den där våningen som man glömmer ibland

De sade att de packade för Thailand. Borta i fem år framöver var det visst, om jag inte minns fel. Mitt i gassande juli och precis där under takpannorna där det är som allra varmast. Vi öppnade alla takluckor. Märkligt att himlen blir extra blå när man öppnar den från en mörk vind. De lovade på heder och samvete att inte kika över takluckskanten, för där sluttar taket brant ned mot marken och världen där uppifrån ger svindel och fjärilar i magen. Men annars vet de att man får leka med precis allt uppe på vår vind. Och jag lovar att det tar vara på det löftet. Med råge till och med.

De hittade mina frisörgrejor från 90-talet. Helt plötsligt var lila peruker  inte ett dugg intressant om man jämförde. Cendréfärgade löshårslingor dög precis lika bra.

Friserande på hög nivå mitt i kaoset. På morgonen hade jag rensat häruppe sånär på sakerna utmed väggarna. Men plötsligt var de ju nästan i Thailand och var väl tvungna att få till bästa resepeppen. Och så fick man ju faktiskt leka med allt. Det var ju så det var sagt.

Å. Snyggt. Egentligen älskar jag att hänga som en osynlig skugga när de leker. Jisses vad det snurrar i den här luften.

Kanske är det alldeles korkat att ge kidsen fritt spelrum bland all min rekvisita, möbler, julgrejor, urväxta skor, gamla kläder från min mamma, sparat från när de var små, sladdar kors och tvärs, gamla spånförråd utan riktigt golv och gud vet allt. Fast jag kan inte rå för det. Så mycket som gömmer sig i timmar av lek är nog bland det mest värdefulla jag vet. Vår vind är väl 150 kvm men för de små är den en helt annan värld. Så stor att den aldrig tar slut.

Värmespolar årgång 1991 och lösmustasch.

Och igen. Det där om stordåd och storstilade leksaker. Alltså, det är inte alltid det behövs. Eller egentligen nästan aldrig när man tänker efter. En skrivmaskin, en knapptelefon, ärvda snowjoggers och dammiga papiljotter kan vara nog så fantastiskt.

Och idag var Thailandsresan inställd. Eller åtminstone ändrat till okänt mål. Verkade dock som de längtade efter mer kylslagna breddgrader. De packade snöskor och fodrade jackor och drog på sig urvuxna one piece och halsdukar. ”Vi måste resa varmt eftersom det är isvindar och snöstorm när vi landar.” Alltmedans solen sken som aldrig förr och vi andra sade ungefär tusen gånger att det måste vara den varmaste dagen. Men det är ju i den andra världen…