Känner att det var liksom aldrig meningen att inte blogga på en vecka. Men. Herre jisses. Ibland får man ändå välja. Om man ska vara där och då eller i superproffsig framkant. Fixar uppenbarligen inte båda. Hellre chill och kravlös än hyperstressad och drunknad i måsten. Så hej! Ett livstecken om vad jag gjort i veckan. Så tar vi det lite mer djuplodat veckan som kommer. Jag menar, vem vill inte veta varför jag kärade ner mig totalt i London på exakt 2 timmar utan schema, varav taxiresan tog 2 x 20 minuter? Men i alla fall. Såhär i början av april var dagarna såhär. Det ända komiska och beklagliga i alltsammans var att jag egentligen trodde att det var slutet på mars och därmed missade en inlämning som jag trodde var imorgon men egentligen var förra måndagen. Det där är ytterst märkligt för jag visste ju att 1:a april var då det var, och egentligen kan då inte 3:de infalla en dryg vecka efter? Hjärnan alltså.

När jag checkat in på hotellet så messade jag en kompis. ”Hjälp! Jag har 2 timmar i London, vart åker man då? Till höger eller vänster eller vilken gata?” För 10-15 år sedan var jag jämt i London. Bodde till och med där en månad. Frisör på 90-talet var liksom London. Sedan dess har jag inte vart där. Jo en gång när Liv var 1 år och satt i vagn. 15 år sedan med andra ord tänkte hon snabbt och insåg att 90-talet, då jag alltid var i London och Vidal Sassoon var stjärnornas stjärna minsann inte 10-15 år sedan. En kul grej med när vi var med Liv i London. På den tiden hade jag en fasligt bacillskräck när det kom till min lilla unge. Egentligen hade jag skräck för det mesta. Jag minns att hon och jag travade London runt medans Kristo var på något jobbuppdrag. Hon hade napp. Och eftersom jag var rätt uppslukad av London och allt ovanför vagnhöjd så satt hon ju i sin vagn och sin egna lilla värld. På eftermiddagen insåg jag plötsligt att hon hade en grej för sig. Den gick ut på att snutta på sin napp, sedan ta den i handen och hålla den mot hjulet en stund och sedan ta den till munnen igen och snutta frenetiskt. Där och då försvann min bacillskräck för all tid och evighet. Hon överlevde. Inte ens lite magont. Bra insikt.

I alla fall. Jag säger bara Shoreditch. Jag tackar den här tjejen för ensekundstipset som gjorde att jag blev pånyttkär.

Jag var så snabb på att bli kär så jag hann tappa bort min telefon (hittade den dock) och dessutom glömma bort var hotellet jag bodde på hette. Så pass att vi bestämde , taxichauffören och jag att ta ut en smart riktning för att tio minuter senare hade koll på adressen. Jag svidade om och mötte upp Bâra från Lush. Tillsammans med influencers från Holland och Tjeckien tog vi oss till målet för min snabba London-vistelse Essentials Oils Supper Club by Lush. Där var studion redan full med människor från London och teamet bakom Lush UK. Vi var inbjudna för att få historier och fakta om de växtbaserade oljor som Lush använder. Helt enkelt låsa upp hemligheterna bakom.

Och om jag tidigare verkligen varit så imponerad över sättet Lush jobbar, så är jag nu nästintill sugen på att ta och börja jobba där. Wow! Vi fick se filmer från världens alla hörn och deras engagemang är helt sagolikt. Jag ska berätta allt.

Under kvällen som var proppad med historier så blev vi serverad en middag komponerad av doft chefen Louise Bloor. För att ge er en hint, riset var kokat i rosenolja och för att förstärka upplevelsen så åt vi med trägafflar som doppats i rosenoljan… Men som sagt, kan inte vänta på att få dela mer ifrån kvällen.

Väl tillbaka i Stockholm for jag raka spåret till ett kontor på Sveavägen där jag möttes av självaste Lenny The Boston – Office dog at Relatable. Såklart hade även Lenny ett eget instagram – allt annat vore omöjligt.

Relatable är en av mina partners vid samarbeten via mitt Instagram och jag är sjukt imponerad över deras kunskap och briljans.Därför var ett möte med en av grundarna och en av mina kontaktpersoner där så otroligt intressant och givande. Det finns en transparens som jag personligen uppskattar. Som vem ger ut en bok med sina absolut bästa tips inom branschen, Relatable gör! Bara en sådan sak, hittas här!
Miranda och Kristin var också där. Efter mötet promenerade vi bort till Nosh & Chow där det var dags för dagens andra stopp.

KappAhl har precis släppt ytterligare en Limited Edition. Hanna Stefansson frontar hela kollektionen och är som klippt och skuren för detta uppdrag.

Kollektionen heter Big in Japan och jag gillar mönstrena och färgerna väldigt mycket.

Miranda hade klätt sig i en av mina favoriter, denna. Och Kristin i den som jag visar här, kommer ha den ofta särskilt med jeans och träskor.

Precis när solen började gå ner for vi över till Söder och mötte Maren Ingeborg för en sen middag på Urban Deli. Det är andra gången i livet jag möter henne ändå känns det som vi alltid känt varann.Hon är fin att hänga med.

Vaknade på Downtown Camper och blev helt superöverraskad. Inte bara över jordens utsikt över till Söder utan av hela konceptet. Heja Scandic alltså. Tänker berätta mer om detta superurbana hotell som visar Stockholm från sin absoluta sida.

På takterassen hade de 16-årsgräns vid frukost och det kan man ju gilla när hotellet var proppat med familjer.

Kan ju vara värd en soft nyttofrulle med fint sällskap av Miranda och Kristin vid sidan av utsikten. Långt från plättkaoset som lätt skulle kunna uppstå.

Blir så jädra stolt över att Miranda har haft det här armbandet på sedan i höstas. Varendaste dag och sekund.

Hon säger att hon älskar det och att detta är hennes favoritsten.

Är det ett Brooklyn-hotel nej det är Stockholm. Och ni ska få se mer härifrån, jag kunde inte slita mig.

men när jag väl slet mig så var det för en bra sak. Jag mötte upp Maren Ingeborg och vi sade hej till Jenny.

Och jag är ju så svag för husklossar. Kolla dessa, så himla ljuvliga!

Sedan landade vi hos bästa Sanna. Kan faktiskt inte tänka mig ett bättre ställe att landa på. Hon är så bra på sådant nämligen, att få folk som mig att inta ett lite mer lugnt mood.

Och jag är ytterst glad att Bodhish börjar närma sig öppning, grattis Stockholm. Kolla de handmålade borden! Som kan bli ett jättestort.

Vi stannade bland kristaller, matcha-te och väldigt bra prat.

Tog en snabb lunch på Indio Kitchen och insåg ganska snart att vår tid tillsammans skulle kännas futtig trots att Maren Ingeborg skulle hänga med mig hem på fredageftermiddagen.

Så fint att ha henne här. Så himla glad att våra vägar korsats. Norge ändå, det är ju inte så värst långt. När hon åkte på lördagen så sade vi just, ”nu blev ju tiden för kort i alla fall”. Konstigt det där. Så mycket att prata om och framför allt så blir jag så inspirerad och pepp av denna begåvade tjej. Hennes konstnärskap inom måleri och musik är avundsvärt och jag är så stolt å hennes vägnar att hennes originalmålningar säljs över haven. Att hon dessutom är en av de klokaste gör ju inte saken sämre. Ja det var en onsdag till fredag i april. Inte så himla tråkigt har man haft det minsann. Ganska så överfullt i hjärnan just nu kan jag lova. Fast på ett bra sätt. Ja ni fattar.

     Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

Jag kikar tillbaka på inlägget ”Tänk att de och huset fann varandra och att de landade såsom på molnen”  och minns att det var sommar och vi skulle käka middag ihop men rev golv istället. I långklänning. Åtminstone några av oss som egentligen bara tänkt och smutta på lite bubbel men kom på bättre tankar. Ibland när jag kollar tillbaka gamla inlägg och har distans till dem så blir jag nästan förvånad över mig  själv, är det mitt liv liksom? När man sitter mitt uppe i bloggandet kan jag ibland vrida och vända och tänka på både det ena och andra.  Men som sagt, när jag kikar tillbaka så ser det liksom helt annorlunda ut. Glad att ha en sådan dagbok. I lördags for vi ut till det huset igen.

Det var en bra balans denna påsk. Om jag ändå var tvungen att jobba så varvades det med en massa mysiga middagar. Bra plan!

Jag tog en tur och letade lite födelsdagspresenter att ta med.

Sarah ville dessutom att jag skulle ta med nål och tråd så då såg jag det ypperliga tillfället att göra ett litet sykit.

Lilly har fyllt 6 år och hon skulle få ett par tåspetsskor, vi har ju så många. Och sedan är hon trollbunden av balett och såg nyligen Svansjön på Operan.

Så perfekt låda för ett par tåspetsskor. De skulle alltid få ligga där mellan varven, sade Lilly.

Gillar att jag har så mycket saker som ligger och dräller, allra särskilt när man ska göra sykit i all hast.

Presentklara.

Sarah och Patrik köpte huset förra sommaren och flyttade samtidigt en snabbis till Karlskrona från Stockholm där de egentligen bor. Men i alla fall så skyndar de långsamt med huset, så bra. Och de har aldrig mött våren här.

Det blir så tydligt med årstiderna när jag kikar tillbaka. Det är nästan svårt att greppa att allt exploderar alldeles snart.

Viggo´s ickefrisyr är så skön. Utvuxen från när Liv och hennes kompisar rakade av allt.

Sanningar haglar på hundpromenader.

Jag och Sarah hade fullt sjå att fotografera ett kommande samarbete. Hädanefter ska hon alltid få plåta mig och samarbeten. För första gången i världshistorien blev jag skarp. Det händer typ en gång vartannat år annars.

Det är här de hänger. Och Chester är en vovve som är som en katt. Han älskar att bäras runt på av barnen och mega-gosas med i evighet.

Jag: meeen !! Där får ni inte ha Chester!!! Barnen: nähä.. Jag: Men vääänta, måste hämta kamera först! Barnen: Det där är så typiskt mamma. Först skriker hon, neeeeej! Så får ni inte göra. Sen, i nästa sekund. Men vänta, kan ni göra så bara lite till, jag ska bara hämta kameran först.
Vilken usel uppfostran…

Ewy höll sig på lagom avstånd.

Kökshäng ändå.

Och vinylspelare.


Det här huset har tre fungerande kakelugnar. Lyllos dem som bor här.

Efter att ha sprungit runt i en plöjd kohage så hade Nomi en plan.

Har man inte stövlar så har man inte.

Så redo för första parkett och solnedgången.

Som kosläpp.

De hade planerat detta redan tidigare på dagen. Stora stenen kl. 19:34. Prick.

Och där satt de tills solen gick ner.

Dragkedjor och upp med hakan.

Älskar att vi har kompisar som är så små. Tycker det är så fint så jag blir helt varm när de stora barnen tar hand om de små. Självklart eller hur men de annars rätt tuffa tonåringarna blir verkligen som förbytta. Det hjälps där man kan, läses böcker och lyssnar. Gullisar!

Passar på att tipsa om Nomi´s skönaste dress just nu – dessa brallor. Och denna tröja. 

Ett hus som inte är fyllt ännu har något extra spännande över sig. De få saker som finns blir mer synliga och speciella.

Är så himla glad att Chester bara finner sig och gillar läget. Att han gillar att vara där vi är och absolut en i gänget. Att man aldrig behöver oroa sig att han ska sura ur liksom.

Mys eller lek. Av och på.

Varför bara ha ett?

Ni fattar det där om balansen väl? Har inte gått någon nöd på mig direkt.