-
Såklart att himlen brinner då jorden kokar.
Kan vi nu ta och bestämma att vara extra snäll mot sig själv, världen och universum när jorden kokar?! Ikväll brann banne mig himlen och fast barna försäkrade mig om att det bara var solen som gick ner så kände jag att det var först då, vid tiosnåret min hjärna började klarna. Å andra sidan blåste det och stormade på ett nästan läskigt vis och plötsligt. Så vi sprang runt och samlade saker som blåst iväg och sådant vi ville rädda från åsk och regnskuren. Som aldrig kom.
Hur som helst så tycker jag att jag tappat både orden och bilden i 2018 års smällheta sommar. Såklart kan jag inte skylla på den men allt går så mycket trögare just nu. Och det här ser ju harmoniskt ut eller hur?
Fast nä det är det inte.
Den enda som älskar det är nog Chester. På-riktigt-älskar alltså. Man kan ju alltid gosa in sig i mjukheten.
Men snäll var det. Det blir ju lätt åt det här hållet.
Jag har förberett inför morgondagens Lyckliga gatorna – den första av sommarens tre gatufester här i Katrineholm. Ett sådant härligt och fint initiativ för att öka tryggheten och gemenskapen här i stan. Över alla gränser så att säga.
Tur att man har sällis. Med hörlurar dock. Man får vara glad för det lilla men inga uttömmande diskussioner där och då. Å andra sidan lyssnar jag extremt mycket på ljudböcker för tillfället. Lyssnade nyligen på Felicia Feldts biografi om hennes uppväxt. Såg även dokumentären om Anna Wahlgren och mina tankar och tyckande går i sär här. Ingenting är någonsin svart eller vitt men jag har fortfarande inte rett ut vad jag ska tycka. Det är förstås inte viktigt i det stora hela vad just jag tycker, men någonstans vill jag landa. Återkommer i frågan. Hur tänker du?
Egentligen hade jag även en jobbkompis i bikini som vägrade bild.
Och alla dessa dukar. Snälla om något.
-
Onsdag.
Här får ni min onsdagslista över sådant som gör mig glad:- Att bli väckt kl. 7:58 av att telefonen ringer och man inser att mötet man ska på kl. 8:00 är tvärs över gatan. Så man hoppar i en klänning och springer över.
- Och först öppnar man jättemånga verandafönster för man inser att morgonen är redan kokhet.
- Att ha 2-timmarsmöte om viktigheter som innehåller minst 240 sidospår. Roliga dessutom.
- Att dagens jobb är att sy L Y C K L I G A G A T O R N A – skyltar och att sitta som ute för att det känns som vi är i Grekland.
- Att se deppigheten från en lördagsmatch bytas ut till eufori hos ett barn. Att tårarna som skvalade häromdagen bytas ut till en glädjefest. Och nu sydde jag ju som sagt = sa ni att det var VM, EM? Förlåt men det är så illa. Jag springer bara dit och skrålar ikapp om det går åt det hållet. Eller tröstar.
- Att ha middagsdate med en vän på Katrineholms vackraste ställe.
- Att inse att alla andra har gått hem fast vi har knappt hunnit halvvägs fyra timmar senare. Så sjukt glad och tacksam att ha sådana vänner att äta middag med när hela långa samtalet är som att spara på.
- Att ha sällis hemåt i en sommarnatt när den är helt ljust och så varmt att inte ens en kofta behövs.
- Att säga hejdå och ha en bra sommar – vi ses i augusti! och inse innan man klivit innanför huset att vi ska ju ses imorrn.
- Att mötas av Chester som beter sig som man varit bortrest i hundra år.
- Att häfta upp ett myggfönster klockan 23:30 (jag vet, inte snyggt men såå bra). Jag klarar inte ett myggbett till.
- Att tänka tillbaka på kvällen innan då den var extremt ljus och man kunde plocka ett litet fång av blommor att placera ut på nattygsborden.
- Att säkert var den lilla buketten med finaste rosen och dahlian som en medicinkur för Nomi som igår var sjuk, men vaknade ganska frisk.
- Att hon älskade dahlian mest, för det gör jag med.
-
Midsommar 2018.
Nu får ni en midsommarrapport i efterhand. Är det som julafton tänkte jag, att man liksom inte vill hänga sig kvar i helgstämningen några dagar efter? Men sedan bestämde jag att det ju faktiskt är helt olika typer av aftnar så här är vår midsommar. Lade beslag på minikort av folkdräkter för ett tag sedan. Ni vet väl att jag önskar mig en?
Exakt när jag skulle skriva på instagram, att vad är väl lite regn i det stora hela? Eller det öste närmast ner. Exakt då, sprack en liten strimma av solsken genom kolsvarta moln.
Björkstammar, så hemmablind man blir.
Backen där jag fotograferade mina barn för Zara
Dalarna, Mora.
Jag vill inte påstå att vädret visade sig från en sin somrigaste sida men till hembygdsgården gick vi.
Och jag suktade mer än någonsin efter en egen folkdräkt.
Dalarna, Floda.
Det kämpades med midsommarstången. Det här är mitt favoritinlägg från samma ställe. Kolla så mycket blommor det var i kransarna då? Kanske hade de blommat över nu 2018.
Generations-violinister.
Vår hund är som en bebis. Eller vissa tror uppenbarligen det. Igår åt han upp sådär 15 bondkakor och imorse drog han en djup suck över torrfoder-frukosten.
Säkert inte från igår, den dräkten.
Halland.
Jag frågar alltid vilka som vill ha krans. Charlie och Viggo avböjde tyvärr men dansen satt som en smäck.
Tror dock att min syster Petra körde en fin pepp men det roliga var att så här länge har de aldrig dansat.
Men även det roliga har ett slut.
Eller vissa slog till på ett vinstregn istället. Kaffe, makaroner, mariekex och en nalle puh ändå.
När vi flyttade till vårt hus tyckte jag de faluröda staketen och boden kändes sådär. Lite medeltid, som Liv uttrycker det. Nu älskar jag det och tycker att det är otroligt fint mot grönt och växtlighet.
Minuten innan han nosade på elstängslet. Och i sin förvåning rusade rätt in i fårhagen.
Det tog ett tag innan han slappnade av. Förstår man ju.
Blekinge.
Fårhagen.
Ärligt talat vet jag inte vad Nomi har för midsommarstass på sig?! Det gick undan i ombytena kan jag lova. Klädd för fårhagen kanske.
Dalarna.
Själv var jag helt klart en folkdräkts-wannabee.
Livräddarhundarna.
Det ska övas i tid.
Västmanland.
Såklart att vi tävlade i femkamp.
Pappa kastar stövel och jag fick inte ihop tekniken.
Varför blir alltid midsommar extra kylslagen. Ska man kanske ändra datum på den?
Värmland.
Om jag var sjukt dålig på stövelkast så var jag desto bättre på att riva tidningsblad i hela stycken. Charlie med.
Gillar lekar som stannar tiden.
Andas, koncentration. Till och med ett skratt kan få tändstickan att flyga.
Plutten. Det är mycket nu. Med fyra ungar plus kompisar som röjer runt i ett sommarlov. Alla våra dörrar är öppna och han springer och ut och in och är med precis överallt. Igår var han hund , såklart, i mamma, mamma, barn-leken. Som slutade i katastrof och död och barnhem. Är oklart vad som hände med hunden.
Var ju bara tvungen att hänga dem i solnedgången.
Då minsann, när det var så dags att gå ner.
Östergötland.
Då mojnade också vinden och kanotförbudet efter näckrospaddlingen kunde släppas på.
Dagen efter sade Nomi något om att hon skulle börja med fiske. Lite oklart om det var sportfiske, flugfiske eller havsfiske? Men hon fick napp och fick feeling.
Dalarna, Leksand.
Ska man ut och ro får man absolut ösa också.
Överfull båt.
Perfekt till vans-strumporna.
Småland.
Vad är väl en roddtur med chips, läsk och högtalare om inte alldeles, alldeles underbar.
-
Ni får en rabattkod och lite blomstertricks!
Tänker faktiskt börja det här inlägget med en rabattkod till er. Kanske för att det inte händer så ofta och för att det är bara bra. Om man ska sommarpyssla! Det är nämligen så att jag just nu gör ett samarbete med Panduro på instagram , där jag helt enkelt har provat mig igenom en del av deras sortiment. Tills den 30 juni 2018 har ni därför 20% rabatt på ordinarie priser på ett köp på webben om man anger koden MOKKASIN18. Erbjudandet kan inte kombineras med andra rabatterbjudanden. Det var det.
Jag knåpade ihop en krans i midsommartider av crepepapper, silkespapper och lite ståltråd.
Och nu ska jag dela med mig av lite tricks när det kommer till pappersblommor. Bra det där lilla minikitet med rosa tänger, bra att ha i handväskan.
Först och främst är det ju inte så fasligt noga. Faktiskt brukar jag ha i bakhuvudet att skrynkel, lite fransiga kanter, något hål bara är bra. Exakt så ser de flesta blomster ut nämligen. Däremot kan man hålla lite koll på proportionerna och själva formen. Därför brukar jag nästan alltid klippa alla blad i högar så att de har ungefär samma form.
Stjälkarna kan göras antingen med pirensare (för lite fylligare form), blomstertråd som stänger eller blomstertråd på rulle, den är tunnare och fungerar därför utmärkt att vira. Man kan antingen limma fast crepe eller silkespapper runt metalltråden men jag upptäckte att Panduros papperstejp var fint grön och passade perfekt till stjälkar. Vira löst först då räcker tejpen längre. Sedan vrider/snurrar du åt motsatt håll, så att tejpen sitter tight.
Vi gjorde själva stommen till kransen med elefanttråd, som vi förankrade med den tunnare blomstertråden och slutligen täckte med papperstejp.
När man klipper crepepapper på hög blir kanterna lite fransiga av sig självt, speciellt när crepepappret inte är så kraftigt. Om du vill dämpa färger så är det perfekt att rita med färgpennor. Crepepapper lever lite sitt eget liv när man ritar på det men det gör bara bladen livfulla. Du kan även klippa eller skära hackigt i kanterna.
Om du ska forma bladen rulla dem kring en penna.
För att göra pistiller kan man skära fransar utmed en remsa. I den hela kanten fäster du dubbelhäftad tejp. Sedan rullar du ihop remsan och fäster den på stjälken. Jag har en sk örtsax för att klippa fransar. Jag har då aldrig använt den till örterna men såhär funkar den utmärkt. Det är liksom en sax med flera parallella blad.
Oftast limmar jag blad efter blad när jag gör blommor modell mindre. När jag fäst alla blad fäster jag samma papper/tejp som stjälken för att samla ihop allt.
De gröna bladen är fint att göra i flera lager. Det innersta lagret är täckt med papperstejp som jag skurit som ådringar i med skalpell.
Att skrynkla blad funkar alltid. Gör som pappersbollar som du sedan slätar ut. Då har du bästa strukturen.
Det är smart att syna riktiga blomster, då blir allt så mycket enklare. Som om man kikar noga på en Rosenskära inser man att bladen är utav små veck. Detta är också en variant av att göra blad. Vik en remsa i ca 10 lager. Klipp formen (till höger) men spara alltså en del så att remsan håller ihop när du sedan vecklar ut den. Vik remsan i små tunna veck.
Det är verkligen enkel form på de flesta blommor. Använder man crepe och silkespapper får man också den exakta transparensen och det lagom skeva.
Och regnet det öser ner. Det är ju midsommar ändå, haha! Mindre roligt var det imorse när jag insåg att det droppade något alldeles fasligt uppifrån vinden. Kändes sådär när jag insåg att jag uppenbarligen glömt att stänga ett av vindsfönstrena tidigare i veckan. Och typiskt att det fullkomligt vräkt ner natten lång. Min lilla hylla direkt på fasaden gillar jag. Och blomsterbönorna som växer i en rasande fart.
Nu har familjen just smällt i sig en hel rulltårta med grädde och jordgubbar. Lite knäppt då det egentligen är middagstid. Men vi kände för att fira sommarlovet en vecka för sent eller en gång till kan man säga. Vi har legat lite efter i sommarplanerna men nu är de spikade och det var härligt att dela dem med barnen. Nu är bara den stora frågan, ska vi bila till Paris? -
Blomster och tidernas finaste lista – spartips!
När jag gör pappersblommor kollar jag alltid in de verkliga. Inte för att de behöver bli exakt lika, mer så man har koll på själva konstruktionen. Jag slås alltid av exaktheten och den hela tiden återkommande likheten hos blomma efter blomma. Förstår verkligen det där med att naturen kan lindra stress i all sin självupprepning, trots sin oregelbundenhet. Att balansen finns där om den än kan vara omöjlig att förstå vid första anblicken. Och absolut inte i en bild som ovan. Å andra sidan är det ju ingen skog.
Fast det där med fraktaler i naturen är sjukt fascinerande. Kanske borde leta på Kristo´s böcker om det där. Minns att han har en del. Säg det han inte har böcker om.
Well, håller egentligen bara på att syr ihop ett jobb på morgonkvisten. Och önskar att vinden mojnar idag. Gick ut i trädgården och vände. Allt hade typ blåst bort. Inte längre än staketen dock.
Läste något så sjukt fint imorse. Kolla här!
-
Kransbinderi.
Lite kranstrick i midsommartider.
- Brukar oftast bara binda på. Men det är värt tiden att göra små buketter. Med facit i hand går det snabbare. Sno om blomstertejp runt varje bukett.
- Bind dem kring en ståltråd. Använd blomstertejp eller tunnare och lätthanterlig ståltråd.
- Istället för att binda kransen hela vägen runt så fäst band i varsin ände. Detta är smart för att storleken är så mycket lättare att anpassa, sedan är det fint också.
- Lägg dem i kylen innan de ska användas. Spraya med vatten, lägg en påse över och in i det svala.
Det var förra årets kransar, funderar på årets. Vilken sorts blommor binder du?
-
Nyp mig i armen.
Drömmigt är rätta ordet. Inte min planteringslåda då utan samarbetet jag och Babes in Boyland startar upp med Nordiska museet! Måste faktiskt nypa mig i armen lite. Det handlar alltså om kommande workshop Hidden Places! Ärligt talat är min hjärna totalt speedad efter denna planeringsdag på urvackra Julita Gård med dess gömda rum och sagolika miljöer, så jag får inte ur mig ett enda ord mer just nu. Måste helt enkelt sova på saken. Tog en sväng i trädgården för att lugna ner mig lite.
Känns dock inte som den lugnaste platsen i trädgården. Kära nån. Jag läste någonstans om en trädgårdsplan. Minns att jag hört något smart. Men jag har gjort precis tvärtom. Allt på liksom.
Men var tvungen att införskaffa några ytterligare perenner idag. Kinesisk smörboll, perfekt gul. Buskgråmalva! Googla den alltså, hur fin!! Sedan lite brinnande kärlek. Och ett par rosor som säkerligen förknippas som den enklaste rosen som nånsin har funnits, sådan där som kommuner planterar för att hålla sig på säkra sidan. Men ärligt, varje år är jag nära att köra av vägen för jag fattar inte hur blomstermaxat det kan bli på kort tid dessutom. Så nu, fattar inte varför jag inte slagit till på den här förut? Tänk hur stor den hade varit då. Måste varit något det där om jag bara önskade vitt och rosa i trädgården. Tur att man har rätt att ändra sig. Så nu blir det knallrött, Flammentanz. Mer romantiskt än så låter det inte men kom igen när jag badar i ett rosenhav. Det tar säkert några år men ändå.
Innan jag och Nomi for till Julita idag band jag upp tomaterna för blåstens skull. Tänk om de här tomatklasarna hade legat i spillror när vi kom hem.
Tror aldrig vi haft så mycket bigarråer.
Och varenda Dahlia som slår ut är som vackraste presenten. Jag spanande den här imorse från verandan och ohh:ade för mig själv. Och typ rusade ut i pyamas för att spana på nära håll. Eftersom jag har noll koll på vilka knölar jag har köpt så kommer varenda knopp vara en överraskning. Skulle kunna roa mig med detta hela sommaren. Vänta in den ena efter den andra skönheten.
-
Student 2018 och äventyret runt hörnet.
Snacka om tur i väder! Igår vaknade stan till sol och studentsång! Idag har jag sagt tack kära regnet att du räddade vår trädgård från vattningsförbudet. Men igår vaknade vi alltså till detta i grannens trädgård. Jag snabbade mig att öppna alla fönster redan vid halv sju. Bästa morgonpeppen ju.
Barnen sprang från fönster till fönster. Vi var ju dessutom lite extra uppspelta då det även var min systersons studentdag!
Kristo fick rita kort.
Kvällen innan fotograferade vi Filip och hans kompisar. Nomi och Charlie hängde med och vi sprang runt i den här trädgården som det var vår egen. Nomi hade en väldigt bra hårdag, enligt henne själv. Jag kände 80-talsvindarna komma svepande.
Så jäkla fint med kompisar som hängt sedan dagis.
Det fixades och donades. Inte var dag man har kostym liksom. Och slips. Det skänktes tacksamhet till farfäder och youtube och knyt-lära.
Och till Hans. Som var med som prima assistent. Han hade fullt upp med skjortor, och kostymtricks. Hur många knappar som skulle vara knäppta, noll telefoner i fickan, skjortor som behövdes stoppas in och näsdukar som försvann ner i fickan.
Det var fjärilar i magen och känslan av att allt snart var över eller att resten börjar strax, hängde definitivt i luften. Exakt som det ska vara.
När de andra gled iväg i en astjusig och guldig mercedes från 1971 nånting, stannade vi kvar en stund på åkern.
Det är så galet med kidsen. Åren går verkligen. Minns när Filip tog sina första steg på vår terass med utsikt över Riddarfjärden och sekunderna efter damp i backen så det sjöng om stenplattorna. Mitt i applåderna liksom. Men det gick ju bra ändå. Väldigt bra till och med.
Den ena miniassitenten är VÄLDIGT pepp på det här med student. Så pass att hon under tiden vi fotade sydde ihop sina drömmars studentmössa på studentmossa.se. Roséfodrad, rosédiamant inramad med guld (extra guld till och med) . Nomi Vusir såklart och ”chilla” i nacken. – Vaaaad?! Den levereras inte förrän i september??!!
Det delas många sanningar här. Det är stort alltså. Den största kusinen är liksom vuxen nu.
Fint att han är en sådan helt perfekt förebild för de små. Och de lite äldre också.
Tillbaks till själva dagen och den stora förvirringen innan utspringet. Var, hur, när?
Min syster hade ordnat klokt till sonen med vänner.
Förstod inte förrän senare att det var en kompis son som var på allra största skylten! Fint ju! Alltså, den där luggen, så jäkla gölligt så man går itu!
Vissa var som sagt pepp.
Andra så in i vassen uttråkade.
Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Älskar kontrasten mellan surkartet och hon som filmade allt!
Nu är det nära.
Kramkalas och han heter inte Janne nånstans.
Haha!
Äldsta barnbarnet. Sedan kom åtta till.
Jag och Kristo pratade om hur man kände. Egentligen. Det var ju verkligen inte bara kul. Jo, just den här stunden var det kul. Men innan och efter. Alla funderingar. Livet liksom och vuxenheten. Det är så klart det känns läskigt. Pirrigt. Märkligt. Men exakt som Nomi skrev på det lilla kortet! Och med facit i hand, kära hjärtanes vilket äventyr som väntade runt hörnet!
Wille & Fille. Som sagt sedan dagistider.
Haha, min far och syster i fotokoncentrationen.
Efteråt körde Nomi filminspelningen som öppnades med frågan – hur känns det nu när Filip ska lämna oss?
Fast hon menade ju såklart inte som det lät. Snarare önsketänker hon lite när han ska få egen lägenhet så en får komma och hälsa på.
Sedan kastade vi lite confetti och gick hem och svidade om till efterfesten.
Slog in presenter.
Fixade kort med hemliga teckningar som skulle avslöja men ändå inte.
Förra gången jag lade ut en bild då Kristo våfflade håret på Nomi spreds den all världens väg och hamnade på listor om den perfekta nutidspappan med hipster-feeling. Haha, som om lite våffling vore sensationellt värre.
Snyggt blev det med och jag var tvungen att fota i farten.
Kunde inte bestämma om jag var som påsken själv.
Mina favoritdojjor , mammas från tidigt 70-tal.
Sedan grinade vi ikapp över kärleksfulla tal och firade dagen lång. Nomi och Estrid hade gjort om Sol, vind och vatten till Filips egna studentsång som de framförde. Refrängen gick såhär – Höga räntor, handla maaaat, jaa det är dina drömmar du ska haaa!! -
Mokkasin hjärta KOKO.
Här kommer ett sommarlovserbjudande av bästa slag! Verkligen inte alls så bara men bara för att jag ÄLSKAR den här tidningen ! Vi snackar om Koko nu. Vill nämligen tipsa hela världen om den. Och alla folk ❤️ Följ den här länken – så har du den i brevlådan på ett nafs. 79 kronor (plus frakt) för världens bästa hängmatte-trick! Och strandmåste! Och nödvändighet i alla trädkojor! Och definitivt i min alldeles egna läshög. 100 supersidor! Vet inte vem som älskar KOKO mest nämligen, är det jag eller mina ungar?! Den här tidningen väller liksom över utav härlighet, klokhet och finurlighet! Tidning och tidning, mer åt en bok tänker jag. Så tipsigt, läsvärt och pyssligt! Så välgjort, glassigt och skönt!
Jag har ju skrivit om Koko här innan och där. Chefredaktören Marie Birde har gjort bla Stil i P1 och favorittidningen Darling då det begav sig. Den är inte bara bra den är jäkligt snygg också, troligtvis den snyggaste som gjorts till yngre folk. Kolla bara här.
Temat för detta nummer är blommor, kartor och hiphop! Stor intervju med Cherrie. Tipsigt om sommarflätor, graffitti och kanske kan man starta ett parti!? Tipsigt som tusan om film, musik, teater och böcker. Boktips om sorg och intervju med Jenny Jägerfeld och hennes nya bok Comedy Queen, om tolvåriga Sasha vars mamma har tagit sitt eget liv.
Älskar avsnittet om tågluff. Och att Elin Unnes skriver om bomber och tvålar. Och bara klokt och sådant som ”tro inte på allt du tänker”. Nä just det sa någon imorse.
Och som jag sade på vår workshop Hidden places då alla deltagare fick det störta bokpaketet från Koko. ”ja, man brukar säga att det är tidning för den yngre generationen men nu råkar det vara så att den hör till en av mina bästa inspirationskällor. En inspovärld utan dess like. Framför allt att någon vågar göra något så eget och så rakt igenom smashing utan att likna något annat. Sådant inspirerar mig alltid. Älskar typ varje millimeter och varenda ord.”
Fin fredag och puss från hängmattan!
-
Skulle kunna hetat – livet på verandan.
Check på sommarlov. Och noll check på avslutningsbilder. Insåg precis att barna var här och där och inte alls där samtidigt. Därmed lyckades jag inte få till en enda normal bild. Ni vet sådär uppställt och finklätt. Tacka vet jag innan de vaknat och en fick ta och fixa en bild på frukostbrickan. Helt pålitlig stod den där. Stelt ändå fast ändå lovfrulle ju.
När de kommit iväg fick jag bråttom värre att slå in presenterna från klass 4. Total tidsoptimist som vanligt och kom ju såklart alldeles försent till själva avslutningen. Men det var ju ingen som märkte.
Sen följde mamma och pappa med oss hem på fika. Estrid var också med men Viggo hade annat för sig. Och ja, ni fattar bilderna väl? Men vad gör det om hundra år eller ens nu.
Köptårta och jag kommer slänga krasse på allt den här sommaren.
Det är så sjukt att våra innerfönster sitter kvar. Fasen, jag älskar att ta bort vinterfönstrena men det har bara inte blivit av. Lovar att jag kommer skriva till hösten att attans de satt kvar hela sommaren. Nej. Absolut nej.
Har lite av duk-besatthet just nu. Det är lite ovanligt för att vara mig, den besattheten brukar oftast infinna sig på hösten. Den här duken kommer härifrån och den på första bilden från Bungalow.
Min pappa tycker alltid att jag langar fram för små koppar. De här var dock av en något större storlek och så fina tycker jag.
Imorgon ska ni få en fin rabatt-kod av mig. På finaste Koko som jag ju är stormförtjust i! Jag vet faktiskt inte vem som lusläser den mest, jag eller barnen! Eller vi läser den på olika sätt tänker jag. Mer om det imorrn.
I alla fall tog jag en bild för rabatt-kodens skull och fick sommaren serverad sådär på direkten bland trädgårdsblommor, jordgubbar och bigarråer. Bländande nästan mig själv med alla färger.
Sedan tog jag hand om alla blommor och åt upp det jag kunde. Sedan har vi mest gottat oss åt lov-känslan resten av dagen. Pannkakslunch klockan fyra (??!!), sovgäster, tältande för Viggo och bada trots isiga vindar. Och räknat antal sovmornar hundra gånger om. Det är långt till augusti alltså.