THAILAND - CHIANG MAI

Och varje liten korg fick en drös av kärlek.

Som jag skrev igår hittade jag ju en massa bilder från Chiang Mai, är fortfarande lite förvånad över att de inte är visade. Samtidigt lite nöjd, i hemlighet, för det är så himla fint alltsammans och då har jag det kvar att visa.. Vi börjar att kika på korgtillverkningen tycker jag! Direkt från Numero 74´s fabrik i norra Thailand. Igår skrev jag högkvarter och det må så vara, men det känns mer som ett vardagsrum. Som ett hem där alla känner alla, än just än fabrik som levererar till hela världen!

Korgarna tillverkas för hand ute i byarna. Människorna som arbetar för Numero 74 finns i en mindre styrka på plats här i den centrala fabriken medan den största delen finns ute i byarna. Alla har där sin egen specialitet av produkt. Man har allt som behövs för hantverket och produktionen,  på plats antingen i hemmet eller i en slags närbelägen studio i själva byn. På det här sättet kan man fortfarande ta hand om barn och familj samtidigt som man har ett arbete. I Thailand är det fortfarande allra vanligast med generationsboende vilket innebär att det alltid behöver finnas någon som tar hand om de yngsta och de äldsta i familjen.

Korgarna, som finns i två storlekar och i stort sett hela No 74´s färgpalett handknyts alltså och levereras sedan hit, omålade.

Här målas de för hand.

Jag vet inte vad jag hade tänkt egentligen men typ någons slags spraymålning med mallar. Men frihand och pensel är det som gäller.

När korgarna är torra efter målning så går man igenom alla korgar, millimeter för millimeter. Med ett verktyg rätar man till om det är någon glipa någonstans.

Det känns verkligen familjärt här. Kanske är någons barn med en stund. Det är varmt och mysigt. Bara miljön är ju absolut härlig, ett skydd mot solen annars ute ju. Och fantastiskt inspirerande. Så enkelt men snyggt.

Varje korg förses med en liten tag i tyg.

Skinnband på plats för logga och produktinformation.

Det synas och kontrolleras.

Världens mest effektiva torkvinda.

Det fina när händer sköter jobbet framför maskiner är ju att man ser resultatet. Det är ingen hets eller press. Man synar, går över och kollar att allt är snyggt och målar igen. Det är också extremt fascinerande att korgarna är utan färg på insidan. Kan ju bara gissa hur mycket man hade drällt om man själv hade suttit där. Observera noll färg på händerna.

Jag skulle kanske har lättare att förstå allt detta hantverk om Numero 74 var ett litet lokalt miniföretag. Men eftersom jag vet att det är precis raka motsatsen så blir det nästan svårt att greppa. Å andra sidan fick jag i och med denna resa all förståelse och respekt att ett företag INTE kan leverera produkter på löpande band. Att det finns ett oersättligt värde i väntan på något man önskar. Jag vet att när vi hade affär att många inte kunde förstå varför vi inte kunde skaka fram 100-tals sänghimlar var tredje vecka. Jag tror de förstod när vi berättade att någon syr just din sänghimmel för hand. Jag hoppas åtminstone det.

Påtal om det. Såhär kunde det se ut när färdiga saker levererades från byarna. På en vespa från landsbygden.

Lirka skinnband i små hål.

Tålamod, tänker hon som har så lite av just den varan.

Ser ni en Nomi? Här är ingången till själva produktionen som kräver el såsom symaskiner. Till höger sker all packning, till vänster är kontoret. Och alldeles ovanför är Manops trähus.

Lunchleverans!

Man äter tillsammans i skuggan. I Thailand existerar inte att någon blir utan. Sättet att dela med sig till den som inget har,  är nedärvt i generationer.

Det är så svårt att se alla fågelburar men tittar du noga så ser du dem.

Lägg lite fågelkvitter på detta.

Kanske en radio med lite musik.

Jag vet ju med absolut säkerhet att väldigt många har en produkt från Numero 74 i sitt hem, visst känns det extra fint att veta att det var just här den tillverkades?

Follow me on BLOGLOVIN & INSTAGRAM

2 Comments

Leave a Reply