AT WORK

Morgon-möteri på museet, lunch-smideri och packhysteri.


Hej fredag och Rosendals-bukett. Den gick ju inte av för hackor om man säger så. Jag börjar den här helgen med lite spridda saker! Bra saker som har gjort mig glad!

  • Att jag fick äran att finnas med här, så jädrans fint ju. Och för övrigt gott folk, detta måste vara årets mest generösa blogglista! Ni har att göra hela sommaren!
  • Att min trädgårdsmani platsade här. Och här. Och sedan hittade jag det här inlägget och började nästan grina.
  • Att mina äldsta barn har jobbskuggat hela veckan med den här sköna. Och så växte de några meter till av att fixa bussen, t-banan och sånt själv. Lantis-ungar som de är.
  • Att Katrineholm äntligen har fått en restaurang med klass. Och svara mig varför gnällspikar alltid är de som hörs först, innan öppning till råga på allt. Var är pannkakorna, för dyrt, för snålt, för liten meny. Alltså, blääääää, detta gör mig INTE glad.
  • Att jag hade en sjukt fin dag igår… Den kommer här!!


Här sitter jag, Matilda, Nathalie och Emma! Så bra ställe för ett morgonmöte med världens mest inspirerande trio. Nordiska museet minsann. Alltså, detta gör mig så in i vassen glad. Får berätta mer snart men det är mycket bra lovar jag!

Vi kunde inte slita oss från museet utan att ta en sväng i pågående utställningar. Jag älskade Folkkonst! Inte helt otippat kanske.

Inte värsta pang-fotona från museimontrar. Men du fattar grejen väl? Broderiönskan, luftslöjd, molniga skåp och brudkisteri när den är som bäst.
 

Mitt 50-tal är fin. Nu har vi ju redan några stycken gamla symaskiner, vad är det för samlande egentligen? Men blev mycket sugen på den här.

Jag måste fixa portabla klotterplank till Lyckliga gatorna och fick inspopåslag av denna lösning.

Utställningen Dukade bord öppnade 1955. Och där står den kvar ännu idag. 1800-tals karotter med still och en hel massa tallriksinspo.


Superfotograf. Matilda var den som fick mig att börja fotografera helt manuellt.

Sedan smög vi i Djurgårns buskar och drömde hus.

Käkade lunch och smidde planer. Workshop is coming up!

Lite temaavslöjande… Fast annan form, annan plats…

Sedan gjorde jag en studie i skiljevägg av gamla fönster. Detta var kanske det enklaste av byggen men ändå stabil. Vi borde ju göra oss ett litet vindskydd i den här delen av trädgården.  Förövrigt gillar jag verkligen när man hänger tyg i växthustak. Förstår inte att fler inte gör så. Skira och lagom skuggbildande textilier. Åtminstone då huset är primärt för myset.

Det där med att driva en handelsträdgård kanske inte är så dumt ändå.

Nu kunde jag ju varken bära med mig stråhattar, krukor eller blomlådor. Men eftersom min odlingshysteri även innefattar frö-mani så köpte jag några påsar med senblommande Rosenskära. Den hetter Double Click i lite olika varianter. Vacker och fluffig, det o-tjusiga namnet till trots.

Afrikas blå lilja är vacker.

Tänker rätt mycket på det här just nu och en värld som slutat surra.


Tycker så mycket om dessa två. Inspirerande som få, varma och snälla! Jag blir extra mjuk i hjärtat av att hänga med dem. Vissa människor har ju liksom den inverkan på en. Samtidigt avhandlar vi den ena saken efter den andra, om viktiga saker. Allt från personligt till jobb, från asjobbigt till väldigt kul.
– Ahhh boys in boyland, sade Nomi när hon gick förbi datorn. – De är fina. Det var de som kom hit när det brann va?!! Kan du klippa bort killen med rygga förresten? 

Inte så mycket boys i de babes:en, haha! Och jaa det var de som var här när något brann. Var det en pannkaka? Och nej, på Rosendal kryllar det av turister nu så man kan liksom inte klippa bort de. Påtal om det älskar jag den här bilden.

Vi bestämde att Nathalie hade något av fransk riviera över sig. Fin!

Har ni sett det här växthuset förresten?

Sedan skildes vi åt. I vanlig ordning drabbades jag av obotlig optimism när det gäller hur mycket man kan bära. Eftersom jag redan hade packat med mig jeanskappa, tjocktröja, min största och tyngsta skrivbok och kamera så passade jag på att få med mig ett par tjocka, intressanta luntor från museet. Jag kvistade dessutom förbi Panduro och hämtade upp till ett samarbete. På vägen dit såg jag att Mattsson´s band skulle stänga efter nästan 100 år. Sorgligt på sitt vis men kunde såklart inte se förbi utförsäljningen på band, knappar ja allt. Jag ville ha allt men kunde knappt se skogen för alla träd. Well, jag kom inte tomhänt därifrån kan man säga. Härligaste fredagen nu då, puss!

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *