
Hursomhelst är den där boken väldigt kul. Som små noveller fast ändå med tricksen man alltid önskat.
Jag älskade ända regnet häromnatten. Hur fint är det inte att vakna i en ljus natt av regndroppar som smattrar?
Det slog mig att vi hade en antik gammal sittgrupp på vinden. Där har den stått och dammat sedan vi flyttade hitåt typ. Hade visst stått på ett slott. Nog för den har stoppade dynor men jag började projektet att ta bort den, på ena soffan för att göra en vanlig sits. Så nu ska jag göra det på alla och måla i någon bra, hållbar färg.
Vilken jädra mani att kånka möbler från vinden med ingen annan mer än Chester i huset. Men jag blev så sugen för att sedan inse att de skulle passa prima i trädgården. Här ser du en skymt av vår lilla bakgård som i själva verket är ett gigantiskt projekt. Vi har börjat precis tvärtom än vad man brukar göra. Grusplanen ska så småningom bli grusgångar och rum. Men för att slippa jordkaoset en gång till, började vi baklänges så att säga.
Det nya blev märkta glas när jag fick spelet på sjuttontusen glas överallt.
När äppelträd, päron och körsbärsträd slutade blomma tog de vita rosenbuskarna över. Exakt så var vår trädgård när vi flyttade hit. Varje träd hade den konstruktionen. Men fyra barn klättrar i träd och då känns rosenbuskar sådär så vi tog faktiskt väck flera av dem. Men det är vackert.
Jättevackert till och med. Det gäller att hålla dem lite bundna utmed stammen bara.
Fattar inte att de badar mer timmar än de är på land.
Den mest lurviga hunden i mannaminne har klippt sig. Vi var tvungna, för tovornas skull. Inte minst för detta i saltvatten är härligt även för en hund.
Är man stolt när de börjar slå ut ändå! Dahliorna verkar ha gått fint men luktärtorna… hmmm. Jag undrar om det verkligen kommer bli några. De ser torra ut men jag har vattnat. Någon sade att de kan se likadana ut när de fått för mycket vatten? Liksom lite brända sådär. Någon expert som vet?
Kom att tänka på vår sista lägenhet i Stockholm. Där var det liksom bara hus utanför fönstrena.
Liv har alltid något osnyggt att slänga ur sig när det gäller vårt hus. Är det inte medeltidaaktigt så kan det vara en ”jävla djungel”. Det där biter dock inte så hårt, djungeltemat får gärna hänga sig kvar.
Påtal om Liv så ögnade hon, hennes kompis och jag igenom våra horoskop för sommaren alldeles nyss. Liv skulle kastas in romansernas romans alltmedan Tuva skulle unna sig en och annan aw. Det sistnämnda kändes lika omöjligt, i brist på jobb, som det förstnämnda. Åtminstone enligt Liv själv. Jag däremot skulle komma i balans genom måla, dreja och sy! Det lät ju högst troligt!
Toviga hår och barfotadagar.
48 timmar till sommarlov.
Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM
-
Morgon-möteri på museet, lunch-smideri och packhysteri.
Hej fredag och Rosendals-bukett. Den gick ju inte av för hackor om man säger så. Jag börjar den här helgen med lite spridda saker! Bra saker som har gjort mig glad!- Att jag fick äran att finnas med här, så jädrans fint ju. Och för övrigt gott folk, detta måste vara årets mest generösa blogglista! Ni har att göra hela sommaren!
- Att min trädgårdsmani platsade här. Och här. Och sedan hittade jag det här inlägget och började nästan grina.
- Att mina äldsta barn har jobbskuggat hela veckan med den här sköna. Och så växte de några meter till av att fixa bussen, t-banan och sånt själv. Lantis-ungar som de är.
- Att Katrineholm äntligen har fått en restaurang med klass. Och svara mig varför gnällspikar alltid är de som hörs först, innan öppning till råga på allt. Var är pannkakorna, för dyrt, för snålt, för liten meny. Alltså, blääääää, detta gör mig INTE glad.
- Att jag hade en sjukt fin dag igår… Den kommer här!!
Här sitter jag, Matilda, Nathalie och Emma! Så bra ställe för ett morgonmöte med världens mest inspirerande trio. Nordiska museet minsann. Alltså, detta gör mig så in i vassen glad. Får berätta mer snart men det är mycket bra lovar jag!
Vi kunde inte slita oss från museet utan att ta en sväng i pågående utställningar. Jag älskade Folkkonst! Inte helt otippat kanske.
Inte värsta pang-fotona från museimontrar. Men du fattar grejen väl? Broderiönskan, luftslöjd, molniga skåp och brudkisteri när den är som bäst.
Mitt 50-tal är fin. Nu har vi ju redan några stycken gamla symaskiner, vad är det för samlande egentligen? Men blev mycket sugen på den här.
Jag måste fixa portabla klotterplank till Lyckliga gatorna och fick inspopåslag av denna lösning.
Utställningen Dukade bord öppnade 1955. Och där står den kvar ännu idag. 1800-tals karotter med still och en hel massa tallriksinspo.
Superfotograf. Matilda var den som fick mig att börja fotografera helt manuellt.
Sedan smög vi i Djurgårns buskar och drömde hus.
Käkade lunch och smidde planer. Workshop is coming up!
Lite temaavslöjande… Fast annan form, annan plats…
Sedan gjorde jag en studie i skiljevägg av gamla fönster. Detta var kanske det enklaste av byggen men ändå stabil. Vi borde ju göra oss ett litet vindskydd i den här delen av trädgården. Förövrigt gillar jag verkligen när man hänger tyg i växthustak. Förstår inte att fler inte gör så. Skira och lagom skuggbildande textilier. Åtminstone då huset är primärt för myset.
Det där med att driva en handelsträdgård kanske inte är så dumt ändå.
Nu kunde jag ju varken bära med mig stråhattar, krukor eller blomlådor. Men eftersom min odlingshysteri även innefattar frö-mani så köpte jag några påsar med senblommande Rosenskära. Den hetter Double Click i lite olika varianter. Vacker och fluffig, det o-tjusiga namnet till trots.
Afrikas blå lilja är vacker.
Tänker rätt mycket på det här just nu och en värld som slutat surra.
Tycker så mycket om dessa två. Inspirerande som få, varma och snälla! Jag blir extra mjuk i hjärtat av att hänga med dem. Vissa människor har ju liksom den inverkan på en. Samtidigt avhandlar vi den ena saken efter den andra, om viktiga saker. Allt från personligt till jobb, från asjobbigt till väldigt kul.
– Ahhh boys in boyland, sade Nomi när hon gick förbi datorn. – De är fina. Det var de som kom hit när det brann va?!! Kan du klippa bort killen med rygga förresten?
Inte så mycket boys i de babes:en, haha! Och jaa det var de som var här när något brann. Var det en pannkaka? Och nej, på Rosendal kryllar det av turister nu så man kan liksom inte klippa bort de. Påtal om det älskar jag den här bilden.
Vi bestämde att Nathalie hade något av fransk riviera över sig. Fin!
Har ni sett det här växthuset förresten?
Sedan skildes vi åt. I vanlig ordning drabbades jag av obotlig optimism när det gäller hur mycket man kan bära. Eftersom jag redan hade packat med mig jeanskappa, tjocktröja, min största och tyngsta skrivbok och kamera så passade jag på att få med mig ett par tjocka, intressanta luntor från museet. Jag kvistade dessutom förbi Panduro och hämtade upp till ett samarbete. På vägen dit såg jag att Mattsson´s band skulle stänga efter nästan 100 år. Sorgligt på sitt vis men kunde såklart inte se förbi utförsäljningen på band, knappar ja allt. Jag ville ha allt men kunde knappt se skogen för alla träd. Well, jag kom inte tomhänt därifrån kan man säga. Härligaste fredagen nu då, puss! -
A Bloomsbury Story.
Det här med vart man hämtar inspiration är ju en rätt knivig fråga. Jag menar, den där lilla oansenliga tygbiten längst ner i en låda från loppis kan ju sätta igång mer tankar än allt surfande i världen. Och jag fattar ju att det låter trist att säga att det som inspirerar mig mest är samtalen och möten med andra människor. Och då menar jag allt från mina nära och kära till helt nya bekantskaper. Jag förstår ju att man vill ha något mer handfast för att kunna inspireras i andra hand. Konkret inspo liksom. Well. Det är väl bara så jag funkar. Min hjärna är rörig, inte särskilt konkret alls. Mina tankar kring inspiration är inte helt tydlig, och alltefter jag ursäktar frågan om var jag hittar inspirationen genom att linda in svaren i allmänt lösa föreställningar så känner jag mig själv helt nöjd så. Det är ju så jag funkar och alltid kommer göra. Sedan får man väl tycka att jag är den mest virriga som gått i ett par skor.
Men nu mina vänner ska ni få ett mycket konkret inspirationstips. Sedan att detta är långt ifrån kopier-bart är ju en annan femma. Men det här går jag igång på så till den milda grad. Charleston Farmhouse, Vanessa Bells sommarhus i Sussex. Där de hängde om somrarna, Bloomsbury gruppen. Någon som sett utställningen förresten?
Bildernas källor hittas via min pinterest.
-
Our weekend diary, ganska mycket trädgård.
Inatt funderade jag på om man förändras om man lever i ett land där solen jämt skiner. Till sinnet liksom. Jag brukar alltid hävda att jag älskar årstiderna. Skiftningarna i naturen, kylan och snön. Samtidigt känns livet så mycket enklare när solen gassar dag efter dag, regnet går runt vår stad och det är ljust dygnet runt. Det här är inspirerande om något. Sommaruniform med shorts och blus.
Vi bestämde oss för att göra trädgårdsklart den här helgen. Det gick ju såklart inte alls efter planerna. Jag vet inte hur många dahlior jag har planterat ut och än är jag inte klar. Fortfarande förvånad att alla utom en stackars knöl blev växter.
Det här är vår framsida av huset. Det hörn man ser från glasverandan som fortfarande har vinterfönster kvar. Sedan kommer det kännas som om man sitter i planteringen. Vi har byggt en djup planteringslåda och målat den i samma färg som gavlarna på vårt hus. Till vänster är köksträdgård med kryddor, tomater, ringblommor och solrosor.
På lördagen sprang vi ner till en loppis i ett av stans äldsta hus. Kristo hittade ännu en rullbandspelare. Hurra.
Det där huset är byggt i slutet av 1800-talet och ärligt talat är det nog ett av de mest O -bevarade hus jag någonsin sett. Det verkar vara slarvrenoverat under årens lopp och nästintill allt är utbytt till plast, laminat och detaljer från olika årtal.
I en av garderoberna verkade ändå tiden stått lite still.
Eller njaa.
Däremot smet Nomi bakom huset och kom tillbaka och var alldeles eld och lågor.
Japp, där stod den. Skomakarbostaden med verkstad. I världens vackraste lilla oas. Så gömd bland tidens förändringar. Observera det grå schabraket som tornar upp sig bakom äppelträdet. Och nu kommer ni säkert inte bli förvånade, med tanke på detta. Det är såklart man river!
Asfaltera bara.
Asfaltera och bygg nytt och sätt buxbombollar där en gammal trädgård har vuxit i över hundra år. Ner med äppelträden bara. Det känns så himla modernt och klokt att göra så…
För inte går det väl att bygga nytt och spara vissa delar? Det är så märkligt för jag trodde det, att man liksom fick lov att spara små oaser? Men det verkar som det är lag på att göra EXAKT tvärtom. När grävskopan är där, gäller allt eller inget. Tänk ett nybyggt område som saknar känsla men där man sparade en gammal, faluröd skomakarbostad. Där äppelträden redan var uppvuxna och rabatterna blommade på så som de alltid har gjort. Där humlor och bin fick stanna och och där ingenting behövde år på sig att växa till sig.
Solur – check.
Och berså.
Nämen det är väl så mycket charmigare där på andra sidan gatan? Jag blir helt kallsvettig. För att inte tala om detta vansinne som gått mig förbi. Ulrika berättade om detta när vi sågs häromdagen och jag kunde inte förstå att det var sant. Då känns det plötsligt inte alls konstigt att ”de som bestämmer” tycker att en liten trädgård och en röd stuga kan försvinna på en sekund.
Vi for över till Fia och Iminlillavärldavblommor och tog en bild på en magisk brudbukett.
Allts som skulle levereras till bröllopet var som sommaren.
Och jag bestämde mig för Astilbe i trädgården.
Jag har redan planterat hur mycket krasse som helst i trädgården. Men jag kunde inte motstå dessa på planta. Som en pepp på vad som komma skall.
Charlie rensade vår längsta rabatt. Den är sisådär 15 meter, mycket ogräs blir det.
Och Viggo trädgårdsjobbade halva helgen. Fy tusan vad det gick undan.Plötsligt händer det. Planen för denna del av trädgården får ni veta mer om. Här sattes det i alla fall gräsfrön i en sväng mot gruset.
Några till peppväxter när vi väntar på att resten kommer upp. Perenner som Kantepeta, Rudbeckia, Flox och Iris.
Krassen fick lintrådar att slingra sig på.
Med inspo från denna frukost.
Så himmelskt att strö tagetes och krasse över.
Sedan fick de fortsätta här.
Tycker så mycket om blandningen av färgerna nu i trädgården. Jag som trodde att jag var bara vit och rosa, haha!
Jag har inte lyckats med den mest lättodlade klematisen tidigare. Men nu jäklar.
På den lilla hyllan ska rosenbönorna och krasse leta sig upp på trådar mot Viggos rum. Liv tyckte vi kunde åkt till Paris istället för att införskaffa en massa blomster. De vissnar ju ändå bara. Nepp, du. De gör dem inte, hävdade jag bestämt. Fast fattar ju hur hon tänker. Wish me luck. -
Parisisk mini-guide och en bok!
Alltefter solen går ner så kom jag ju ihåg att jag skulle visa er vad det var för tungt jag bar hem med från Svenskt Tenn. Såklart den här tjocka luntan om Estrid Ericsson. Har ju bara hunnit skumma den på ytan men den verkar så värd det priset. Jag känner nästan alltid så med böcker, det finns inget som går att jämföra med inspirationen jag får via böcker. Den här är dessutom proppad med bilder och jag längtar tills jag får hoppa ner i hängmattan med den.
Allra första pionen slog ut idag. Det var nästan så jag lade märke till hur den förändrades minut efter minut.
Jag glömde berätta att Elsa hade knåpat ihop en fin liten poster med sina bästa Paris-tips. Det som är extra generöst är att alla, även de som inte besökte Dagmar-sviten igår, kan spara ner den här via hennes instagram.
Den kommer sitta här tills vi far dit inom kort. Vissa saker finns även på mina gamla favoriter men några nyheter. För Paris måste det bli. Det är så mycket TB, sade Liv imorse när vi promenerade. Alltså jag hänger snart inte med i tugget härhemma längre. Mossig morsa.
Lite länk-kärlek idag :- Weronicas svep är alltid de bästa.
- Johanna har frågestund om bröllop.
- Marie har svängt ihop en fin lampa.
- Nika lär ut kransbinderi lagom till midsommar.
- Kristin ger storslagen rabatt på FGL.
Fast nu mina vänner önskar jag er en fin helg! Och jag skippar hängmattan i myggparadiset men tar boken med till huvudkudden. Längtar! Puss.