-
En bok istället för en kalender.
Förra året skrev jag såhär :
”Första advent och lite snöyra önskas. Fast snö eller ej och en decemberkalender som fylls snabbare än alla blixtar i världen, så lovar jag att inte hetsa upp mig i onödan. Det finns liksom inga genvägar till en mysig juletid än att tagga ner några hekto. Rar idé på det temat är adventsböckerna som Rabén och Sjögren producerat i några jular nu. Skorstensjul är en bok i tjugofyra kapitel att läsa varje dag framtill julafton. Jag har bläddrat och läst lite här och där och det är magiskt, juligt och även väldigt viktigt. I morse tjuvstartade jag med första kapitlet för att barnen skulle få säga sitt. Framför allt om den kunde fånga deras intresse trots att man satt en ålder 3-6 år. Vi är ju inte särskilt knussliga om det där med ålder när det gäller böcker. Bok som bok liksom. Och lika mycket åt ena hållet som att vi gärna läser sådant som riktar sig till äldre barn eller vuxna. Men genom att prata om boken och läsa in andra ord och förklara, så blir det väldigt bra ändå.”
Och Skorstensjul var absolut bästa morgonmyset i vintertid. I år heter adventsboken En förtrollad jul. Skriven av Siri Spont och illustrerad, alldeles magisk julistämning, av Alexander Jansson . I vanlig ordning tar boken grepp om något viktigt ämne och väver in det bra om man ska lita på recensionerna och i år är det flyktingfrågan. Nu är ju mina egna barn så pass stora så livet och universum och allt däremellan diskuteras vilt vid middagarna, sagor eller ej. Men ändå är jag väldigt förtjust i när man väver in viktigheter i en saga, för att det är övertydligt och lättsamt, och bäddar för viktiga frågor och prat. Och det ger nästan alltid en extra dimension även för äldre barn.
-
For the monday coffee.
I år är jag inbjuden som gäst i Willowday´s och The Creative Collective Sweden´s kreativa kalender. Känner mig hedrad och tycker idén är strålande. Det är tredje året de kör, pyssel varje dag med start 1:a december och ända fram till julafton.
Hur fin love story? I spanska Vouge. Kostym och textil designer Sara Lowes gör underbara, sagolika masker. Vi var påväg att ta dem till Sverige men ja vi stängde ju.
Måste igen bara påminna om det absolut viktiga att använda 100 % stearinljus. ”I Sverige används nära 20 000 ton ljus per år, enligt beräkningar av Svanen. Majoriteten tillverkas antingen av råvaror av palmfett eller paraffin. Palmfett är en råvara som visserligen är förnybar men vars utvinning bidrar till att regnskog försvinner. Paraffin är en restprodukt från oljeindustrin som bidrar till växthuseffekten när det brinner.” Liljeholmen Svanenmärker samtliga av sina stearinljus och har nu 15 % på sina ljus.
De butiker som vågade gå mot strömmen denna helg hejar jag extra mycket på. Insåg att hela Black Friday-spetaklet nått nya höjder i konsumtionshetsen. Nomi spelade ngt spel … ”Vänta, jag kommer! Ska bara handla en sak till på Black Friday!” Lägg av, fast det är virtuellt och på låtsats. Det är såklart att jag förstår att man ska slå till på något man väntat på eller behöver i rea-tider men jag tror att så många extra köp, utan eftertanke och tidigare önskan kommer till en dag, (eller vadå dag förresten, såg att det hela fortsatte även som Cyber-monday) som denna. Att man impulsköpet såsom det inte fanns en morgondag och bidrar starkt till slit och släng-effekten. Medveten Mini, Lapland Ecostore och EkoLeko gick mot strömmen med rak rygg och näsan i vädret på ett himla bra sätt, och berättade att de jobbar för medveten konsumtion och gav istället 10 % på köpet till välgörande ändamål. Heja och tack för att ni vågar! Fin bild av Poppylovesyou som fick illustrera allesammans.
Mimmi och Josefin fortsätter med sina grymma workshops under namnet Hantverka.com Absolut julklappstips! Nu släpps en ny workshop, om växtpressning tillsammans med Sofia från fina Pejper. Du lär dig att tillverka din egen växtpress, får en hel massa kunskap om hur och vad man pressar, fyller på med egna blommor och träffas vid ett ytterligare tillfälle för att lära sig om montering bland annat. Jag önskar verkligen ett eget herbarium, gör inte du det? Förstå så drömmigt.
Kitchen & Beyond har cirkulerat i bloggvärlden ett par veckor, senast hos Johanna, och jag blir verkligen inspirerad. Redan i inledande texten ”Därefter så ritar jag en personlig ritning för er, allt för hand med gammaldags hjälpmedel: penna, papper och linjal. Fina dataritningar i all ära, men det finns en speciell känsla av att se en inredning växa fram på ett tomt rutat papper.” får jag en skön känsla. Det här köket är ju helt ljuvligt.
Och vad mer kan man begära av veckan som kommer… Let it snow…
-
Vårt vinterland.
Jag tänker inte blogga första advent. Vi var ju som sagt inte i fas, men det beror ju också på hur man ser på saken. Innan middag blev vår veranda som ett stjärnfall, och åtta (jättemånga ju) amaryllisar hamnade i vatten och vi hittade Liv´s adventsljusstake, som hon gjorde i slöjden för några år sedan, på vinden. Sedan var det absolut adventsmys i alla fall. Och vi bestämde i familjeråd att det hänger liksom inte på pyntet. Vi hinner ju imorrn heller nåt, det är ju trots allt bara tjugosjunde november.
Helgen blev mest ett litet sött stadsbygge, skyltfix och en hastig resa till en stad i snöstorm.
Jag tänker inte gå in på varför jag ilsket sysselsatte mig med de här siluetterna i en halv dag… Den lilla detaljen eller ganska många sådana, var liksom inget jag räknat med innan. Men man skulle väl kunna säga att adventsfixet fick gå bet på så vis.
Fast hursomhelst är jag minst sagt kär i den här typen av Katrineholm.
Som skulle hamna i ett av skyltfönstrena helst igår. Men pågrund av den där arga saken fick det bli tidigt imorse i ställe.
Vi saknar två siluetter som inte hann bli klara. Sedan är den hel.
Julstjärna såklart.
Siluetter kanske är bland det finaste som finns. Så himla mycket fantasi i något helt platt och vitt. Vi belyste ju dem emellan och lade vadd som snötäcke. Och slängde över flera hundra vaddkulor som miljarder av snöflingor.
-
gammal jul.
På spaning efter advent var det ju. Kan inte påstå att jag är i någon som helst julefas men tänker att det kommer lite automatiskt. Så himla mycket behöver man ju egentligen inte. Lite lugn och ro, levande ljus och kärlek. Sedan så. Förresten var det frost imorse. Bara en sådan sak. Kollade lite bloggbilder för några år sedan. Vårt hem var vintervitt i allra högsta grad men annars nästan samma. Så när som på ett utbytt piano då.
Är väldigt förtjust i Moravia stjärnan. Så pass att jag införskaffade en utestjärna i år. Hur juliga kan notböcker vara egentligen? Söta!
Påtal om det så har det hänt att vi slagit in julklappar i notblad. Om du nu inte har tänkt på det vackra i notblad så har du något framför dig. Sy stjärnor på girlang är också vackert. Stansa ett par hundra, sy på symaskin och vik ut.
Korg till gran är alltid finast tycker jag. Välj en stor där du får ner en julgransfot så slipper du krångla med tyngder och annat. Stjälpta granar är sådär. Ljus är även vackra itända så varför inte fylla en ljuslåda. Då har man full koll när det börjar sina i lagret. Kanske är tända ljus det viktigaste av allt såhär års. Trots att jag älskar kronljus mer än blockljus så har jag tänkt smart i år och har ännu så länge mest använt blockljus. helt enkelt för att de brinner långsammare och ljuslågan är ju ändå den samma.
Känner mig avundsjuk på mig själv att jag hittade stjärnor i mässing och silver en gång på loppis. De är bland de finaste stjärnor jag äger. De är ju dessutom ihåliga med lucka och funkar fint med ljus eller ljusslinga. Och så var det där med julkalender. Vi brukar ju göra såhär och det är bra, väldigt bra till och med. Nu fnular jag på om jag ska få in någon kreativ vinkling på det hela. Inser ju såklart att jag inte har någon vidare framförhållning men när jag tagit tag i den här fredagen så.
-
Solen gick ner 3.14 exakt och jag tror jag såg älvor som dansade i skymningen.
Jag har alltid en liten vana när jag är i huset. Jag hälsar och säger adjö. Hej huset liksom. Enkelt och utan dravel. Det hör väl till god ton när man kommer instövlande på oväntat besök. Kristo var med och assade idag och mumlade något att ”om hus har en själ så gillar det väl sådant här”. Jag undrade vad han menade med ”om”. Såklart att de har och på frågan ”om de gillar”. Jag är helt säker – att de älskar.
I alla fall så plåtade vi Numero 74 som sagt. Älskvärt som alltid.
Dagen till ära hade jag köpt några nya väggfåglar.
Jag har inte lovat bort huset till Numero 74 på riktigt. Men de har frågat om de kan få det, just på låtsats, så det är bestämt. Därför håller jag på som bäst och skapar en egen värld där. Exakt sådär som man drömmer om. Som att tvätta sömnen ur ögonen med utsikt över ängarna. Det måste ju vara tusen gånger bättre start än det gamla vanliga spegelstirrandet. Tänk, öppna fönstrena på vidgavel, ta tio djupa andetag och kisa mot världen, ta loss kristallkorken och lite rosentvål i ansiktet, iskallt vatten och sedan är det ju absolut hej världen!
Hemmagjord sånär som på kupan. Min man är perfekt på remake. Jag säger jag vill ha en sådan här och fixar lite material och han gör. Bra team där. Nu ska jag förövrigt sätta igång med att göra en snöig himmel. Det kan alltid komma till användning såhär års.
-
på spaning efter advent.
Rapport från kaoset. Men lite festligt ändå med kalasvimplarna som ett cirkustält över alltsammans. Eller det där kanske var ett önsketänkande. Och när alla andra bloggar adventsfix och julefeeling så måste jag väl erkänna att det här huset inte riktigt är i fas. Inte på något plan kan man kanske tänka. När det kommer till jobbet så är vi just inne i intensiva plåtningsveckor för Numero 74.
Och då är det liksom tillåtet att ber ut sig. Och hänga dekorationer i ljuskronan.
Om ärligheten ska fram så är jag ytterst tacksam att snön har smält och att solen värmer på allt vad den kan. Vet man med sig att man ska hålla till i ett hus utan fönster så vill man liksom inte pulsa i snö. Inomhus. Det blir så himla krångligt då.
Gillar skoasken som har varit full med franska kottar. Känns som om Paris blir närmre på så vis.
Ser verkligen fram emot morgondagens plåtning.
Kristo och Linn delar instamoments under lunchen. Tydligen var första like på det delikata lunchfotot av någon med en Michelin stjärna. Då svimmar man ju lite.
Och jag dekorerade en lampa. Eller kanske mer försökte trassla ut tygremsor.
Det är som om kaos sprider sig självt. Den här sängen är Nomi´s absoluta drömsäng som hon lade vantarna på i somras. Det är bara det att den går inte in genom den smala lilla hallen som leder till hennes rum… Så här har den stått. Sedan i juli. Förövrigt så renoverar vi det andra köket som nu ska bli Liv´s nya rum.
Fortsättning följer då hon har gått från vitt, till tapet, till kalkfärg i rosa, till bröstpanel och nu vet jag inte. Men golven är äntligen slipade, lutade och väntar på inoljning. Och även Nomi´s rum. Hela vår övervåning har nämligen varit vitlackade brädgolv i motsatt till undervåningen där golven är vitoljade. Och en annan dag ska ni få veta vad vi planerar just nu. Jag kan i alla fall avslöja att rummet är ett annat och det känns som om allt andas igen.
Linn har fixat ett Katrineholm i miniatyr.
Och som grädde på moset gör vi kostymer till katrineholm´s 100-årsdag.
Som ni kanske förstår så är inte pappersgöra min starka sida. Men jag måste faktiskt tipsa om en kvittopinne! Det är ju supersmart. Sedan att man ska använda den också, bör vara nästa steg i smarthet. Och när man gör det, fatta ordningen och redan.
På lördag ska vi också adventfixa. Eller kanske på söndag…
Innan dess ska vi nog dammsuga upp allt slipdamm. Allt mellan några heta riff på gitarren.
Fokus på de vackra hörnen. Dagens tips i en spaning efter advent. Nu ska jag packa bilen.Förstå ordningen då, när allt rekvisita är väck. Ett steg närmare advent kanske man också kan kalla det.
-
Kalas.
Födelsedagshelger är alltid de mjukaste. Vår Viggo har fyllt 12 och vi har kalasat mest hela helgen.
På två köpetårtor och två önskemiddagar. Och fredagsbio med Fantastiska Vidunder, som dessutom var fantastiskt härlig. Egna världar och fantasi bortom all verklighet ligger mig ju alltid varmt om hjärtat. Högsta betyg från hela familjen.
Den natten Viggo föddes föll det drivor av snö, fast jag märkte inte en endaste liten flinga förrän morgonen efter, men nu var det mest novembermysigt. Vi eftermiddagsfikade med morfar och mormor som hade planer för kvällen. Jag hade otroligt nog lyckats svängt ihop både kanelbullar, kolakakor och nöttoppar precis innan de kom. Eller en timme efter de kommit kanske man ska säga om sanningen ska fram. Det var ju liksom inte särskilt klart i vanlig ordning.
Sedan satte vi i alla iläggsskivor, i vårt bort som kan gå från klaffbord till fyra meter, och åt middag med kusiner och deras mammor och pappor.
Framåt natten var alla samlade igen och jag hade bestämt mig för att vi absolut skulle sitta i vårt rum med soffor och fåtöljer. Mest bara för att det är något av de rum vi sitter minst i. Slöseri på rummet kan man tycka. Dessutom har vi vinylspelaren där och det är ju höjden av mysighet. Så sagt och gjort, tvingade jag alla dit. Bra tvång kan man tycka. Imorgon ska jag hänga upp den här utestjärnan utanför fönstret ni ser där. Tänker att rummet blir extramysigt då.
-
Och snart går solen upp.
Tänk att somna under flygande svanar och fluffiga moln. Och drömma om en världsomsegling över de sju haven med förhoppningsvis tusen miljoner valar under seglen. Såklart måste man hälsa på alla man möter, bonjour till höger och vänster. Klädd i stjärnglans dräkt med varmt på fötterna så reser man så mycket bättre. Och världens bästa ryggsäck alldeles proppfull med karameller och en egen kamera. Precis när månen gått upp är det hög tid att somna i ett fluffig tipi långt in i den djupaste av skogar. Med bambisar och hjorten som smyger snällt bland stock och sten. Som gjort för att vakna när de första solstrålarna sveper över kinderna och den nya dagen börjar.
-
Bästa julklappen.
Förra julen fick jag en sådan himla fin present av min man. Nu snackar vi inte NY-resa eller diamanter. Det var liksom mycket finare. Kanske det finaste jag fått någon gång, om man tänker efter. En liten låda med sådär hundrafemtio fotografier. Lite blandat sådär. Inte något särskilt år eller händelse. Det äldsta fotografiet var när jag var typ nitton och ja, vi har varit tillsammans i en evighet. Jag förstår inte hur han lyckades nosa upp dem för fotografiordningen i den här familjen är inte på topp kan man säga… Bara en sådan sak gör en sådan här present värd så mycket. Själv hade jag slutat tvärt sådär i början. Jag älskar blandningen just för att det inte alls är så tillrättalagd eller perfekt. Jag får känslan av gamla fotalbum där man hade flera år i samma album. Lite hipp som happ. Men ändå binder ju varje fotografi till en särskild historia som man tar upp ur minnet i samma sekund man har bilden framför sig. Jag tror att hittar så mycket mer när man inte har hela historien serverad i som ett bildspel, kanske tankar man tänkte och känslor man bar på.
Ska det vara så märkvärdigt tänker säkert många. Men i min värld som är fullproppad av fotografier mest hela dagarna blir det lite skomakarens barn över det hela. Det finns miljarder av bilder, men alla finns på högar av hårddiskar. och där ligger de liksom kvar, trots att jag önskar mig så mycket mera. Jag är uppvuxen med en mamma som gjorde fotoalbum åt mig och mina systrar. Tror jag har sex stycken från min uppväxt. Inte sådana där fotoalbum i plastfickor, utan klippt och klistrat med text, biljetter, tidningsurklipp och allt. Som sagor hela bunten. Som om det inte vore nog har hon gjort samma till alla de nio barnbarnen. Det är ovärdeligt.
Årets julklapp kan jag tycka. Så många gånger som den här bunten har bläddrats igenom. Av mig, alla barnen och de som ser den. En evighetspresent. Idag, bland digitala bilder finns det ju egentligen inga hinder att göra en sådan sak. Det skulle vara ordningen då och tiden. Men annars är det ju enkelt som tusan att printa ut bilder. Och såklart, man kan ju göra fotoböcker på ett kick. Men jag gillade verkligen idén med en bunt av bilder. Det finns ju en mängd tryckerier, där du enkelt laddar upp dina bilder, kan göra exakt den form och storlek du önskar och sedan lägga till kant om du önskar. Jag tycker Crimson håller hög kvalité. Det är ju personligt vilket fotopapper man väljer men jag tycker om matt. Det finns ju en uppsjö av tryckerier som har poppat upp i och med instagram har vuxit, så de små fotopresenterna är aldrig långt borta eller krångliga numera. Fast minst lika härliga om inte härligare…
-
Leo och stjärnorna.
Förra julen dammade vi av ett gammalt pyssel från förr. Klädnypor goes glimrande juletid liksom. Älskar ju pyssel där något vanligt blir något annat, när det är superenkelt med få pysselsteg så att säga. Att man sedan tar det längre är ju bara en bonus om man hinner och känner för det.
Du behöver:
Klädnypor av trä. Och jag tjatar om loppis, men absolut ett ställe att klädnypefynda. Till varje stjärna behövs åtta klädnypor. Lim och tråd. Sprayfärg i guld eller vad du önskar. Det är även vackert att behålla dem trärena eller betsa dem i en mörkare ton.
Gör såhär:
Börja med att lossa metallfästena på varje klädnypa.
Limma på den flata sidan och fäst ihop dem i par. Använd gärna limpistol.
Limma ihop klädnyporna enligt bilden.
Vi sprayade våra stjärnor med guldfärg. Fäst tråden i ett av hålen i stjärnan.
Simsalabim var det!