-
vinterspa och alla andra dagar med.
Mina barn älskar att leka spa. De kan stänga in sig i timmar i vårat inte särskilt fancy badrum, jag menar att det kanske inte för tankarna till just ett spa. Men det beror såklart på hur man ser på saken. Lite ljus ( eller massor av ljus ) , en kuddhög för de som inte badar, kanske lite radiokalender och mycket skum blir allt ändå som värsta lyxet. De kan hänga där i timmar. De har fått lite extra härliga små presenter under december. Som uppgjort för vinterspa. Och för en extra lugn december. Och bästa julklappstipset i en fridefull jul. Är lite kär i Lush och rusade in där med ett tåg väntande runt hörnet. Det kan tyckas som en sådär plan men superservice gjorde att valen gick som smort. Tack för det. När jag rusade in där önskade jag några produkter som var snälla mot barnhud. Nog för jag vet att alla deras produkter är det jämt men jag behövde liksom inga egenskaper som vi kanske önskar som vuxna. Egentligen ville jag mest att de skulle åt själva grejen. Det kan ju liksom aldrig vara dåligt att bada, smörja, skrubba och ånga. Jag får rysningar av alla konstigheter man kan köpa i den här genren annars, grejor med ingredienser som låter som häxbrygder och där allt är på låtsats.
Lush står för väldigt mycket som är bra. Ett företag som vågar ta ställning i etiska frågor och jobbar för fairtrade och engagerar sig djupt i djurrättsfrågor. Produkterna är 100 % vegetarian och en hel del även vegan. De är fairtrade och handgjorda. Och de flesta av produkterna saknar förpackning för att hålla nere på onödigheten i förpackningar. Läs mer om:
självkonservande produkter och miljöeffekten av konserveringsmedel
om hur Lush ser på återvinning
The magic of Christmas – inget spa utan skumbad. Och vilket skum sedan. Trollspöt under kranen en pytteliten stund, vispa runt lite med spöt och badkaret blev som ett juldoftande moln. Superskum helt enkelt som skummar ända tills du inte orkar bada längre. Det bästa av allt är att en sådan här stång räcker till flera stycken bad. Du lägger bara ditt spö på ett torrt ställe till nästa gång. Jag lärde mig att badbomber inte har skumegenskap, däremot Bubbelbitarna.
Peace massagekaka – massagesagor kan de roa sig med. Ni vet när fingrarna blir regndroppar och händerna som värsta åskan. Massagekakan värmer du i handen en stund för att sedan låta allt bra hamna på huden. Använd igen och igen, bra med burk till.
Santa Baby – Tänker att ett läppskrubb har vi nog saknat i många år. Nariga barnläppar vareviga vinter. Här är en liten skrubb som tar väck. Med röda ätbara minihjärtan i burken.
Dream Steam – En ångtablett, jättespännande. Och rogivande.. Lägg tabletten i en skål och stoppa barnet under en handduk och jag lovar att detta är spaigt så det förslår.
Love Lettuce – Ansiktsmask och ligg prick stilla i femton minuter med gurkskivor på ögonen. Malda mandlar, honung och lavendelolja.
När jag väl kom hem såg jag att jag fått en present. Med ett personligt litet meddelande. En bodylotion utav lavendelblomma, kakaosmör och snöflingeskimmer. Så himla gulligt.
-
Dag 12 : Också en krans.
Idag är det min tur att medverka i Creative Collective´s julkalender. Känns fint att vara ett av 24 pysselprojeket, kreativt hela vägen till julafton. Igår gjorde Gina på Willowday Dalahästar som askar och imorgon är det Karin & Freja på Pysselbolaget.
Så varsågod – dag nr 12 i den juliga pysselkalendern. Jag tänker att det här är en mobil som är en krans. Beroende på hur man gör med saken. Egentligen skulle man kanske kalla det mobil med cirkuskänsla. Men absolut också som en krans i mina ögon, ombytlig i en evighet.
Jag är otroligt fascinerad av sådant som hänger och rör sig av vinden eller minsta lilla pust i luften liksom. Minns ni när jag skrev om himmeli och att det enligt folktron var själva rörelsen i himmelen som bringade lycka. Man såg till att den rörde sig hela tiden annars kunde ens lycka vända… Nuförtiden, när vi är lite mer vetenskapliga av oss kan man ändå fundera på om den här typen av dekoration ändå har något extra härligt över sig. Jag tänker att det ändå är rörelsen som förtrollar oss. Hur den snurrar hit och snurrar dit, och gör oss närvarande om nuet. Det kan aldrig vara fel.
Du behöver:
Mässingstråd
Tänger och gärna en klubba att använda om mässingstråden vill svänga sig.
Kedja och stjärnor – men går ju bra med bara mässingstråd eller band om man vill.
Jag valde kvistar och julros för julkänslans skull.
Gör såhär:
Gör en cirkel av mässingstråden. Tänk på att du ska få ut lagom antal av de halva romberna. Gör sedan dessa genom att klippa till önskad längd och vänd dem i så som en öppen triangel med en ögla.
Gör småöglor i varje ände av mässingstråden. Dessa fäster du sedan i ringen och klämmer åt öglan så att de inte faller av.
Forma dina ”krokar” och tänk på formen utav av en galge. Dessa fäster du sedan i varje triangel (halv romb) och glöm inte att klämma till öglan.
Välj vad du vill dekorera med.
Jag fäste tre kedjor i min mobil och i en av kedjorna fick ett par stjärnor fäste.
Klart! Enkelt men vackert och snurrande lite då när du går förbi..
The Creative Collective Sweden är ett nätverk av likasinnade kreativa bloggare i Sverige vars bloggar täcker design, pyssel, inredning, mat och lifestyle med en unik skandinavisk estetik. Kollektivet består av bloggarna Willowday – Hemma med Helena – Mormorsglamour – Craft and Creativity – Pysselbolaget – Lina by the bay – Pastill – Made by Mary– Mini Piccolini – Hildas
The Creative Collective Calendar 2016:
Dec 1: Gina | Willowday
Dec 2: Brittany | House that Lars Built
Dec 3: Karin | Pysselbolaget
Dec 4: Mina | Minipiccolini
Dec 5: Lina | Lina by the bay
Dec 6: Helena S | Craft and Creativity
Dec 7: Helena N | Mormorsglamour
Dec 8: Ulrica | Kriis Kitchen
Dec 9: Helena L | Hemma med Helena
Dec 10: Paul | Sweet Paul Magazine
Dec 11: Gina | Willowday
Dec 12: Sophia | Mokkasin
Dec 13: Karin | Pysselbolaget
Dec 14: Karoline | Gröna Skafferiet
Dec 15: Sofia / Hildas.se
Dec 16: Matilda + Nathalie | Babes in Boyland
Dec 17: Helena L | Hemma med Helena
Dec 18: Karin | Kreativa Karin
Dec 19: Malin | Pastill.nu
Dec 20: Helena N | Mormorsglamour
Dec 21: Marie / Musqot
Dec 22: Mina | Mini Piccolini
Dec 23: Åsa | At my casa
Dec 24: Sofia / Hildas.seHär uppdateras varje dag, allt för ett kreativt lugn i juletid.
-
också en typ av remake.
Minns ni önsketrädet jag skrev om? Så poppis så man fick kämpa om det. Om man nu kan säga så om en sak. Men ni fattar. Själv hade jag full koll på Svensk Tenn´s hemsida och insåg en söndag i snöstorm och julskyltningstider att det inte inte var något annat att göra än att fara upp till stan. Hade nämligen tänkt ge ett till Linn och plötsligt stod det att det fanns på butikslager. Såklart fanns det ju inte alls i lager när jag väl lämnat julskyltning i min man´s händer, hoppat på ett osäkert söndagståg i snö och hastat bort till Strandvägen. Och trots att jag kunde boka ett par träd kunde jag glömma några av de hängen jag gärna ville ha. Så jag fick liksom ta saken i egna händer.
De var de lite nätta hängena jag ville åt.
Så jag köpte helt enkelt lite mässingstråd och några lite större Svenskt Tenn dekorationer för att dela upp till flera mindre. Oh no, tycker säkert en inbiten Svensk Tenn – fantast men det tycker inte jag. Snarare smart. Stjärnorna däremot rörde jag inte, supervackra som de är och även i allt från gran till fönster.
Så av jättebjällran blev det minipinglor och av girlangerna några andra varianter. Och så lite pill och mycket kärlek i dem.
Sedan lade jag hängena i varsin bomullspåse och alltsammans i en vit låda med lock. Tänker att de ska ligga där när de inte hänger i sitt träd. Och liksom invänta någons önskningar och drömmar.
-
Inget stadskalas utan glitter.
Nästan varje dag tänker – vad kul jag har på jobbet. Aldrig någonsin med tunga axlar eller nej, det är måndag. Aldrig tänker jag att det är ett jobb i den bemärkelsen att jag gör något jag liksom måste. För jag vill ju, varenda sekund vill jag. Inte bokföra och sådant då men resten. Och inte just därför att jag ofta jobbar hemifrån, utan jag är minst lika lycklig när jag är i fallfärdiga hus eller i snålblåst någonstans. Jag tror jag har berättat att jag har varit frisör i en herrans massa år och för en evighet sedan. Jag pluggade till det på gymnasiet, när Frisörskolan fortfarande var just en skola just bara för frisörer. De sade att vi hade högskolekompentens men det där var ju en sanning med modifikation i slutet av 80-talet. I alla fall, älskade jag mitt jobb. Då också. I femton år var det absolut det bästa jag visste. Jag kunde inte tänka på något annat. Aldrig någonsin kändes det som om – oh no och nej för jobbdag. Nix, precis tvärtom. Jag jobbade jämt men tyckte det var toppen. Tills en vacker dag då jag absolut inte ville se åt en sax mer. Då slutade jag. Nästan från en dag till en annan. Jag läste in allt som var möjligt på komvux. Och det var jag och de som precis slutat gymnasiet där på Åsö vuxengymnasium, mitt på söder i Stockholm. Jag var över trettio och absolut äldst i klassen. Helt plötsligt var det jätteskoj med matte, historia och allt som gick att läsa. Och jag tänkte på alla möjliga pluggiga framtidsplaner. För var det ändå inte så att jag liksom hade fallenhet med själva studerandet, var det någon som sade. Det kreativa kunde jag väl göra på fritiden sådär liksom bara för kul. Hobby, du vet. Ja, så var det nog, instämde jag och började kolla hur man skulle bli läkare. Eller arkitekt. Varför ta något halvdant om man ändå skulle. Och sedan kom fyra barn på fyra år och vi flyttade och jag minns att jag tänkte att barnmorska skulle jag nog bli… Men ändå. Idag kan jag tänka att vilken tur att jag valde som jag valde. Jättetur faktiskt.
Lyckligt lottad var det. Eller hej från kostymmakarhuset. Vi hade fint besök av spindlarna i nätet. De som liksom håller i trådarna för vad som komma skall. Självaste stadskalaset. Det är alltså Katrineholm som går och fyller 100 år. Nästan lika gammal som min mormor som fyller 97 i januari. Vilken grej, när man tänker efter. På nyårsafton 1917 fick Katrineholm sina stadsrättigheter. Såklart sätter staden igång sitt firande just på nyårsafton, vad passar väl bättre? Just den här dagen kommer en särskilt upplyst promenad gå av stapeln. Promenaden kommer vara alldeles full av överraskningar. Och Mokkasin har äran att skapa något åt det magiska hållet. Vi tänker såklart på sagan och att ingenting alls behöver se sådär alldeles vanligt ut. Egentligen inte alls. Det är en drömpromenad vi vill åt. Kantad med fantasi. Och glitter. För själva kalasets skull.
Två av sex kostymbärare kom och provade för ändringar och nålande.
Minns ni hatten Kristo byggde, men nu full av paljetter.
Tänk vintermörkt… och snö. Eller frost går också bra, tänk när träd och alla strån ser ut som från Narnia. Fast det där kan ju ingen lova så vi tänker att vi ordnar det ändå.
Det sys och tråcklas rätt många meter…
Och glittra ska det, något alldeles fasligt mycket. 100 år liksom, kom igen! Inget kalas utan glitter, det vet väl alla.
Roligt på jobbet var det.
-
en vägg av kransar.
Det här är ett jobb vi gjorde för Aftonbladets julbilaga förra året, så kanske blir det repris för en del av er. Men kransar är alltid vackert. Det fina är att man kan ha dem till så mycket. Hänga dem som ljuskronor som de jag visade imorse, ha dem åt andra hållet på väggar i fönster, ha dem i håret och när du ända håller på så kan man samla dem på hög. Eller snarare på vägg. Vi gör de allra enklaste för att vi tycker det är finast så.
Du behöver:
Färdiga stommar, gjorda av grenar. Du kan såklart även göra dessa själv men vi köpte färdiga. Ibland kan det vara svårt att hitta stora och tunna stommar. Tänk då på att en mindre med bred stomme ofta går att dela i flera, vilket är ett väldigt billigt sätt att få en fin kransstomme. Våra tre största kransar är gjorda av en mellan stor, tjock och mycket enkel stomme. Finns på handelsträdgårdar och blomsterhandlare såhär års. Försök hitta en sådan som är gjord av lian, då dessa ofta har väldigt långa och starka grenar. Dessa kan du lätt dela och forma kransar av. Se till att börja med att ta bort det lianen är fäst med, vilket kan vara ståltråd eller småspik. det som händer är helt enkelt att du får en massa lian som redan har den rundade formen men du kan göra den väldigt mycket större än grundkransen. Du liksom drar ut den till den cirkel du önskar. När du format din krans virar du ståltråd på några ställen för att få den att hålla ihop.
Ståltråd eller tråd beroende vad du vill fästa i din krans.
Jutegarn för att hänga kransarna.
Gren att fästa dem i.
Gröna kvistar. Vi har valt olika sorter av Eucalyptus. Både smalbladiga och med rundade blad. Den med bär är vår favorit. Just Eucalytus passar utmärkt till kransar då växten även är vacker som torkad.
Vi tycker att det är vackert om man ser stommen av grenar. Därför väljer vi att sticka ner våra kvistar på delar av kransen och lämnar mycket fritt. Vi fäster med ståltråd där vi tycker att det behövs men oftast räcker det att sticka in mellan grenarna.
Plocka in en gren från skogen. Använd jutegarn för att hänga dina kransar. På det här viset kan du ha dina kransar kvar ända tills januari. Det är enkelt att byta ut om någon kvist skulle se tråkig ut. Det går dessutom att sticka i olika blommor för variation och spara kvistarna som bas. Några julrosor inför julafton och kanske något helt annat på nyår.
Det kan kännas lite mysko att trycka in batteridrivna ljusslingor med led, när man ser det naturligt vackert. Men det blir fint! Åtminstone när mörkret faller.
-
Innan veckan är slut säger jag hej julfeeling.
Vilken start på december det blev. För visst är det fortfarande start? Jag som har gått och tänkt att det var då värst vad jag ska finlata mig genom december nu när jag inte har några paket att packa. Fast jag ju egentligen vet med mig att inga deadlines i det här huset görs tre veckor i förväg. Fast igår gjorde jag nästan det eller i alla fall 5 dagar i förväg. Helt ovetandes då jag tänkte att jisses vad de brinner i knutarna nu och då och hetsade upp mig för att hinna så insåg jag igår vid elvataget på kvällen, att oj det var ju inte förrän den tolfte. Skön känsla när det alldeles plötsligt händer.
Hursomhelst så tänker jag mig att köpa lite julrosor för att de är så himlens vackra. Och kanske några tazetter.
Jag längtar på riktigt till Ändebols Gårds julmarknad. I helgen är det dags och sedan den 17-18 december. Kolla in förra året här. Den där ljuskronan alltså.
Påtal om ljuskronor. Förra året tog jag en liten och stor, på olika höjder. Den stora klädde jag i allt grönt jag kunde hitta. Tänkte mest att den fick vara helt vild. Den lilla mycket enklare och bara samma gröna kvistar. Den lilla är från loppis och den stora har jag haft säkert i femton år eller något. Den är så himla väl använd och har bytt skepnad väldigt många gånger. Den finns fortfarande i produktion och hittas bla här. Jag gillar att ljusen sitter högt på så vis kan du klä den kraftigt och sedan har jag bytt ut metallhängena till band istället, tycker det är finare men också ett säter att kunna anpassa höjden. Sedan är den ju väldigt stor, över 60 cm, och det är vackert.
Nomis stjärnhimmel hängde kvar hela året.
De där kransarna flyttade runt hela december. Jag gjorde en till min syster, klädd i buxbom. Häromdagen såg jag att hon låtit den hänga och torka, den var exakt som guld nu. Fint.
Och snön då. Det räcker såhär.
-
Två läsvärda intervjuer om du frågar mig. Och några önskningar på det.
Vilken fin helg. Trots att den räknades som en jobbhelg för mig, med deadlines upp över öronen så har vi haft det alldeles perfekt. Det beror nog på hur man varvar det hela. Och att jag och Kristo dessutom lade grunden i en alldeles extra fin torsdagstripp, mer om den en annan dag. Som grädde på moset så är jag dessutom intervjuad av två fantastiska tjejer just den här helgen. Jag tycker absolut att ni ska susa vidare till Kristin på Krickelin och Terese på Odds & Ends . Ingen fråga är den andra lik och eftersom jag aldrig kan hejda mig så finns det en hel hög med hemlisar att läsa om mig. Jag känner mig alldeles väldigt smickrad och jätteglad att de ville intervjua just mig. Tusen tack!!
Imorse fick barnen en liten skattjakt när de vaknade. Till min lycka hade jag lyckats knipa ett av de vackra önsketräden från Svenskt Tenn, som sålt slut gång på gång. Men skam den som ger sig. Själva tanken med trädet är väldigt fint tycker jag. Sedan är det ju sådär klassiskt vackert också. Min tanke är att barnen ska få samla lite på just vackra julhägnen. Få ett par varje jul liksom och spara i som vita skokartonger. Jag tänkte att hängena får hänga i just det här trädet så länge de bor hemma och sedan får de ordna ett alldeles eget önsketräd den dagen de flyttar hemifrån. För visst borde alla äga ett önsketräd?
När man hänger ett hänge får man alltså uttala en önskning. Eller bara tänka den, det gör man såklart som man vill. Alla dar, gång på gång och år efter år. Det finns ju liksom inga lagar och regler för önsketräd. Och ingen som säger att nu har du önskat klart eller alldeles för mycket.
Det fina med just en önskan är att det är just du som äger den. Ingen kan någonsin ta den ifrån dig eller säga om den är rätt eller fel.
För en önskan är din alldeles egna och du bestämmer över den.
Man kan ju faktiskt aldrig veta om önskningar slår in men om inte annat så känns det alltid extra fint att uttala den och sedan bära den med sig. Sådär nära hjärtat.
-
Our Food Stories.
Pictures: Our Food Stories Photography: Ezgi Polat
Ända sedan Our Food Stories postade en middagsbjudning på instagram har jag längtat efter till de skulle visa den på sin blogg. Jag blir så inspirerad av denna duo från Berlin. Javisst, det finns många inspirerande inom matsvängen men jag tänker att de ändå har hittat sitt eget tänk och jag älskar såklart att man vågar blanda. Inom samma genre ser man oftast långa bänkar eller exakt lika stolar och långbord i något som känns som kilometer av samma plankor ibland. Älskar att man dukat till långbord med helt olika bord. Och detsamma med stolarna. Och fått ihop det lugna ändå med enhetlig dukning och den megastora kvisten. Så himla vackert alltsammans. Alla bilder hittar ni här.
Påtal om megastora kvistar. Häromdagen var jag på Svensk Tenn och där hade man inte direkt futtiga mistelkvistar utan helt enkelt mistelbuskar upphängda i taket. Tror ni det var vackert eller?
Jag MÅSTE lära mig att texta snyggt. Mål 2017. Tänk att få jobbskugga hos Ylva Skarp.
Påtal om blommor. Häromdagen fann jag storheten med oasis. Inte för att det skulle vara något nytt under solen men kära nån vad det går undan att skapa storstilade buketter på så vis. Fem minuter och allt sitter som en smäck.
Exakt såhär tänker jag vår nya köksskänk. Som vi alltså inte har. Ännu.
Och jag vet att ett par träd ryms inte över varje julbord men ändå så fint.
-
en dag på jobbet.
I onsdags var vi ännu en dag i huset. Ni vet vid det här laget vilket det är. Dags för ännu en plåtning för Numero 74. Tänkte ni kan få se lite hur det kan vara. Utan filter liksom. Kristo är precis mellan två jobb så han assar mig nu, Linn också såklart och ibland lyxigt nog bägge. Först måste man pälsa på sig allt man kan hitta hemma. Tänk minusgrader natt som dag i ett hus, det blir liksom råare luft än ute. Såklart hade jag kommit på några styling-idéer strax innan sovdags natten innan. Det brukar vara då det kommer. Så sista sekunden fix blir det alltid. Här virar jag band kring Love…
Dagen innan den här dagen hade Kristo varit ute här och rivit bort masonitskivor som hängde på tre kvart. Och såklart var världens vackraste vägg därunder. Ännu en.
Ofta får man infall så plötsligt. Och då är det bra att kunna låna en bit tapet från 40-talet eller något.
Sedan flöt det på fint ända tills jag skulle fota första bilden. Då dör datorn. Den fulladdade. Och det är liksom lite som att köpa grisen i säcken, att plåta en hel styling och bara kika på den lilla displayen på kameran. Jag sade att det var för kallt för datorn, Kristo att datorn höll på att bli gammal, Johanna sade senare att det såklart var spökena… I alla fall fick vi dra till stan igen för att hyra ett ”litet” elverk. För el finns inte i övergivna hus.
För varje gång vi plåtar här ger vi hörn efter hörn lite kärlek. Man känner att man vill det. Och vindpustar, lång slutartid och vimplar är en sådan där kombo. Så fönster fick åka upp.
Kaffepaus mitt i alltihopa.
Själv tappade jag min mandelkaka mitt i skräpet. Det kändes orättvist om man jämförde. Men jag blåste bort lite damm…
Och jag tjatar ihjäl er om ljuset här men jag är kär.
Varenda årstid, varenda timme på dygnet, varenda väder. Alla gör det något med huset och jag kan inte sluta när vi är här. Jag är så jäkla kär i alltsammans att jag tänker att jag vill ha det.
Hej vardagsrum!
Vi öppnade en låst dörr.
Och sopade oss ut.
Och fikade igen.
Förstå att göra vimplar från tidningar som isolerats med. Det stod något om kriget…
När vi öppnade dörren kunde man plötsligt springa runt på ännu härligare sätt. Och jag önskade mig tillbaka i tiden. Då väggarna var tapetserade och rummen var fyllda med kärlek och värme.
Jag är nog med att lämna lite vackert. Så om vi tagit ner det för stunden måste det absolut upp igen.
Always…
Nu är han och jag påväg till Stockholm. Jobb väntar…