kan inte starta helgen utan att fundera på den förra.

Kan ju inte starta upp den här helgen utan att fundera på den förra. Egentligen började min helg just den veckan redan på torsdagen. Jag överöste mig själv med fina besök som aldrig slutade. Som en enda lång pepp-fika. Som min syrras man sade vid fredagsmiddagen. ”fick precis en känsla av när vi satt på Heleneborgsgatan…” Fint tycker jag. Året var kanske 2001 eller däromkring. Som om saker egentligen inte ändras om man har tur vill säga. Och allt är nästan samma men ända helt annorlunda. Och precis som på bilden vill jag ha alla mina dagar. Familjen och vännerna på besök. Och ungar. Ingen ordning. Bara skönt. Och en hund. En hund?! Som när jag lovade min då 8-åriga dotter en hund till 13-årsdagen. Och inte höll det där löftet på långa vägar. Men så kom då helgen när alla drömmar besannades. Nästan åtminstone.

Det värsta med att passa chihuahuan Robert över en helg var sorgen över att han skulle åka hem på söndagen. Den grep tag i Nomi så hon var förkrossad i två timmar. Sådär i förväg. Över att allt det härliga hade ett slut.

Hur skulle hennes allra bästa hundvän kunna åka hem? Allas bästa vän.

Jag kan inte säga att de inte tog hand om Robban på bästa sätt. I allt från agility-övningar som hinderhopp och bakbensdans.

Till gos. Gos och gos. De slogs nästintill, eller i alla fall surade, om vem som skulle gå ut med honom. Ge honom mat. Vems säng han skulle sova i.

Första natten stod Nomi, Estrid och Robban vid vår säng 04.28. ”Robbis måste kissa.” Vilket såklart visade sig vara osanning då han inte är en valp. Men tjejerna tog sitt ansvar och gick ut i natten för att omöjligt kunna somna om sedan. Robban ville ju vara vaken. Andra natten började han gnälla klockan 05.10 varav Liv tyckte att han fick byta säng. Hunden själv gick fel och hamnade i Charlies säng och Charlie själv fattade ingenting och vaknade skräckslagen. Kaos i ottan tills Robban själv begav sig dit Nomi och Lilly sov. Alltmedans Kristo stod påklädd och klar för morgonpromenad. Nattpromenad.

Tretton års skillnad. Älskar den lilla knuten och den stora.

Nöjd hund. Miljarders procent uppmärksamhet.

Söndagmorgon är pysselmorgon.

Tycker så mycket om att några av våra vänner har små barn. Det är väl kanske som när man får barnbarn, man blir liksom mer fokuserad på vad som händer och sägs. Jag menar kaoset hos oss när Liv var lika gammal som Lilly, 5 år. Då var Viggo 3,5 och Charlie och Nomi bara 1. Kära hjärtanes att vi inte hade precis lika lugna söndagsmornar med pärlpyssel.

”Vi tar en stjärna för alla oss, så du kan tänka på oss när det skramlar, bra va?!”

Och den stora familjefrågan. Jag är en mot fem. Huruvida det ska komma en ny medlem i den här familjen. Och det tittas på hundfilmer. Gulliga. Och kollas på olika raser. Vilken är bäst? Och plus och minus. Och samlas på ord som talar FÖR en hund. Som alla som säger: Ni är en riktig hundfamilj. Du är verkligen mogen för en hund. Hon sade att det passar ju bra med en hund i er familj eftersom din mamma oftast jobbar hemifrån. Han sade att det är bra för barn. Eller för alla. 

Nuså. Dags att jobba fredag. Snart kommer Sanna ,  plåta juicer och rosenvatten. Sedan är det kalashelg. Jag kan faktiskt inte förstå att jag har en dotter som ska fylla fjorton. Det är galet. Hon är fem centimeter längre än mig och har större fötter. Vi kan sno varandras kläder och hon handlar jeans på Weekday. Det är verkligen så man måste nypa sig i armen ibland… Glad fredag!