-
På riktigt fobi och ett simpelt spel.
Idag har jag jobbat för del nr 2 i detta samarbete. Extra kul att mina två döttrar hade fått tycka till om sakerna i deras rum. Fortsättning följer. Dessutom insåg jag ännu en gång – jag har fobi mot döda fåglar. Alltså jättemycket. Om det ligger en halv fågel i trädgården ryser jag, räcker med ett fågelben om det varit slagsmål i naturen. Om det flyger in en fågel i fönstret tycker jag det är så hemskt jobbigt och vågar inte se på den. Om en fågel flyger runt inomhus och tuppar av för den flyger i fönstret på insidan kan jag inte ta den. Och den skadade lilla fågelungen som vid världens ände, var ett alldeles för sorgligt kapitel.
Den här lilla lurvtussen hade fullt sjå med att fastna på bild trots att han inte fick. Då och då kilade han ut i trädgården. Jag var på övervåningen, hörde att han kommit in men sedan var det väldigt tyst. Och då hittade jag honom på hallmattan, stolt med en död Sädesärla framför nosen. Inte för att han hade dräpt den själv, han hade väl hittat den i trädgården för den var stelfrusen. Jag ljuger inte om jag säger att jag blev totalt matt. Totalt livrädd. helt överdrivet livrädd. Bortom all sans och vett. Neeeeej Chester, neeej vrålade jag. Och sedan tog jag några steg bort för att andas. Andas Sofia, andas. Tårarna rann nerför kinderna och svetten forsade. ALLTSÅ !! Jag vet. Jag vet så jädrans väl, det var en död liten fågel. Och varför i hela friden reagerar man så?
När jag tittade upp igen hade Chester studsat upp i soffan. Med fågeln. Jag ringde till Kristo säkert tio gånger för att liksom få ett stöd. Han är ju i Stockholm på dagarna men kanske kunde han bara vara sådär klok och sansad tänkte jag. Han svarade inte. Jag hämtade handskar och påse. Tänkte hela tiden, jag ska inte ringa min pappa (jag är ganska van att ringa mina föräldrar, de är liksom vardagshjältar men nu kändes det så överdrivet. Inte som när det är stopp i toaletten.). Jag är jättevuxen. Jag är inte fem år. Jag måste hantera sådant här. Det är bara att andas, blunda, ta den, lägga ner den. Nä. Jag hämtade stora snöskoveln. Om jag har den emellan oss. tänkte jag. Fågeln och jag och en meter snöskovel, minst. Skoveln är jättestor, Sädesärlan är jätteliten. Men nä. Ni vet när hjärnan bara skriker nejnejnej fast förnuftet säger SKÄRP DIG. Men nej. Jag var som ett vrak. Totalt orimlig proportion till vad det hela handlade om. Så rädd. För något som inte fanns att vara rädd för. Svimfärdig.
Tillsist ringde Kristo ”jag ringer Ronny”. Och pappa kom på fem minuter och frågade varför jag inte ringt direkt. Och jag snörvlade och snörvlade och sa att jag tyckte att jag borde ha fixat det. Kära hjärtanes, hur vek är man? Men det kallas väl ren och skär fobi. Det enda positiva är väl att man kan sätta sig in i andra människors fobi. Trots orimligheten så är det högst verkligt. Och ja, får nog ta tag i det där.
Från det och till något helt annat. Älskar mina miniekar. Måste vara det mest perfekta gröna dukningstipset året runt. Måste tipsa i höst igen så ni alla samlar på er små ekollon.
Bordet var fullt med små lappar efter vi spelade en grej igår. Ska försöka förklara. Superenkelt men så kul. Och Liv sjönk genom jorden när hennes mamma trodde Travis Scott var ”en gammal gubbe med fiol”. Fast jag tänkte mer en amerikansk sing songwriter, haha! Inte så rappig. Så mossig morsa.
Vi hade ju redan firat Liv i helgen, så 15-årsdagen var mest kalas i mysbrallor.
Spelet var lite som visk-leken. Du behöver en massa papperslappar och pennor till samtliga. Alla deltagare får en hög lappar framför sig, så många lappar som antalet spelare. I vår fall 6 st lappar framför var och en, samt en penna. Allt går på tid, ca 1 min per lapp. Och nedan gäller ju liksom samma för alla.- Skriv ditt eget namn på första lappen. Sedan skriver du något. En sak eller vad som helst. Något som är ritbart. lägg lappen överst i din hög.
- Skicka hela högen med den lappen du skrev överst, till spelaren till vänster om dig.
- Denna spelare läser vad det står, tar nästa lapp och ritar det som står. Lägger lappen överst och skickar vidare till vänster.
- Denna spelar tittar på teckningen, tar en blank lapp och skriver vad den tror det är. Lägger lappen överst och skickar vidare till vänster.
- Så håller man på så tills man gått laget runt. Då tar var och en den hög som den startade och redovisar vad som hänt.
Ovan blir det alltså så här.
- Jag skriver En unicorn med halsont.
- Nomi ritar En unicorn med halsont.
- Charlie skriver Bebisskallra.
- Viggo ritar en Skallerormsbebis.
- Kristo skriver Ormbebis
- Liv ritar en Ormbebis.
En unicorn med halsont blir en Ormbebis.
Och soltaket på Peugeot 5008 blir En rullande valnöt.
Mest komiskt var nog ändå när jag fick Nomi´s startlapp > HokiToki. Jag hade ingen aning, hokitoki liksom, vad var det för figur?? ”Fast det finns faktiskt på riktigt, sade hon triumferande. ”Det är sådana som poliser har och pratar i…” -
Veckomatsedel Nr 9.
Oj! Födelsedag, lite krasslighet och jobbtimmar kom emellan bloggen! Men här är Veckomatsedel numero 9!! Ses senare i kväll, tjingeling!
Lasagne- 3 förpackningar kidneybönor
- 5 vitlöksklyftor – finhackad
- 300 gram rotselleri – skalad och riven
- 300 gram palsternacka – skalad och riven
- 200 gram morötter – skalad och riven
- 6 dl creme fraiche
- 2 förp krossade omater
- 2 tsk torkad rosmarin
- 2 tsk torkad timjan
- 1 paket lasgane plattor
- 2 dl riven os
- salt och peppar
Gör så här:
Sätt ugen på 200 grader. Skölj bönorna. Skala, hacka och riv rotfrukter och vitlök. Blanda detta, creme fraiche, krossade tomater, rosmarin, timjan, 3 tsk salt och 1,5 tsk peppar i en bunke. Blanda sist i bönorna. Varva lasagneplattor och bönröra i en form. Ta bönröra som det sista lagret och lägg ost överst. Gratinera mitt i igenen i 30 minuter.
Svampburgare- 250 gram skogschampinjoner, hackade
- 1 gul lök, finhackad
- 1 vitlöksklyfta, finhackad
- 1, 5 msk olivolja
- 2 msk tamari
- 2 dl valnötter
- 1 knippe persilja
- 3 dl svarta bönor
- 2 dl svart råris, kokt
- 1/2 tsk havssalt
- en nypa cayenne
Gör så här:
Hacka champinjonerna grovt. Finhacka lök och vitlök. Fräs detta i olivolja på medelhög värme i ca 10 min. Tillsätt tamari, rör om och låt svalna.
Kör valnötter och persilja till grovt kross i en matberedare. Tillsätt svampfräset, bönor och råris och kör tills allt blandats.
Kyl helst smeten en stund. Forma sedan 6 bollar och platta ut dem till burgare. Värm ugnen till 175 grader.
Lägg dem i ugnen på bakplåtspapper och grädda i ca 30 minuter. Vänd efter halva tiden.
Servera exakt som du vill. Med vitkålsblad och groddar. Med bröd och någon dipp, gärna vitlök.
Lax är ju enkel mat. 20 minuer i 175 graders värme och klart. Här kommer några förslag.
Chili, lime, ingefära- 1/2 röd chili – skivad
- 1 lime – skivad
- 30 gram färsk ingefära – skivad
- koriander
- salt o peppar
Placera allt utom koriandern på laxen. 20 minuter i ugnen. Ta ur och garnera med koriander. Servera med nudelsallad.
Citron, dill, smör- 50 gram smör
- 2 knippen färsk dill – grovhackad
- 1 citron – skivad
- citronpeppar
Täck laxen med grovhackad dill och citron i skivor. Skär smöret i bitar och lägg det ovanpå täcket av dill och citron. Strö citronpeppar över. 20 minuter i ugn. Servera med potatis och en sås med creme fraiche.
Mandel, persilja, cheddar- i dl flagad mandel
- 1 dl bladpersilja – grovhackad
- 75 gram cheddar – grovriven
- salt o peppar
- olivolja
Blanda alltsammans med en skvätt olivolja. Täck laxen och in i ugnen 20 minuter. Servera med ugnsbakade potatisklyftor som du först förkokar i ca 10 min.
Jordärtskocksoppa – Nyligen när Matilda & Nathalie var här så gjorde jag den här soppan som jag hittade hos Emma. Gjorde några små tillägg men den var upergod! Emma fortsätter ju och klubbar med vegorecept så missa inte!- 450 gram jordärtskocka – skurna i mindre bitar
- 3 potatis (mjöliga) – skurna i mindre bitar
- 1 schalottenlök – hackad
- 1 stor vitlöksklyfta – pressad
- 1 dl växtbaserad grädde
- 8 dl grönsaksbuljong ( 8 dl vatten plus två buljongtärningar)
- 1 dl vin
- timjan
- citron
Gör så här:
Skala jordärtskocka och potatis och skär i mindre bitar, lägg bitarna i en skål med citronsaft i så slipper de bli bruna. Smart!
Fräs schalottenlök och vitlök i olja. Pressa ner vitlök. Jag behöll citronvattnet och såg det som buljong och hällde alltsammans i grytan. Häll i mer vatten, vinet och ett par buljongtärningar. Låt koka i ca. 12 minuter tills allt är mjukt.
Mixa alltsammans slätt och ställ på plattan igen. Blanda i grädden och pressade citron, ett par matskedar men smaka av, koka upp försiktigt
Klipp över timjan och salta och peppra.
-
For the monday coffee.
Alla visar ju sina instagram-sparningar. Och eftersom jag äntligen också har kommit så långt som att klicka på den lilla spar-ikonen så vill jag ju inte vara sämre. De må vara spretigt värre men kanske ändå inspirerande på sitt sätt.
- Jag är ju extremt förtjust i olika varianter av den polska takkronan Pajaki. @houselarsbuilt är ju i vanlig ordning så bra på att hitta rätt i form och stil.
- @rieeliselarsen har mallar på vackra fröpåsar.
- Tror att jag sparar på blombilder därför att jag har infört starka egna restriktioner i det avseendet. Så istället följer jag konton som @lamusadelaflores
- Gillar ett av de senare omslagen på Gaffa med @firstaidkitband
- @isabellemcallister har gjort ett rum till av världens vackraste dörr.
- Barnrummet hos @dromma får mig att bli knäsvag. Och funderar på det där med att bygga bröstpanel igen.
- Jag sparar på @themalinpersson ´s hem väldigt ofta.
- Spegeln från @marieolssonnylander är från Jotex minsann.
- @littlegreenepaintcompany får mig att tänka på sänggavlar som soffa. Speciellt i vårt minimala tv-rum.
- Vill ha @finelittleday ´s tröja.
- Den här bilden inspirerar mig så mycket i det mesta. Tack @vougemagazine !
- @feelingfree får mig att göra slag i saken med alla de glaslampor jag samlat. Inte minst för att Liv tycker vi lever i medeltiden med ljuskronor och sådant gammaldags ”alla moderna människor har lampor, elektricitet vet ni!??”
-
100-tals ramar, klimathotet och en bok.
Jag har fasen inte varit sjuk på tid och evigheter men såklart, exakt just nu när det passar som allra sämst är jag askrasslig. Men som många med egen företag och utan någon som backar up säkert känner igen så måste man, hur förbannat dumt och illa det än är, helt enkelt bara göra. Det ska såklart mycket till, det måste verkligen brinna i knutarna. Är man sjuk så är man har man ju ändå lärt sig under åren. Men nu var det exakt så som var fallet, att det brann. Över 100 ramar skulle liksom skalas av på glas, konstverk och baksida. Alla var gamla och häftade och spikade enligt konstens alla regler. Så Liv och jag bänkade oss i källaren och där har vi suttit bland pappersdamm, glassplitter och skurit oss på fingrarna mer än en gång. Jag dessutom fullproppad på Ipren för att inte sjunka ihop i en liten febrig hög. Det var min söndag.
Plus att jag imorse drabbades av riktigt svacka som jag var tvungen att starta dagen med på instagram. Eller imorse var ju en osanning. Drabbas man inte av den svackan så fort man närmar sig tanken?
Bordet efter 15-årskalaset.
I femton år har jag tänkt, att våren kommer runt den 12 mars. För exakt den dagen då för femton år sedan föddes Liv. Och några dagar efter var det rena gator och fågelkvitter och solen värmde i nacken. Och så har det faktiskt varit. Inte en enda gång på femton år har vintern hålls oss i ett sådant fast grepp.
Det känns mysigt att vänta på våren. Snön gör verkligen dagarna och nätterna så väldigt mycket ljusare.
Men å andra sidan funderar jag som sagt ihjäl mig på vintern vi plötsligt har och att det snöstormar i Rom. Samtidigt är det extremt höga temperaturer vid Nordpolen, 20 grader varmare än normalt och havsisen har sin absolut lägsta nivå någonsin.
Förutom ramhysteri, klimathotsdepp så hann jag läsa en bok med. Liv skulle läsa en modern roman som vi senare insåg var skriven samma år som hon föddes. I alla fall så knep jag den också. Så fin, så sorglig och begåvad.
Nu sova. Puss och kram och godnatt! Imorgon är jag frisk, det känner jag på mig. -
#veckansvissnadevackra och lördagar blir loppistipsardagen!
Vaknade helt snurrig i huvudet efter gårdagen. Och snorig. Nu lät det som jag partajat järnet igår kväll pågrund av snurrigheten. Tvärtom, somnade över boken jag läste för Nomi och Charlie innan tio. Häromdagen fick jag en bunt med vackert vissnat av Fia på @iminlillavärldavblommor. Ofrånkomligt att det levande vissnar. Men så slog det mig imorse, inte ens igår när jag tog bilderna, att jag borde förvalta det vissnade. Kan vi inte göra det tillsammans?!!
Så därför drog jag till med en hashtag i samma veva som jag instagrammade. #veckansvissnadevackra. Som #fredagsbuketten fast tvärtom. Det borde ju vara lika enkelt att samla tusenmiljarder bilder under den för alla fredagsbuketter har ju ett slut. Sedan tänkte jag att man kan ju köra fin återvinning här. Fråga på blomsterbutikerna vetja, ska de slänga något?! Nu kom ju Fia sådär självmant härom kvällen, eftersom hon inte hade hjärta att slänga ens tulpanerna som badade i sina egna fallna blad. Men åh tack snälla sa jag!
Det finns ju något extremt poetiskt i det vissnade vackra, eller hur? Om vi fäster det i bilder så är det ju för alltid sparat i alla fall. Innan vi lägger det på komposten. Påtal om det (kompost alltså) har jag ett sjukt bra tips slog det mig i denna sekund, måste ge er det snarast!
Så även fast buketten rasat. Stanna några minuter i det singlande vackra.
Och eftersom min morgon snurrade som allra bäst så snärjde jag in mig i vad bilden jag skulle posta borde handla om. Något mer än ”godmorgon lördag” som i felskrivningen blev gosmorgon. Någon kanske tror att jag klurar ihjäl mig på saker, det låter oftast så när jag ska berätta något, ”jag har gått och tänkt” fast jag i själva verket tänker i samma sekund jag pratar. Därför låter jag nog som den mest förvirrade på denna jord. Men det brukar bli bra ändå.
Men då slog det mig i alla fall. Bästa loppisletandet sker ju ändå på helger. Därför tänkte jag att lördagar får bli loppistipsardagen. Inte det där kunniga för där går jag bet utan snarare det som du kanske inte tittar efter så ofta men ändå har ett värde. Oftast kostar det ingenting för det kanske inte är så värt i pengar men ganska kul ändå. Som den här vasen. Den har jag fått av en kompis. Helgalen eller hur? Men tar man den ur sitt sammanhang så blir den fin. Och formen är i det närmaste perfekt för en bukett.
Weronica är ju en klippa på att tipsa om loppis när det kommer till stil och riktigt värdefulla fynd. Hon har sådan jäkla koll så jag blir avis men jag beundrar henne för det på samma gång. Så påläst. Jag tror dessutom att hennes loppisintresse är ganska så nyvunnet (rätta mig W om jag har fel) men ändå har hon blivit en stjärna på att finna ”sin stil” som är klassisk och tidlös i fyndad loppis. Kolla in hennes kategori VINTAGE.
Så kan det bli av en vissnad bukett. Tur att man inte är så planerad ändå. Dags att fixa kalas! Någon fyller 15 om ett par dagar. 15!!! -
Be who you are – Bea Åkerlund för Ikea.
Igår susade jag upp till Stockholm och Ikea. Genom snöfall och halka. Fast helt klart värt allt. Och så perfekt och passande, på självaste internationella kvinnodagen, att spana in den nya kollektionen OMEDELBAR skapad av en av de coolaste kvinnorna som gått i ett par skor, superstylisten Bea Åkerlund. High five på hela alltet.
Tillsammans med Ikea har stjärnstylisten och modeaktivisten Bea Åkerlund tagit fram kollektionen OMEDELBAR som idag lanseras på alla Ikea-varuhus. En limiterad kollektion som kommer att vara unik i sitt slag då den bara finns tillgänglig en kort stund. Kollektionen följs av budskapet ”B WHO YOU ARE”. Att våga vara sig själv och att våga gå den egna vägen. Ett budskap som grundar sig i att Bea Åkerlund har alltid vågat just det och alltid lyssna till den egna magkänslan ”Ärligt talat känns det ibland som att jag byggt hela min karriär på att följa min magkänsla”. Så befriande citat från en sådan superstjärna och en förebild för många som drömmer helt enkelt.
”B who you are handlar om att omfamna sig själv, oavsett vad alla andra tycker. Det handlar om individualitet och kreativitet – två viktiga hörnstenar i Omedelbar ”.
Ikea själva beskriver kollektionen som edgy , oväntad och superunik. Absolut oväntad och kanske den mest originella kollektion som Ikea någonsin släppt.
Och ja, där satt den skulle man kunna säga. Någonting alldeles extra överraskande och personligt som får mig att tänka på Alice i underlandet fast i en gotisk värld. Lekfullt och kul men samtidigt stilfullt snyggt så att en piece från kollektionen skulle lyfta vilket rum som helst. Eftersom uttrycket i kollektionen är all-in på alla sätt och vis, kan jag knappt vänta på att plocka in de utvalda produkter jag gillar allra bäst och sätta dem i vårt eget hem. Det kommer bli sagolikt!
Bea Åkerlund är världskänd och allkonstnär. Modeaktivist, superstylist och kostymör. Hon har synts i alla möjliga kreativa former och världar inom mode, film och musik. Allt hon gör får mig alltid att höja på ögonbrynen en gång extra. Det är liksom aldrig ängsligt, mainstream eller tråkigt. Det är alltid modigt, egensinnigt och med magisk tvist som oftast är allt annat än verklig. Som om all kreativitet fick komma ut på en gång och aldrig någonsin slapp boxas in i det fyrkantiga och vardagstråkiga.
Att Bea är känd för att bryta mot normen är ju ingen nyhet men att också göra det tillsammans med just Ikea känns extra flott. Beas önskemål var att kollektionen skulle uppfylla två viktiga målsättningar. ”Den skulle vända sig till många människor, men ändå vara sann mot den jag är”.
”I basically designed everything I was lacking in my life, ” säger Bea till Vouge och därför har hon ett 20-tal av kollektionens klädställning i sitt eget showroom. Hattlådorna kommer följa med på alla kommande resor. Skolådor saknade hon och likaså de perfekta vattenglasen.
Alltså denna klädställning. Är den inte tjusigast ever?
Tack för den smarta galgen!
Den blå påsen, fast i svart och guld med viktigaste budskapet. Be who you are.
Detta är en flygcape. En filt att resa med eftersom Bea själv alltid fryser på flygplan. Men som kan hänga kvar på en när man kliver av. Lyxigt med guldet.
Rara Emilia de Poret var också där för att plåta. I vanlig ordning var hon supersnygg och matchade kollektionen så smashing.
Kika in hos henne och Elsa Billgren för deras tolkningar av kollektionen. Så flott sällskap i detta samarbete.
Emilia hoppade stilfullt bland bäddningar och kuddberg. B-lampan har redan åkt upp härhemma på morgonkvisten. B kan nämligen även stå för Brooklyn, det första Nomi skrek när hon fick se kollektionen för ett par veckor sedan.
Ville ju inte vara sämre än Emilia, så jag lånade hennes fotoassistent. Men efter en hetsmorgon med jobb, valpar och en biltur i snöfall blir det inte mer fashion än såhär, haha!
Hattaskar ändå. Med röd insida. Det slog mig att hela kollektionen kändes väldigt arbetat och har hög kvalitet.
Detaljer som stack ut och det var ju inte så att man var tvungen att bygga ihop hattasken själv. Den var ju liksom färdig, rund och hög. Och askar fanns det flera stycken, till min lycka.
Jag älskar kontrasterna. Att ta det typiskt sagolika som höga hattar, snirkliga speglar, franslampor, guldskimmer, det mjuka och femina och sedan mixa ihop det och ge det nytt uttryck på ett coolt sätt. Utan att gå till överdrift. På så vis tänker jag att jag denna kollektion kommer falla många i smaken. Som att en tjusig sko blir en vas, en väska en lampa och en bok en ask. Jag ser också kollektionen som en flirt med unik vintage, sådana prylar som de flesta letar land och rike runt men kanske aldrig finner. Nu blev det plötsligt tillgängligt för många att ha en snirklig mannekäng i klädkammaren, högar av hattaskar, en klocka som känns som en tidsmaskin och att enkelt få ett dressingroom med stjärnstatus.
-
Toatavla, duktransparens och lästipsigt!
Jag njuter så himla mycket av att ljuset är tillbaka. Det känns mer nödvändigt i år än alla andra år, men det sa jag säkert förra våren med. Om man jobbar med bild så är det ju tacksamt med råge. Under sommarhalvåret kan man ju ta fina bilder fram till 10-snåret medan man sliter sitt hår när solen bara är framme några futtiga timmar. Kanske är man mer observant på hur mycket ljusare det blir från dag till dag. Idag var det fortfarande ljust vid halv sex!
Nathalie frågade igår varför jag hade Matisse-tavlan på toa. Så just därför tänkte jag flytta ut den lite mer i ljuset. Det komiska är att jag köpte själva printet när jag var typ tonåring och på besök i Paris. Sedan ramade jag in det några år senare, sådär på ramverkstaden för jag gillade motivet så mycket. Trots att det inte var något exklusivt alls. Och så hängde det i min första lägenhet ( eller faktiskt den andra då jag flyttade hemifrån första gången när jag var 16) som var full med tavlor, hattar och torkade blommor.Hade nästan glömt hur det såg ut där förrän en gammal kompis upplyste mig nyligen.
Well, tavlan har mest stått på vindsförråd för att slutligen hamna på toaletten då. Fast jag har i alla år tyckt att motivet är ljuvligt, färgerna likaså och sedan älskar jag det skeva.
Innan ljuset försvann idag var jag tvungen att testa transparensen på dukar.
Bra genomsläpp här ändå och så väldigt vackert broderi.
Sådant man gör, inget konstigt alls.
God onsdagskväll på er finingar. En helt annan grej. Minns ni när jag skrev det här inlägget och tipsade om ett sådant bra podavsnitt. Det hela handlade om hur pass genomtänkt och uträknad vår mobilanvändning är. Det handlade om hur skaparna av allt har börjat ”hoppa av” och istället varnar för vad allt detta gör med oss. I alla fall, flera hörde av sig och var besvikna att man inte kunde lyssna tex i Norge. Nu har jag hittat en sammanfattning av programmet här.Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM
-
Urnatur – vem vill inte sova i en trädkoja?
”Jag tänkte på det redan du skrev ett inlägg om att bo i en trädkoja. Och i inlägget med att vi människor kanske ska klura lite mer på om vi verkligen MÅSTE flyga hit och dit över hela jorden. Urnatur är nära, helt magiskt och människorna där hur fina som helst. Men var aktsam om vem du har med dig. Min upplevelse var att jag nog skulle bli kär i vem jag än åkte dit med för det var så himla härligt (nu var jag där med min partner så det kändes bara bra).”
Jag fick kommentaren ovan häromdagen. Tror ni att jag klickade mig vidare inom en sekund?! Så himla tacksam för sådana här tips. Och framför allt eftersom sådant här snurrar i mitt huvud några gånger per dag.
Så nu, susa hit på momangen! Först – 3 minuters film om platsen, skogen och trädkojorna… Och här på instagram @urnatur
Urnatur alltså. Ekoturism av det magiska slaget. Urnatur finns i Ödeshög, i Östergötland. och jag drömmer mig bort i bild efter bild. Ett B&B om sommaren men även öppet för konferens, bröllop, en middag. Lite såsom man kan önska en skog och ett trädhus till.
Här finns alltså stugor och trädkojor. Handtimrade. Ingen el men väl öppen eld och fotogenlampor framåt kvällen. Snarare ett retreat än ett hotell.
Såhär står det på frågan om barn är välkomna: Barn älskar att vara här! Ofta vill dom inte åka hem… För det finns ju inget bättre än att göra upp en eld och sedan sitta vid elden och kanske även laga mat över den öppna elden. Eller plocka svamp eller bär i skogen och fiska. Klappa hunden, hälsa på de roliga hönsen, ta ett bad i sjön eller en tur ut med båten är annat man kan göra. Eller leta reda på sockerdricksträdet och har du tur kanske det är årstid för sockerdricka… Gläntan, mosstemplet och vargkåtan samt kråkslottet lämpar sig för en familj.
Jag läser detta under Naturnätter och tänker på när Viggo åkte på lajv för några år sedan. Hur förändrad han var när han kom hem efter att ha sovit i tält i en vecka. Och gjort mat över öppen eld. Hur skitig som helst (trots sjötvättande) och med tusen myggbett men så jädrans annorlunda i mood. Glad och sprallig men ändå helt kolugn som om skogen hade öst mjukhet över honom. Minns att han berättade att han vaknat ett par meter från tältet, liksom rullat under kanten, mitt i mörka skogen. Jag undrade om det var läskigt och han förstod inte frågan.
Skogsbadsretreat låter ju heller inte fel. Låta själen bada i skogens alla sinnesintryck. Och lite samtal vid lägerelden på det. Om man bara har ett par timmar över kan man prova på endast skogsbadandet.
Jag tänker igen på det där om att Viggo inte förstod vad jag menade med läskigt. Jag kan själv nämligen tycka att skogen är lite läskig och tyckte definitivt det som barn. Speciellt om natten. Jag hade ju typ dött om jag vaknat utanför trygga tältet. Och jag inte låta bli att tänka på alla läskigheter i film som utspelas just i den mörka skogen. Sådant som ju spär på hela myten om den världsfarliga skogen.
Men kanske är det bara så enkelt att vi behöver vistas där så mycket mer än vad vi gör. Att när man är i skogen på riktigt så försvinner den där känslan per automatik och lugnet kommer som ett brev på posten. För det är ju exakt så skogen fungerar, den ska ju vira in oss i ett lugn istället för att få oss att tänka på serier som Jordskott. Det är ju sedan länge bevisat att skogen och naturen har så mycket positiva effekter på oss, både psykiskt och fysiskt. En lugnade effekt, att vi stressar av , immunförsvaret stärks, minskar risk för en rad sjukdomar och depression. Snällheten själv liksom. Lättillgänglig och gratis.
Som poesi eller hur?
UrNatur är certifierade av Nature´s Best , en kvalitetsmärkning av ekotursim på norra halvklotet och drivs av Ekoturismföreningen.
-
Hidden Places tar form.
Visst ser det lugnt, fridfullt och sofistikerat ut? Mokkasin plus Babes in Boyland strukturerar. Och planerar efter en strikt dagordning inför kommande workshop. Hahaha, inget kunde vara mer osanning. Ja workshopen är ju i högsta grad en supersanning men resten då. Kära nån, min hjärna kokar över inom kort och jag funderar starkt på att tvinga mig in i en mörk garderob, sluta ögonen och andas. För en minut eller två.
Säg den idé som inte farit förbi i det här rummet idag, säg det spår som inte fått tusen sidospår säg den struktur som startat så ordentligt för att en minut senare vara ett kreativt kaos. ”okej, vi tar en ny strategi, vi gör såhär” För någonstans i bakhuvudet hade vi ända en tidspress, inte minst för att Matilda & Nathalie farit runt i ett Sörmland med tåg som blev till buss, som blev till ett nytt tåg och lite så. Allt utav ett godståg som hamnat på fel spår. Fast ändå där satt den – vår workshop Hidden Places har sytts ihop. Och jag vet inte när jag hade så här kul. Innan den ens har börjar liksom! Den är fullbokad, med råge dessutom. Fast det kändes himla fint att kunna ge några fler möjligheten än det var tänkt från början. Jag behöver väl inte ens skriva att jag älskar att jobba med Nathalie & Matilda, sådant drömteam!
Vid två fylls det här huset sakta med säkert av barn. Och om det möjligen funnits ett uns av lugn så är det som bortblåst. Jag åkte iväg ca 7 minuter för att köpa fika. När jag kommer tillbaka ser jag att Securitas svänger in på uppfarten. Matilda hänger ut på trappen och säger att det är ingen fara, pannkaksstekpannan ligger slängd i snön och köket ligger i som en dimma. Nathalie står vid spisen och steker plättar… Nomi tänker aldrig mer i livet steka några sådana efter vad som hänt minuterna innan. Liv och hennes kompis hade lyckats bränna pannkakor. Vårt hus har ett brandlarm som går igång på alla cylindrar och vaktbolaget rycker ut bums… Ja vad ska man säga, aldrig långtråkigt i alla fall.
Fortfarande lite oklart men inte direkt snålt fikainköp.
Vi for på loppisrunda också.
På Möbelmagasinet var det så himla mycket fint just nu så vi blev kvar tills långt efter stängningsdags. Det är postskåpet alltså, funderar på hur jag ska försvara det för mig själv.
Nathalie shoppade böcker.
Så visade Ola oss det finaste lilla bordet och då kan du ändå inte se det skavda bladverket på bordsskivan. Sedan proppade vi bilen full med workshop-rekvisita och gick igenom vilket körkort som gäller för lätt lastbil. Kanske borde man uppgradera sig i körkortsvängen nu när man inser att workshops av detta slag är kanske exakt det man vill jobba med resten av livet. Attans så bra dag ändå. Och när jag tänker efter, kanske verkar det inte så väldigt strukturerat sådär sett från ovan men jäklar vad det händer grejor. Det är EXAKT så jag fungerar som allra bäst. Inte efter någon fyrkantig dagordning. Inte efter något punkt ett och två och så vidare. Okej, det är mycket som snurrar. Det kanske kan tyckas sakna röd tråd och strikt fokuserande. Men i själva verket är det precis tvärtom. För som sagt – där satt den. Inget kan vara mer sant!Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM
-
Då och då mixar de regndroppar med solsken till en lemonad.
Jag taggar ner en smula innan jag hämtar dessa tjejen vid bussen. Tåget slutade gå halvvägs så då blev det en lucka i en redan speedad tisdag. Så, jag taggar ner med en… trädkoja!
Måste verkligen tipsa om det fina med att ha en. Vi byggde med en säker konstruktion av reglar till golv och stomme. Sedan klädde vi in det med vårt älsklingsträd som var tvungen att huggas ner pågrund av ihåligheten och risken att hamna i vår pool. Så fort det stormade lite så vajade det något alldeles otroligt. Men det var nog det ihåliga, ni vet ett sådant man krypa in i eller hitta skatter i botten på. Och det hade de vackraste av körsbärsblommor. På våren var knopparna helt otroliga och nästan inne i vårt sovrum. Som sagt vi älskade det där trädet och trodde att det alltid stått där, en hel evighet tillbaka. Jag sörjde när det var tvungen att huggas ner. Det som alltid stått där…. Trodde vi tills för några månader sedan…
”I ett undanskymt hörn av trädgården lever en och annan fe. De bor bland trädkronorna för de vill vara lite närmare himlen än vanligt folk. De äter sand och blommor men lämnar alltid de rosa kvar. Då och då mixar de regndroppar med solsken till en lemonad. Fast då är det en extra festlig dag.De äger de starkaste av superkrafter. Jag hoppades att det skulle vara snällhet men det är is och eld. Jag har försökt att komma på vad de ska användas till men jag lyckas inte. Och feerna tittar fram mellan grenarna och viskar : En dag kommer du att veta….”
Så är livet in en trädkoja. Värt ändå.
Som en fasad av grenverk från det kära bigarråträdet. Så tipset, klä in den. På så vis smälter den in såsom en trädkoja bör.
Säg den lek som inte lekts där.
Men hur var det då med trädet. Det knotiga och superhöga. Nästan lika högt som vårt hus. Med en magisk trädkrona, med blomknoppar stora som äpplen. Som om våren gav känslan att titta direkt in i ett moln av vita blomster. Det sagolika trädet.. Jag fick nyligen veta av vår granne, en dag några år innan huset blev vårt hade de förra ägarna fått en väldigt annorlunda leverans. Ett träd, ett enormt, med rötter och hela konkarongen. Ett helt träd liksom, ett säkert hundra år gammalt. Och vips ner i jorden med det! Tänka sig va?!