-
Soffan.
Av någon anledning börjar handmålat porslin smyga sig in i vårt hem. Som tallrikar och den där somriga lampan. När jag och Kristin for till Helena så fanns två identiska vaser. Kristin kände att man inte kunde dela dem åt, fast bestämde att en fick stanna hos mig och den andra hos henne i Varberg. Som ett kompishalsband kan man kanske säga.
Så många som frågar om vår blå soffa. Den heter Blanca och kommer från Melimeli . Och vi älskar den. Soffor är kanske vår värsta möbel, min och Kristos alltså. Vi har aldrig tidigare hittat soffan med stort S. Vi har felköpt, gett bort, skattat oss lyckliga åt fabrikationsfel (då var ju tillverkaren tvungen att ta tillbaka den, yes vilken tur nu när den ändå inte passade ) . Och så vidare. Man kan ju liksom älska vissa möbelsorter. Som skåp exempelvis, hur många vackra kan man hitta? Men soffor har då varit raka motsatsen. Tills denna då. Älskar allt med den. Den stora dynan i rygg och sits, färgen, tyget, formen, storleken, höjden, hur bekväm den är… Jag kan villig erkänna att jag var lite skeptisk mot mörk sammet, tänkte kanske att den liksom skulle dra åt sig damm och smuts. Men alltså, tyget! Hur bra kan det vara?! Ser fortfarande ut som ny och det är fasen en ren bedrift i vårt kaoshem och alla som kraschar i den här soffan. Ungar och hundar och allt däremellan.
Och lampan. Igen. Härifrån.
Oj, jag glömde visst putsa glasbordet insåg jag nu. Fast det är liksom inget man gör dagligen, visst gör man inte?
Känns fint med kompisvaser på något sätt…
-
Gästrum om sommaren.
Jag fick en fin fråga för ett tag sedan, om hur vi gör med gästerna. Om vi stoppar ner dem lite här och var eller har ett gästrum. Först och främst bestämde vi i alla fall att gästerna är ALLTID det allra viktigaste. Jag menar det hänger verkligen inte på själva gästrummet, myset kommer på köpet ändå! Bra att inte glömma så man inte fastnar i någon gästspärr pågrund av själva gästrummets vara eller inte vara. Hua så hemskt det hade varit.
Men det roliga var att jag bara någon dag innan jag fick frågan, hade kläckt en strålande idé om saken med gästrum. Till saken hör nämligen att nu för tiden brukar vi göra just så, gästerna får hamna lite här och var. Vi har liksom spritt ut oss så himla mycket i det här huset. Vi skulle mycket väl kunna ha ett gästrum men vi möblerar om, hittar nya grejor att fylla rummen med, byter och lyxar oss bäst vi vill. Och jag vill poängtera att detta verkligen är ett lyxproblem, att vi har yta och kan ändra oss och hålla på. Vi har också bott i en minimal, i jämförelse, 3:a. Då var vi 6 personer och möblera om fanns ju liksom inte på tapeten. Då gällde det att tänka smart. Bara smart.
När vi flyttade hit så hade vi gästrum faktiskt , det såg ut såhär http://www.mokkasin.com/2011/02/01/tisdagstema-om-favoritfarger/ Och sedan blev gästrummet kontor, och musikstudio och nu är det tv-rum. Vi fortsatte ha gäster såklart men de hamnade där de fick plats och det funkade fint ändå.
Men så fick jag ju den där strålande idén. Det hela låter kanske lite omständigt men jag är så himla förtjust i att möblera om. Helt gratis nöje dessutom! Jag tänkte nämligen att om somrarna sitter vi sällan och äter i vårt rum med de dubbla glasdörrarna. Så därför tänkte jag att vi flyttar hela möblemanget från vårt vardagsrum till just detta rum och gör om rummet ni ser där mellan dörrarna till ett gästrum. Bara om sommaren! Sedan blir det mysigaste soffrummet igen när hösten kommer. För då vill vi ju äta alla frukostar och middagar där ljuset är finast. Så himla enkel lösning.
Gästrum på en sekund eller i alla fall tio minuter. Ni är så många som mailat om sängkläderna. Det är nyheter från Numero 74 och släpps inom kort.
Sedan var det ju liksom inte så mycket mer som behövdes än lite blommor. Gästrummet ligger ju liksom i ett hem med allt man kan tänkas behöva.
Och böcker, klossar, spel och grammofon får ju vara kvar som annars.
Ska nog plocka ner lite småbarnsböcker från vinden också. Annars kan man kanske tänka sig ett kapitel eller två i Sandvargen. Ni har läst den för era barn väl? Så fin bok.
Och noveller är kanske bästa gästrumsboken! Extra fina är de från Novellix.
Ett litet skåp fick byta plats. Det passade så fint där bland tavlorna.
Och ett par krokar i porslinshörnet. Det här skåpet ska kanske få byta plats men inte för gästrummets skull. Men om det gör det så ska jag nog ha ett litet skrivbord där. Kanske ett linneskåp. Eller lite varannan vecka…
Loppiskrokar för en tia styck.
Nu kan man ju tänka sig att det här rummet står lite tomt mellan besöken. Men det är ju något speciellt med det där att möblera om. Nu känns ju det här rummet hundra gånger mysigare än vårt eget sovrum. Så vi har alla passat på att slumra lite där i vårt sommarsovrum.
-
Och idag har jag bara inspirerats och lyssnat på repeat.
Alltså det här med att bli inspirerad. Jag håller på och planerar inför gatufesterna Lyckliga gatorna i Katrineholm. Och mitt i sommaren kände jag ett stort behov av inspopåfyllning… Jag är inte helt lättflörtad här. Ofta hittar jag den där jag minst anar och inte direkt handfast och solklar och inte helt enkel att dela med sig av. Det kan vara ett samtal, ett möte, en tygbit… Men på vägen hem från Varberg slog det mig att det är faktiskt inte klokt vad jag kan tänkas att inspireras av sköna Marina inför dessa fester. Marina alltså, Strömma farmlodge´s ägarinna, hur i hela friden har hon kunnat bli så grym? Mitt senaste inlägg från vistelsen i Varberg och på Strömma fick rubriken Girl power. Och man kan väl tänka att Marina liksom är definitionen av detta ord. Helt klart och självklart!
Så ja idag har jag förlorat mig i storyn om Strömma och jordens peppbok om att våga, om att gå sin egen väg och aldrig sluta drömma. Som en saga med lyckligt slut fast det liksom bara är början. Ska du köpa en bok till dig själv eller till någon du känner, för all världens pepp och inspiration – köp denna! Jag offrade en av mina böcker till en inspovägg – helt klart värt det ibland. Allra särskilt när Krickelin har tagit bilderna.
Orden, så vackra så. Lite som poesi kan man också se boken. Som poesi i pepp.
För övrigt tipsade Anna om Frida Hyvönen. Så mitt i allt detta kaos har jag lyssnat och lyssnat på plattan Kvinnor och barn. Om och om igen. Det är så vackert, så begåvat och så förbaskat skört. Samtidigt som det är det starkaste jag hört. Det är knappt jag fattar att det är på riktigt.
-
såsom jag önskar dagarna. jämt.
Älskar den här sommaren för att den har varit full av härliga stunder med härliga människor. Alla som känner mig vet ju att vi inte kan planera längre än näsan räcker. Just därför är jag extra förtjust i när man frågar – är ni hemma typ nu? Jag menar det värsta som kan hända är ju att vi inte är hemma och får lov att säga nej. Allt annat är ju bara himla fint. Så var det när Anna, Joncha och Sonny Lou kom häromdagen. Inte planerat, absolut hemma och så galet mysigt bara! Nu går vi allihopa här och längtar efter att de ska komma tillbaka…Snart!
Pizzor och ritande barn.
Hur grym var inte Joncha med pennorna?!
Nomi blev såsom besatt.
Och ville ha allt från porträttet på Anna till en önskad häst.
Kanske kan man säga att Kristo har blivit något av ett proffs på de grillade pizzorna. Den senaste favoriten var den med chevre, päron, valnötter och honung. Och barnen gillar den med pulled pork och ruccola.
Nomi pratar fotproblem. Vilket i och för sig inte är ett påhitt… Men absolut ett sätt att vara i centrum.
En av mornarna hittade jag Sonny-Lou vid köksbordet. Funderandes på moln och annat världsligt. Älskar att lyssna på barns fantasi och vid 5 år är den absolut magisk.
Om det här huset inte vore fullt med vänner och familj titt som tätt vore det liksom inget riktigt hus. Stora hus är som gjorda för det. Det känns som det fattas något annars.
Molnen blev en kanin. En bekant kanin som fanns i verkligheten också. Det är väl lite så moln funkar, att man ser det man önskar mest.
Om de inte åkt hem hade förmodligen de här två suttit just här fortfarande. Kristo´s favoritplats. Jag fattar lyckan att hitta någon som tycker samma.
Vi andra for en sväng till Möbelmagasinet. Bästa lekplatsen. Vad kan man inte leka med ett bandage exempelvis ?
Nomi var lite avis här tror jag. Det är ju lätt att bli det när det finns one of the kind.
Vi for ut till kära Ändebols gård för lunch. Fy tusan vad jag tycker om att hänga där.
Och när man tänker att det kanske inte kan bli bättre så hamnar en av mina vänner i köket som kokerska!!! Johanna, vår guldsmed, fick feeling och sökte sommarjobb. Sådär bara. Du, är min idol, Johanna! Så cool. Och så totalt klippt och skuren för detta jobb har det visat sig. Det vallfärdar gäster till gården och maten är magisk.
Alltid någon sötnos på vift.
Katarina frågade om barnen kunde ta kattpassningen för en stund. Tror ni de sade nej?
Gullis.
Sluta vad gott det var. Vi åt lite av allt och allt smakade himmelskt. Nytt för säsongen är flera lunchalternativ. Allt är eko och lokalt.
Vi fick en pratstund med den upptagna kokerskan. Hon berättade hemligheter och mattrick men mest av allt vill jag höra hur det känns när man bara bestämmer sig för att prova något annat en sommar.
Photo shoot.
Här någonstans insåg vi att det var stängt sedan en bra stund tillbaka. Men det är det som är det fina. Ingen stress här inte. Sitt ni bara, alltmedans all personal dukade upp för söndagsmiddag eller var det fika alldeles bredvid. Och ingen av oss har liksom bråttomheten medfödd. Helt plötsligt var det kväll.
Jag ringde Helena i Vännevad och frågade om vi fick komma. Såklart att vi fick.
Vissa släckte törsten med sockerdricka.
Kurragömma bland hundra gamla klänningar är perfekt. Sonny-Lou fick instruktioner av Nomi för att alla skulle tro att han var någon helt annanstans. Tydligen var det jag som avslöjade hela hemligheten.
Sommarens mest populära bäver. En batteridriven. Från att den lärt sig att göra bakåtvolt av Viggo hamnade den tillsist i Sonny-Lou´s trygga famn.
Det fina med att besöka Helena är ju att man känner sig som hemma.
Lillemor och Charlie.
Och Sonny-Lou cyklade som han aldrig gjort annat, trots att han precis lärt sig. Känslan när man släpper fötterna! Kommer du ihåg?
-
ett molnhus är egentligen världens enklaste.
Den här sommaren alltså. Så mjuk och fin så hela jag känns som sockervadd. Eller som Sonny-Lou sade igår morse när jag hittade honom ritandes vid vårt köksbord…
”jag drömde, att jag funderade på hur det skulle kännas att sova på ett moln. Jag tänkte att det måste vara mjukt och fluffigt och väldigt ljust. Kanske borde man bygga ett molnhus… ”
Jag håller med. Ett hus där inga hörn är hårda. Där man, vad som än händer, kan luta sin kind mot de allra mjukaste av väggar. Och starta varje morgon med att stoppa tårna som i vit vadd.
Exakt så…
-
jag tänker på puderfärgad mjukglass…
Godmorgon! Hoppas ni har en fin helg! Måste visa min nya lampkärlek! Som mjukglass eller hur?! Hittade den på Salto Mortale när vi besökte Österlen. är ju svag för denna typ av glaslampor…
Sluta, så mycket vackert i luften! Det fanns faktiskt fler sådana som mjukglass.
Jag smet med han där. Allt medans barna roade sig vid vägkanten i Brösarp. Kanske var det här den enda affären vi besökte under vår vecka i Skåne, förutom mataffären då.
Ångrar mig på den här. Fanns två dessutom.
Och till höger i ofokus står finaste brickbordet. Kan man kanske också ångra lite.
Den här lampan fick egentligen inte plats. Så totalt proppfull bil, kolla! Det var ju därför vi var tvungna att lämna en hel hög med sängkläder i Varberg för att få plats med ett barn till.
Åh ni är många som mailar om mina fotoprints! Det gör mig så glad. Snart, efter sommaren, kommer affären att fyllas på. Jag har hittat finaste pappret och bästa trycket. Bara några småsaker kvar att fixa.
-
hur många nya saker kan man lära sig?
Idag fick vi sno han till vänster för att få till en födelsedagsfika. Snacka om upptagen…
Vi hade svängt ihop en rulltårta. Kan det vara bästa bakelsen? Vi gör såhär:
- 3 ägg
- 1,5 dl socker
- 2 msk mjölk
- 2 dl vetemjöl
- 1 tsk bakpulver
Sätt ugnen på 250 grader. Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätter mjölken. Blanda mjöl och bakpulver och vänd det i smeten. Bred ut smeten jämt på en plåt med bakplåtspapper. Grädda mitt i ugnen i 5 minuter. Häll socker på ett annat bakplåtspapper och stjälp kakan upp och ner. Låt svalna.
Vi fyllde den med mosade jordgubbar, lite socker och lite vispad grädde. Väldigt lite grädde, sådär så det knappt märktes. Resten av grädden tog vi uppepå.
Såklart dekorerar man med rosor när man kan.
Linn kom över med en trädgårdsbukett. Hon fick leta efter den upptagna i källaren…
Källaren… Det är nämligen där han hänger mest hela tiden just nu. Vi lyckades avleda honom tidigt imorse med frukost på ett berg, annars är han som uppslukad. Han är nämligen fått för sig att han ska lära sig att göra spröjsade fönster exakt på det ”rätta” viset, sådär man alltid gjort. Sådär man gjorde 1913 när vårt hus byggdes. Ingen halvmesyr här inte. Och man kan absolut kalla mig naiv men jag fattade inte överhuvudtaget vilket hantverk det hela är. Det är ju liksom inte som att limma ett plockepinn direkt. Alltså, Kristo, ditt tålamod, din vilja att lära är helt enastående. Jag känner ingen annan som kastar sig in i nya saker med samma positiva attityd. Som fullföljer projekten och dessutom tycker man har roligast i världen under processens gång. Jag själv hade tröttnat efter tredje plåstret. Jag hade tröttnat redan vid insamlingen av informationen från Riksantikvarieämbetet. Ärligt talat, jag hade inte ens försökt…
Vi sparade dekorationer i något som känns som ett fågelbad. Jag är lite tveksam hur denna vas med hålig insats ska användas, något som sitter på tips kanske? Nähä, dags att leta i källaren efter en 47-årig man. Klockan är ju ändå över åtta och då kan man väl tycka att det är hög tid för middag?
-
talldungen och en överdos av vackra hörn.
Under vår Österlensvecka så kan jag räkna på en hand våra restaurangbesök. Vi hängde ju bland hästar och hundvalpar som ni vet. Och absolut ingen emot, kanske är det en av våra bästa semestrar någonsin. I alla fall så bestämde vi oss för en frukost på Talldungen. Utan att veta vad som väntade hamnade vi i det allra finaste! Då jag jag inspirerats av helt andra saker under veckan så gick jag helt i spinn av den vackra och personligt inredda miljön. Det här stället alltså. Med stämning skapad i varenda hörn. Nu åt vi ju frukost, ack så god, men middagarna här är tydligen något alldeles extra. Fattar att New York Times listar Talldungen på bästa ställen att besöka i världen.
Ute spöregnande det och Brösarps backar låg i som en mjuk dimma. Inne i det stora vackra stenhuset var musiken mjuk och överallt brann stearinljus. Bara det där med att välja den perfekta spellistan, då har man tänkt på allt.
Som tur var vi tidiga, precis innan alla hotellgäster smög in för frukost. För smög var nog rätta ordet, man blev liksom så. Pratade lugnare, gick saktare… fast jag måste erkänna att mina ögon fick någon slags överdos av alla handplockade detaljer. Fast en bra sådan.
Frukosten var motsatsen till vräkiga hotellfrukostar med bacon och äggröreberg. Små fina fat med lokala och hemmagjorda delikatesser. Älskar när man ser frukosten, när det inte försvinner av mängden liksom.
Talldungen har eget bageri. Vi hade blivit tipsade att prova den hemmagjorda färskosten tillsammans med rosenmarmeladen. Det tipset var magiskt.
Som sagt, varenda hörn var som ett eget litet ställe. Egentligen ville jag flytta från bord till bord för att liksom känna in. Kolla utsikten och pilla på alla små fina saker.
Kanske sno till mig en och annan stickling. Men fattar ju att det kanske hade verkat lite märkligt trots allt. Men ärligt, det är sådant jag funderar på när jag kommer till en sådan här plats. Observera funderar på.
När udda vävs ihop till en helhet av någon som har estetiskt sinne, skapar de finaste hem om du frågar mig. Nu var det här ju de närmaste ett hem man kunde komma, ett hem fullt med gäster.
Alla små hörn gjorde mig som sagt lite galen. Jag ville ju spara på dem.
Spegelväggar är alltid ljuvligt.
Jag måste erkänna mig otroligt lite i själva nuet just här. Eller totalt uppslukad av mitt egna nu. Men inte närvarande i själva frukostätandet direkt.
Men jag förlät mig själv. Så mycket som jag ägnat mig åt hästar, valpar och bara barnen alla andra dagar.
Jag såg mina stora runda speglar på vinden igår. Måste hämta ner dem.
Alla växter hade eget liv. Runt fönster och dörrar och som rumsavdelare.
Gullisar. Charlie hade klätt sig stiligast av oss alla.
Det lilla fatet för tesilen var ju egentligen ett väggfat.
Tycker så mycket om när man struntat i den traditionella receptionen. När den liksom är gömd lite sådär i förbifarten. Det gör hemkänslan ännu mer påtaglig.
Minns ni när vi besökte Ett hem. Jag fick lite samma känsla av att besöka Talldungen. Någon har lagt sin själ och sitt hjärta för att dela med sig av det till andra. Fint tycker jag.
<3
Efter frukost var vi tvungna att låtsats-bo lite. Då spelar man kort.
Läser om hundar.
Andra går på upptäcksfärd.
Snacka om att den här lilla lantungen behövde ett bad och en riktig skrubb.
Att gå på upptäcksfärd i någons hus är ju som en skattjakt. Att se nya rum öppna sig bakom glasdörrar och hörn är ju hur spännande som helst.
Tänk att ha ett hus som ligger mitt bland Brösarps backar.
Vi spanade in svanen vi sålde på Mokkasin-affären!
När vi kom tillbaka var kortturneringen igång.
Så bra. Alla hittade de man behövde för stunden.
Syskonteckning.
Ni är många som frågat om våra färgpennor. Tar och tipsar i samma veva, så värt. Finns här och lite rea just nu.
Sura miner i turneringen. Det där med olika regler är alltid intressant.
Bra att vissa återgick till teckningen.
Lugnast så.
Kristo påminde mig häromdagen att jag tydligen lovade honom en Talldungen-vistelse i födelsedagspresent. Inte mig emot.
Regnmolnen försvann och dimman också, i takt med att solen kom tillbaka.
Fattar ju att midsommaren här är magisk.
Förmodligen alla andra dagar också.
-
sommarkollo.
Sommarkollo är kanske bästa känslan av sommarlov. Tänkte hon efter att ha smugit runt tältet ute i trädgården, innehållande en Viggo med en drös av kompisar. Sov de något alls kan man ju undra… Men igår såg det ut såhär om morgonen. En Kristin och en Igor i vårt vardagsrum.
Älskar att hitta finingar lite här och där i vårt hus. Igor och Kristin var här för att hämta hem sin grabb som vi tog med oss hem efter dagarna i Varberg.
Vårt liv om sommaren är nog det mest snurriga som finns. Fast jag tycker om det så himla mycket. Det är liksom noll struktur, städningen har tagit semester och vi säger ja till allt känns det som.
I det läget äter man frukost vart man vill. Det här gänget skulle sova i bebissängar på vår vind. Men flyttade in till Liv i sista minuten.
Igor var så sugen på det här med motorcykel.
Det började redan kvällen innan. Så gulligt så man smälter. Och chihuahuan Robert är inlånad på Nomi´s begäran. Igen…
Otto fick alltså flytta in hos oss för en stund. Så modig liten kille. Vi lämnade lite packning i Varberg så han rymdes i vår fullpackade bil. Sedan har han hängt med på allt som händer i den här sommarlovs-snurriga familjen som om han aldrig gjort annat. Med ungar och folk som kommer och går, nya ansikten varje timme och ändå så självklar och cool. Tänk kusinkalas med 20 ungar som man aldrig tidigare träffat och lika många vuxna. DET är sommarlovsmodigt som heter duga. Tur att de pausade lite med abborre-fiskande med vår morfar där Otto passade på att dra upp den största. Den smakade tydligen väldigt fint också. Och så var det där med slajmet. Kanske var Otto den bästa slajm-tillverkaren i mannaminne. Nomi har ett nytt recept där limmet har bytts ut mot ansiktsmask… Jag välkomnar detta då limmet höll på att driva mig till vansinne. Det värsta just nu är att hela vårt hem glittrar. Alla glittrar, maten glittrar, soffan glittrar. Även min man man glittrar när man pussar honom gomorron.
Jag tycker om Kristin så mycket. Därför är det extra fint att vi fick chansen att synka ihop familjerna också.
Jag tror att Kristo försöker se lite extra cool ut här. Fast det behöver han inte för han är min favorit hursomhelst.
Så var det äntligen dags.
Startklar.
En helt annan dag. Sommarlov är när det regnar en hel dag och blåser storm och man väljer att bada typ tre timmar i sträck ändå. Då man vägrar fika inomhus och kräver glassen och kexen vid poolkanten. Här regnade det så mycket så jag och Viggo sprang ut med glassen. Man ville ju liksom inte vara utomhus i onödan.
Vissa surade. En chihuahua under täcket och under tak, i tre timmar. Med mörk blick. Hon ville ju inte bada när man kan leka på vinden med spöregn som smattrar på taket.
Andra tyckte att regndag var skärmdag.
Igår var vi ju såklart tvungna att hinna med lite loppis innan Kristin for hem igen. Såklart åkte vi till min favorit Helena och Augustas antik.
Nomi och Svea hamnade i klädhörnan.
”jag har hört att man svimmar automatiskt när man har sådana här” sade Nomi och Svea knöt för allt vad hon var värd. Men svimningen uteblev.
En trådhållare med blått. Den ropade ju på Kristin, det förstår ju alla.
Livet hos Helena är extra fantasifullt, så är det bara. Nomi fyndade förresten en klänning.
Jag tänker att gamla saker får barn att tänka lite utanför det vanliga. Som när man hittar en almanacka i marmor som är lika aktuell nu som på 20-talet. Kan det liksom bli smartare?
Nu var det ju knappt att den allra största spånkorgen gick in i Kristin´s minibil. Men allt går. Ser fram emot att se den i växthuset.
Sedan svängde vi in till Möbelmagasinet innan det var dags för grillunch vid poolen. Sedan for familjen Krickelin hem (ni måste kika hennes senaste inägg om då vi besökte dem) och Robban for hem och Svea. Tur att det ramlade in en efter en tältgäst så att ordningen var återställd.
Och där kom Viggo in från trädgården. ”vi somnade klockan 7….” Men vad bra att klockan är 9.09 nu då.
-
HM plus Erdem
Jag bara dör över det här samarbetet. Nästan för fint för att vara sant ju. Hur många gånger har jag inte fullkomligt dreglat över Erdem-klänningar här i bloggen. Alltså det är så sjukt vackert bara. Och så kom nyheten om att HM och Erdem släpper en designer- kollektion 2 November 2017. Och grattis alla män, som grädde på moset kommer även en kollektion för män! Och Baz Luhrmann lägger sin hand på marknadsföringen… Vill ha!