-
bara fredag.
Sent fredagsinlägg… Och inte särskilt helgpeppigt. Mycket snurrar i mitt huvud just nu. Det där med att alla kämpar med sin egen kamp är ännu en gång så uppenbart. Ibland alldeles osynlig för någon annan som bara passerar. Önskar att styrka och kärlek kunde skickas på moln, det hade varit fint.
Men det som känns mjukt är att jag är som hemkommen från världens snabbaste semester som varade endast 30 timmar prick varav nästan halva tiden var jobb. Och väldigt glad av Österlen om hösten. Påtal om ekollon så kan jag intyga att vid Haväng är de så otroliga stora. Kvista dit om du är nära! Och hur går det för våra små ekollon-bebisar då. Kom ihåg att byta vatten ofta! Jätteofta på vissa av dem, vet faktiskt inte vad skillnaden är men beror säkert lite på hur ekollonen är vid starten. När vattnet blir brunt och lite sörjigt, häll ut , diska ur glaset och fyll på.
Taa-daa många av våra har redan långa rötter och under helgen ska de få egna flaskor då rötterna slår i glasets botten nu. Däremot de jag lade tillsammans i en skål med vatten ruttnade snabbare än jag hann upptäcka det. Vi har haft våra i glasverandan. Soligt, ljust men kylslaget.
Nomi hade mixtrat med en variant av fladdermus. Mina barn är lite väl pepp på sprayfärg och vårt grus är numera inte grått utan guldigt och regnbågsfärgat.
Är galet förtjust i detta lakrits, tur för mig att det låg i vårt rum när vi landade här. Exakt det sagolika stället ska jag blogga om imorrn. Nu äta, läsa och sova. Bra och alldeles tillräcklig fredagskväll. För mig.
-
#metoo
Picture: Witchoria via Brita
Ingen har väl missat #metoo. Och fast varenda berättelse bakom hashtaggen får det att knyta sig i magen på mig så blir jag varm i hjärtat av det faktum att digitala kanaler gör det möjligt att stå bakom varandra och låta det viktigaste växa i exakt den storlek som krävs. Något som jag däremot hade missat och som gör mig iskall inombords var det Elisabeth Höglund skrev i expressen häromdagen , som alltså Brita Zackari upplyste om i sin väldigt bra text i ämnet.
Jag blev så förbannad så jag lyckades inte somna förren fram på småtimmarna. Hur i hela friden kan man missa hela poängen..?? ”Jag bagatelliserar inte problemet, skriver Elisabeth Höglund, men vissa kvinnor bär själva en del av ansvaret ” På något vis existerar inte ett men i en sådan här fråga. Hon skriver också ” värre saker kan man som kvinna bli utsatt för ”. Alltså. Jag vill nästan kräkas. Vem är hon att tycka sig sitta på den vetskapen ? Och det blir värre trots att det redan är galenskap vid inledningen: ”Det är alltså inte helt enkelt att definiera, men kvinnorna i den här kampanjen tycks inte bry sig om sådant analytiskt finlir. Om en man nyper en kvinna i rumpan så tycker inte jag att det är det värsta som kan hända. Det är bara att nypa tillbaka. Det brukar jag göra.”
Att hon tar sig rätten att avgöra vad som anses vara sexuella trakasserier är totalt obegripligt. Och skrämmande. Att allt bortom det allra grövsta skulle vara lite skoj sådär, lite sådant som man får leva med. Som kvinna.
Det kanske är dags att någon upplyser Elisabeth om vad ordet trakasseri betyder?? Att det enda som spelar roll är att någon annan inte respekterar dig och att du känner obehag. Då är det trakasserier. Om det dessutom anspelar på sex då är det sexuella trakasserier. Att någon tar på dig mot din vilja. Skickar sms och bilder med anspelan på sex. Sprider rykten kring detta ämne. Även prat och skämt om det inger obehag. Synande blickar, att titta på någon på ett obehagligt sätt. Inte så svårt att förstå , eller hur?
I förrgår vid middagsbordet hade vi ett bra prat om just detta. Det var någon av barnen som tog upp det och sedan var det igång. Jag är som sagt himla glad för den öppenhet och spridning som ändå kommit i och med digitala kanaler. Vår tids demonstrationer fast på ett världsomfattande vis. Och igen, jag vet att jag tjatar om det men det är så viktigt. Vi MÅSTE prata om detta med alla våra barn. Precis lika mycket om inte mer med våra pojkar. Jag har skrivit om detta förut här
Jag vill inte att vi kvinnor ska ändra oss för att samhället ska få den förändring som krävs. Problemet är snarare att män dikterar villkoren. Jag skulle hellre se en värld där vi strävar efter kvinnlig norm och mjuka värden. Och glöm ALDRIG, att de redan uppväxta männen också måste ta ett ansvar. Ett jättestort ansvar. Barn gör som de vuxna och lär av dem. Dagens män måste vara förebilder för sina barn, sina söner och döttrar.
Då fick jag fick kommentaren ”När tiderna blir hårdare kommer du att sakna manliga män. Du verkar väldigt lättpåverkad av vad auktoriteter som staten, medier, reklambyråer, banker och företag säger åt dig att tänka” Hmm, mycket knepigt svar det där.
Såhär svarade min man på frågan: ” Tänker du att ”manliga män” ska ordna upp all dagens olycka som i stort sett männen har ställt till med? För alltför många är samhällsklimatet redan idag alltför hårt och exkluderande. Speciellt för kvinnor. Det beror på att männen har tagit sig positionen att sätta agendan för i princip allt som berör samhället. Nu är det dags att nya värderingar som bottnar i andra ideal än de ”manliga männens” får ta plats för att forma ett jämlikt och tryggt samhälle i framtiden. För både män och kvinnors skull. ”
Sedan skrev jag ännu ett inlägg som grundade sig i samma sak.
Det är ju inte vi kvinnor som ska nypa tillbaka som Elisabeth påstår. Självklart ska inte vi kvinnor och våra döttrar ta emot, aldrig någonsin. Men den stora poängen är att det främst är männen som ska sluta. Detta får aldrig tystas ner, glömmas bort eller bagatelliseras. Det är ju för fasen männen som ska fatta att det inte är okej. Det är som när den som mobbas får flytta från skolan fastän mobbaren går kvar. Sjukt. Enkel logik att det bör vara tvärtom. Alla ska veta att det är inte okej någonstans att göra något mot någon annans vilja. Och glöm inte att detta handlar lika mycket om det grövsta som de gånger som följs av ”det var väl inte så farligt” eller ”det finns värre saker” En gång för alla -det är aldrig okej. Det är din kropp, bara din. Alltid.
-
Snabba ryck.
Egentligen hade jag påbörjat ett annat inlägg, inatt faktiskt, efter att ha legat osovbar efter att ha läst inne hos Brita. Inte för det Brita skrev för det är fantastiskt bra och viktigt, men för detta. Herregud. Men jag blev tvungen att packa en massa skön rekvisita i all hast så jag får skriva klart sedan.
Vi bestämde nämligen för en timme sedan att vi landar här till kvällen.
Samtal med Viggo när han kom hem nyss:
-Hej, det var en sak. Kan du packa ihop lite grejor. Jag och pappa måste dra till Österlen.
-Österlen, Skåne alltså?
-Ja nu inom en timme.
-Hahaha, coolt. Bara sådär. Kan ni köpa med en kebab från Malmö?
Nomi vrålade mer jaaaaaaaa! Får vi sova hos mormor & morfar!!? Inte särskilt ängsliga barn. Och inte så knussliga barnvakter. Skönt. Tack. -
Le Labo.
Idag är det tisdag och egentligen DIY men då jag suttit handen i en balja idag så blev det inget med den saken. Råkade nämligen ut för en liten brand imorse, fast om man bortser från att det var minst sagt skakigt i stundens hetta så gick det ju bra sånär på några blåsor. Men fy vad läskigt det är med saker som brinner.
Hur som helst så jag hade jag turen att besöka lite Frankrike på Bondegatan 48 i lördags. Det franska ( och New York ju ) dofthuset Le Labo har ju sin lilla butik just där.
Den franska känslan går ju verkligen inte ta miste på trots att företaget är New York-baserat. Men hela konceptet föddes i Grasse. Såklart, i de bästa parfymområdena. Kolla själva doftlaboratoriet där bakom glaset!
Egna skräddarsydda dofter är ju deras nisch. Parfymen blandas efter beställning. Jag kände redan direkt att jag aldrig skulle kunna bestämma mig då vi ju faktiskt var väldigt mycket på språng.
Tur för mig ändå att Kristin bestämde sig att shoppa ett litet parfymkit, så jag hann smyga runt med kameran.
Jag hade ju tidigare fått veta om den franske tapetkonstnären, det var under den tiden då jag hade fastnat för denna utomordentligt trevliga syssla. Det var Petra som berättade att just här hade just en tapetkonstnär jobbat med väggarna i flera månader. ATT jag också ska bli det någon gång.
Ännu ett bevis på att vackra väggar aldrig behöver vara hela och enhetliga liksom. Snarare precis tvärtom. Snacka om att jag blev megainspirerad på det här stället. Tio minuter max var vi där och ändå så hade jag insett det ena smarta draget efter det andra innan kvällen var slut. Så kan det bli.
Hur himla svårt att välja?
Dofterna baseras helt på naturliga ingredienser, både ekologiska och veganska. Dofterna är unisex och Santal 33 sägs vara den mest hypade doften. Men dofter är ju alltid det yttersta av personlighet.
Himla trevlig och kunnig personal. Tror minsann jag återvänder snart med oceaner av tid.
Jag tror att Kristin bestämde sig för ett discovery set. Blandat på plats och signerat med hennes namn. Hur flott present?
Som ett apotek fast fullt med doftnoter.
Kristin lär blogga om sin favorit var så säker.
-
For the monday coffee.
Världens senaste For the monday coffee. Men jag har varit med mamma och syster på en viktig föreläsning som ni får veta mer om en annan dag. Nu kör vi däremot några helt andra små stories.
Maren Ingeborg Gråblomst som driver vackraste Villa Betula blog har köpt en dröm utanför Prag. Man kan följa hela härligheten på ett nyöppnat instagramkonto och jag tänker absolut drömma med henne.
Åh jag vet att jag tjatar om detta samarbete. Men just svämmar nätet över med allt vackert som släpps den 2 november. Min granne här och Feminas modechef Sarah Thörnqvist väljer sina favoriter från HM plus Erdem.
Elisabeth har postat så mycket bilder från sagolika hus så jag knappt kan ta in alla mönster, färger och möbler. Det är ett krav att surfa in hos Fine Little Day och scrolla nedåt, ni kommer bli förlorade i skönhet. Att det sedan finns ett nyligen uppstartat samarbete med Gysinge Byggnadsvård och Fine Little Day får mig att tänka på den allra mest perfekta matchen.
Emma, som för övrigt är en av de härligaste som gått i ett par skor (träffade henne turligt nog på galan) köpte en bok häromsistens som jag blev nyfiken på. Ser så fin ut och självklar, såklart.
Barnrums-goals, made by Anna. Har försökt zooma in det sagolika dockhuset mer än en gång.
Imorgon släpper FGL den här tjusiga för pre-order. Vid lunchtid! Tänker att det gäller att hänga på låset då så många som frågar om denna prickiga skönhet.
-
Typiskt dålig plåtningsdag.
Jag borde ha tänkt till redan igår eller för all del för flera dagar sedan. Men jag föredrog, framför allt annat, att soffhänga med en av mina bästa vänner. Dricka vin och prata massor och jättesent. Inte särskilt svårt val när allt kommer omkring. Därför var jag liksom inte helt på det klara med dagens arbete. Inte färdigplanerad direkt, vilket alltid är smart i dessa sammanhang. Egentligen bestämdes det dessutom ganska sådär direkt på morgonen. Fast jag lovat mig själv dyrt och heligt att alltid packa färdigt dagen innan en plåtning. Speciellt i detta kryptiska ljus om hösten.
Nu till saken. Det föll sig nämligen så att ingenting blev klart. Inte det minsta faktiskt. Kanske den mest oeffektiva plåtningsdagen någonsin. Men extremt härligt att befinna mig här. Ändå. Snacka om att man låtsats i dessa lägen. Alltså att det är mitt eget eller något åt det hållet.
Vi började i alla fall sjukt pepp. Och målinriktade. Ljuset var prima och dagen var trots allt fortfarande lång. Skulle ju fotografera för kära Numero 74. Nu är det ju 2018 som gäller så synar ni noga lär ni se en och annan nyhet. Måste bara tipsa om att Smallable har ett väldigt stort utbud av senaste kollektionen som är så fin. Jag vet också från säker källa att just Smallable kommer att ha exklusivitet på bäddkollektionen i vuxen-storlek, de stora 65×65 kuddarna och överkasten i dubbelsängsstorlek. Ni är ju så många som frågar om just det. Ska ni till Paris finns ju Smallable som fysisk butik med egen Numero 74 popupshop! Hur flott!?
För övrigt är det knivigt med takhöjd. Som om man lever extra vilt när man ska fästa upp en sänghimmel.
Sneak peek!!
Sedan gick det alltså lite åt skogen med alltihop. Jag insåg att jag saknade en hel massa saker. Smart att komma på det när man redan är på location. Nu är det ju inte hela världen alls, men tur ändå att vi inte åkt ett par timmar för att komma hit. Detta hade jag såklart fått information om innan, att de fortfarande var under produktion. Men asch då, vad jag glömt bort det! Så jag letade i ett par timmar i vårt hus. Och svor över oreda och klantighet och varför jag inte har färgkoordinerat all rekvisita jag har i min källare. Jag drömmer om hur jag har powder-hyllan, dusty pink till vänster, alla grå nyanser på samma rad och sådär. Men nu är det så mycket motsats som du inte ens kan greppa. Såklart var hela letandet utan framgång. I ärlighetens namn kände jag mig som den slarvigaste som gått på jorden, jag var helt säker på att jag slarvat bort grejorna. Så därför satt det hemskt långt inne att svälja förtreten och kontakta dem, på en söndag dessutom… fast det var ju bra för då mindes jag ju. Men man känner sig ju lite sådär oproffsig när man har valt att söndagsjobba, monterat ner världens krångligaste järnsäng, packat bil, styrt upp med ungar och lunchplaner, och dragit med man och hela konkarongen.
När jag kom tillbaka hade i alla Kristo ordnat en smart hiss när takhöjden är enorm. Fattade faktiskt inte riktigt hur det hela gått till.
Så han fick stajla lite en andra gång.
Det är banne mig älskvärt att låtsats studio här. Vem var det som skulle sitta där när snön kommer…?
Jag fixade lite med kuddarna som ändå låg där i huset. Tyckte det var synd på alltihopa annars.
Sedan återstod bara själva nedpackningen då…
-
Ett dygn med Kristin.
Jag har nyss kramat bästa donnan adjö när tåget fortsatte mot Varberg. Har nämligen finhängt med Kristin under ett par dagar. Dock har min kamera drabbats av någon slags svacka och fokuspunkten infinner sig som bäst varannan gång.
’
Men i bra och disigt morgonljus (nu överdrev jag jättemycket för klockan var säkert 11) tog vi några bilder på den fina långklänningen som snart kommer till FGL. Hur fint är det inte med rara strumpor. Dessa är med hjärtan och från Ganni. Jag ska investera i tio par finstrumpor tror jag, sedan ska jag tvätta dem i tvättsäck varje gång så ingen spårlöst försvinner och sedan ska de vara bara MINA.
Igår var vi på gala och Kristin var klädd i drömmen. (kolla fuskpälsen mitt öga nyss spanande, omg!) Det var Influencergala och Kristin höll ett klockrent prisutdelartal, som hon aldrig gjort annat. Tyvärr kammade hon inte hem priset i Årets business, vilket hon varit hade varit värd. Så stort grattis till alla vinnare och också alla nominerade, också de så stora inspiratörer. Bland en hel radda av priser tog Elsa priset som , Marguax som Årets influencer och tjejerna bakom Nordinary som Årets innovatör.
Själv hade jag en klänning från Carin Wester för Åhlens. Och hade även en modetvilling på festen, haha! Tillsammans med knallröda strumpbyxor, knallröda dojjor och Nomi´s loppishalsband såg vi ändå inte samma ut.
Så jäkla fint att se Kristin bära ett av de två systersmycken jag och Johanna gjort till henne och Miranda. Eller jag ligger verkligen inte bakom en endaste liten gnutta av hantverket men vi har formgett det tillsammans och sedan har Johanna gjort det mest gedigna hantverk man kan tänka sig. Ni ska får veta mer om detta, såklart! Titta i detta inlägget vad fint ändå.
Idag efter frukost tog vi en runda på mitt gamla Söder. Tittade såklart in hos Sanna och Bodhish. Blev inspirerad till tusen som vanligt av Sannas kunnande och tricks. Kolla in mitt och Kristin´s instastories om vad som händer här. Jag säger bara Florida vatten…
Eftersom vi båda är tidsoptimister hann vi ju med rätt mycket på futtig tid. In en sväng på Le Labo. Alltmedans Kristin doftade sig igenom sortimentet hann jag fotografera ett helt eget blogginlägg. Så sjukt fin affär och världens bästa tapetkonstnär har ju varit här.
Nästa stopp blev Petras Betón (fd Minimocks) . Attans vilken osis att Petra var hemma och helgmyste, ville ju ge henne en kram och säga wow vilken söt liten drömaffär!
Tack Kristin för jag fick vara din date! En-dygns-date med vänner borde man alltid ha på önskelistan.
-
Alla dessa stjärnor!
Jag bodde i Norrköping i slutet av 80-talet, då var staden som en stad är mest. Området med gamla industrier var mest slitet och planerna var rivning. Men tänka sig, staden tog en helt annan riktning. De som bestämde valde att restaurera, bevara och göra något helt unikt. Och nu snackar vi inte en liten byggnad utan ett gigantiskt område mitt i stan. Bland vatten och broar och så estetiskt tilltalande att man inte kan gå en meter utan att utropa åh. Ni förstår ju säkert hur mycket jag älskar det här.
Som Värmekyrkan. Herregud. Tänk om det här stället fick vara en liten minivärmekyrka.
Psst! På en dag försvann alla fb-delningar här på bloggen. Det var jättetråkigt tycker jag. Speciellt eftersom inlägget om stället ovan hade nästan 100 delningar. Vet inte varför det blev så men dela gärna igen.
När jag kom in här kunde jag inte prata längre. Jag älskar att man har gjort allt i renovering/restaurering som det alltid sägs att man inte kan. Hur många gånger har man inte hört att det går inte att göra si eller så, det går inte att isolera på det viset, det går inte att bevara exakt så, det måste förändras det ena och det andra. Och man tänker att de som sägs sig veta borde ju veta vad som är allra bäst. Fast det egentligen handlar enbart om minsta möjliga penningansträngning. Att se långt bortom estetiska val verkar vara det som är allra mest modernt i många kommuner. Därför ger jag alla stjärnor i världen till Norrköping som lyckas så jäkla bra. Och fortsättning följer…
Just den här dagen skulle jag träffa några andra stjärnor.
Karin och Johanna som är Edit & Björnen! Jag är så imponerad av dessa tjejer. Diplomväggen bakom mig vittnar om en mängd priser inom kommunikation. Årets stjärnskott, kreatörer, design, print. Så många utmärkelser under deras 5 år som byrå. Så välförtjänt! Jag kikade på mycket av deras produkter, säger man så? Det låter så torftigt. För här snackar vi så himla, himla fina grejer. Genomtänkt i minsta detalj. Jag älskar ju när man tar saker till en nivå när varenda liten millimeter är genomtänkt. Som trycksaker, kataloger, som är inbundna på vackraste bokbinderi-sätt.
Idag krockar deras 5-årskalas med en annan fest. Allt kul på samma timme. Och just idag, släpps deras alldeles nya sajt! Redan i starten ser man ju att det barkar åt det magiska.
Den här dagen finfikade vi något supersmarrigt som Karin slängt ihop från Food Pharmacy´s kokbok och det var sjukt gott.
Vi har en grej ihop nu som jag är himla glad åt. Det förtjänar dock ett eget inlägg.
Men att få ta sig an de allra vackraste djur är inte mig emot. Inte alls.
Att gå runt i deras lilla studio var ju som en skattjakt i sig. Jag kände mig som ett litet barn som inte kunde låta bli att fingra på ALLT.
Men titta. När Karin drog fram den här lådan kände jag helt klart ett sting av lätt avundsjuka. Minst sagt. Så pass att jag numera roar mig med att buda på sådant här. Men det räcker absolut med en ask i den här storleken för inga pengar alls. I alla fall inte strax under 5000.. Det är så lustigt det där med budgivningar. Först händer ingenting på flera dagar och man ser fyndläget, sedan säger det smack och det drar iväg till något helt ovärt.
I alla fall. Precis lagom.
Tapeter har de också gjort. Såklart. Säg vad de inte gjort.
Vi spanade i olika magasin som skrivit om deras saker. Här i ett tapetreportage på Elle Decoration.
Jag vet att det kommer mera inom film. Men ni måste kolla dessa sagolika filmer som de släppte på sin instagram nyligen. Här är Johannas film. Och Karins film. Så vackert, så mycket dem och de finaste porträtt jag sett någon gång.
Jag hejar så mycket på de här tjejerna. Så grymma! Och är glad att våra vägar korsats. Det extra fina är ju att de dessutom bor i min nya favoritstad. Ett stenkast eller en halvtimmes bilresa från mig. Om jag kör för fort.
Såklart gick vi på finpromenad!
Alltså varenda hörn är ju fullkomligt magiskt. Jag fick nästan överslag av alla vyer. Eller inte nästan. Jag fick det.
Jag tänker att det inte går att ta in i bild.
Men bara en sådan här sak. Att man liksom bevarad och byggt in, som gigantiska tittskåp. Så jäkla coolt!
Och det här är när man tittar ner i tittskåpet. Där kan ställa ett band som spelar, en konstinstallation eller för all del en Sofia som bygger en miljö.
Allt vatten gör ju sitt till det hela. Och dånet av bruset får mig att tänka vild natur. Kombon av stad blir ju minst sagt storslaget.
Tjejerna visade runt och universitetsområdet måste slå det mesta i campus. Små broar leder över vattnet. Och just detta faktum att det hela saknar slut, åtminstone för ögat där du står, är så jäkla speciellt och unikt.
Jag vill så gärna få höra mer om hur man tänkte, hur man gick tillväga och hur man lyckades så fenomenalt. Jag måste bjuda in mig själv på någon typ av föreläsning.
Varenda detalj alltså.
Älskar att det mesta ligger på vattnet, i Strömmen. Det fina är att det också byggs bostäder bland allt annat. Kolla in detta bostadsprojket. Kristo berättade nyss, då han jobbade i området en sväng, att när det blev bestämt att man skulle bygga bostäder just där lystes hela byggnaden upp inifrån med siluetter av helt nytt liv i fabriken.
Jag kan flytta in, trots insynen.
Jag blev visad varje ställe och bakom hörn som jag aldrig skulle vågat mig till annars.
Men kolla! Om man vågar att gå vid trappan där vattnet brusar som bäst så hittar man en turbin. Som också omsorgsfullt tagits omhand. De berättade att ibland är det fest här… Drömparty.
Glöm nu inte att kika in hos Edit & Björnen .
Här är det dags att fixa sig till gala med denna stjärna!! Nominerad till Årets Business ! Wow så välförtjänt! Nu håller jag mina tummar. -
Torsdag.
Idag har jag:- Visat upp vår Meli Meli soffa för någon som var sugen att köpa en likadan. Det tycker jag var kul eftersom jag älskar vår soffa. Så om någon annan i krokarna är sugna på en sådan soffa men vill se i verkligheten, ring för tusan!
- Varit på kurs med min far. Vi tecknade perspektiv och jag insåg att allt jag lärt mig i skolan bara var på låtsats.
- Köpt röda strumpbyxor till festligheter imorgon.
- Synat Carin Wester´s kollektion för Åhlens som jag tyckte var jättefin.
- Plockat och färgat mina ögonbryn vilket jag tycker är fantastiskt lyxigt när det händer en gång om året.
- Provat alla skor jag äger för att önska mig ett par sådana här.
- Smält en polotröja från 70-talet (min mammas) under strykjärnet.
- Plåtat Liv inför ett samarbete.
- Blekt håret på Viggo.
- Tagit emot jättemånga vackra nyheter av Johanna till vår shop.
Jag borde ha packat ner lite snajdigt till imorrn när jag ska träffa den här stjärnan , och gå på festligheter som sagt. Men nu måste jag bara säga sweet dreams till alla jag känner…. -
Katrineholms-revyn behind the scenes!
Min födelsedag firades på bästa vis. Bland glitter, discokulor och en hög av fina människor. Glamorösa som få! Vi skulle plåta affischer inför Katrineholmsrevyn 2018 här i staden. Ärofullt uppdrag och sjukt härlig dag!
Vi befann oss på det här stället och alla var supertaggade. Temat är som ni säkert förstår disco. Det hade sneglats en del på Studio 54 och jisses vilken tid, vilket ställe. Hoppa in på Pinterest och sök Bianca Jagger och Studio 54. Eller Cher. Eller Bowie. Eller vems om helst. Man vill ju till och med hänga i soffan med självaste Björn Borg.
Bästa Cia. Min begåvade vän sedan urminnes tider. Första gången jag mötte henne var jag fjortis och pryade på frisören i Vingåker där hon gick elev. Det var nog min första girlcrush. Jag tyckte hon var den absolut coolaste jag någonsin sett och mött. Och ni vet när man var fjorton. Dessutom den osäkraste fjortonåringen i världen tror jag. Så jag drömde i smyg, sådär skulle man vara. Om man fick ta och önska sig liksom.
Att det sedan slumpade sig så att vi blev släkt och öppnade salong ihop är ju en annan historia. Hon är i alla fall precis lika cool. Och dessutom sjukt begåvad på jäkligt många plan.
En annan begåvning är hon som sätter glitter på kinden. Faktiskt min, ja vad är det nu… Min mammas kusins dotter, Linnea.
Det var Cia och Linnea som styrt upp hela plåtningen och jag kände mig som värsta lyxliraren. Med egna stylister som hade fixat hår, make och outfits. Och Kristo som assistent i allt från blixtlära till backdrop-bygge.
Johanna i sitt vanliga jag.
Lyxigt ja. Alla var så vackra och så bekväma framför kameran.
Som filmstjärnor hela bunten. Det var nog scenvanan som satte in. Jag var så imponerad av alla dessa proffs.
Zaki och Cia var ihop-parade inför Lyckliga gatorna. Sedan dess har det kommit en hel massa uppdrag. Fattar. Att se dem dansa ihop är magiskt.
Tjusigt par i verkligheten med. Pontus & Johanna.
Vårt backdropbygge funkade fint och jag kände mig så nöjd när jag rullade ut alla mina discokulor. Inget världsomvälvande men det är faktiskt kul att äga viss rekvisita. Man vill ha dem liksom. Tror det har med alla tusentals småspeglar att göra. Solkatterna vet ni.
Stjärnor sade jag ju.
Idag har jag redigerat bild efter bild. Och jag är så himla glad över att hamna i olika sammanhang hela tiden. Att inte bara kunna gå på gammal vana och på sparade redigeringsrecept. Att fundera över ändamålet och då är ju liksom temat rätt långt från mina ”vanliga” uppdrag. Och det är just det som är så himla skoj.
Jag var ju tvungen att snoka lite i kommande roller. Cissie skulle vara reporter, det ser ju alla. Stjärnreporter.
Sabina.
Zaki.
Katrineholms-revyn är något av det proffsigaste staden har och för varje år tar man nya stora kliv mot succé. Är som sagt väldigt glad att få vara en del. På mitt sätt.
Ni förstår att denna födelsedagsfeeling är svår att slå.