-
kanske är det just där och då man inser vidden av det hela
Den här bilden togs en kväll, förra året på Gotland. Nästan exakt samma tid som nu. jag hittade den tidigare idag och förundrades igen. Kära värld. Så vacker alldeles av sig självt.
-
sista readagen…
Små vaser är så himla fint och användbart. Vem har inte fastnat i sticklingssvängen. Som om det vore värsta nyheten att ta sticklingar… Men det är väl lite så, saker har sin tid och kanske behöver man åren på nacken för att förstå vissa storheter. Jag kommer på mig själv att stirra storögd och löjligt stolt på de som faktiskt blivit riktiga krukväxter trots att de bara var yttepyttiga från början.
Men så gillar jag också tanken på att ta den där lilla minsta blomman från den jättestora rosenbusken. Bara för att liksom se den på ett annat sätt. Eller om man råkar bryta av någon blomma av misstag eller om hela krukväxten for i golvet, att man faktiskt kan spara de små delarna av den. Kanske slår den rot och det är bara att börja om. Den här tråden ser kanske inte mycket ut för världen på bild men den är perfekt. För att samla små bitar av blommor under sommaren. Du hänger den fritt eller mot en vägg. Och för all del, tar du väck tråden har du hela sex stycken små vaser att ställa i fönster, på bord, i bokhyllan. De är perfekt minimal storlek och får därför plats överallt.
Även de allra minsta ska ju ha en plats.
Och ja så var det den sista dagen av vår sommarrea på Mokkasin. 20 % på hela sortimentet.
-
somrig lyx
Kanske är sommaren allra ljuvligast för att det liksom är helt möjligt att vända på timmar och kasta om dagen precis som det känns i magen att man ska. Då är det fullt möjligt att göra exakt såsom känns bäst i hjärtat för man vet att det löser sig ändå. Som att plötsligt och otippat långluncha med en kär vän. Och verkligen inte göra en endaste liten ansats till att ens tänka att jobbet kallar. Och hur lyxigt är det inte att börja arbetsdagen när vanligt folk slutar. Bara för att man kan. Och det går dessutom hur fint som helst för att ljuset hänger kvar i varenda liten vrå och dagen tar liksom aldrig slut. Det är sommarlyx och precis lika bra som semester. Så är det när saknade vänner dyker upp från ingenstans.
Lite samlad rekvisita kvar på golvet. Den här korgen är jag hemskt förtjust i. Den är 60 cm i diameter och dessutom väldigt vacker. Jag har min utomhus och tänker att den får åldras med värdighet.
Påtal om vacker så är detta en av mina favoritböcker. Nu var den egentligen inte rekvisita utan mer tapettyngd men ändå. Vackrast! En av mina favoritfotografer Carl Bengtsson´s bok Portraits. En bok som tydligen är slutsåld på förlaget och inte går att få tag på längre. Lyllo mig att jag har den.
Mmm, precis….
Vår jasminbuske har blivit helt vild den här sommaren och får nog rankas som junis favorit näst efter pionerna. Tapet från Sandbergs, Ava, den är också lätt att tycka om. Hänger i Linn´s hall förresten.
-
20 % rea på mokkasin
Tre dagar kvar på juni och hög tid att fira att det är sommar! Därför kör vi 3-dagars med fint kalas i affären och 20 procent på hela sortimentet.
Det känns sannerligen lyxigt att några sänghimlar får åka med på rea. De är ju nästan alltid slut. Men nu minsann fanns några kvar och då kan vi ju inte säga att rea gäller på allt utom just den och den saken. I Nomi´s rum har vi till sommaren hängt upp ljus puder som är favorit näst efter den gula. Om någon undrar varför så är det för att denna färg är så väldigt mjuk och skir i sin färg. Utan att på något sätt bli för sockersöt om ni förstår hur jag menar. Den är lite eller väldigt mycket som ett par balettskor tillhörande en prima ballerina. Inte sådär fluffrosa som de kan vara annars… Den är liksom som den allra mjukaste rosa utan att vara rosa. Som sagt, min andra favorit. Sedan måste jag också flagga för isblå som inte riktigt fått den uppskattning den faktiskt borde. Isblå (eller kanske stålgrå skulle man kunna säga) är superfin och minst lika fin som den ljusgrå. Och det är den som syns i de här bilderna som jag tog för Numero 74. Den är helt enkelt som en sommarhimmel när regnet lurar bakom trädtopparna. Tillsammans med trä, både ljust och mörkt är just den färgen helt fantastisk.
-
it´s like summer on a straw
It´s like summer on a straw. Så heter det, halsbandet. Mest för att vi tänker på sommar och lite på att trä smultron på ett strå.
Fast allra mest tänker vi på damen som lämnade sina örhängen från 20-talet i Johanna´s ateljé, som om det var meningen att de skulle få nytt liv. Snart hundraåriga blåklockor var liksom menade att fortsätta på samma vis som de alltid burits.
I sagor och dikter är det alltid blåklockor som ringer. Alla sommarvindar och vindpustar i världen ger dem ett svagt och nästintill omärkbart ljud. Men tillräckligt högt för att det ska kännas som om någon sjunger.
Kanske är det därför humlorna söker skydd just i blåklockorna när sommarregnet slår som mest. För sångens skull men också för att blå ger dem stillhet och ro. Nog viktigt även för en humla.
En sägen säger att en biskop för länge sedan bad om ett tecken. Precis i samma sekund gav vindarna blåklockorna eget liv. Det var som om ängarna runt omkring sjöng på ett alldeles säreget vis. Det var så kyrkklockan kom till sägs det. Som en tackgåva till själva tecknet så att säga.
Den finaste sägen är nog i alla fall den om att blåklockorna var älvornas kjolar som hängde på tork efter älvdansen om natten.
Det sägs också att barn använde blåklockor som leksak. Kanske blev de hattar på de figurer man önskade. Eller små kojor till de allra minsta husdjuren.
Det här är Liv. Och sommarlovet är bra mycket mer än blåklockor…
Men jag är i alla fall tacksam att få låna henne en stund trots att det for suckar till höger och vänster. Men ibland tänker jag att det är bara för själva suckandets skull.
Sedan är jag också väldigt tacksam att våra vägar har korsats med Johanna. Det känns Mokkasin´s värld blir vackrare på så vis. Kollektionen It´s like summer on a straw har idag släppts på Mokkasin. Ett långt halsband,1 meter närmare bestämt med 7 klockor! Tänkt att bär som det är eller virat ett par varv. Vackert vilket som. Ett kortare halsband med en klocka, ett varjedagssmycke som jag burit sedan förra veckan. Och så örhängena då, exakt gjorda efter de gamla 20-talsörhängena. Och precis lagom till detta så startar imorgon några dagar av firande på Mokkasin. Vi tänkte fira i dagarna tre för självaste sommaren med 20 % rabatt i hela butiken. Start vid midnatt!
-
tack helgen, du var fin.
Vi plockade de allra sista pionerna i trädgården och tittade alldeles extra länge på dem. Märkligt nog så är ju de första och de sista man fastnar vid längst.
Sedan blandade vi dem i en bukett med jasmin och fläder och gick iväg på fint 15-årskalas.
Känns som om en varm och mjuk midsommarhelg ska avslutas precis så…
-
bland sju sorters blommor
Det är ju lätt att tänka på Frida Kahlo när Nomi bestämmer allt själv. Vi tog en fejkblomma, en från blomsteraffären och resten från vår egen trädgård.
Vi tyckte själva att den här lösningen var den bästa och funderade över hur många kransar som slutat runt halsen innan midsommarkvällar har lidit mot sitt slut.
Det var något med ljuset där vid sjön, vid min syster och Anders sommarställe. Det haglade av instagrammoments mest hela dagen, åtminstone om man får tro modetvillingarna för dagen, Ellen och Liv.
Och så var det där med musselfisket…. Helst med glittriga klackarskor på.
Vid hembygdsgården är det mer som det var förr. Vi är ju nästan alltid just här. Kul att se hur det var 2011 eller 2015.
Indien goes midsommar.
Theo och Viggo är ytterst tveksamma till dansen kring stången.
Men tro´t eller ej. Tre ungar dansar visade sig ha bästa danspeppen, även Viggo efter tvekarstunden.
Vissa har en go-pro för att filma extremsporter. Andra har den för något otolkbart men extremt viktigt.
En.
Tydligen lyckades tjejerna komma undan så ny plan sattes i verket.
Jag fick ett extremt badsug. Vilket aldrig händer. Men lånade min systers bikini och sensationen var ett faktum.
Så herregud vilken uppståndelse det blev. Alla skulle fotografera. Och Charlie förhörde mig om bravaderna på 80-talet när jag var bäst i Sörmland. Hur var det egentligen? Hur mycket jublade människor? Hur mycket är mina priser värda?
Nästan som Zlatan för en sekund.
Kanske var Nomi inspirerad av mina Varbergs-äventyr.
När hon kom tillbaka berättade hon att hon tänkte bli yogalärare och surflärare när hon blir stor. Och delfinskötare. Såklart.
Fatta sandlyckan när högen är av denna storlek.
En utbrytartävling kräver sina assistenter.
Två.
”Det är ingen fara Viggo, det känns som om man inte kan andas men det är bara inbillning. Om du blir yr och inte känner benen är det heller ingen fara..”
Det var en utdragen tävling. Tillsist sade Viggo att han bara hade känsel kvar i huvudet men då var han plötsligt loss.
Framåt den ljusa midsommarnatten skulle det tältas med sjöutsikt.
Tre.
Kära hjärtanes vilken projekt det hela blev.
Men till sist var tältet på plats och Liv fick feeling.
Fyra.
Theo kontrollerar skyddsdräkten inför det hundrasjuttioelfte hämta-bollen-i-brännässlor-uppdraget.
Fem.
Natten var magisk. Funderade rätt mycket varför ljus beter sig som det gör. Kanske är det bara alldeles självklart men ibland känns det inte så.
Hej, det var Nomi som fotograferade.
Sex.
Och kvällen ändrade färg igen för tusende gången. Och jag tänkte att det är nog sjön som gör det.
Sju. Sorters blommor…
..bland den finaste midsommaraftonen.
-
stugan med den egna följetongen
Hemkommen från Varberg så for vi till Norrdal för att hämta alla barna. Stugan i skogen som alltid har funnits där och har en liten följetong här på bloggen. Just där blir det alltid så påtagligt hur det där med att plantera något är för någon annan generation. Hur kastanjen som min morfar planterade någon gång för väldigt länge sedan nu har växt till den allra största. Han fick aldrig se den blomma men vi får, och precis så är det ju alltid. Jag tänker lite att det var ju inte igår den här klätterhortensian var som min klematis, mini och knappt synlig.
Vi spanade på små fågelungar som min mamma och pappa hittat vid busken precis utmed husväggen.
Och den gamla pilen är lagom läskig att svinga sig i. Därunder kan man sitta fast det regnar, det är som en grön grotta.
Gästboken, såklart man skriver några rader. En gästbok måste vara något av det mest älskvärda sådär en massa år efter.
Så 22 juni 2016 var minsann en fin onsdag. Nästan lite vilda västern över det hela om man får tro på vad som står.
Charlie och Viggo hade tagit en tre timmars fisketur med morfar. Fiskelycka och några napp som försvann på vägen upp. Och ni fattar ju hur tunga och stora just de var, helt gigantiska faktiskt, de som försvann ner i djupet igen.
Skräckblandad förtjusning över själva filéandet. Men det fanns alltid en nyttighet med det hela. Det är så lätt att inbilla sig mellan varven att en rektangulär fiskpinne är verklighetens fisk, typ.
Det delas nog rätt många sanningar där vid rensningsbordet. Såsom det alltid har gjort.
Min pappa har fiskat sedan han var yngre än Charlie som står där nu. Det finns inget som hejdar honom. Snålblåst, regn, iskalla vinterdagar eller mygghysteriska fjällhistorier.
Så var det midsommarafton imorgon. Och regnet smattrar mot verandafönstrena. Man är ju inte direkt överraskad. Men det blir fint hursomhelst.
-
andra dagen – kustliv 2016
Och vi vaknade med ljuden som från Paris. Tidigt började Varbergs torg att fyllas med människor, blommor och stånd. Det slamrades mjukt och röster letade sig svagt genom morgonsolen till vårt rum på Varberg´s Stadshotell.
På galgen hängde klänningen från Other Stories. Min sommar´s absoluta favorit.
Alltså. Varberg´s tjusiga stadshotell. Och det var ju inte första gången. Tänker att även här inne är det hela lite Parisiskt.
Jag fångade Johanna i smyg, på språng genom tapetklädda korridorer och heltäckningsmattor.
Vi mötte upp nästan alla för frukost. Precis så här kan man ju sitta i evigheters evighet.
Men vi var ju tvungna att gå på spa med. Asia Spa, fint och härligt och väl förtjänt sitt pris i Årets bästa Spa. Vi provade mörkerterapirummet och spanade på det motsatta. Tog fotbad som Johanna.
Och gick genom alla massagestationer i den stora bassängen. Såsom Linn, Daniella och Lina. Lyxigt!
Och jag Paris-tjatar, men ni fattar väl?
Bara här vid torghandeln känns det som någon annanstans.
Vid lunch packade vi alltsammans, tog adjö och hoppades innerligt att våra vägar skulle korsas snart igen. Stort tack till Kristin för du gör årets allra härligaste dygn möjligt. Och till alla Varbergsföretag som delar med sig så generöst och snällt. Tack Varbergs Stadshotell , Stenk / Scorett, Nordic Surfers Mag, Kustbageriet, Juice o Yoga, Lilla Bruket, John´s place, For good Luck och Strömma Farmlodge.
-
varberg KUSTLIV 2016
Igår for jag och Linn till Varberg. Redan i Göteborg hängde regnet i luften och vi tänkte att det var allt lite synd om dagen skulle regna bort. Men ju längre vi kom på strandpromenaden utmed Varbergskusten så blev regndropparna allt glesare och solen värmde i takt med att vi närmade oss Kärleksparken. Vi var inbjudna till Kustliv 2016 och ni som följt mig vet att jag varit där ett par år tidigare och nu faktiskt får lov att räknas till en av de allra finaste sommartraditionerna. Som en liten mjuk sommarspark fylld av all världens energi, som om det är nu den börjar, sommaren… Nu kanske någon tänker hur mycket bra och ren och skär kärlek kan någon ösa över någon som stavas Kristin och staden hon bor i. Och då säger jag bara jättejättemycket! Kristin´s Kustliv för att visa upp staden hon lever och verkar i är som en dröm i sig. Från början till slut. Platserna hon visar, sakerna vi vi gör och människorna vi får möjligheten att träffa. Det är så galet fint alltsammans och ger så mycket energi att det räcker och bli över för lång tid framåt. Om vi låtsats att Kustliv i Varberg, var som Liseberg eller något, så skulle jag ge det tio plus av tio möjliga och skulle ranka det till Sveriges allra härligaste sommaräventyr.
Vid strandpromenaden låg en trasmatta som ledde rakt ner i den lilla björkskogen.
Och minsann stod inte en liten söt yoga och juicevagn uppställd precis där..
..och bland vimplar, mattor, ritabord, hängmattor och gitarrer hittade vi alla fina som vi skulle få äran att hänga med under ett dygn, Kristin, Lina, Johanna, Daniella, Carolina, Linn.
Vi startade upp med ett långt yogapass tillsammans med Anna som annars undervisar på Asia Spa.
Och sedan minsann ett dopp i iskalla havet på damernas. Daniella och Johanna såhär efteråt.
Tillbaka genom den lilla skogen och Kärleksparken. Där väntade Malin som driver den här lilla hemliga oasen, Juice o Yoga. Ett utomhuskafé bland fågelsång och solstrålar och hängmattor under trädens skugga. Med yogapass direkt i gräset. Att yoga så är banne mig en ynnest. Och lite extra här med havsdoft och ett bruset från havet om lyssnar noga. För sommarens öppettider och schema är det alldeles perfekt att följa @juiceoyoga på instagram.
Jag trodde i min enfald att jag redan druckit de godaste juicerna och smoothisarna. Men alltså. NU har jag det. Kära nån, så galet goda så jag aldrig varit med om maken. Med namn som Solljus och Sjöbris. Som om det inte var nog så serverades vi smörgåsar och bullar, som bara dem är värda Varbergsresan, direkt levererade från Kustbageriet.
Och sedan blev det som julafton, mitt i juni månad. Carolina hjälpte Kristin.
Det finns goodiebags och så finns det goodiebags. Det här är nog den allra finaste någonsin. Presenter som kommer direkt från hjärtat och personligt valt till en och var. Och när någon med stolthet berättar om varenda gåva som kära Varbergsföretag står bakom. Då är det med stor tacksamhet man tar emot något så fint. Och supersnällt.
Se bara. Jag blir nästan avundsjuk på mig själv. Låga gummistövlar från Stenk. Perfekt färgmatchade till var och en av oss. Det kändes som om att dra på sig ett par strumpor och så snygga med så risken är stor att jag kommer önska regn hela sommaren. Annars har jag dem i solsken. Ett ljuvligt hantverk i form av ett armband från For Good Luck. En nyhet från Lilla Bruket broccoliserum som jag ska prova alldeles strax. En av de snyggaste magasin jag sett, Nordic Surfers Mag.
Och sist men absolut inte minst, boken Strömma-What´s your story, ni vet den med Kristin´s fantastiska bilder, som jag skrev om här och som Linn bläddrar i här.
Vi lämnade Kärleksparken ..
..och begav oss utmed havet. Jag frågade ut Linn som driver Sunshine Stories på Sri Lanka om hela den där solskenshistorien. Gudars skymning vilken tjej och vilken makalös grej. Sunshine Stories besökte Kristin och hennes familj i början av året och redan då var jag matt av hela härligheten. Och efter att ha pratat med Linn så vill jag inget hellre än att ta pick och pack och alla jag känner och fara dit.
Vi sade hej till söta Miranda!
Och hamnade tillsist på Surfers Varberg för det roligaste äventyret på vågorna. Nu blev det kanske inte så jätteäventyrligt i själva verket för hon som inte kom upp på själva vågen. Men åhh jag fattar verkligen känslan. Och vill också. Någon gång ska det gå och man blev ju pepp av alla andra surfbrudar… Kolla surfigt inlägg hos Krickelin.
Saltstänk och solnedgång i ryggen. Och världens finaste sällskap.
Och ända sedan förra sommaren har jag drömt mig tillbaka till John´s Place . Denna fantastiska restaurang utmed stranden som drivs av en de härligaste kvinnor jag mött.
Jag fullkomligt avgudar maten här. Jag valde en veggie-rätt och jag måste nog utnämna John´s till den bästa vegomaten i Sverige trots att de inte är en specialiserad vegetariskt restaurang.
De andra åt lamm och det var tydligen det allra bästa genom tiderna.
Kanske undrade de andra gästerna vad vi egentligen sysslade med. Men vi bjussar på det.
Vi valde alla efterrätter man kunde få.
Alltså. Jag vet. Men man kan bara ösa kärlek över allt detta. Det kom dessutom en morgondag…