Och jag smälter och allt känns fint igen.

Tänk vad hälsningar från er läsare kan göra med en. Jag kände ett sting av prestationsångest just idag. Har ju liksom roat mig med att koppla ur denna helg. Noll koll på omvärlden och tankat energi på annat håll. Så kom kortveckan ikapp mig och kära nån vad ska man blogga om idag då. Sedan läste jag den här kommentaren:
Jag gjorde ett insta-inlägg igår om att det var hög tid att ta ett djupt andetag, för nu startar maj och vips är månaden över och det var så mycket man hann, men kanske allra mest massor man inte hann. Jag borde förmodligen ha gjort som du och vilat i att man hinner somligt och annat får man bara leva med. Maj är underbart, helt oavsett. Och just den här bloggposten var särskilt fin. Tycker om när du sveper bakåt, eftersom det blir så tydligt hur cykliskt livet är och dessutom gör det mig inte helt säker på vad som är på riktigt eller ej eller vad som hände förra året eller imorgon. Älskar det. Ser ofta på dina poster som ren påfyllning av kreativitet i det arbetssamma. Ett sorts flöde som hakar tag i min egen fantasivärld och blir till blommor som alltid slår ut.
Alltså. Jag smälter. Så fint. Tack snälla. Nu känns allt bra igen. Jag sparar på alltsammans.

Vi plockar vad vi har i trädgården och lyxar till med några inte så trädgårdsaktiga pioner. Sedan har vi tappat räkningen på körsbärsblommorna. För fast det regnar och jag bloggar under en filt idag så slår den ena efter andra rosa blomman ut. Pratade trädgård med grannen igår och kände igen hennes lite uppgivna känsla bland krattandet. Man vill ju liksom åt det där blommandet men man är ju inte helt säker på vägen dit. Tänkte på det där med om man var född med gröna fingrar, då skulle jag ha blomsterland i halva vår trädgård. Och där skulle man få plocka bästa man ville. Självplock i stan. Landen skulle ligga innan man kom in i vår trädgård som en enda stor blomsteräng. Ändå mysigt, lite blomsterplockande folk utanför verandafönstret.

Kanske kan den där smarta kommunpersonen komma hit. Hen som planterade den här ängen där jag lade Liv en sensommardag. Jag menar denna person måste ju helt klart ha koll på strategin för detta var ingen naturlig äng fast man kanske kan tro det. Undrar om de skulle tycka jag var en märklig person om jag ringde och frågade om ängshjälp?

Jag flyttade buketten till det andra rummet. Piedestaler är bra, så enkelt att sätta dem var man önskar och gärna i grupp. Fast Liv tycker att även detta är ett tecken på gammalmodig inredning. Hon hävdar att vårt hus var fint en gång i tiden då allt var vitt och åter vitt. Nu är det som på medeltiden och dessutom äter vi bara konstiga saker som frön?! Tror inte man ska hänga upp sig så hemskt mycket sådana påståenden eller vad säger ni andra med 15-åringar hemma.

Förresten ska jag nog lägga ett bud på detta smarta bord vare sig hon vill eller inte. Och ja jag är ju så inspirerad av denna kvinna. Blev så himla glad när jag häromdagen blev intervjuad om just henne till en artikel som just nu skrivs. Att få grotta ner sig lite extra liksom. Och apropå det ska jag till lunchen ta och förodla lite Indian-krasse. Knall-orange ska de växa vid sidan av lätt rosa luktärtor. Sedan ska jag köpa frön av Ringblomma också. Och Solros. Mix´n and not match. Ses senare i kväll!

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM