For the monday coffee.

Idag sörplar jag kaffe och försöker strukturera. Hur svårt kan det vara tänker jag och min röriga hjärna hoppar från det ena till det andra, för att sekunden senare beundra mina små krassefrön som växer i rekordfart! För att inte tala om Blomsterbönorna som jag fick av Katarina på Ändebols Gård.  På en vecka har de vuxit minst en meter och slingrar sig upp med jutesnörar. De blommor redan och det är lätt att fastna i det där. Nybörjare som man är. Men lite svep såhär på förmiddagen.

Har alltid klätt över mina anslagstavlor. Med tyg, tapet och målat. Men när jag såg den här bilden hemifrån Silke Bonde kände jag starkt för att låta väven synas. Liv skulle anse att den känslan skulle vara mest fel i hela världshistorien. Och alldeles säkert som medeltiden.

Påtal om naturmaterial som rotting gillar jag verkligen det här skåpet. Tyvärr inte längre säljbart. Det finns ett liknande från Ikea, som Anna-Maria har hemma.

Min besatthet av Karin Larsson tröttar inte ut mig i första taget. Såklart jag tar och odlar lite hederliga gamla eterneller också. Finns nog faktiskt ingen blomma som är så mycket nostalgi för mig. Speciellt de rosa. De odlades jämt vid torpet och vi barn älskade dem. Minns prasslet av dem och fascinationen av att de aldrig vissnade. Sedan fick man väl en överdos där kring slutet av 80-talet. Minns att min första lägenhet var proppfull av dem.

Jag håller ögonen öppna på auktionssajter och liknande efter järnsoffor och annat hållbart till mina trädgårdsöar. Den här var jättefin tycker jag och smart. Väldig kontrast till en Byarum men det är väl det som är grejen.

Och vad jag tycker om My Feldts bok Blåbärssnår, äppelskrutt och rabarberskugga. Jag läser texterna som sagor och Linda Lomelinos bilder är som alltid en lisa för själen. Så fint bara. Var tvungen att ge bort både till mamma och syster igår. Tjingeling, dags att stukturera! Fin vecka till er!